Nio år och en dag....

...har vi varit tillsammans Maken och jag.
Vi skrattade igår åt midsommar 2003, den var värd att minnas.
Vi gick och la oss 20.45 på kvällen, somnade direkt och sov till 9 morgonen därpå.
Inget nojsande där inte ;)
Varför undrar ni kanske?
Jo, vi flyttade det året, jag hade packat och donat i månader.

Vi bodde i ett gammalt stort hus utanför Piteå då, och det var på nåt sätt självklart att bo i Piteå trots att Maken jobbade i Kalix. Jag kunde inte tänka mig flytta alls, inte längre ifrån min pappa som var döende i cancer. Vi hoppades också på att Maken skulle kunna få förflyttning till Piteå, Assi hade ju fabriker på båda ställena.
Hips vips så såldes Assi ut och fick två nya ägare. Då var det kört med förflyttningar. Det var bara att gilla läget och fortsätta med vårt boende och pendling.

Pappa dog 18 december 2002. Vi vakade in i det sista, hans sambo och jag var hos honom när han dog. Jag blev alldeles förstörd. Min älskade pappa, vi hade så bra kontakt med varandra. Vi ringde dagligen och när han dog så blev det tomt. Jag hade helt plötsligt min sambo som familj och i övrigt ingen släkt. Det var en märklig känsla.

Jag satt juldagen och surfade på nätet. Maken jobbade hela julen, kom bara hem mellan skiften (han jobbade 6-skift), och jag satt och kollade på Hemnet. Där satt jag och zappade mellan olika hus i Kalix-området och helt plötsligt såg jag Huset, ett gammalt hus med rätt stor tomt i en by utanför Kalix. Jag blev såld. Kär direkt.
Visade Maken mellandagarna på dom hus jag kunde tänka mig, allt initiativ kom från mig. Absolut ingen press från honom, att vi skulle flytta till hans hemstad utan jag sökte mig själv dit...

Vi bor i det huset idag. Allt flöt bra, vi fick vårt hus i Piteå sålt ganska fort och köpte detta. Inflytt juli var det tänkt, men vi lovade vara ute till midsommar mot att dom nya ägarna städade ur huset själva.
Torsdagen före midsommar körde vi sista lasset. Midsommaraftonsförmiddagen packade vi några väskor och drog till stugan. Alla kartonger stod ouppackade hemma, stod så tills hösten.

Vi var alltså trötta midsommarafton.
Kvällen före grät jag halva tiden, hade så himla ont i ryggen och var så trött.
Jag hade ju packat ALLT själv. 150 m2 hus, och 100 m2 bodor/förråd och kallvindor. Vi hade kört så många lass på tippen att vi hälsades som gamla bekanta när vi körde upp på rampen ;)
LP-skivor i mängder kastade jag bort, till stor glädje för en av soptippspersonalen, han behandlade dom som dyrgripar.

Trots alla soptippslass var det mycket som skulle upp till Kalix. Jag packade alla flyttkartonger själv och bar dom hit och dit därhemma i takt med att rummen blev färdigpackade.
Jag var så ini norden trött.
Midsommarafton ringde Maken och gav fina vinkar åt folk att vi var bortbjudna, allt för att inte få några besök den kvällen. Annars så är det ju lätt att någon tagit sin båt ut på en tur och halkat in hos oss... men eftersom vi inte var "hemma" så kunde vi gå och lägga oss 20.45 och fick vår välsignade sömn. Vi var som bakfulla hela helgen, vinglade nästan omkring i vår trötthet.

Inte lika trötta idag. Maken har sovit urdåligt inatt pga Restlesslegs, och klockan åtta stod han vid kajen och ville sätta igång bandsågen. Det satte jag dock stopp för. Grannarna vill kanske inte vakna upp klockan åtta av bandsågsoljud. Han sågade för hand istället.
Kajen växer och snart är underdelen klar. Trallen går ju rätt fort och då blir det ju färdigt liksom.
Kul att ha lite projekt härute också, att se Maken någongång gör ju inte ont. Fast han blir rastlös så fort, han kan inte slappa som jag är bra på. Sitta ute och måla på stenar, läsa eller bara vara funkar inte för honom.
Tur vi är olika kanske.

Nu ska jag gå och möta honom nere vid kajbygget, han har varit hem och laddat lite batterier och hämtat glömda saker.
Idag ska underdelen bli klar, imorgon ska vi och köpa trallvirket. Det blir ett lyft för stugan med en ordentlig kaj, en rak stabil sak som är fin att se på. Än en vind och trasig kaj som också är direkt livsfarlig.
Japp. Ska bli finfint.
Och snyggt. Bilder kommer när underverket är klart!

Ha en fortsatt trevlig helg!