söndag 31 oktober 2010

Blekta anus

Jag har en stilla undran, bleker ni era anus?
Googlar man på bleka anus får man 250.000 träffar.
Vem gör det? och varför?

Jag trodde själv inte att man kunde göra det ens, men tydligen är det massor som gör det. Undrar om det är porrbranchens fel?

Jag har ingen vånda över att mitt anus inte är blekt och vackert, mina våndor rör sig mest kring mat och vad jag ska äta nuförtiden. Visste inte ens att anuset kunde bli vackrare, men där ser man.

Jag som är i snögubbsbranchen bryr mig inte om anus. Jag bryr mig mer om att jag ska    ta och modellera ihop några morotsnäsor med fimolera, och när jag ska hinna det för imorgon ska dom ju helst vara klara, och det lär dom inte bli. Inte alla iaf.

Det känns iaf kul att ha kommit igång med lite julsömnad, sen har jag ju hela månaden på mig.
Idag har vi soligt och vackert, plusgrader och eventuellt en stugtripp. Det blåser lite så det är nog skoterkläder som gäller. Vi har sett fram emot en stugsväng innan det fryser på allvar här.
En natt i stugan är ju aldrig fel, men vi har ju flera dagar framför oss med plusgrader så det kan hända det blir imorgon istället. Efter monteruppställningen.

Jag har ätit kokt abborre med potatismos, jättegott. Jag åt igår en purjoomelett med köttbulle, jättegott. Idag ska jag steka köttfärs till div. rätter bl.a en köttfärspaj, ska också bli jättegott.
Det är gott att leva. Att må bra och att kunna börja äta så smått igen. Mums.

fredag 29 oktober 2010

Bloggtiteltorka

Ids inte lägga ner tid på att komma på en titel till inlägget, men jag orkar märkvärdigt nog skriva flera rader om det. Märkligt fenomen som ofta händer hos mig.

Tack för era söta kommentarer om mina snögubbar. S&S, det var snögubbar, inte tomtar, samma gäller Fru Venus. Gafflan var också inne på tomtetemat men ändrade sig.
Själv trodde jag dom såg ut som snögubbar och inte tomtar ;) men jag antar ni är ringrostiga eftersom det är så länge sen tomtetiden.

Klart att ni som vill får köpa.
Självklart.
Håller nu på med några som ska stå i montern men sen är jag inne på jultema och ska sy utav h-sike.

Pris? Jaa, jag är ju skitdålig på att sätta prislappar men jag har sålt dom för 95:- för dom små och 125:- för dom större. Så, någonstans där..

Idag har jag ätit gröt. Fuskar i förtid genom att föra in något annat än fil på menyn, tänkte börja nästa fas på sönd-månd någongång. Då ska det pureas. På min önskelista står (och betänk nu att jag snart fastat i sex veckor)
- leverbiff (älskar hemgjord leverbiff)
- paj av olika slag, broccoli och skinka kanske. Och taco förstås.
- potatisburgare (hemgjorda eller köpta, vilket som går ypperligt)
- korvstroganoff
- köttbullar
- omelett
- kokt abborre
- plättar

Sen skulle jag kunna fylla i listan med 125 rätter till, nu känns allt som lyx efter denna tiden. Det enda jag måste tänka på är att det ska gå att mosas. Det mesta går ju att mosas förutom kött kanske, men gud så gott allt ska bli.
Tänk er 0,5 dl köttbullar, 0,5 dl potatismos och 0,5 dl kokta morötter *dreglar*

Längtar...

onsdag 27 oktober 2010

Jamentjena

Maken kom hem igår kväll. Trött och slut efter nedkörningen med endast några få timmars sömn sen i söndags.
Vi gick och la oss 21.30 (när hände det senast) och somnade direkt båda två. Jag hade ju sovit dåligt jag med som jag alltid gör när jag är ensam.

Jag vaknade halv sju.
Maken sover ännu. Det behöver han.

Känner mig pigg idag. Kanske jag ska sy lite till mina snögubbar, ifall inte energin lämnar mig, vilket den väl kan göra.
Har ju en del kroppar påbörjade så det är ju mest handsömnad kvar och det är ju det roligaste. Vi får se.



Jag är tacksam för alla kommentarer från er, särskilt när ni är så imponerade över min racerhandling.
Förr kunde jag gilla att gå i affärer bara för att titta, men det blir sällan numera. Isåfall ska man gå med en tjejkompis och inte en Make, då har man mer tid för tittarna. Längesen det blev en sådan shoppingtur.
Helena och jag gjorde sådana lite nu och då förut, det var faktiskt rent avkopplande, men sen jag flyttade så föll sånt kul bort.

