Vad jag är less...

Inte på sommaren om ni trodde det. Absolut inte. Jag skulle gärna börja om med maj igen.
Nej, jag är less på rygghelvetet.
Ibland går jag omkring som en 97-åring som dagen innan brutit bägge lårbenshalsarna, nästa stund skuttar jag omkring som endast en 84-åring med bara en trasig jäkla lårbenshals kan göra.
Är så jävla less.

Order från högsta ort lyder att jag ska ta det lugnt. Det är lätt att hålla för det går inte göra något annat än att ta det lugnt. Har ont långt ner, kring svanskoteområdet och det gör så inihelvete ont ibland så jag skulle kunna gråta. Mitt vanliga ryggont är naturligtvis också kvar, fast det sitter några hack högre upp. Mina diskbråck är placerade mellan L3-S1 och det är ju hyfsat långt ner men nu gör det skitont ännu längre ner. Som att det inte räckte som det var tidigare.

Så himla less.
Vi har planerat in en tripp till Sundsvall när jag fyller år, jag fyller inte jämnt om ni nu trodde det utan jätteojämnt, men det är en ljusfest där då, i Spikarnas Fiskeläge som vi tänkte besöka. Vi kan då bo i den sjöbod vi är i begrepp att köpa.
Det skulle vara så himla trevligt, träffa våra goda vänner och få uppleva ljusfestligheterna.
Vi tänkte ta lastbilen ner för att transportera diverse grejer som ska ner till både kompisarna och kompisarnas kompisar. Sen har vi lite att transportera upp igen. Vi får se, lastbil är ju inte lika bekvämt som personbil om man då bortser frånvaron av AC´n som vi lider av just nu.
För att kunna åka om två veckor krävs en bättre rygg, och därför iakttar jag stillhet och eftertanke just nu. Denna skitrygg är inget trevligt resesällskap. Humöret på den som ryggen sitter på falerar också av nämnda orsaker.
Skit. Skit. Skit.

Sen ska vi ju bara inte nämna fisket som startar 20:e september. Jag MÅSTE bli bättre tills dess, annars går det åt helvete. Ursäkta svordomarna men dom krävs för att beskriva eländet, attan och fy funkar skitdåligt i detta sammanhang. För mesigt för mig också, jag är en sjujäkla kvinna på svordomar, det låter fult men passar min uppenbarelse ganska väl.

Man hade ju kunnat tänka sig att 35 kg mindre på en kropp som min borde göra stor skillnad. Det har det väl gjort också men tanken var ju att bli mycket bättre, inte sämre.
Orsaken till denna försämring är en förbättring. Låter märkligt och det är det också. Låter något för bra för att vara sant är det också oftast så, samma om det är märkliga ting vi talar om.

Jag har blivit mer rörlig allteftersom kilona försvunnit. Jag har inte gjort andra saker än vad jag skulle ha gjort förra sommaren men jag har gjort mer av allt. Vi har aldrig fått så mycket gjort som denna sommar, trots högsommarvärme både juni och juli. Och det har varit så kul att få det fint, få bort bråte och fixa en massa småprojekt och vi är jättenöjda med vad vi åstadkommit men det kom inte utan andra vissa bieffekter. Synd nog.
Jag har burit, målat, dragit, röjt, bränt, fixat och donat. Även om det inte är tunga saker alla gånger så är det för mycket för min kropp. Ni som är friska bör vara tacksamma för det.
Samma bör jag vara för att det inte är värre än vad det är.
Men det är jag inte.
Jag är less på att det är så jäkligt som det är, att det kunnat vara värre är bara en tidsfråga liksom.
Det är kul att vara jag helt enkelt. Små saker hela tiden blir för mycket och nu när eftertanken och  efterklokheten drabbat mig så är det bara lugn som återstår. Jag gillar lugn, det är inte det utan det är orsaken till att det ska tas det lugnt som oroar och irriterar mig.

Maken är och målar storbåten. Den är uppe för service och då kan målarjobb ske. Han är flitig han. Jag har vikt tvätt, tinat sikar inför kvällens rökning, klappat katter och läst.
Igår fick jag en massage av Maken i bastun. Hade ju varit trevligt om det var en erotisk massage som efterföljdes av hett och ångande sex, men som ni förstår så var massagen av annan kaliber. 




Men minst lika skönt.
Efter en het bastu  masserade han min nacke, det är ju själva fan att också nacken är så ond och stel, och massagen gjorde lite sus i musklerna. Satt i länge. Har en låsning på ena sidan som slår till ibland och som gör att jag inte kan titta åt höger eller vända mig åt det hållet.
Gud vad jag gnäller. Men vad huvudet är fullt av talar munnen, eller i mitt fall fingrarna.
Less. Less. Less.

Och inte har jag vunnit på tipset heller, ingen jäkla Triss har slagit in. Plötsligt händer det, my ass...
Tänk vad lite pengar hade kunnat glädja mig i min eländiga varrdag som kompensation för mitt fysiska tempels förfall. Lite pengar att sprida omkring mig, lite tyg, lite färg och lite roliga saker att piffa upp hem och stuga med. Men icke. Vi har haft en ganska fattig sommar, på pengar alltså, annat  har varit rikt. Elen känns fortfarande ny och lyxig. Det är nästan att man vill gå och titta i frysen bara för att den finns. Så lyxigt känns det.
Men smakar det så kostar det ju också. Och inte småslantar heller.
Längtar tills situationen förbättrar sig, som tur är brukar den ju göra det. Så småningom. Förhoppningsvis blir jag både mindre fattig och har mindre ont lite längre fram.
Har iaf färdigt med personalen i höst, det känns skönt. Jag är ju personalansvarig (visst lät det fint och aktiebolagsaktigt?) och det känns finemang att den biten är avklarad. Nu är det bara att beta av listan som heter -Att göra inför löjfisket, men det är ju lite tid kvar.
Nu är det ju stillhet och återhämntning som står på agendan.

Nämnde jag att jag var less?
Vill minnas att jag gjort det men om jag inte nått fram med mitt budskap för dagens gnällinlägg så...
jag är less på att ha ont!
*suckasuckasucka*

Nu ska jag gå ut och sitta i solen, ta min bok och låta solens strålar smeka min läckra kropp.
Tadaa...

När jag nu ser det färdiga resultatet av mitt inläggsskrivande så tänker jag lätta upp intrycket med några bilder för er som orkat till slutet. Lite bilder på en del av det vi gjort i sommar.

 Bråte innan bränning.

Gäststugan strax efter påbörjad takmålning.

 Gäststugan efter. Ljust gråblått på väggarna. En säng ska stå till vänster i rummet men vi har inte

hämtat den ännu.

Verandans tak före. 

Efter, ljust och fint.

Bortser man nu från att det är en massa grejer framme som inte ska vara där så blev resultatet fantastiskt.

En härlig veranda som jag spenderat så många timmar på i sommar. Både i sol och skugga. 

Tack alla för era kommentarer och förklaringen att Blogger fuckat upp igen.

Här åker man bort ett par dar och se vad Blogger ställer till för oss när jag inte är hemma och kan styra upp hela skiten.

Jag har försökt vila mig i form. Det har väl gått sådär. Ryggen är som den är helt enkelt. Sitta är värst. Halvligga på sniskan i soffan är bäst, konstigt nog.

Trots en jobbig resa så var det kul att få träffa Maken, på sex veckor har vi väl träffats sex dagar och det känns på tok för lite.
Fredagen började med att jag gick och la mig. Skulle ju gå och lägga mig tidigt hade jag tänkt men det var svårt, började kattsäkra huset och tiden bara gick. Vaknade kl. 03 i panik att jag försovit mig, skulle ju upp kl.04. Trots tre väckarklockor så somnade jag inte om så min sömn blev ca 3 timmar den natten.
Dusch och sen iväg, stod vid busshållplatsen kl. 05 och sen var det buss, buss och åter buss till kl.15.30
Nu kommer något intressant.

Maken.
Man skulle ju kunna tro att han var ivrig till att träffa mig, att han skulle möta bussen med trånande blick och ett bankande hjärta. Jamentjena liksom.
Jag ringde då jag stigit av. Var är du? Jag är på väg.... jag är snart där...
Jag sa att jag började gå mot hotellet, det var en lagom promenad och den gick bra då jag hade en hjulväska.
Jag kom till hotellet. En make? Nix.
Jag ringde igen. Var är du? Jag är snart där.. en minut...

