Visar inlägg med etikett Fiske. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Fiske. Visa alla inlägg

söndag 19 juni 2011

Om ni bara visste...

.. vad jag vet och har vetat.
Nu vet ni inte det och det är nog lika bra för speciellt mycket vet jag inte..

Vad har hänt i mitt hörn av landet sen jag skrev sist? Tja, Maken fiskade ju söndag natt och fick mycket fisk som vi rensade i vår nya fina rensmaskin, som inte är ny utan begagnad men som är lika fin för det.
Det gick som en dans.
Nu kollade vi inte tiden så himla noga men vi skulle väl tippa att vi två vid maskinen är drygt dubbelt så snabba som fem personal var trots att vi hade dubbla mängden fisk. Det är jäkligt mycket, sparar tonvis med tid  för oss. Vore jag mattesnille skulle jag skriva upp en ekvation ang. detta men det är jag ju inte så ni får hitta på en funktion eller vad det heter själva.
Det är jobbigt att stå vid maskinen, vi står bägge och vänder fiskarna rätt och lägger dom i sina fållor. Sen går Maken iväg med jämna mellanrum och byter kärl och saltar in. Då står jag tappert kvar vid maskinen och känner mig viktig.
Efteråt ligger jag på soffan och känner mig viktig.
Eller så ligger jag och ojar mig, vilket som, eller en kombination.

Vad såg  vi måndag morgon tror ni? Jo, vi såg den efterlängtade pråmen vid Eriköns udde, pråmen som skulle forsla grävmaskinerna ut till vår holme, Vattenfalls bilar stod där också så vi visste det var nära...
På måndag kväll när vi åkte ut igen (hade varit hem och rensat fisk) så var pråmen borta och inga grävskopor fanns på holmen. Då antog vi att vi  får nog vänta betydligt längre än vad vi hoppats på, på grävningar och allt som rör installationen av elektricitet på vår ö..

På tisdag morgon var dom dock på plats.
Dom grävde och grävde.
Maken gick och förhörde sig (hos grävmaskinisten och Vattenfallaren) om när dom skulle komma och gräva hos oss. Då fick han veta att dom bara hade tisdagen och halva onsdagen på sig, sen skulle pråmen hämta dom så det innebar att vi själva skulle få gräva från tomtgränsen.
Maken mätte upp 20 jäkla meter genom skog och rötter och vi suckade unisont.

På onsdagen kom dom och grävde fram till husknuten. Jäkla lycka sa vi, och Maken har redan grävt det som fattades så nu har vi kabeln vid skåpet och är redo för installation. Observera att detta inte innebär att strömmen slås på men det är ju närmare målet än någonsin.
När det sker vet vi inte men vi hoppas dom gör det nästa vecka. Sen ska det grävas på landsidan, det ska bytas ut sånt där skåp och kabel ska dras in i detta nya större skåp innan strömmen kan slås på.
Jäklar vad vi ska belasta Sveriges elnät i framtiden. Kyl och frys står högst på agendan. Sen kommer belysning och övriga kuligheter.

Sen har vi varit på utflykt.  Det är mycket nu i strömmingstiderna men vi köpte ett par pallgafflar på Blocket och dom hämtade vi. Nu förstår jag att ni darrar av spänning av att få höra var vi hittade dessa gafflar och jag antar att ni suktar efter ett par själva.
Jo, vi hittade dom i Jänkisjärvi. Ungefär jättelångt snett norrut, Tornedalen, grusvägar och flera timmar senare var vi med nya pallgafflar.
Maken var jättenöjd.
Jag var mest slut och less.

Inatt fiskar Maken igen, han har nyss ringt och talat om att dom fått mycket fisk. Det innebär en sjujäkla lång dag imorgon vid rensmaskinen och det ser jag fram emot. Inte. Fast fiskekompisen har lovat komma och hjälpa oss och det tackar jag för, själv klarar jag inte att stå så vidare värst länge även om det är lättare än att kniva själv (vi säger kniva strömming fast det heter väl rensa när man gör det för hand).
Det är fiskeglamour när den är som bäst.
Men då ligger vi bra till med mängden saltströmming så det räcker med en liten sväng till före midsommar.

