.... förutom ett vilddjur och en hårig gammgosse (gammal ogift man= Homer).
På kattfronten är det lite lugnare vilket är bra för hönsmammahjärtat. Jag köpte ju ett sånt där antistressgrej som man sätter i kontakten, ärligt talat för min egen skull för katterna funkade någorlunda.
Sen dess har det dock förbättrats ytterligare.
Homer "pratar" med henne nu så fort hon ser på honom, han verkar locka henne med sig men det fattar hon inte.
Han ligger nu en meter ifrån henne och ser när hon leker, med jämna mellanrum så kommer hon fram och nosar på honom och han väser inte. Duktig kille!
Så jag har gott hopp om att det ska gå vägen. En gång jagade han henne några meter, han med bussvans men hon sprang ju som ett jehu och försvann i fjärran så det var siochså med den leken. Men viljan fanns hos mammas kille ;)
Maken körde iväg igår morse. Hujedanemej så trist det kändes. Vet inte varför men det kändes jättetrist jämfört med förra året. Kanske för att jag nu är ensam med katterna om det går galet (jag vet, det gör inte det men iaf) eller för att så mycket varit stressigt och osäkert in i det sista inför fisket.
Idag känns det lite bättre. Säkert för att jag fick sova inatt som jag vet inte vad. Sov hela kvällen, hade på Sagan om Ringen men somnade ifrån efter 14 minuter. Sov hela kvällen, Maken ringde vid 22.30 och jag förnekade såklart att jag sov men det gjorde jag.
Jag blev då lite pigg så jag tänkte se lite mer än 14 minuter på filmen så jag backade tillbaka två timmar (hrm) och började se lite mer. Somnade ifrån efter 22 minuter och sov fram till kl.04.
Stängde då av tv´n och gick upp och pinkade. Väl där tänkte jag att nu får jag väl vara vaken pga Bus-Hjördis, men hon sov vidare hon också.
Konstigt för hon brukar ju börja busa så fort ögonen öppnas, men denna gång så var hon trött. Välsignade katt.
Idag ska jag på sjukvårdskurs. Igår var jag och fick läkarintyg för skepparekursen. Jag hade då högt blodtryck så jag måste kolla det. Jag har ju det sen förr men medicinerar men nu var det ändå för högt. Kanske inget rättvisande resultat men bör kollas upp.
Sen så är det plugga som gäller för på onsdag gör vi provet. På eftermiddagen den dagen ska jag och ta cellprov och det känns ju extra roligt. Två kuliga saker på samma dag, yeah. Alltid lika kul att lägga upp sig och visa upp sina innersta delar, äntligen blir det av igen, känns som för länge sen liksom...
Aaaaj! Kattskrället hoppade upp i mitt knä och jag hade inga byxor, satans vad ont det gjorde! Och blodet rinner i strida strömmar.
Nej, det gjorde det kanske inte men det hade
kunnat rinna i strida strömmar.
Hon är för söt, kattskrället med sina sylvassa småsmåsmå klor. Jag klippte några häromdagen, hon halvsov vilket är en förutsättning, bara för att vänja henne vid klippning och det gick bra. Men herreminje så yttepyttesmå dom är. Löjligt små, förutom när hon hoppar upp i knät och missar, och försöker klättra upp istället på benen, då är dom inte lika löjliga längre.
Men annars. Jämfört med Homer som har skogskattassar a la dasslock (kattdass alltså) så är dom ju väldans feminina. Typ en fjärdedel jämfört med hans.
Nå, nu slut med kattprat.
Nu ska jag tala
palt.
Ja, det kan jämföras med kroppkakor även om det är väldigt annorlunda och på vissa sätt absolut inte kan jämföras med pitepalt. Pitepalt görs av
rå potatis, sen är det bara vetemjöl, fläsk och salt. I recepten står det kornmjöl men det var ju under krigstiden då vetemjöl var lyx. Det är vetemjöl inte längre och alltså används inte kornmjöl längre av riktiga pitebor.
Ska jag var ärlig har jag aldrig känt en pitebo som gör palten med kornmjöl och eftersom jag är född i och har bott i Piteå i över trettio år kan jag nog säga det med en slags sanning.
Kokas länge.
Kroppkakor är ju mer kompakta men ändå fluffigare på nåt sätt. Kroppkakor är gott även det. Men palt är något så överjordiskt gott att det nästan är en religion i sig.
Det blev palt i tisdags istället för måndags. På måndagen fick Maken lastningshjälp och sen kom det folk så det blev för sent för palt. Tog det istället dagen efter då jag redan skalat all jäkla potatis. Kändes fint att efteråt sitta på kursen med paltkoma (som jag sen lärt mig beror på kolhydratchock, eller nåt, minns inte riktigt) så jag lärde mig massor. Inte.
Palt ska ha fläsk inuti. Rimmat sidfläsk ska det va men detta ska dock inte ätas (tycker nog bara jag men ändå) utan det ger smak till palten. Detta fläsk skall föras över till Makens tallrik för att där kunna skyfflas ner i Makens kropp.
Fläsk skall också stekas och serveras till. Detta fläsk äter dock inte jag för jag hatar fläsk och svålar och annat äckelpäckel.
Jag är sjåpig med mat.
Nykokt pitepalt ska ätas med smörbrunn, dvs man delar palten i två delar, petar bort det äckliga fläsket och i hålet sätter man extrasaltat smör. I denna brunn doppar man nu tuggorna av andra halvens paltdelar. Man tar även en palt till som man petar bort fläsket från, delar upp i tuggor och doppar i brunnen. Listigt va?
Till detta äter man inte lingonsylt. Det är en synd, kanske inte i Guds ögon men i mina. Sylt äter man till stekt palt, eller köpespalt. Kanske lite på gröten men även där är jag skeptisk.
Egentligen är väl ovanstående bara hur jag äter palt men som ni kan förstå är jag ju den person ni som ännu inte ätit palt ska stå er efter. Som jag äter palt måste ju palt ätas ska ni tänka. En pitebo i förskingringen kan ju aldrig ha fel kan ni lägga till i tankekedjan.
Vill ni förstöra palten med äckelfläsk och äckelsylt så får ni göra det men då på eget ansvar. Så talar en sann paltguru ska ni tänka också innan ni slutar tänka på paltar och börjar göra annat.
Fast jag erkänner att jag ibland tagit lite sylt, och någon fläskbit som icke varit fläskig utan köttig, men det har nog varit i en hallucinationsfas kanske, och bara någon enstaka gång.
Jag har fått awarder också.
Känns så himla jättekul. Återkommer till dom så jag får grunna ordentligt ;)