Jag checkade in. Jag väntade. Jag stod och läste menyn på kvällens matförslag då han dök upp med andan i halsen. Tack för den ivern.
Vi gick ut en kort promenad efter att jag legat stupad en stund i sängen. Men jag var så stel att jag behövde några steg inför kvällens middag.
Vi åt på hotellet, jättegott var det. Tog t.o.m efterätt vilket var ett stort misstag. Mådde pyton ett tag innan all mat sjönk undan.
Sen kollade vi hockeyn. Låg och pratade och bara mådde gott av att träffas.
Hångel?

Njaee..
Vi sov 10 timmar!
Jag som inte sovit mer än 3 timmar i sträck under tiden han varit borta. Tio timmar!
Kände mig utsövd som tusan på lördagen.
Det regnade ordentligt. Perfekt. Inga krav och inga måsten. Lånade en bil, for ut och körde, åt och slappade. En snabb shopping och sen låg vi i båten och kollade på film. Jättemysigt.
Sov gjorde vi i stugan, på loftet vilket inte är min favorit precis men det var mysigt.

Söndag, snabb hårtvätt (får fett hår på en dag bara och det är så otrevligt) och iväg till bussen, 10,5 timmar senare hemma. Torka kattspyor gånger tre, lämna resväskan i hallen, stupa i soffan, fundera på mat (en halv smörgås på hela dagen, inte precis bra för en GBP-opad) orkade göra en shake, slappa i soffan, kolla finalhelvetet, halvnöjd efter andra perioden, periodpaus=somnade i soffan, vaknade och kollade matchen ett mot jävla sex. Sucka. Ta piller mot ryggont, gå och lägga sig.
Slappa hela måndag, inte kunna sitta ej heller ligga annat än halvdant, ett mellanting är bäst för mig.

Nu regnig och dimmig tisdag. Inga planer för dagen. Kolla lite bloggar under dagen, korta stunder funkar bäst. Kanske in till stan för att köpa nya bambustickor till min stickning, Hjördis har tuggat sönder den ena så den är alldeles förstörd.
Vi får se.
Oskrivet blad är bäst. Ska förresten renskriva det jag skrev på bussen, spånade vilt kring ingenting men tyckte själv det blev ganska bra. Ska kolla och se om jag känner likadant nu. Förmodligen inte.

Maken fiskar ännu. Nu börjar det likna lekfiske, bara igår fick dom lika mycket dom fått på de senaste veckorna så det drar ihop sig mot fiskeslut. Längtar tills han kommer hem, tills vi får flytta ut till stugan, renovera gäststugan och bara njuta av en efterlängtad sommartid...

Det var en gång.....

... en tant som var i medelåldern, optimistisk, pessimistisk och lat. Vi kan kalla henne för Ulrika, (en Ulrika som säger sig Sy någon gång då och då), det kan vi kalla henne för det är vad hon heter.
Men som sagt så var hon lat av sig. Hon var dessutom klen, både i sinnet och sitt fysiska tempel och därför skymdes latheten ibland av en kroppslig misär.
Ulrika hade bestämt sig för att städa sitt hus, röja i skåp och lådor som under årens lopp trasslat till det för sig med ordningen/renligheten och efterlämnat ett kaos värdigt ett tredje världskrig.

Ulrika startade i medelhögt tempo. Sen blev hon trött, saktade ner lite, andades och försökte vila sig i form. Tog det lugnt, insöp lite bokliga trevnadsstunder och vilade i soffan.
Sen kom Ulrika aldrig igång igen, tanten tappade liksom sugen i en värld av tappade sugar.
Det störde tanten något oerhört.
När hon sett sin mor agera i sin medelålder så var detta inget hon kände igen sig i. Den ömma modern var allt annat än lat, hon var renligheten själv, pedanternas pedant och städmanisk.

Nu har Ulrika nått en slags kulmen i sitt dåligt samvete, hon har talat med en god vän i telefonen och skaffat sig rikligt med argument för att fortsätta slappa.
Den slappa tanten är extra slapp kan man säga. Den goda vännen påtalade vikten av att inte förta sig i vår ålder, utan leva för dagen, njuta och må så väl man kan.
Tanten Ulrika mumlade instämmande och lovade sin goda vän att sänka takten ytterligare för att undvika kraftiga bakslag på ålderns sensommar (höst var ju lite att ta i för mycket kände bägge två).

Och det fysiska templet gör sitt för att medverka till den slappa hållningen, ryggen vägrar samarbeta, axlarna värker och ischias i ena stjärthalvan (och ner för benet som liksom "hör ihop" med sagda stjärthalva) gör att det känns så jäkla roligt att ta i. Allting känns extra kul nu liksom.
Och böckerna ter sig väldigt intressanta i jämförelse med den kraft och smärta det innebär att röja ett sådant hus som denna Ulrika har. Detta gäller även för kortare ryck då dessa inte riktigt gör så att huset verkar kunna bli rent och fint någon gång i en någorlunda nära framtid.

Men så länge man får poäng för att man försöker/tänker på att försöka så är det ju fantastiskt förhoppningsfullt att denna Ulrika fortsätter att hoppas på resultat i storlek Stordåd trots uteblivna resultat. Där är hon optimistiskt i sin pessimistiska läggning på något märkligt sätt.
Hon är uppe i ofantliga poängsummor just nu.
När som helst räknar hon med att få något uträttat rent fysiskt också, alltså inte bara i tankarna utan något man kan pricka av från en att-göralista.

Vilket år som helst.


Förresten, det är ju aldrig för sent att ge upp!

Vårtecken från norr och vi med smärtor simulerar. Varning för skrollfinger! ;)

Jag har minsann noterat att det på många bloggar visas bilder på växthus med blommor i, blommor ute av typen sippor, maskrosor och jag vet inte vad. Detta är för oss häruppe inte en vanlig syn i dessa tider. Vi har vårtecken av andra slag. Eller jag har av dessa slag som kommer nedan.
Vi kör med principen Det som göms i snö kommer upp på våren...

En död kratta ser ni ovan. Dom växer inte överallt, bara där dess ägare glömt att plocka in sommarens redskap innan snön kommer.

Här har vi en snodd som man kan t.ex spänna fast en tank i båten med, men som nu ligger framtinad från en snöhög. Denna kan ha kommit dit i höstas eller så har den legat slängd vid bron och sen snöat över. Den påträffades dock ute på gräsmattan. Vi misstänker att vår traktor kan ha medfört att den medföljt ut i grästrakterna. Bredvid växer en ledsen kork till okänd flaska. En flaska hittades dock

i närheten men den hade redan en kork så den flaskan var inte partner till denna.

Här ser vi en gammal gräsklippare som växt upp som ur snödrivan. Den kan möjligen ha lämnats ute över vintern eller så har den krupit ur förrådet själv. Då vi inte har något förråd är det mer troligt att gräsklipparen fått övervintra under sagda snödriva. Spaden tinade fram där också, vilket förvånade mig kraftigt. Visste inte att vi hade en sådan spade.

Det som koxar fram till höger hör till båtvagnen den har också fått stå i snödrivan hela vintern. 

Det gjorde den förmodligen utan glädje.

En sak som bör sägas är att gräsklipparen ska skrotas och en ny införskaffas. 

Om detta inte sker så lär denna klippare få klippa denna sommar också. 

Det gjorde den förra nämligen. Då inhandlades inte heller en ny så den gamla fick

 fortsätta trotjäna, den har övervintrat i snödrivor förr.

Den gillar det.

Ah, här har vi en trasa på ett borstskaft. Otippat att hitta denna ute, själv har jag ingen aning om vad det är men jag förmodar att en Make har använt den till något speciellt ändamål. Den hittades framtinandes i en hög med bråte som sopats från asfalten framför huset. Lite osäkert vad det är för skrot men säkert är det från grävningen av jordvärmen.

Otippat kommer här en annan spade fram. Den visste jag att vi hade, men ingen av oss visste att den låg där under snön och häckade hela vintern. Den har nu legat och solat ett par dar och är mogen för skördning.

Åh, där ligger dom jävla jordsäckarna som du tjatat om att få fram! Och där har dom ju gjort nytta hela vintern, sa Maken när dom kikade fram under snön. Då kom jag ihåg att jag promt ville ha dom hem (vi tog dom från stugan) för att fylla igen några små planteringar där jorden sjunkit undan.

Detta gjordes dock aldrig som ni ser, eftersom jag behövde Makens hjälp 

och han ansåg inte att han hade tid..

Say no more liksom.

Här växer en vattenspridare så sakta upp från marken. Den är grön och röd och först mindes jag inte om den ens var vår tills jag kom ihåg att den hade vi ju till gräsmattan, då den var *hrm* ny för några år sen.