På måndag var det tänkt att vi skulle åka en lastbilssväng i 12 timmar. Jag bönade och bad att Maken skulle höra med en kompis om sällskap för den resan och jag blev bönhörd. Jag behöver inte åka med. Nu i fisket så behöver jag min rygg till annat än att skaka fram i lastbilen ett halvt dygn.Även om det handlar om något så intressant som att införskaffa en begagnad filémaskin (snart står även strömmingsfilé på vår meny) samt andra fiskerelaterade grejer så känns det inte som en förlust att stanna hemma om jag säger så...
Det känns skönt.

Sen är det ju skönt att jag är så vig och smidig. Det känns jublande härligt att stiga upp om morgnarna. Jag hasar fram över sängarna, svänger benen över sängkanten så graciöst att en balettdansös vore avundsjuk om hon såg mig. Sen går jag på lätta fötter och med gudabra balans på spångarna mot dasset. Jag vinglar inte som ett fyllo i sitt esse, utan jag går smidigt fram med snabb och graciös gångstil inte så fånigt som en modell på catwalken men ändock feminint och sexigt. Tymplig är ordet jag söker.

Idag har vi haft soligt, varmt, regn, sol, rusk, åska, sol, regn och allmänt ruskväder. Detta följdes av en solig kväll och nu i denna stund tjugo minuter över midnatt börjar det regna igen. Aprilväder nästan.
Det känns lite skönt faktiskt. Och luktar gott.
Det är härligt när solen skiner vid midnatt. 
Här är dasset i solgasset (eller kanske inte solgass precis men det passade bra i sammanhanget).
Att det regnar en halvtimme senare gör ju inget, jag har ju varit och nattkissat nu.

Vill man kan man sitta på dasset och drömma sig tillbaka till den tiden en glass kostade 75 öre, fast nu var jag inte speciellt glassugen, så varmt var det definitivt inte.
Men när vi får ström, då kan vi ha glass i frysen så att vi är redo när suget kommer och jag kan göra mig proteinshakes igen..

Jag skiter i kungafamiljen.
På ett dass ska det finnas en bild på kungen eller hans familj. Vi har en bild från gamla dar men den skiter vi i.
Nu är jag ju inte speciellt mycket för monarki så det passar ju extra bra att ha en bild just därute.
Fast jag hörde om några som tapetserat dasset med korsord från tidningar, 
och sen hängt upp pennor överallt så att besökare kunde skriva ett ord eller två. 
Himla bra ide tycker jag. I nästa liv dass ska jag ha så.

När vi får ström så blir detta med dator inget större problem, nu tar batteriet slut hela tiden och man måste planera när man ska kunna ladda den igen. Sen går det så jäkla långsamt härute, och eftersom datorn är på så sällan så kommer det hela tiden upp uppdateringsskit som man måste klicka bort.
Jag ska besöka några av er ikväll men detta har tagit så lång tid att jag får skjuta resten till imorgon. Batteriet är snart slut. Jag med.

tisdag 19 oktober 2010

Arga fiskaren

Arga Snickaren har ni väl hört talas om? Men var i helsike håller Arga Fiskaren hus?
Här behövs han/hon. Komma in i fiskberedningen och peka med hela handen och undra hur i hela fridens dar vi klarar av att jobba i kaoset.

Ingen Arga Fiskaren har kommit till oss.
Trötta Fiskaren och Fiskahustrun är dock här varje dag och kväll.
Igår la sig Trötta Fiskaren och Fiskarhustrun redan 01.30 och sen upp igen 06.00, detta för att packa en laddning löjrom i kartonger för vidare transport med frysbilen till uppköpare.
Denna frysbil lyste med sin frånvaro. Trötta Fiskaren ringde upp transportbolaget och frågade var dom höll hus. På många andra ställen kan man tänka, till oss skulle dom dock åka till imorgon.
Jamensåjävlakuldå! Inte.