En rolig grej som inträffade när jag var inlagd var när Maken och katterna gått upp för att lägga sig, först fick dom sitt vanliga nattago (torrfoder alltså, och katterna fick det inte Maken), sen la sig Hjördis  på Makens ben och då, efter att han släckt lyset så känner han ett långsamt och försiktigt smygande..
!?!
Det var Homer som kom.
Han steg försiktigt och sakta upp på Makens mage, trampade mot axeln (alltid vänster axel) och la sig ner.
Fatta.
Han la sig ner på Maken.
Har aldrig hänt förut. Han har aldrig sökt sig på det sättet till Maken förut, han stryker sig mot benen och tigger go (torrfoder i specialburk ;)) men inte för att goas på det sättet.
Maken kliade honom i säkert 8 minuter innan Homer steg ner och gick och la sig.
Maken var lyrisk.

The Homer 
(en machokatt som dock är lite blödig och vill goas som en liten kattunge, även med Pappa)

Jag älskar min familj, både Make och Katter.


Måste ta någon ny bild på Homer och Hjördis, ni kan inte ana hur stor hon har blivit. Allis var en liten honkatt men det är inte Hjördis, hon är en rejäl hona med lite pondus. En sötepöting mestadels av tiden, ibland är hon dock fortfarande en Pina ;)

tisdag 26 oktober 2010

Shopping

Idag kände jag för en liten shoppingsväng.
Sagt och gjort.

Handlade nya skor, Kuoma som vanligt för dom är ju så sköööna. Dom gamla Kuomaskorna har fått lite väl mycket fiskdoft på sig, kände för en uppdatering så kan dom gamla vara gammelskor a la slit och släng.
Hemma märks det ju inte så mycket men på sjukhuset där dom stod i ett låst skåp under min frånvaro från avdelningen... houja houja

Köpte en ny väska. Svart, lagom stor och perfekt för mig.
Glad över det köpet.

Passade på att köpa en ny plånbok också, den jag har är så tjock. Inte av pengar utan av sig själv dock.
Annars hade jag ju jublat som ni förstår.

Köpte också tre nya blommor, lite tomt i köksfönstret sen dom förra dog i somras.

Köpte också en peeling från Clarins, nu när rompeelingen är över så får jag köra på onaturlig väg. Är ju torr som fnöske i fejset.

Köpte också ett par tunna vantar. Fleeceliknande.

Köpte också två liter lätt a-fil, två liter lättmjölk och lämnade igen en film.

Så, nu har jag gjort rätt för mig, för jag antar att ni är många som undrat vad jag gjorde under en kvart i eftermiddag.
Japp, allt tog max en kvart.


Jag har ju sagt att jag hatar shopping.
En kvart är vad jag pallar med.
Max.

måndag 25 oktober 2010

Operationsberättelse.

Eller ingen operationsberättelse blir det ju för jag var inte så engagerad i själva operationen. Av förklarliga skäl.
Däremot minns jag själva uppvakningsfasen, och fasorna på IVA som inkluderar smärtor, illamående och kisseriproblem.


Men först en blåmärkesuppdatering. Nu kan ni börja oja er. Maken kommer inte hem förräns imorgon kväll och då ska han få ta hand om mig och uppmärksamma mina blåmärken.

Egentligen är det ju rätt vackert.
Mäter 17*9cm.
Säkert för att dom har rotat som mest genom detta sår. Blir säkert ytliga bristningar som kanske inte syns förräns tredje dagen, vad vet jag. Märkligt att när jag skrevs ut hade jag inte en enda blånad på magen, dagen efter börjar det fyllas upp.

Jag har många andra vackra märken också, på handleden där dom förmodligen band fast mig (kinkyjäklavårdpersonal) eller om dom straffade mig på nåt sätt. Sen får man ju alltid vackra blånader/gulbrunader efter droppnålarna. Sen har jag också små blåmärken efter varje spruta jag gett mig. Och det trots att jag sprutar så s a k t a .

Vad hände på IVA tänker ni?
Jo, jag fyllde en säng med kiss.
Det är tyvärr sant.
Det första jag minns är att jag mådde så jäkla illa, det enda jag kunde säga var ONT och MÅR ILLA i syrgasmasken. Fick Ketogan och eller Morfin direkt och somnade om.
Sen vaknade jag till lite mer senare, hur länge senare vet jag inte. Då var jag så himla pinknödig.
Så att det gjorde ont.
Droppen hade börjat fylla kroppen förstår jag.

Jag fick hjälp av sköterskan och uskan, jätterara bägge två, att med hjälp av ett gåbord a la dvärgstorlek stappla till toan. Där satte jag mig för att kissa.
Och satt.
Och satt.
Och satt.

Sen kom sköterskan in och frågade hur det gick.
Det gick inte.
På med kranen och försöka igen.
Och satt.
Och satt.
Började nästan somna alternativt svimma.