Jag kan dock inte erinra mig att jag har sett den de senaste åren så det är för mig en gåta hur den liksom poppat upp nu så här i vår.

Här har vi ett munstycke till våra spolslangar i fiskberedningen. Den har nog gått sönder men icke hittat till soptippen, och därför lagt sig till vila bredvid sparken.

Eller sparken kom dit senare men nu så här i snötiningens tid så ligger som fint bredvid varandra, nästan att dom spoonar lite. (ligger sked för dom som inte vet)

Det var nu slut på vårtecknen för idag och så kan jag tillägga att igår blev jag förbannad då jag fick en enkät i brevlådan. Då var den dagen störd. Det var en frivillig sådan och det var tur för jag vägrar svara på sådana enkäter.

Den handlade om värk, träning och psyke. Eftersom jag studerat forskningsmetodik så insåg jag rätt snabbt att detta lär inte bli till min fördel, eller någon annan med värk heller för den delen.

Påståendena var så märkliga, det fanns inget mittemellan svar utan antingen jättenej, nej, ja eller jätteja. Det irriterade mig.

Typ

- Det är verkligen inte ofarligt för en person i mitt tillstånd att vara fysiskt aktiv!

- Att vara försiktig med onödiga rörelser är det bästa jag kan göra för att förhindra att smärtan förvärras.

- Ingen ska behöva träna när hon eller han har ont.

Det fanns inte heller någon fråga som behandlade vilket problem jag ansåg att jag har, jag kunde aldrig koppla aktivitet till smärta och det retade mig.

Jag önskar dom fick prova själva att ha ont 24 timmar om dygnet och sen skulle jag stå och säga att du måste vara aktiv, träna på, skit i om det gör ont, det är verkligen inte farligt osv.

Ju ondare jag har desto mer får jag ju ta det lugnt, det gör jag av självbevarelsedrift. Sen gör jag ju det jag kan. Sen frågade de om hur väl man studerat, högskola eller gymnasium och det retade mig också. Jag som gått högskola bör alltså ha mindre ont än en person med lägre utbildning. Jag säger inte att det är så uträknat utan det är så jag tolkar denna enkät utifrån frågorna. Det var 7 sidor frågor!

Jag är kanske orättvis men det kändes inte bra att fylla i den så därför avbröt jag och rev sönder den.  Det är också svårt som kroniker att svara sådana frågor, jag kan ju ha en sämre period eller en bättre. 

Hur som helst, jag såg då ingen anledning till att jag skulle bli hjälpt av denna så jag avstår.

Nu har jag gnällt av mig och skall återgå till röjningen i klädkammaren, jag är snart klar nämligen ;)

Avslutar med en bild på min vinst, toaskylten jag vann i Fru Gårmans tävling.

Fint blev det!

Jag föll som en fura nedför trappen imorse och satan så ont det gör!

Japp. En oväntad överaskning väntade i slutet av trappen. Maken var inne på toan då jag var på väg nedför trappen. När jag hade två steg kvar så vek sig höger ben och jag föll lika smidigt som ett kassaskåp ungefär.
Jag slog i ena knät och fick ett schysst skrapmärke med blodvite som minne, ungefär som nålfiltsmattorna man hade på 70-talet, ni som minns det. När man fick brännskador av att sladda på heltäckningsmattorna, vanligtvis bruna eller gröna. Den bruna gjorde mest ont.

Jag föll inte med en mjuk duns utan mer som ett skalv på 6.3 på Richterskalan. Jag stönade och gnällde som jag vet inte vad och Maken kom ut ur badrummet alldeles förstörd.
Tack ock lov så var badrumsdörren stängd, annars hade jag slagit ihjäl mig eftersom jag föll med huvudet först.

Jag låg på golvet med ett knä blödande, andra foten värkte eftersom den vek sig i fallet, höger handled smärtade och ryggen förstås.
Det är en sak att falla i februari eller november och en helt annan att ramla nio dar före löjfiskestarten.
Ryggen klarade sig, foten likaså, handen känns fin det är bara knät som svider och värker. Jäklasatanshelvetesskit så onödigt. Inte onödigt trevligt utan bara onödigt ont.

Nog om eländenas elände.
Fick hjälp av underbara Nilla igår, snabbt hade hon svarat med lite påpekanden, och visst hade hon rätt, så fort jag läste dom såg jag ju att vissa meningar skulle må gott av lite omförmuleringar och rättstavanden. Så nu är det fixat, layoutat och laminerat. Tack Nilla för din hjälp, du är nästan onödigt listig och kunnig på alla områden, skulle önska att du lämnat något område kvar till mig att glänsa på...

Fiskberedningen är färdigskurad för det celebra besöket och väl där så skurade jag handfatet och tvålautomaten i klämningsrummet. Då skar jag mig på tvålautomaten så att jag droppade blod över det färdigskurade golvet. Jättenajs. Hur fan kan dom sälja tvålautomater utan varningstext? Helt överjäkligt dumt av dom.
En enkel symbol för att rengör automatens utsida med skyddskläder, gärna med brandvantar eller liknande oförstörbart material. Kanske astronautvantar vore bättre? Nå, jag skar mig så så onödigt på lilla fingret, det smalaste på vänstra handen.

Nu mår ni nog bättre när ni ser vilka jäkliga dar man kan ha häruppe i norden. Ramla tidigt i arla morgonstunden och sen skära sig så det blodar överallt, detta skall med fördel ske i fiskberedningar som gjorts i ordning för celebert utlandsboende besökare, dessa skall helst komma från Belgien, Frankrike och Tyskland. Då mina vänner, är man redo för ett slags skjorta som någon annan måste knäppa. Bakom ryggen på en..

Nu ska jag gå upp och röja lite på övervåningen. Där har jag lämpat av väskor med rena kläder, böcker och tyger som forslats hem från stugan. Där har dom av olika anledningar fastnat, oftast handlar det om nedsatt ork, slöhet eller helt enkelt bortträngning.
Men nu jäklar ska dom väck. Höll på att falla över dom igår när jag var stel efter middagsluren. Jäkla skitväskor till att stå eländigt till..


Edit en ynka minut senare. En stor jäkla riskvast åt Blogger som sjabblade bort min kommentar där jag kommenterade alla som kommenterat mitt förra inlägg och som därför gjorde att jag inte orkade göra om det. Ni som kommenterade ska veta att jag lade ner tid på att skriva små finurliga kommentarer men nu har jag glömt bort dom och orkar inte filura fram nya..

Före-och efterbilderna!

Före-gamla kaminen och tjusiga hörnet

Efter-nya kaminen och färdiggjort och stiligare hörn.

Före-soffhörnet

Efter-soffhörnet med nya köksskåpsskåpet med sin vitbetsade skiva. Där dramat skedde, på vänster dörr och hela golvet framför och under, där spillde jag vitbets som bet sig fast så jäkla innerligt.

Efter-mot köksbordet

Före-nya väggen mot köket

Efter-mot köket och med en ny hatthylla.

Före-kammaren renplockad inför målningen.Tänk er tak och väggar i mörknad furupanel.

 Mörkt och murrigt och med en massa spindelliknande kvistar. 

Efter-kammaren. Makens hörn.

Efter-kammaren. Mitt hörn. Nu har även jag en läslampa ;) och en hylla att lägga glasögonen på.

Efter-kammaren. Vi snodde på sängarna som tidigare stod andra vägen, och där fönstret tog bort min chans till att få en läslampa. Nu används väggen vid fotänden till att hänga upp tvättsäcken (med segelbåtar på, egenhändigt sydd som en kappsäck, rymmer multum) och kläder på. Garderober är ju svårt att få in på 2,5 m x 2,5 m, men nu har vi iaf var sitt skåp.

Efter-kammaren. Mitt klädskåp med symaskinen ovanpå. Ännu har vi inte fått tag i skivor som ska vara ovanpå skåpen så jag har täckt skåpen med dukar.

Jag är så himla glad att vi nu är färdiga inomhus. Köket tog vi ju för ett par år sen, tog in köksinredningen som var i gäststugan och som faktiskt passade perfekt i vår stuga, vi kaklade och gjorde nya väggar. Det blev kanonfint, mer bänkytor och kylskåpet högre upp.

Nu är både storstugan och kammaren i toppskick. Det är en glädje att titta mot kammaren idag, det är så himla fint och fräscht.
Jag ska sy ett draperi som ska hänga under bänkskivan i köket, det ska dölja verktygslåda och liknande och det kommer att se mer prydligt ut när draperiet är på plats.

