Stilla och lugnt

Det duggregnar nu, till skillnad från imorse då det spöregnade. Hemma regnar det lite mer så det blir ingen målning för Maken idag, kanske såga till och göra foder av dom brädor som är grundmålade.
Jag är kvar härute, med en någorlunda slö dag framför mig ;)

Häromdagen kom Allis in genom luckan stolt som en tupp, bärandes en fågel i käkarna.
Jag fick panik. Började ryta och gå an.
Öppnade dörren så hon kunde smita ut.
Fågeln var jättedöd.
Inte ens färsk.
Vi börjar tro att det var en självdöd fågel, lite hoptorkad-kanske av fågelinfluensan ;)
Fast mest troligt inte. Allis tyckte dock att den var värd att beskådas och lattja lite med, särskilt när man låtsas att den lever och måste dödas igen *skakar på huvudet*, ute igen kastade hon upp den lojt i luften och katteländet var jätteglad. Tills jag lurade henne och tog ifrån henne offret.
Maken gick och begravde pippin, för det har hänt att dom nosat fram dom igen och kommit tillbaka med sitt byte, lika stolta denna gång.
Inte den här gången iaf *listigare än en katt*

Katterna kommer ju aldrig in med ett gammalt byte. Nej, bara färska. Helst lite levande också.
Jag bråkar alltid högljutt.
Maken "pratar" med katterna och det gör mig vansinnig.
Jag vill att katterna ska veta att kommer dom in med ett byte så tappar dom det direkt. Pang bom så har man tagit bytet ifrån dom och gömt det.
En läxa jag vill lära dom.
Jag vill nämligen inte stiga på en död mus när jag stiger upp på morgonen. Eller vakna med en död en i sängen.

Maken kör istället stilen - Men Allis, har du dödat en jättesork? Kämpade den emot mycket? Jaså, men du dödade ihjäl den va, var den jättestark? Pappas jaktkatt...... han går på i den stilen med "bus och gullrösten", där hon sitter och kråmar sig med en liten näbbmus.
Jag vrålar. - Kattjävel, ut med dig för h-vete! Släpp råttfan ditt eländiga åbäke.

Kattjäveln släpper sällan råttfan (som inte är en råtta utan en mus i storlek minimini) utan drar raskt iväg med den. Och då har jag nått mitt mål. Win-win alltså.

Medans Maken förstör min uppfostran med sin "Har Homer tagit en bisamråtta? Vilken duktig kisse pappa har som dödat ihjäl en sån ful och vidrig best... och Homer lägger sig på sin lilla skogsmus, och har hur roligt som helst.

Är det det som kallas dubbla budskap?
Inte undra på att katterna är förvirrade och alltid tar in minst ett byte varje år, och stolt visar för oss. Huvva. Faktiskt förra sommaren var ett bottenår för musjakterna. Vet inte varför. Första åren låg det ofta en död mus utanför altan om morgnarna.
Kanske dom är slut mössen?
Kanske katterna är för gamla? Mja, en är sju och en är sex så knappast är det ålderdom det handlar om.

Det är nog som så att dom är som jag. Sega i starten. Det tar tid för mig att komma igång varje dag. Dom lever lyxliv hela vintern så det tar tid att komma i jaktformen.
Precis som det tar tid för mig att komma till målvikt *Moahahahaa*
Nej, så lång tid tar det inte *informerar* för katterna alltså.
Då vore dom döda och stela om dom ska vänta så länge som jag får göra ;)