Stapplade tillbaka till sängen.
Fram med bladderscanen (kollar mängden urin i blåsan) men hon såg först inget, men efter lite tryck så såg hon ju att där fanns urin som ville ut. Ca 6-7 dl sa hon, men säkert mer för hon tordes inte trycka ordentligt för det gjorde ju så ont.
Kateterdags.
Efter lite pill och lite nyp så fick dom in katetern. Guuuuud så skönt.

Ringde Maken första gången. Väntade så här länge pga när jag opererade ryggen så ringde jag lite tidigt och Maken blev då rädd för jag svamlade så mycket.
Jag somnade igen.

Vaknade en stund senare och det första jag såg var att det blödde genom skjortan. Började väl vifta lite för att kolla fenomenet och då kom personalen. Har ni stuckit mig frågade jag. Nej sa dom, det har dom nog gjort under operation. Klantarslen sa jag, det har ju blött igenom.
Hela sängen är ju blöt fortsatte jag, och började famla efter lakanen för att se på blodbadet i sängen.
Det var inget blodbad. Då tittade jag på kisspåsen, där var en ynka dl ca.
Hm..
I sängen fanns dom andra försvunna decilitrarna. Det blev omedelbart kallt.

Personalen checkade läget. Dom insåg vikten av att skruva i påsen ordentligt i kateterslangen.
Stappla till toan igen.
Rar personal torkade mig med tvättlapp och tvål, först baksidan sen framsidan. Blygsel orkade jag inte med.
Nya sexiga trosor och ny skjorta.
Stappla tillbaka till sängen igen.

Skönt ligga i torr och ren säng.
Somnade igen. Sov en stund och var sen vaken från 19.00 onsdag kväll till 22 torsdag kväll..
Sov inte en blund pga smärtan. Jobbigt.
Nu är jag dock i ganska hyfsat skick.
Har idag suttit lite med personaldata, i den mån jag orkat ta itu med det hela, har också dammsugit lite slarvigt nere i köket och vardagsrummet. Kände mig dock produktiv av att ha gjort detta att jag la mig raklång och har legat så sen dess.

Och detta inlägg skulle bara bli tre raders blåmärkesuppdatering och nu har jag skrivit så länge att soppan blivit kall.
Det blir till att traska iväg och värma den igen.

Det är till att äta klockan runt.
Gud vad jag längtar till riktig mat. Fil, fil, fil och sen lite fil börjar jag bli less på. Och sopporna sen.
Akta er när jag får börja äta igen. Då kommer min blogg att förvandlas till en matblogg, med recept överallt och små anekdoter över hur jäkla gott allt smakar.
Me like....

Vem glömde sist?

Jag skjutsade Maken och hans bror till båten igår kväll, dom ska köra ner båten till Sundsvall nämligen.

Maken säger sig vara orolig för min glömska, att jag glömmer allt från viktiga saker till detaljer. Hela tiden.
Han säger att jag borde söka för det, det är inte naturligt att vara så glömsk säger han.



Imorse ringde han.
- Du, ligger det någon plånbok på vardagsrumsbordet?

Jo, det gjorde det.
Hans plånbok.
Han som ska betala bussbiljetterna och annat.
Det lär ju gå bra.
Inte.

Kommentaren från honom sen jag upprört ifrågasatt honom och hans packande var bara:
- Ja, den som får äran att skjutsa oss till bussen får helt enkelt också betala biljetterna!

Fint.
Say no more.

Tackocklov har vi goda vänner därnere som säkert hjälper till och vi betalar ju tillbaka, men ändå...


Note to self: Använd detta så ofta som möjligt, gärna varje eviga gång han påpekar min glömska. Oftare än så bör jag dock nämna det när jag tänker efter.


Däremot var han så rar igår kväll innan vi skulle fara att han rände ut och in för att salta på gården, så att jag inte skulle halka när jag kom hem. Och jag fick order att köra runt över gräsmattan så att jag skulle gå ur bilen med bara några steg till bron. Stränga order var det.
Med tanke på magen alltså. Skulle inte kännas fina att det slet i sår och inombordsliga stygn. Enligt Venus poängskala skulle han säkert skrapa ihop en del på den saltningen.

Han skulle ju förstås tappa ännu fler pga hans ordervägran vad gäller dammsugningen. Han fick släpa ur sugaren från sitt gömsle igår innan han for, så dammsuger jag själv senare, istället för att vänta tills han kommer hem igen. Han har lovat dammsuga i dryga veckan nu (det är tyvärr betydligt mer än en vecka sen vi ens orkat dammsuga en kvadratmeter, och det märks) men än har detta fenomen inte skett.

söndag 24 oktober 2010

Gud så mätt jag är..

Otroligt att 1,5 dl mannagrynsvälling gör mig så mätt att jag nästan mår illa.
Förresten så hade jag gått ner ett kg till sen igår.
Låter för bra för att vara sant så det är det förmodligen också.
Men jag tar tacksamt emot allt som erbjuds.