Vi ska börja riva verandan efter helgen. Nästa projekt är alltså redan på gång. Maken börjar känna sig sliten men sen när verandan är på plats så har vi bara småprojekt kvar, något fönster att kitta om t.ex. Fördelen med verandabygget är ju att det sker härute, inget jäktande iland krävs.
Idag är han hemma och röker sik.Det blåser för mycket för att han ska köra ut till stugan mellan varje moment, det småregnar och inatt ska det blåsa upp till 18 sekundmeter, herregud det blir en blåst att minnas det. Västliga vindar i dom dimensionerna betyder att det blåser rakt på stugan, antar att kattluckan står rätt ut, inåt sett. Bör kyla ut stugan fort. Däremot är det konstigt nog varmt ute, klockan är snart 18, det blåser kuling och ändå är det 20 grader och lite klibbigt känns det som.

Vet ni vad mer jag gjort?
Jo, i fredags drog jag och Maken iväg 05.30 med båten in till land, hoppade (nja, slet mig med svårighet) in i lastbilen och körde 45 mil för att se på en nobbingmaskin, en strömmingsrensmaskin som vi varit på jakt efter i många år.
Vi köpte den!
Sen for vi 45 mil tillbaka igen.
Det var väl ca 27-29 grader där vi var, fullt med stickande och bitande insekter och vi var så himla trötta när vi kom hem igen. Vi kom hem 22.30 och då hade Maken kört hela långa vägen själv, jag har ju inte lastbilskörkort, och jag hade så ont i ryggen att jag ville kräkas.
Problemet var att det ju inte går att halvligga som man kan göra i en personbil så jag satt i elva timmar, jag vred mig och försökte ändra läge men det var svårt. Ischiasen kom tillbaka som ett brev på posten, och jag har kvar eländet ännu. Det tog på krafterna kan jag lova.
Lyckan att ha fått tag i en sådan maskin bleknade lite när sviterna efter resan blev allt mer märkbara. Nå, nu är det ju gjort och jag lär inte åka 95 mil lastbil på samma dag igen.
Vi var bortbjudna på lördagkvällen och det kan ni ju tänka er hur kul det var. Kunde ju inte sitta annat än på sidan, benen domnade direkt. Blev en tidig kväll, vi somnade efter 21 framför tv´n och sov tio timmar. Lördagen kändes lika bakisaktigt som söndagen, trots att ingen alkohol förtärdes.
Vilken fin form man är i alltså. Det tog flera dar innan jag kunde gå ordentligt.

Men nu är det bättre, och nu är det ju färdigt inne så nu kan jag njuta i fulla drag. Imorgon ska det rökas lax så då tänkte vi försöka få mig iland också och kanske åka på en liten shoppingtur. Det ska blåsa så hårt att det ännu är osett om jag tar mig iland.

Nu ska jag ut och kolla lite hos en del av er, resten tar jag senare för nu börjar strömmen ta slut i datorn, det går också så segt ibland att jag inte orkar studsa runt hos er, även om jag vill. Ibland orkar jag inte kommentera heller för allt tar sån jäkla tid. Hoppas ni har överseende med mig, nästa gång jag är hemma längre ska jag ta igen förlorad bloggläsetid ;)
Ha det gott alla!
Tadaa..

Igår var en hektisk dag med ärenden på stan (hatar att gå på stan), städning av fiskebåtens hytt inför dagens körning turister samt lite tvättning och rökning. Alltså inte cigarettrökning utan rökning av fisk.
Det blev en heldag iland trots att jag trodde det skulle bli en ganska kort sväng, som vanligt alltså. Jag hann bli orolig för katterna också, tänk om hundfan kommit tillbaka och skrämt upp katterna i träden eller bitit ihjäl dom.

Dom var i säkerhet. När jag till slut kom ut, helt färdig och knakig rygg, så fann jag Homer liggandes på köksbordet (dom får det, dom har särskild filt för just detta) och Hjördis stod på verandan men när hon såg mig blev hon rädd och försökte fly in.
Hon blev då så himla glad när jag ropade på henne och hon såg att den inte var någon hemsk person utan en helt fantastisk kattmamma och kom springande mot mig.

Homer är fortfarande spak och är helst inomhus eller max femton meter från bron, vilket jag tycker känns skönt och jag hoppas det håller i sig, jag gillar inte det han kan vandra omkring på walkabouts långa turer om nätterna. Vill ha djurisarna hemma.
Vi säger djurisar, ni vet från reklamen på tv? Tycker det är så gulligt.

När sen Janne kom ut i nya lilla skrotbåten så ville han fara ut och reka dit dom är på väg just nu i detta verkliga nu, Trutskär, sagt och gjort vi hoppade i mellanbåten och drog iväg. Där träffade vi trevliga människor så det blev att prata ett bra tag innan vi kunde fara hem igen. Jag fotade lite för att kunna lägga ut på hemsidan senare. Det är båtklubben som har ett ställe där på Trutskär med bastu, grillkåtor och vanliga grillplatser, möjligheter till att äta inomhus samt dass. Mycket fint ställe.

Hamnen på Trutskär

Stora stugan, grillkåta (en av dom) och bakom allt ligger bastun..

Vy från bastun går ju inte av för hackor, eller hur? Ganska fint måste jag säga. Fin bastu och fint läge.

Sen åkte vi hem och rensade strömming. Det var hur varmt som helst och jätteskönt att sitta på kajen och rensa strömming, jag skinndrog fileerna till min gravade strömming med löjromssås och Janne drog ryggben för glatta livet.
Sen åt vi rökt fisk, strömmingsflundror och kokt potatis. Så himla gott.
Sen kraschade jag i soffan och det tog hela kvällen och natten innan ryggen slutade skrika och bara mumla lite värksamt. Jag är såå himla less på detta stadium kan jag tillägga.

Jag tog också rätt på tvätten som skedde för några dar sen, den lilla skada tvätten tog när den föll två meter ner på skogsmarken har jag skakat bort, hoppas jag, inga frakturer av fallet bara lite skrapmärken i form av frömjöl och kottar.
Det är så jäkla typiskt när man tvättar mycket att den faller ner och skitar ner sig direkt. Nu har den emellertid torkat klart och ligger hopvikta i sina lådor/väskor/golv, skåpen från Ikea som ska vara i  kammaren sätter vi upp när vi målat därinne.

Nu efter dagens körning så får Janne semester. Det ska bli skönt att inte ha en massa måsten hela tiden, en stress inför nästa sak som det varit hela våren. Janne tror att han ska kunna glassa omkring på stugan en hel dag men jag vet bättre. Han är rastlös och han kommer säkert att åka hem för att göra en massa småprojekt som vi har men det gör ingenting. Det är småprojekt som inte tar så lång tid varje enskild sak.
Det som kommer att ta tid är ju utbyggnaden av verandan här på stugan, men då är han ju här och kan ta pauser mellan rycken.

Sen ska vi måla tak och väggar i kammaren, jag längtar till vitt tak och gröna väggar! Nu har vi mörknad furu med en massa spindelliknande kvistar överallt och det kommer att bli så skönt och harmoniskt med målade ytor där eventuella spindelkräk kan avscannas direkt och inga lurjäklaspindlar (kvistar) som inte är spindlar utan som bara låtsas..

Ni ser att här vilar ingen vila och ingen ro ;) projekt finns i massor det gäller bara att försöka sålla ut dom som ger mest och tar minst.

Tävling och fiskeavslut..

Japp fisket är slut men först till tävlingen.

Himla kul med sådan respons, jag är jätteglad och det ska bli kul att dra vinnarna. Sen får jag börja planera för nästa tävling, ser ju att pocketfodralet var poppis, jag tog med det som en sista utväg för jag visste inte vad jag annars skulle ta.
Det var en utväg som tydligen gick hem. Dom är roliga att göra så jag får väl tillverka några i sommar och kanske ha en pockettävling till hösten.
Vi får se.
Kul också att få kommentarer av "okända", en chans att hitta nya bloggar vilket jag annars är dålig på att göra.

Edit. Allt sytt hos mig går ju att tvätta förstås, de är gjorda för att användas så tvätta och stryk på lite så är dom färdiga för nya duster igen. Ville bara poängtera det, för många tenderar att ha t.ex grytlapparna bara som dekoration, dom går att använda, folks!



Åter till fiskeslutet då, det blev ett magert fiske för oss i år, ingen guldkant på tillvaron för oss inte, men vi får så vi klarar oss någon månad till och det är ju bra så. Bästa fisket har dom haft uppe i Skagshamn och det är bara att gratulera, nästa år kan det vara någon annanstans.
Men eftersom det varit en jobbigt fiske med en massa skit, problem, ovisshet och oro så är jag glad att det är över. Nästa år blir som sagt bättre och förmodligen utan en massa ovissheter och energitjuveri vilket kommer att kännas bra mycket lugnare.