Så nu ska vi ut och packa upp alla jävla kartonger för att få ner nya löjrommen som ska frysas idag och helst ska rymmas i boxjävlarna.
Tacksåfuckingmuch klantarslen. Tack för merarbetet.
Sen fick Trötte Fiskaren ringa tillbaka till fraktbolaget och säga att han inte är hemma förrän 08.30 imorgon eftersom han ska skjutsa mig till Sjukhuset.
Får se om det funkar.

Annars då?
Jaa, tackar som frågar. Jag har druckit två av tre proteindrinkar som ska drickas idag, dagen före operationen. Första sippen av drycken kändes angenäm, svartvinbär mums, sen kom själva sväljfasen. Fy fan vilken efterssmak. Den andra avskyvärda drinken drack jag i ett svep och sen kastade jag i mig en Nutrilettshake. Säger en del va.

Imorgon är det dags för foperationen. Lite nervös börjar jag allt bli.
Upp med tuppen (som vanligt) ca 05.00 duscha, packa och iväg, kl.7 ska jag vara på avdelningen.
Håll gärna en tumme för mig så att allt går bra och att jag får komma hem pronto, helst.

Så nu har jag fiskat klart för iår. De andra fortsätter några dagar till men jag får se på och applådera lite lätt lite på avstånd ;)
Sen ska jag vila.
Länge.

Fridens alla!


Förresten så fick vi rum med all rom i frysarna genom ett Tetrislikt pusslande, så nu kan Maken bara stuva om lite när frysbilen kommer imorgon bitti. Trötta Fiskaren och hans Trötta Fiskarhustru klarade skivan. Igen. Som vanligt alltså.

söndag 17 oktober 2010

Fiskevecka nr 5

Gud så skönt när det är över.
Vi har haft helgvila vilken vi har spenderat sovandes.
Onsdag och torsdag hade vi mycket fisk och våra arbetsdagar slutade mellan 03.30-05.00, släng in lite "packa-fryst-löjrom-i kartong-till-uppköparesfrysbil" från 06.00 så fattar ni att jag sov 3,5 timmar på 2,5 dygn. Liite för lite faktiskt.

Fredag eftermiddag var vi klara med rommen. Marsch i säng, oduschade, sov tre timmar, vacklade upp och såg Bonde Söker Fru och en kvart av Robinson, somnade på soffan och Maken vrålade rätt i örat utan att jag visade minsta livstecken.

Till slut vaknade jag dock, utan att ha en aning om att han agerat megafon rätt i mitt öra. Trodde jag vaknade av att reklamen började. Märkligt fenomen.
Då stapplade jag upp och sov 12 timmar. Bara så där.

Sen har jag bara slappat, kört en diskmaskin och en tvättmaskin. Dammråttorna frodas i mängder på golvet. Golven är dessutom fulla av skoavtryck då vi måste rusa in och skriva ut fakturor/svara kunder/ hämta glömda grejer hela tiden. Skiter jag i.
Idag har vi skurat lokalen, orkade inte igår. Jag har dessutom varit och handlat, tycker jag var strongt gjort.
Handlade ingredienser till några soppor som jag ska äta när jag skrivs ut från sjukhuset, för jag antar att operationen blir av då dom inte ringt och sagt motsatsen.

Vi väntar kyla och snöhelvete (har redan fått snö som dessutom ligger kvar den skiten) så fisket kan ta ett snabbt slut vilken dag som helst, men vi planerar att fiska veckan ut och kanske sönd-månd också.
Däremot börjar Maken oroa sig för nedkörningen av båten, blir det kallt så blir det jäkligt jobbigt att hålla båten från att frysa fast och sen köra ner så fort det bara går. Hoppas dom slipper blåst och elände.