Men jag ska inte klaga över att jag får ont av vällingen/maten, säkert äter jag lite för fort också. Det är bara att kämpa vidare som det heter.
Maken åker ikväll eller imorgon bitti för att tillsammans med svågern köra ner båten till Sundsvall.
Då blir jag solokvist.
Då har jag ingen att visa magen för, oja mig över blåmärkena som breder ut sig över buken och på så sätt väcka lite uppmärksamhet. Hej då sekundära sjukdomsvinsten. Stackars mig.
Då får jag oja mig i ensamhet istället.

Hoppas jag kan sy lite, skulle behöva sy några snögubbar tills jag ska ha utställning i sjukhusmontern igen, snart dags och inget har jag sytt. Får leta fram gammal skåpvärmare till grejer samt färdigställa några snögubbar. Det får duga, sen får jag fylla i under tiden.

Februari 2010


Just nu är Maken nere i båthamnen för att se om vi får upp lilla Uttern. Det skulle vara skönt att bara ha en båt kvar i vattnet här hemma, HR´en har vi kvar i andra båthamnen, det verkar ska bli hyfsat varmt (iaf inte alltför många minusgrader) här framöver och då tänkte vi ut i stugan en sväng. Bara slappa, elda och titta tv. Kanske planera vår kommande elinstallation, var jag vill ha lampor etc. I juni ska det bli av. Härligt, jag längtar.

Herregud så jag rasar i vikt!

Nu hajade ni allt till va?
Nej, jag rasar inte så ofattbart precis, men jag hoppas på en stadig om än långsam nedgång. Jag är ju inte en person som rasar i vikt även om jag bantar så himla duktigt så..
Jag vägde mig igår morse och då har jag gått ner 3 kg sen operationen och vad det betyder vet jag inte. Förmodligen att jag bara druckit någon kopp vatten och fått dropp i 1,5 dygn förmodligen.
Det hade dock varit rätt fränt om jag gått ner ett kilo per dag, men så är det inte.
Tyvärr.

Det är svårt att få i mig det som ska fås i. Jag äter soppor, fil och välling i stadig takt, sen är det svårt att dricka mellan för herregud jag blir ju mätt av 1 dl lättfil, typ.
I fredags fick jag feber igen 38,4, vilket föranledde oro från Makens sida att vi skulle vara tvungna att åka upp igen. Det hade jag rakt inte inte tänkt. Vägrat är rätta  ordet.
Igår och idag känns det lite bättre, kan vara förkylningsfeber också, även om feber efter en operation är vanlig.

Detta vaknade jag dock till igår. Ett maffigt blåmärke kring ena ingångssåret. Supernajs. Nu har jag dock några fler blåmärken så det är väl sprutorna som gör sitt till tänker jag. Jag tar ju sprutor mot blodproppar och nu börjar blåmärkena komma.
Ett mystiskt, eller flera faktiskt som finns på vänster handled gör att jag undrar vad dom gjorde med mig. Säkert något pervoaktigt, band fast mig eller nåt. Fast mest liknar det att dom försökt sätta en nål på sidan av handleden.

Jag har traskat omkring lite både igår och idag, tvättat lite och tömt diskmaskinen, det räcker just nu. Maken kom dessutom hem stinkandes diesel igår då han överfyllt en tank och fått en hel del på sig. Dom kläderna ligger ute för avluftning innan dom slängs, jackan är dock ny så den måste jag försöka tvätta, hundra gånger eller så.


Här ser ni underbara trosor. Dom var inte tajta om jag säger så. Gud så jag önskar att jag snodde med mig hem ett par. Dom klämde ingenstans alls. Inte som mina jävlamaxisloggijäklarsomklämmeröverallt.

Sockarna lämnade jag dock med glädje. Dom var inte så bekväma. Föll liksom lite nonchalant ner mot vristerna vad det led. Att mitt ben ser lite blekt ut är pga ljuset. Annars är jag superbrun och läcker.
Eller nåt.
Tanken känns fin att man legat och skrevat med dessa sexiga sockar på sig, med en läkare mellan benen och sen att han fått finfin överblick över min vältränade torso känns ännu bättre.


Detta är en också lite väl ljus bild på vår lilla (Pinan) Hjördis. Hon hälsar mig med ett glatt skratt och hon pratar hela tiden. Dags att foperera henne också m.a.o.
Så fort jag blir i finfinform ska hon kastreras, hon går omkring och pratar oavbrutet, sen lägger hon sig pladask och viftar med benen på ett sensuellt vis.
Det är dags.

fredag 22 oktober 2010

Två F avklarade, one to go

Fiske och Foperation är avklarade. Fetman finns ännu kvar om ni undrar.