Nu väntar Maken på att få tanka båten, först var tanken att han skulle köra upp båten nu direkt och leja för uppkörningen av lastbilen men det blir nog att han kör bilvägen hem ändå, det ska blåsa ganska ordentligt och då blir det lite väl otrevligt att köra båten.

Nåja, det blir som det blir, han kommer dock hem snart, kanske t.o.m imorgon och då börjar nästa fas. Den fasen blir sjösättning nya båten, köra ut till stugan och fixa där inför utflytten, ev. utflytt beroende på hur vädret ser ut med tanke på båtuppkörningen. Sen börjar ju vårt eget strömmingsfiske, då vi gör vår saltströmming och förhoppningen var att kunna utöka i år men det blir det nog inte.
Beställningarna har redan börjat ringas in, kul det men lite stressande, men bara vi har åt stammisarna så är det ju bra.

Och jag har helt plötsligt fått panik. Allt som jag tänkt göra och haft god tid till finns på något märkligt och magiskt sätt kvar att göra, men tiden är borta på ett lika mysko sätt.
Nå, jag får göra en ny att-göra-lista med prio-ett saker på, resten får helt enkelt vänta.

Vi har kallt idag, blott 10 grader och regn, perfekt arbetsväder om man hade det ilet i sig. Det har jag dock inte, för idag är jag dessutom ganska ofärdig så jag vet inte hur mycket som blir gjort, ett jäkla gissel att ha fibromyalgi. Det är väl vädret säger jag och klagar som en gammal tant, fast å andra sidan hade jag ju himla mycket värk när det var som varmast också.

Idag måste jag då röja lite, nere ser det ut som ett bombnedslag. Vår nya fina klösmöbel som kom förra veckan ligger uppackad men omonterad, det saknades nämligen alla jäkla skruvar som behövs.
Alltid är det något och aldrig är det inget.
Hoppas skruvarna kommer idag så att jag kan glänsa med att ha den färdigmonterad tills Maken kommer hem. Annars får ju han chansen att få visa musklerna och montera möbeln åt sin Hustru, och sen hoppas på att hon visar sin uppskattning på något förmodligen lite obscent sätt.
Som att det ska hända ;)

Jag frågar Maken vad han vill ha för mat när han kommer hem, något annat än burksoppor och varmkorv antar jag men han har inte kommit med något förslag så jag tänker bestämma att det blir palt igen. Jag har nämligen tänkt göra en stor gryta så vi har lite god mat att ta till i sommar, palt är ju så himla gott att steka också och därför perfekt stugmat.

Nu ska jag gå och göra en insats, Hjördis ben verkar våta så jag kan bara dra slutsatsen att hon hoppat i toastolen, en torkning vore nog på sin plats.

Fridens!

Tristessen och Värken

Tristess

Värk

Leda

Tråkigt

Trött

Sammanfattningsvis dagen så här långt.

Jag har sån värk i ffa handlederna att jag blir tokig. För första gången har jag behandlat mig med linimentet Linnex på handlederna, sen handledsstöden på det.

Tänk numera får du inte de hjälpmedel du behöver utan nu får du KÖPA dom själv, det är välfärdssamhälle det.

Jag skulle behöva två nya sådana här, fast lite mer moderna och med bredare kardborre och dom kostar drygt 500 kr styck.
Är det inte otroligt?

Tänk alla pensionärer som har dåligt med pengar, kommer dom att prioritera hjälpmedel eller mat? Kommer dom att köpa en rullator för 2.000 kr och uppåt eller chansa att gå utan?
Jag tror jag vet.

När jag gick utbildningen så var vi på studieresa till Spanien (1989) och där fick dom köpa sina hjälpmedel. En kille som borde sitta i en rullstol, låg på en fyrkantig skiva med hjul under, och drog sig fram längs gatan med hjälp av armarna.
Då tänkte man att dom var långt efter...

Nu är vi där. Sverige som ska vara ett föregångsland och ett välutvecklat land, nu får vi köpa våra hjälpmedel själv.
Kanske det är lika bra att bli frisk då?
Kanske strunta i sina futtiga problem och hoppa ut i arbetslivet igen.
För visst är det bara att bestämma sig?

Och Försäkringskassan ser ju bara till vad du kan, dom skiter ju i vad du inte kan.
Kan du jobba en timme om dagen så SKA du jobba en timme om dagen, skit samma om ingen anställer dig på de premisserna, då får du skylla dig själv och så drar vi av på pensionen! Skyll dig själv din svaga fan, som går omkring och inte är frisk.

Sverige blir bara bättre och bättre.
Snart är vi ikapp USA med det mesta.
Yippie liksom.

Nu ska jag försöka vila, skriva är ingen lek med så onda handleder.

Jag skrev ut all info och uppgifterna från min Skrivarkurs, jag får läsa dom och se vad jag ska hitta på och skriva om, när jag blir bättre i händerna.

Tack för alla goa kommentarer

Dom värmde verkligen.
Det kändes skönt att veta att det fanns dom som brydde sig om mig och henne, även om vi aldrig har träffats.
Ett märkligt och härligt fenomen.
Tack ska ni ha!

Homer har börjat sakna henne också. Inatt gick han omkring och letade, men han hittade henne inte.
Det gör ont att se. Vi kommer att skaffa en kompis till honom så småningom, bara vi hittar någon lämplig.

Det är tomt att se hennes platser. Soffhörnan, där jag många gånger igår kväll och imorse har lagt ut en arm för att ta på henne. Inget fanns förstås där.
Homer har hela dagen gått och letat, gnällt och verkat allmänt konstig rapporterade Maken när jag nyss kom hem från Heta Arbeten-kursen.
Stackars lille katt.



Vi deklarerade igår kväll, det gick bra både med siffrorna och med det faktum att jag var/är så förkyld att jag satt och snöt mig konstant, jag varvade snytningarna med rekorderliga nysattacker (som tjoade i hela huset) och med hostattacker som var gränsfall till kräkningar. Kände mig supersexig, även i morse när jag steg upp efter en natt med snor, tårar och hostningar och såg  min väna uppenbarelse i spegeln blev jag nästan varm av lycka.
Eller mest troligt var det feber.
Har haft svettningar inatt som var av översvämningstyp, och som kommit i korrelation med Panodilintag.
Röda ögon, röd under näsan och blek, med håret stripigt och blicken blöt och slö... supersnyggt.

Inatt när jag gick upp och tog hostmedicinen så var det tungt att lägga sig igen. Saknade tyngden av Allis på mina knän, hela nätterna låg hon på knäskålarna och det har blivit en vana. Homer gick då omkring som en osalig ande så han följde med upp och la sig på bröstet.
Där låg han länge.
Även sen jag slutat klia honom under magen, och då brukar han dra som en avlöning. Sluta = gå någonannanstans..

Vi var dock beredda så det känns ändå ganska skönt att oron är borta, och att slippa behöva tvinga på henne droppar och medicin. Nu sover hon sött.
Men nog kommer man att sakna henne, och sen tar vi in en liten kompis till Homer och då lär det bli liv i luckan igen. Det brukar ju vara så. Känns som en liten tröst iaf.

Nu ska jag gå och vila soffan. Ryggen är öm av en dags sittande, vi har ätit Pizza så snart kommer matkoman och då ska jag vila skönt framför tv´n. Igår somnade jag kl.21, precis tio minuter in i filmen som jag valt för att den är så rolig, kände inte för något tungt utan något lättsamt. Ja, tjena. Tio minuter senare sov jag, dagen hade ju innehållit både gråtattacker, deklarationsuppgifter och frånvaro av middagslur.
Så gick det då.

Idag har frånvaron av vilan också gett spår, men ska ändå försöka vara vaken lite längre.. till 21.30 har jag då tänkt mig.
Vi får dock se..

Så imorgon ska jag ta igen min bloggfrånvaro med att göra bloggrunda av stora mått, idag blir det ingenting känner jag.
Tack igen för alla goa goa kommentarer.
Ha det gott!

Vårkänslor.....NOT!

Se på bilden.
Se va!?
Nåt så inihelvete trist så att man kan brista ut i gråt bara av att titta ut.
Snön vräker ner. Typ 1,5 dm inatt och idag, och det ska komma lika mycket till.. jamenasåjäklakuldå!!