Han är dessutom orolig för mig och min operation men det får gå det med.
Är man fiskarhustru så är man.
Jag tänker därför laga lite soppor så att jag har ifall han åker dan efter jag kommit hem, slutar fisket i veckan försöker han nog åka till helgen, det tar ju ett par dar att köra ner båten och ta sig upp igen och jag måste ju ha lite att äta ifall jag mår pyton.
Har hört att många gör det så därför måste jag förbereda lite.

Idag är dock lika mycket fisk som förra veckan, lite mer faktiskt och det gör ju att man väntar sig en låång natt och en låång dag imorgon. Har ju endel att fixa innan jag läggs in, kattlådor, kattmat och tvätta, klippa klor, raka mig lite fin inför sjukhusvistelsen, dela medicindosetterna, ringa några samtal, betala räkningar... gud så trött jag blir bara av att planera. Det verkar gott inför framtiden. Not.



Så, nu vet ni hur det är i den glamourösa fiskebranchen. Luktar gott gör man, trött är man och less är man. Rik är man inte men har vi tur hyfsar säsongen till sig så den blir någorlunda i alla fall.






Ny info. Jag har kokat två soppor ikväll, en fisksoppa med saffran och en broccolisoppa med potatis och morötter. Himla goda blev dom bägge. Hips vips har jag 12 små pyttemål som jag kan äta när jag kommer hem, Maken blev så impad av fisksoppan att jag gjorde ett gemensamt mål av den.
Det ska bli mumma att få äta mer riktig mat, även om den ska mixas så att det inte finns minsta bit i den. Bara två veckor, sen ska jag ju få börja äta vanlig mat fast i pureform. 
Jag längtar dit. 
Sen ytterligare några veckor så får jag börja äta vanlig mat, tugga läänge och inte dricka till maten, men då får jag äta vanlig mat. 
Yippiii.

onsdag 13 oktober 2010

Oflytet fortsätter...

Har varit och vägt mig idag. Kändes jättejättekul. Inte.
Hade gått ner sex kilo på de tre veckorna, skitdåligt men ändå inte.
Har väntat hela dagen på Samtalet. Samtalet där dom säger att du din tjockis får inte foperera dig, du är för fet helt enkelt, men detta samtal har inte kommit än.

Då hinner jag långt i mina tankar. Har dom månne haft ett tjockismöte hela personalen, vad ska vi tro om patient X? Kan vi månne foperera henne eller ska hon svälta i några veckor/månader till?

Tycker ju att om jag ska förändra något så att jag ska få min foperation skulle dom ringa direkt. Knepigt om dom ringer måndag och säger att nu får du skärpa dig och gå ner fem kilo tills på onsdag. Det blir tufft i så fall. Inte så att jag inte klarar det förstås men det kan bli lite snävt med tid.

Fisket fortsätter, vi är inne i fjärde veckan och idag fick vi mycket fisk att ta hand om. Fisket har varit lite magrare än ifjol, det enda som är magert för närvarande.
Men vi kämpar tappert vidare. Sådana är vi, norrbottningar. Här klagar vi inte för minsta lilla utan spottar i nävarna och tar nya tag.
Eller nåt sånt.

Själv så gnäller jag ju aldrig. Är inte bitter, sur, vresig, hungrig, trött, ilsken och lat. Nej, bara superlativ gäller för denna kvinna i sin gyllene ålder.
Eller nåt sånt.

Fisket, fetman och foperationsfrågetecknen trippar vidare.
Nilla ska ju skriva en beige roman, vilken jag ser fram emot, men jag undrar om jag inte ska skriva en brun roman som tar upp olika foperativa frågetecken blandat med rent nonsens och lite deckarintrig.
Vem vet.
Jag älskar beige och brunt, och då kan det ju inte bli fel.
Överhuvudtaget.