Opererades i onsdags och det gick bra. Fick vänta tills kl.13 innan jag kördes iväg, mannen som opererades före mig fick en lite problematisk operation så den drog ut på tiden. Min gick då enligt planerna.
Herregud så ont jag hade efteråt. Morfin och annat sprutades in hela tiden, sov inte en minut på hela natten. Jobbigt.

Magen är såklart öm, den har ju dessutom varit uppblåst med luft så att Väderspänd är bara förnamnet. Fisa går dock bra ;), inte som när jag opererade gallan, samma problem då men då kom det inte bara gas om jag säger så.

Det är ganska mycket sytt inombords, dom rumsterar om rätt duktigt och sliter i revben tydligen men nu är det gjort.
Igår hann jag inte få i mig all vätska som behövdes för att få åka hem så jag fick stanna kvar tills idag. Jag hade dessutom lite feber och har blivit lite förkyld på kuppen.
Idag har jag ätit fil. Hur gott det var efter Nutrilett shaker kan ni bara gissa er till. Det är skitjobbigt att få i sig allt man ska så jag tar det som det kommer, jag blir ju mätt direkt och jag lär äta större delen av tiden som kommer nu.

Nu orkar jag inte skriva mer. Jag har slitit av mig bh, trosor och byxor och iklätt mig långkallingar och nattskjorta för att slippa ha något tryck mot magen. Nu ska jag vila soffa för resan hem var rätt jobbig, det värker rätt duktigt i magen just nu.

Jag vill då tacka för alla lyckönskningar från er här på bloggen, dom värmer jättemycket.
Kram!

tisdag 19 oktober 2010

Arga fiskaren

Arga Snickaren har ni väl hört talas om? Men var i helsike håller Arga Fiskaren hus?
Här behövs han/hon. Komma in i fiskberedningen och peka med hela handen och undra hur i hela fridens dar vi klarar av att jobba i kaoset.

Ingen Arga Fiskaren har kommit till oss.
Trötta Fiskaren och Fiskahustrun är dock här varje dag och kväll.
Igår la sig Trötta Fiskaren och Fiskarhustrun redan 01.30 och sen upp igen 06.00, detta för att packa en laddning löjrom i kartonger för vidare transport med frysbilen till uppköpare.
Denna frysbil lyste med sin frånvaro. Trötta Fiskaren ringde upp transportbolaget och frågade var dom höll hus. På många andra ställen kan man tänka, till oss skulle dom dock åka till imorgon.
Jamensåjävlakuldå! Inte.

Så nu ska vi ut och packa upp alla jävla kartonger för att få ner nya löjrommen som ska frysas idag och helst ska rymmas i boxjävlarna.
Tacksåfuckingmuch klantarslen. Tack för merarbetet.
Sen fick Trötte Fiskaren ringa tillbaka till fraktbolaget och säga att han inte är hemma förrän 08.30 imorgon eftersom han ska skjutsa mig till Sjukhuset.
Får se om det funkar.

Annars då?
Jaa, tackar som frågar. Jag har druckit två av tre proteindrinkar som ska drickas idag, dagen före operationen. Första sippen av drycken kändes angenäm, svartvinbär mums, sen kom själva sväljfasen. Fy fan vilken efterssmak. Den andra avskyvärda drinken drack jag i ett svep och sen kastade jag i mig en Nutrilettshake. Säger en del va.

Imorgon är det dags för foperationen. Lite nervös börjar jag allt bli.
Upp med tuppen (som vanligt) ca 05.00 duscha, packa och iväg, kl.7 ska jag vara på avdelningen.
Håll gärna en tumme för mig så att allt går bra och att jag får komma hem pronto, helst.

Så nu har jag fiskat klart för iår. De andra fortsätter några dagar till men jag får se på och applådera lite lätt lite på avstånd ;)
Sen ska jag vila.
Länge.

Fridens alla!


Förresten så fick vi rum med all rom i frysarna genom ett Tetrislikt pusslande, så nu kan Maken bara stuva om lite när frysbilen kommer imorgon bitti. Trötta Fiskaren och hans Trötta Fiskarhustru klarade skivan. Igen. Som vanligt alltså.

söndag 17 oktober 2010

Fiskevecka nr 5

Gud så skönt när det är över.
Vi har haft helgvila vilken vi har spenderat sovandes.
Onsdag och torsdag hade vi mycket fisk och våra arbetsdagar slutade mellan 03.30-05.00, släng in lite "packa-fryst-löjrom-i kartong-till-uppköparesfrysbil" från 06.00 så fattar ni att jag sov 3,5 timmar på 2,5 dygn. Liite för lite faktiskt.

Fredag eftermiddag var vi klara med rommen. Marsch i säng, oduschade, sov tre timmar, vacklade upp och såg Bonde Söker Fru och en kvart av Robinson, somnade på soffan och Maken vrålade rätt i örat utan att jag visade minsta livstecken.