Som att inte det inte räcker med att en klass-ett varning är utfärdad och snön vräker ner så är jag förkyld. Det började igår och sen har det gått med en rasande fart. TacksåjäklamycketfördenpassningenNågon!

Var på kurs igår, några timmar klarade jag av och det var rätt trevligt. Tyvärr hann jag inte lära mig något nytt men det var roligt ändå. Jag får ju mönster sen på det dom gjorde sen jag gick så jag kan inte klaga.
Jag for när det var dags för Pizzaätningen, även om ryggen hade velat så hade magen sagt nej till den maten, hur gott det än hade varit..

Jag hade nämligen gallbesvär kvällen före.
Det var ju också....kul...
Inte.

Vi åt nämligen jättegod fredagmiddag, oxfilé med hasselbackare (jag vet att vi åt det ganska nyss och att jag då också fick problem, men det är ju så gott ;)) och detta gjorde att jag sen fick magknip och fick springa på toan hela kvällen och halva natten...

Nå, Allis är dock vid hyfsat humör.
Ena ögat verkar rätt bra, ett litet hål som jag kan se, den andra värre ögat är också bättre men inte bra. Vet inte hur detta ska tolkas. En del vill ju tolka det till att hon kommer att bli bra, en annan del undrar om det blossar upp ordentligt igen när penicillinkuren är avklarad.

Känns som rätt dåliga odds i ett längre perspektiv, men jag ska ju ringa veterinären imorgon så får vi se..
Allis ligger dock och sover för det mesta, mer än vanligt hur det nu är möjligt, sen så avskyr hon att få piller nedtryckt i munnen och få ögonen uppspärrade och indroppade. Detta gäller de få sekunder behandlingen tar, sen spinner hon som vanligt så fort man tar i henne.
Snacka om olångsint, eller kortsint eller vad man ska kalla det.
Gullgumma är också ett bra ord.

Nu ska jag gå och förbereda för maten som kommer hem strax. Maken åkte och hämtade kinamat och en film som jag hyrde nyss (tack Ica för den servicen) så att kvällen blir mindre eländig. Jag har hosta som tackocklov dämpas av superhostmedicinen, så natten har varit god. Sen får jag förstås ont i skallen av allt snor som bildas därinne, samt av skakningarna när hostattackerna kommer...

Ibland känns det verkligen att man lever.

Extra mycket känns det nu! *host, harkel och snytljud höres...*


Och vad har jag då att se fram emot närmaste dagarna, jo en morgondag som kan betyda slutet för min älskade kisse, som trots allt bara är åtta år gammal (ni var flera som frågade).
Måndagen betyder också deklaration med revisorn, typ fyra timmar med siffror och det känns ju kul med tanke på att huvudet är fullt med snor och ludd.
Tisdaget betyder ev. avlivning och sju timmar brandutbildning.
Att gå Fartygsbefäl klass VIII är ingen lek.



Ibland känns det verkligen att man lever *mumlar mantrat om och om igen*

Full dag

Nu är jag färdig med bokföringen inför deklarationen. Yippii. Denna bedrift bör uppmärksammas i himmelen också, eftersom det varit en bedrift i storlek OS-guld!
Sen fick vi ju ett papper från Skatteverket med lite fel från ifjol, och det verkar som om det har betalats in (såg ni hur jag lyckades smita förbi ansvaret genom att säga "det har" istället för "jag har"?) för mycket skatt. Det är ju ett bra fel eftersom vi får tillbaka pengar, men ett ack så onödigt fel ändå.
Det är ingen lek att fylla i dylika papper.
Nu är dom dock ifyllda på nytt och ivägskickade. Hurra till mig!

Ett aber mindre.
Andra abret Allis är kvar, det verkar inte läka nåt vidare även med penicillindos i kattkroppen. Jäkla skit.
Nå, jag ska avvakta någon dag till innan jag ger tummen upp eller ner för henne.
Jag tror dock inte hon lider nämnvärt, förutom att jag måste tvinga på henne medicin i tid och otid, men man ser ju att det irriterar, ögonen alltså.
Dessutom verkar hon se spöken igen. Det är väl hinnan som korvar sig på ögonen och ger henne en falsk bild av knytt och tomtar som rör sig längs golvet.
Stackarn.
Här nedan ligger hon, ovetande om sitt eventuella öde. Hon är jämt trött så hon ligger så här hoprullad mest hela tiden. Som ni ser löser hon hår också. Och Homer också ifall ni undrar över långa strån..
Boken i skrivaren står där för annars lägger Allis sig där i facket och hårar ännu mer...

Igår var jag på kurs igen, förmiddagen ägnade jag mig åt bokföring, skulle tro att jag nog ägnade 6 timmar till det. Igår alltså.
Idag kanske fem.
Borde börja vara dags för löning för mig. Lön för mödan i form av något mysigt tygpaket t.ex. Obs, jag vill inte ha lönen i natura, jag föredrar tygbuntar för detta arbete ;)

Imorgon har jag kurs i Löj-Ligan, en quiltkurs. Vi ska göra lite blockhusblock i oändliga variationer. Det ska bli kul. Om det inte var för Allis.
Otroligt hur man kan gå och tänka på henne hela tiden, t.o.m drömma om henne...

Fast det är klart, en kär familjemedlem som riskerar att måsta dö är ju supertrist. Jäkla trist situation, jag vill så gärna ha henne kvar, hon är så snäll och kelig, med busryck som ger sken av kattungeiver. Hon är en psykiskt stabil katt också, förra gången vi avlivade en katt var pga psykisk sjukdom, och det kändes hemskt. Det var ju inte kattens fel.
Nu är ju Allis sjuk och då är ju beslutet lätt. Det är ju inte hennes fel heller för att hon är sjuk, men det är lättare att ta beslutet tycker jag.
Om hon inte läker vill säga, ska inte ta ut sorgen i förskott.

Nå, imorgon ska jag åka och gå halva kursen, ryggen pallar inte att sitta en hel dag. I det skick jag är nu klarar jag väl bara en kanske, men med lite tjurighet och jävlaranamma så kan jag klara mig 2,5.
Jag vill ändå vara med på ett hörn, testa lite och sen får jag väl testa hemma själv.
Nu ska jag gå en snabb, halv bloggrunda innan det är dags för eftermiddagsvilet. Ryggen ömmar nåt fördjäkligt.


Det är kul nästan jämt!



En lite kul grej hände dock igår. Maken frågade om jag ville ha en smörgås och det ville jag förstås. Då kom han med denna snygga macka!

Ser ni vad rund och fin?

Till saken hör att jag hatar att ha dubbla lager av ost, så jag brukar riva av ostskivorna så att dom passar bättre och så ger jag överskottet åt Maken.

Han är en snäll Make!

Oftast iaf ;)

Oj

Så var ännu ett pass av Skepparkursen avslutad. Nu börjar jag känna att jag är inne i matchen liksom, inte att jag kan allt men att jag är inne i själva lektionsruljansen.
Janne (Maken) brukar säga att jag har ju ett läshuvud.
Ok.
Hade läshuvud, kontrar jag med.
För tjugo år sen ja, då satt jag ju och pluggade lite nu och då.
Inte nu inte.
Nu har jag koncentrationsproblem (pga fibron), blir fort trött och har allmänt lite problem med fokuset ;)

Nå, det tar sig ju.
Nu håller vi på med att rätta kurser och att räkna ut distanser, tider och farter.
Ganska kul faktiskt om jag ska vara ärlig.
Idag tänkte jag vara skepparledig och plugga lite imorgon istället, då har vi ju kurs på kvällen igen.
Ikväll har vi Löj-Ligan, vår quiltförening. Så idag ska jag förbereda kvällen med att leta upp tyger och sånt, sen tänkte jag sy färdigt det jag höll på med igår och sen ska jag skotta lite.
Eller Janne skottar och jag sopar och ser på, och får frisk luft kan jag tillägga.
Frisk luft är ganska bra. -16 och lite sol kan kännas skönt för innandömet, själ och lungor t.ex *informerar*

En snabb bloggrunda nu för jag har lite för ont i ryggen för att sitta länge, sen ska jag gå upp och städa lite i syrummet, det ser ut som ett riktigt kreativt kaos däruppe.
SEN ska jag sy.

Söndag blev måndag

Så gick nästan hela dagen som söndag innan jag insåg det var måndag.
Ingen större skada skedd då jag ju är sjukpensionär men jag hade tänkt ringa VC och få ett recept.
Nå, nu blev det helt plötsligt måndag och jag blev tvungen att sätta mig och plugga (fartygsbefälskursen) lite. Håller på med ganska intressanta saker om ej vidare lätta. Om jag girar babord kommer ensmärken att flytta på sig sådär eller sådär när du tittar akterut?
Tjaa, det vete fan.

