Stillheten är här......

Än så länge. Man vet aldrig vad som kan hända innan dagen är slut, mycket enligt min erfarenhet.
Nå, jag har diskat och krattat lite idag. Har klippt till lite vaxduk för borden ute, blommigt och grannt. Har släpat ut lite möbler, vi har en salig blandning av trä och plast.

Vi vill inte köpa nytt förräns vi har byggt ut verandan på stugan. Den är så smal nu, knappt två meter, så det är jätte trångt. Vi har tänkte sänka ena halvan av verandan och bygga ut den, så att man kan sitta flera och äta där.
Sen på vår nya kaj ska det också finnas ett bord, eller en möbel med bord och bänk i ett. Maken har gjort en sådan tidigare så han får nog göra en till. Det som är bra med det är ju att det inte blåser av så lätt, det blir ju rätt tungt.
Det är skönt att kunna sitta därute och äta för det fläktar ju lite där. Det har inte gått att sitta där på flera år pga lutningen så jag ser fram emot att kunna sitta och sola lite samt kunna sitta där och äta surströmming *längtar*

Nu har jag druckit te och läst i en god bok och jag funderar på att gå ut och kratta en stund till. Eller så syr jag lite. Vi har gott om ström så det gäller att passa på. Tog ut symaskinen och tygerna igår, det som ska bli Makens båttäcke och för lite småprojekt. Känner mig lite sugen att sy faktiskt. Jag tänkte bara göra allt som ligger över mig först, få gården fin och blommig. Då kan jag sen ägna mig helhjärtat åt min kreativitet.

Det halvhjärtade brukar inte bli så bra för mig.
Trist och stressigt.
Nej, gärna efter lite tystnad och stillhet, då fylla dagen med innehåll istället för att i panik försöka stoppa in lite lugn och ro.

Det känns som om jag är lite bränd när det gäller min hobby. Jag har haft sådana måsten över mig, och trots att jag inte har orkat så har jag försökt. Det går inte.
Jag har svårt att förstå hur trött jag har varit i vinter, men nu när jag är lite piggare börjar jag inse hur lite kraft jag har haft. Allt har känts som en straff.
Jag är fortfarande trött och blir fort trött men det skyller jag på fibron. Jag känner dock lite framtidshopp vad gäller det kreativa. Hips vips så sitter jag där och syr ;) och producerar för brinnande livet igen. Den som lever får se..

Nu ska jag dock njuta av det fina vädret och vara ute en stund,

med krattan i handen dansar jag in sommarens fröjder

med graciösa hoppsasteg.

Jag sjunger Idas sommarvisa och krattar ett par löv i förbifarten,

jag lovsjunger solen och vinden på min färd över stock och sten.

Med en vighet som kan chockera

kastar jag mig upp på den vinda landgången,

och med ett livgivande tjut kastar jag mig ner i sanden

och rullar runt och sprattlar med benen.

Jag skrattar åt molnen och gnolar lite åt trädens vajande grenar,

jag frustar åt vintern och njuter av solens värmande strålar.

Kort och gott....

Jag lever!

Hoppas ni har det gott ni därute med, yla mot solen och dansa med vinden. Låt maskrosorna frodas, gläds åt alla små solar i gräset och njut av dagen.

Även om jag varit poetisk som få idag ska jag ändå lägga till några tänkvärda ord från en liten bok jag har...

Det bästa sättet att att tacka för en underbar stund

är att njuta av den.

-Okänd-