Till slut vaknade jag dock, utan att ha en aning om att han agerat megafon rätt i mitt öra. Trodde jag vaknade av att reklamen började. Märkligt fenomen.
Då stapplade jag upp och sov 12 timmar. Bara så där.

Sen har jag bara slappat, kört en diskmaskin och en tvättmaskin. Dammråttorna frodas i mängder på golvet. Golven är dessutom fulla av skoavtryck då vi måste rusa in och skriva ut fakturor/svara kunder/ hämta glömda grejer hela tiden. Skiter jag i.
Idag har vi skurat lokalen, orkade inte igår. Jag har dessutom varit och handlat, tycker jag var strongt gjort.
Handlade ingredienser till några soppor som jag ska äta när jag skrivs ut från sjukhuset, för jag antar att operationen blir av då dom inte ringt och sagt motsatsen.

Vi väntar kyla och snöhelvete (har redan fått snö som dessutom ligger kvar den skiten) så fisket kan ta ett snabbt slut vilken dag som helst, men vi planerar att fiska veckan ut och kanske sönd-månd också.
Däremot börjar Maken oroa sig för nedkörningen av båten, blir det kallt så blir det jäkligt jobbigt att hålla båten från att frysa fast och sen köra ner så fort det bara går. Hoppas dom slipper blåst och elände.

Han är dessutom orolig för mig och min operation men det får gå det med.
Är man fiskarhustru så är man.
Jag tänker därför laga lite soppor så att jag har ifall han åker dan efter jag kommit hem, slutar fisket i veckan försöker han nog åka till helgen, det tar ju ett par dar att köra ner båten och ta sig upp igen och jag måste ju ha lite att äta ifall jag mår pyton.
Har hört att många gör det så därför måste jag förbereda lite.

Idag är dock lika mycket fisk som förra veckan, lite mer faktiskt och det gör ju att man väntar sig en låång natt och en låång dag imorgon. Har ju endel att fixa innan jag läggs in, kattlådor, kattmat och tvätta, klippa klor, raka mig lite fin inför sjukhusvistelsen, dela medicindosetterna, ringa några samtal, betala räkningar... gud så trött jag blir bara av att planera. Det verkar gott inför framtiden. Not.



Så, nu vet ni hur det är i den glamourösa fiskebranchen. Luktar gott gör man, trött är man och less är man. Rik är man inte men har vi tur hyfsar säsongen till sig så den blir någorlunda i alla fall.






Ny info. Jag har kokat två soppor ikväll, en fisksoppa med saffran och en broccolisoppa med potatis och morötter. Himla goda blev dom bägge. Hips vips har jag 12 små pyttemål som jag kan äta när jag kommer hem, Maken blev så impad av fisksoppan att jag gjorde ett gemensamt mål av den.
Det ska bli mumma att få äta mer riktig mat, även om den ska mixas så att det inte finns minsta bit i den. Bara två veckor, sen ska jag ju få börja äta vanlig mat fast i pureform. 
Jag längtar dit. 
Sen ytterligare några veckor så får jag börja äta vanlig mat, tugga läänge och inte dricka till maten, men då får jag äta vanlig mat. 
Yippiii.

onsdag 13 oktober 2010

Oflytet fortsätter...

Har varit och vägt mig idag. Kändes jättejättekul. Inte.
Hade gått ner sex kilo på de tre veckorna, skitdåligt men ändå inte.
Har väntat hela dagen på Samtalet. Samtalet där dom säger att du din tjockis får inte foperera dig, du är för fet helt enkelt, men detta samtal har inte kommit än.

Då hinner jag långt i mina tankar. Har dom månne haft ett tjockismöte hela personalen, vad ska vi tro om patient X? Kan vi månne foperera henne eller ska hon svälta i några veckor/månader till?

Tycker ju att om jag ska förändra något så att jag ska få min foperation skulle dom ringa direkt. Knepigt om dom ringer måndag och säger att nu får du skärpa dig och gå ner fem kilo tills på onsdag. Det blir tufft i så fall. Inte så att jag inte klarar det förstås men det kan bli lite snävt med tid.

Fisket fortsätter, vi är inne i fjärde veckan och idag fick vi mycket fisk att ta hand om. Fisket har varit lite magrare än ifjol, det enda som är magert för närvarande.
Men vi kämpar tappert vidare. Sådana är vi, norrbottningar. Här klagar vi inte för minsta lilla utan spottar i nävarna och tar nya tag.
Eller nåt sånt.

Själv så gnäller jag ju aldrig. Är inte bitter, sur, vresig, hungrig, trött, ilsken och lat. Nej, bara superlativ gäller för denna kvinna i sin gyllene ålder.
Eller nåt sånt.