Jag har suttit en stund och tänkte sätta mig ett tag imorgon istället. Tisdag klingar liksom bättre vad gäller pluggandet ;)
Har torkat köksluckor idag, det var utvecklande och inspirerande. Fick tillbaka nackontet på köpet och det får man tacka och bocka för, ifall man kunde för nacken iaf.
Det känns som om jag har en låsning som ibland slår till och då får jag några extra onda dagar innan det låser upp sig.
Jäkla skit, kroppen är välfungerande och högpresterande som vanlig *ironisk* så att allt liksom flyter på i sin vanliga gräddfil.

Har sytt idag. Japp. Finfina små make-upväskor, varav två blev vinda och skeva. Det tackar vi också för. Tack så jävla mycket!
Och det trots att jag mätte och var så noggrann.
Sprätta och sy om.
Sprätta och sy om.
Jättekul hobby.
Inte!

Nu ska jag gå och glo på tv, det är ungefär allt jag duger till just nu. Nillas motto "Här ligger jag och duger" passar förträffligt ikväll, denna fuskluriga söndagkväll. Om hon inte piggat på sig avsevärt (Nilla alltså) så antar jag att hon ligger och duger hon med!

Tunga tisdagen!

Ja, herreminje vad trögt allt går.
Varje steg är tungt som satan helt enkelt.

Jag ska banne mig kategorisera mina inlägg ordentligt, som Nilla gjort.
En av kategorierna ska fanimej heta Gnäll, i massor.
För ibland har jag tonvis med gnäll i mig.
På värken, på vädret, på vissa människor, på mig själv fast mest på andra ;) osv osv.

Fast jag fattar inte när jag ska göra det. När ska jag orka?
På min agenda står det för närvarande
- kontera massor av verifikat (ni hör ju själv hur jäkla kul det låter)
- göra en sammanställning på momser in och ut mm mm (ännu jävla roligare)
- städa
- tvätta ur tvättkorgen som aldrig blir tom
- promenera varje dag
- sy
- sy
- sy

Ja, ni ser ju. Städa känns riktigt kul faktiskt. Men ändå är bokföringen viktigast.
Shitpomfritt så trist.

Idag kom vår nya båtmotor. Maken i extas.
Så stor den är, kom ut och se (eeh...?)
Jag gick ut och såg, och gud så bautastor den var.
Jamena, orkar båten hålla upp den, var min intelligenta fråga.
Minen sa mig att det var den.
Därmed lämnar jag det ämnet.

Eller inte riktigt, jag kom på en sak, en viktig orsak + sak som absolut har med saken att göra.
Jamenaherregud vilken fart jag ska susa omkring med i sommar.
Då kommer en tur hem att ta fyra minuter. Max.
Då susar en Ulrika fram vid ratten i många många knop och oooiiii ska jag vråla av fartglädje!
Helt otroligt så fort jag ska åka. Jag längtar mig galen.
Det är långt dit.

Och ännu längre känns det som när jag är så fet.
Inte att nu just det påverkar men barasådärutifallatt.
Som smal skulle tiden gå fort. Vintern vara tokkul.
Inte lång, kall och djävlig som den är nu.
Tänk, inga enorma stånkanden i trappen eller på promenaden, jag skulle flyta fram på lätta steg, ta ett hopsasteg bara för att jag kan och livet skulle vara supernajs.

... det är jag säker på.

Toksäker!

Inaffsädd!

*suckar och loggar ut*

Dan före dan före dan...

Här sitter jag och har svinont i ryggen.
Så ikväll lånar jag Nillas motto - Här ligger jag och duger..

Vilket betyder att jag fått mycket gjort idag.
Nöjd över det men mindre nöjd över smärtan.

Jag har inte bakat idag. Inte ett endaste misslyckad kaka.
Däremot har jag städat badrummet noggrannt.
Jag var naken.
Ja, naken har väl inte med noggrannheten att göra och är väl inte så viktig information kanske, men ni som läser här kan kanske dra er till minnes att så går städning till här.

Iaf i badrummet. Jag går väl sällan omkring naken och skurar i övriga huset vill jag förtydliga.
Vi hade planerat att åka in till stan och julhandla idag, åka förbi svågern med en julklapp och gå på systemet.
Imorse kändes det som en jävla dålig ide.
Mycket bättre kändes det att göra bort städningen idag, städa och baka lite pepparkakor kanske.
Femton minusgrader och en dm snö kändes också som kurainnetid.

Maken blev som förryckt.
Vi hade ju bestämt att åka och handla, och det blev så omständigt att styra om programmet så det blev att åka in till stan. Och att städa.
Det är dumt att göra så om man är jag.
Det blir för mycket.
Men det kändes så skönt att ha en lugn dag imorgon , en snabb sväng och handla och sen vara hemma i det färdigstädade hemmet.
Det var jag ensam om att tycka.


Men jag kom på att medans Maken åkte iväg för att köpa korkteln (flytlina till näten) så kunde jag passa på och gå och duscha.
Väl där så passade jag på och städade badrummet innan duschen.
Gick omkring naken och skurade, kröp omkring naken och skurade.
Duschade sen och kände mig supernöjd.
Maken kom inte så jag gick igång och dammsög golven nere.
Maken kom fortfarande inte, så jag vaskade av i kök och hall istället.

Maken kom hem och då låg vädrade och dammade mattor på plats och frugan var mäkta stolt.
Iväg vi for och handlade, julhälsadepåsvågern och var på apotek och systemet.

Hemma kände jag väl att det blivit något för mycket.
Därför så passade jag på att torka ur sopskåpet och torkade av köksluckorna innan jag gick och vilade. För jag visste att senare blir försent. Har man ont så blir det bara stelare och lika ont efter vilet.
Jamensåjävlasmartdå.
Nu kan jag gå med små steg, ingen böjning och annan rask rörelse. Jättekul. Inte.

Däremot är jag verkligen i fas med julen. Förutom att jag inte fått iväg ett paket som skulle till en kompis i Malmö.
Så typiskt jag.
Jag väntade först länge på en bokleverans, där "hennes" bok var slut. Sen fixade jag en annan klapp att skicka men då hade jag tänkt skicka i ett postkuvert (vadderat) och det hade jag glömt köpa.
Så nu är det klart att skickas.
Hinner före jul? Mjae knappast.
Nå, bättre en klapp i mellandagarna än en käftsmäll i juli, som talesättet lyder.

Eller lyder och lyder, jag hittade just på det men ändå...

Annars känns det rätt fixat och klart.
Lite pepparkaksbak imorgon, lite skinkkokning och griljering, ett paket ska slås in och annars vet jag inte.
Ganska i fas.
Då undrar jag vad som nu då ska gå åt fanders.
Aldrig har jag varit så här i fas, så förmodligen har jag glömt något eller så skiter sig allt pga något märkligt fenomen.

Är jag ensam som är i fas, eller är ni det också?

Ajajaj

Om ni tänker er en värkdrabbad kvinna i sina bästa år (eller tja, bästa.. nåja, inte dom värsta iaf) som vanligtvis har ont i ryggen. Tänk er henne i flygande fläng ska öppna boddörren för att hämta några kilo löjrom som ska levereras på vägen till Ikea.
Tänk er att dörren fastnat pga isbildning någonstans.
Kvinnan sliter igen.
Knak sa det i nacken.

Nu så här på kvällen efter den lite sämre starten på dagen så kan jag bara säga - helvetes jävla skit!!
Vi renoverar och jag kan knappt röra mig.
Från en slags låsning mellan ryggraden och skulderbladet har detta elände svällt upp och nu drabbat hela ryggen ovanför midjan.
Fint.
Mjae, särskilt inte eftersom jag har ont under midjan vanligtvis.

Jag kan nu sitta vid vardagsrumsbordet, med armbågarna vilandes mot knäna och på så sätt skriva lite på datorn.
Huvudet kan jag inte röra åt sidorna, bara stirra stelt rakt fram.
Jävla skit.
Nå, vad ska man göra annat än att ligga och växelvis grina och svära.

Jag tog en het dusch före middagen.
Det var skönt.
När jag stod där så drömde jag om ett sittbadkar, specialdesignat för mig.
Det ska vara stort (inte för att JAG är stor men..) jag ska kunna sitta och ha knäna böjda, vattnet ska då kunna nå halsen.
Jag vill kunna se brösten flyta som två punkterade Calzonepizzor.
Så mycket vatten ska det va.