Fisket, fetman och foperationsfrågetecknen trippar vidare.
Nilla ska ju skriva en beige roman, vilken jag ser fram emot, men jag undrar om jag inte ska skriva en brun roman som tar upp olika foperativa frågetecken blandat med rent nonsens och lite deckarintrig.
Vem vet.
Jag älskar beige och brunt, och då kan det ju inte bli fel.
Överhuvudtaget.

Fast jag inser mina begränsningar. Att skriva en brun roman tar mycket tid. Och ork. Och jag ser ju att Nilla måste ta i med hårdhandskarna för att styra upp sitt skrivande och där har jag en yttepytte svaghet. Jag är så inte sugen på hårdhandskar.
Jag kör the latisch style. Alltså den lata stilen för er som inte är så utrikiska i era uttrycksätt.
Med lathet blir inte bruna romaner skrivna så jag lägger ner den ide´n. Precis som ide´n att ta OS-guld i höjdhopp. Det är nog inte heller min grej.
OS-guld i trappfallning är en annan femma, där ligger jag i topp tror jag. Så fort det blir en OS-gren så ställer jag upp.
Jäklar så rik jag ska bli.

Skriva nonsens och långa inlägg är jag bra på. Synd att det inte ger en massa kosing. Ger ingen kosing är nog mer sant att säga.
Jag är en fet, fattig och foperationsnödig fiskarhustru och det räcker gott åt mig.





Förresten skulle jag googla fram en kul bild på en fiskarhustru, hittade ingen men på tredje sidan av fiskarhustrubilder hittade jag sju av mina bilder från min blogg. Hm, ett skadat knä, lite stugbilder och på två katter. 
Tyckte jag var rätt kul. 
För alla som vill se en fiskarhustru får kolla in mitt skadade knä istället med sina sårskorpor. 
Vad glada dom ska bli. 
Inte.


Hehehe, skrattade djävulen som dom säger.
;)

måndag 11 oktober 2010

Har oflyt

I min nuvarnade branch (f.d/kommande GastricByPass-fopererade) kallar man denna period för flytperioden. Man börjar flytet alltså.

Jag har oflyt. Ja, ännu, ifall ni tror att jag rasat i vikt på sistone. Nix, icke!

Jag har väl gått ner knappa 6 kg på mina snart tre veckor. Låter ju skitbra om man bara tänker på vikten. Nu är det inte bara vikten det gäller tyvärr, det gäller att gå ner 10% och om ni nu börjar tro att min startvikt ligger kring 75 (om jag kan komma upp i 7,5-8 kg/fyra veckor) så kan ni börja tänka om.
Herreminje, om det vore så väl.
Fast då skulle jag ju väga 30 kg när jag var klar och hur skulle jag se ut då då?
177 cm och 30 kg. Snacka om snöre.

Snöre är det ingen som kallar mig, galning har jag hört och kärring också, men snöre eller tunnis eller snygging var längesen. Väldigt länge sen.

Mager var jag som barn dock. Lång och kalvlik där jag ranglade omkring på alldeles för långa ben, galopperande omkring då jag och min kompis Helena lekte häst. Vi höll i tyglarna och galopperade omkring och hoppade hinder över alla grannars häckar.
Det var då det.
Nu hoppar jag max 1,40 när jag hoppar höjd. Skitdåligt, jag vet.

Om nu någon trodde att jag hoppar 1,40 i höjd så sök läkare.
En tjockis som har tre diskbråck och är vig som ett kassaskåp hoppar inte höjd, inga hopp över huvud taget om jag ska var ärlig.

Nu har jag kommit av mig. Jag var ute efter en viss poäng med mitt inlägg men jag kom av mig.
Nåja, nu ska jag gå ut i beredningen och se hur långt dom har kvar, innan det är dags för mig och maken att skölja rommen.

Som vanligt så är jag inaktiv vad gäller att vara en god kommentator men jag läser med glädje era bloggar när jag har tid, och era kommentarer vårdar jag i hjärtat i min kamp mot kilon och fisketrötthet.

Vi hörs och syns!
Tjaba!

fredag 8 oktober 2010

Gud va rara ni är....

.. jag blir alldeles varm när jag ser era kommentarer. Just nu kändes det extra härligt att läsa dom, nu när jag känner mig låg och ffa fet.
Att få dessa kommentarer gör att dagen går lite mindre tungt, även om jag inte riktigt kan tro allt ni skriver så är jag glad att ni gör det. Snart ska jag ha tid för både kommenterande och bloggande så det står härliga till. Tills dess får jag nöja mig med en och annan titt här och där..

Som om nu inte både fiske och fetma räcker så har jag nu en massiv urininfektion, lite så där som grädde på moset om man säger så. Känns ju skitskönt. Lite sveda, värk och odör känns ju som om det endast var detta som fattades för att göra tavlan komplett. Som att inte vanlig fiskodör räcker liksom.

Imorse hängde jag på låset på Vårdcentralen, vaggade in med mitt urin i ena handen, rusade in och anmälde mig, rusade vidare mot lab, lämnade urinet hos en trevlig labmänniska, satte mig och väntade, fick en lapp med kissfakta på, rusade vidare till sköterskan som trixade ett recept åt mig. Efter viss diskussion vill säga, sjukvårdspersonal vill nämligen inte att man talar om för dom vad man vill ha, dom vill helst att man bara tackar och bockar, samtidigt som man ser underdånig och lite dum ut.
Så ser jag inte ut.
Förutom att jag är fet och ska fopereras så ser jag avsevärt intelligent ut, nästan lite einsteinistisk...einsti... ja skit i det, lite vanligt jävla smart ut helt enkelt.

Däremot hade jag åsikter om vad jag bör äta, jag har nämligen åtskilliga gånger ätit en sort som har hjälpt lite sisådär, efter ett par veckor har jag dock fått tillbaka uvién och därför börjat om att äta medusin. Senaste gångerna har jag fått två preparat som har hjälpt betydligt bättre. Men gör dom inte på denna vc, nej här äter man sele.. nånting, och ser glad ut.

Vi enades om att jag börjar med sele...nånting och när odling är klar så ser vi ju om det blev rätt. Jag menade nämligen att om elva dar ska jag eventuellt fopereras, ifall tjockisen gått ner vad hon ska, vilket är ett frågetecken men det sa jag inte.

Så nu går jag på piller igen. En kraftig infektion sa hon, och betonade kraftig som om jag var tyngdlyfterska som gjort ett extra starkt lyft.

Varför jag rusade inne på vc var ju att jag hade tid till dietisten på Sunderby Sjukhus imorse och dit kom jag två minuter för sent, bara pga rusandet.
Där fick jag veta att jag (om jag nu får foperera mig) kan vänta mig två veckors flytande, pure och sen mos. Så två månader senare kan jag börja gnaga på en morot, men bara om jag mosat den först. Eller nåt sånt.
Skrämmer mig föga kan jag säga.
Vad som skrämmer är ju att jag gått ner så uselt, och på måndag ska jag ringa och höra vad som händer om jag inte gått ner nog....

Tills dess så dricker jag mina soppor, hade tänkt dra ner till två för att få ner kalorierna men det tyckte inte dietisten var så smart tänkt. Det orkar man inte samt att kroppen då tror att den svälter.
TROR?
Den VET ju att den svälter. Det känner jag tydligt.



Så sucka mitt hjärta är vad som figurerar i min kropp just nu. Jäklahelsikesskitfasta helt enkelt.

onsdag 6 oktober 2010

Time-out

Jag behöver en time-out.
På det mesta. Bloggen. Fisket. Fastan. Fetman. mm mm mm

Fisket blåser omkring i sin tredje vecka. Nedräkning pågår. Endast hälften kvar liksom. Det blåser kuling häruppe så att båtarna ränner omkring på samma ställe och nästan krockar med varandra i sin jakt på guldet i de små fiskarnas magar.
Inte mycket fisk blire.

Fastan går åt helsike. Själva fastan går ju bra men viktminskningen går det sämre med. Skulle inte ha bantat före fastan mitt pundhuvud, utan jag skulle ju ha vräkt i mig allsköns bråte så skulle det ha tagit bättre fart när jag väl började hälla i mig föda.
Jävlahelvetesskit.
Nu börjar jag ställa in mig på att operationen skjuts upp. Så går det när fettosarna inte går ner som dom ska, kommer dom att säga när dom ringer mig nästa vecka. För då ska jag nämligen upp på vc och väga mig. Då går alarmet på Sunderby Sjukhus om att fettot nr 647 inte går ner som hon ska. Jävlasunderbysjävlar!

Annars är allt bra som ni ser. Inget att klaga på alls inte.

Jag är inne och tittar hos er ibland, när jag har någon stund över och inte ögonen är stängda, men se skriva orkar jag inte. Eller det gör jag ju just nu men det är mest för att förklara att jag inget orkar, förutom fisket dårå.
Bara så att ni vet.
Att allt är väl med mig förutom allt jag gnällt över här ovanför. Nästan inget är bra faktiskt. Skit är ordet för dagen.

Ha det så gott och tänk på att jag hälsar på i det fördolda ibland, orkar ju inte ens logga in och kommentera. Kommer kanske igen senare. Om jag överlever fasta, fiske och foperation.

Skrev foperation bara för att det liksom skulle bli tre f, och på så sätt verka roligare och eventuellt väcka någon form av muntration hos mig själv när jag ser det publicerat.. Jag är naturligtvis medveten om att det heter operation ifall ni undrar.