Tänk att bada så, i hett vatten, sitta skönt och njuta av varma vattnets effekter.
Gud så skönt det skulle vara.
Och inte ett minibadkar som är vanligt förekommande, ett där man sitter antingen med knäna ovanför huvudhöjd eller så sitter man upprätt och därmed halvt fryser ihjäl om överkroppen.
Att slippa välja mellan värme på knäna eller torson.
För att inte tala om att sen ta sig upp ur karet, bara det kan vara en pärs om man är överviktig, stel och otymplig.

Blir jag miljonär så ska jag fixa ett sådant badkar.
Med uppresningsstöd alt en smäcker lyftanordning.
Bara en sån sak.

Sen kan jag räkna upp en massa andra saker jag skulle skaffa om jag blev miljonär.
Eller mångmiljonär kanske jag ska säga.
Man får inte mycket för en stackars miljon nuförtiden.
Annat var det när jag var ung.
Då hade man fått en massa troll, barbiedockor och en massa färdigsydda barbiekläder. Köpes alltså.
Nu har jag andra krav.
Dyrare krav.

Kan dock informera om att Ikeabesöket blev märkligt. Billyhyllan vi skulle köpa fanns icke mer, inte som passade med
den Billyhylla som vi redan har och som ska vara kvar.
Bänkskivorna vi skulle ha blev några andra, inte dom vi valt utan dom gav oss fel. Då hade jag så ont att jag inte orkade börja tjafsa om att byta utan vi får köra så här.
Det blir vad det blir.

Ikea hade många kunder idag.
Jävla skitkunder som rantade och virrade omkring, oftast ivägen, med ungar och farmödrar som vimsade mer än lovligt.
Där går man med värk (och extra ont med nacken låst) och trötthet och önskar alla andra åt helvete.

Gud så charmig jag är.
Jag blir alldeles bortkollrad av mig själv.
Snudd på perfekt.

Förutom på Ikea, då växlar jag till satkärring.
Bara för att jag kan liksom.

Undrar just om jag är den ende som blir satkärring i kaotiska folksamlingar.
Isåfall är jag ju liksom ett unikum, värt att satsa på (tänk på detta Ikea, ni kan satsa på att ha mig som en slags publikmagnet, något att titta på när man blir shoppingless, typ tv-såpa).

Läkarbesöket avklarat!

Gick hyfsat.
Inte för att han frågade hur jag mådde men jag fick iaf beskriva mina problem och symtom.
Bara det ett fall framåt.

Jag fick tillbaka mina värktabletter.
Eller dom har ju aldrig varit borta egentligen utan jag har varit tjurig på eget bevåg och slutat självmant, bara för att kolla och kunna jämföra med och utan tabletterna.

Och ingen abstinens har jag haft.
Jag kände inte ett dugg. Och jag slutade tvärt.
Och dessa besvär skulle visst komma redan efter första "missade" dosen, och sen skulle det riktigt jobbiga komma 1-2 dar efter avslutad behandling.

Känns skönt att jag varit utan tabletter i flera veckor och inte känt av abstinens utan bara mer ryggont.

Skönt att ha detta ur världen. Jag hade laddat med irriterade argument, mässade för mig själv hur jag skulle säga allt jag ville få sagt.
Det behövdes inte, men jag fick överrösta honom ibland. Det kändes så skönt att få tala om de symtom jag har och se att han förstod min situation.

Nu kan jag fokusera på annat.
T.ex en kontorsrenovering.
Rummet är tomt förutom datorn och dess bord, i övrigt ekar det mest.
Imorgon ska jag och kolla in tapeter, vill ha något i rostiga färger tror jag.
Eller brunt.
Igen.
Många nyanser av brunt har jag, och många fler går med.

Imorgon ska Maken flytspackla golvet, det lutar ett par cm där golvet "gått av".
Sen ska det torkas, golv ska läggas, tapeter ska upp och sen ska det möbleras igen.
Lite lurigt blir det, det är ju ett litet rum där vi vill få in så mycket som möjligt.

Det blir mer bänkytor, för jag vill kunna sköta bokföringen där. Då ryker lite skåputrymme som istället ska upp på hyllor.
Vill inte att det ska blandas så mycket olika färger, vill ha lite mer enhetligt men det blir svårt. Vi ska behålla våra Billybokhyllor med dörrar och sen får jag se.
Det ska i första hand vara praktiskt.
Fast också snyggt.
Ganska mycket snyggt förresten.
Och varmt.

Tja, vi får väl se om en vecka, då har vi bestämt att det ska vara klart.

Och så har vi julpyntningen till helgen, sisådär lagomt lätt att utföra i kaos, men skam den som ger sig!
Det är bara att pynta runtomkring.
Resten löser sig.

Tjaba!

Tema noll

Idag är en småsolig kall söndag vilken jag tror snart kommer att övergå i gråmulen.
Isen ligger i vår hamn nedanför oss ser jag, men i en annan hamn går det att sjösätta.
Vi är sugna på att testa vår nya båt. Fast det ska vi inte.
Vi vill inte flytta över motorn då vi ännu inte har bestämt oss kring motorbyte, vi får nämligen betydligt mer för gamla båten om den säljs med motor.
Vi får se.

Så jag tittar ut på en solig vinterdag, rimfrost i träden och det är vackert.
Sen rör jag på mig och känslan försvinner. Jag har attans ont i ryggen.
Jag är attans tjurig också.
Jag ska ju på återbesök till farbror doktorn på onsdag, och han vill att jag ska sluta äta värktabletter. Hur han har tänkt sig med min värk vet jag inte.
Förväntar mig dock att han kommer att åtgärda den. NOT.

Min läkare har aldrig frågat hur jag mår.
Aldrig.
Förväntar mig inte att han ska göra det nu heller.
Däremot har han berättat om paralympikern som trots smärta tog os-guld.
Det har han berättat två gånger.
Men inte frågat hur jag har det.

Man ska vara jävla frisk för att orka vara sjuk i dagens samhälle.
Tänk att man som sjuk måste känna sig som en belastning, knarkare och att man låtsas ha ont.
Jag antar att min läkare tror att jag har ont pga tabletterna, för det har han sagt. Tabletter ger smärta sa han.
Jaha.

Och nu efter ett par veckor utan tabletter kan jag säga att han har fel.
Jag är så less.
Den lilla livskvalitet jag hade vill han ta av mig.
Ok, om han kom med något alternativ, typ behandling, remiss till smärtenhet el.likn.
Men icke.
Inte ens en fråga hur jag mår.
Misstänker detta blir sista gången jag träffar honom.

Min svåger har dock på eget bevåg kontaktat en smärtklinik i en grannstad. Jag trodde inte det gick. Jag har ju stått i kö i två år för konsulttid där, och efter två år fick jag veta att ingen remiss skrivits.
God vård i Sverige.
Funkar bra.
Eller?

Jo, vi har bra vård i Sverige, det är nog bara att gnällkärringar som jag hamnar mitt emellan två stolar, den inbillningssjukes och den gnälligas.
Så jag tänker kontakta dom själva, smärtkliniken.
Svågern fick lokalbedövning överallt för dom sa att ofta hamnar man i ett krampläge pga smärtan och bedövning kan hjälpa detta fenomen rätt mycket.
Vi får se hur det går för honom.

Helst vill jag slippa tabletter helt, men jag vill också kunna göra lite roliga saker under dagen, som sy.
Ok, om jag får ett alternativ som funkar, annars skiter jag i om jag blir beroende eller vad han nu är rädd för.
Känner ingen abstinens alls. Fast den kommer kanske om några veckor vad vet jag?

Känner mig superless på all värk och smärta just nu. Och att då behöva ha en arrogant läkare känns ännu jobbigare.
En läkare som åtminstone frågar hur jag mår skulle kännas bättre. Inte en läkare som fokuserar på mätbara problem, blodvärden etc utan en som frågar HUR jag mår rent allmänt.

En utopi kanske? Åtminstone för mig.
Nu ska jag ändå gå upp till mitt syrum och se om jag kan få nåt gjort alls idag, eller om det blir en soffliggardag.

Fridens!

Tung dag

Så in i helsikes tung dag.

Ont i kroppen så man blir galen.

Moler överallt.

Skallebang.

Hungrig.

Regnigt.

Grått.

.

Ingen inspiration, lust och ork.

.

Livet är en resa mot döden.

.

Det är aldrig för sent att ge upp.

.

Eller inte kanske så mörkt

men nästan....

.

.

Så sammanfattar man en grå onsdag om man känner som jag gör just nu.