Fast jag inser mina begränsningar. Att skriva en brun roman tar mycket tid. Och ork. Och jag ser ju att Nilla måste ta i med hårdhandskarna för att styra upp sitt skrivande och där har jag en yttepytte svaghet. Jag är så inte sugen på hårdhandskar.
Jag kör the latisch style. Alltså den lata stilen för er som inte är så utrikiska i era uttrycksätt.
Med lathet blir inte bruna romaner skrivna så jag lägger ner den ide´n. Precis som ide´n att ta OS-guld i höjdhopp. Det är nog inte heller min grej.
OS-guld i trappfallning är en annan femma, där ligger jag i topp tror jag. Så fort det blir en OS-gren så ställer jag upp.
Jäklar så rik jag ska bli.

Skriva nonsens och långa inlägg är jag bra på. Synd att det inte ger en massa kosing. Ger ingen kosing är nog mer sant att säga.
Jag är en fet, fattig och foperationsnödig fiskarhustru och det räcker gott åt mig.





Förresten skulle jag googla fram en kul bild på en fiskarhustru, hittade ingen men på tredje sidan av fiskarhustrubilder hittade jag sju av mina bilder från min blogg. Hm, ett skadat knä, lite stugbilder och på två katter. 
Tyckte jag var rätt kul. 
För alla som vill se en fiskarhustru får kolla in mitt skadade knä istället med sina sårskorpor. 
Vad glada dom ska bli. 
Inte.


Hehehe, skrattade djävulen som dom säger.
;)

måndag 11 oktober 2010

Har oflyt

I min nuvarnade branch (f.d/kommande GastricByPass-fopererade) kallar man denna period för flytperioden. Man börjar flytet alltså.

Jag har oflyt. Ja, ännu, ifall ni tror att jag rasat i vikt på sistone. Nix, icke!

Jag har väl gått ner knappa 6 kg på mina snart tre veckor. Låter ju skitbra om man bara tänker på vikten. Nu är det inte bara vikten det gäller tyvärr, det gäller att gå ner 10% och om ni nu börjar tro att min startvikt ligger kring 75 (om jag kan komma upp i 7,5-8 kg/fyra veckor) så kan ni börja tänka om.
Herreminje, om det vore så väl.
Fast då skulle jag ju väga 30 kg när jag var klar och hur skulle jag se ut då då?
177 cm och 30 kg. Snacka om snöre.

Snöre är det ingen som kallar mig, galning har jag hört och kärring också, men snöre eller tunnis eller snygging var längesen. Väldigt länge sen.

Mager var jag som barn dock. Lång och kalvlik där jag ranglade omkring på alldeles för långa ben, galopperande omkring då jag och min kompis Helena lekte häst. Vi höll i tyglarna och galopperade omkring och hoppade hinder över alla grannars häckar.
Det var då det.
Nu hoppar jag max 1,40 när jag hoppar höjd. Skitdåligt, jag vet.

Om nu någon trodde att jag hoppar 1,40 i höjd så sök läkare.
En tjockis som har tre diskbråck och är vig som ett kassaskåp hoppar inte höjd, inga hopp över huvud taget om jag ska var ärlig.

Nu har jag kommit av mig. Jag var ute efter en viss poäng med mitt inlägg men jag kom av mig.
Nåja, nu ska jag gå ut i beredningen och se hur långt dom har kvar, innan det är dags för mig och maken att skölja rommen.

Som vanligt så är jag inaktiv vad gäller att vara en god kommentator men jag läser med glädje era bloggar när jag har tid, och era kommentarer vårdar jag i hjärtat i min kamp mot kilon och fisketrötthet.

Vi hörs och syns!
Tjaba!

fredag 8 oktober 2010

Gud va rara ni är....

.. jag blir alldeles varm när jag ser era kommentarer. Just nu kändes det extra härligt att läsa dom, nu när jag känner mig låg och ffa fet.
Att få dessa kommentarer gör att dagen går lite mindre tungt, även om jag inte riktigt kan tro allt ni skriver så är jag glad att ni gör det. Snart ska jag ha tid för både kommenterande och bloggande så det står härliga till. Tills dess får jag nöja mig med en och annan titt här och där..

Som om nu inte både fiske och fetma räcker så har jag nu en massiv urininfektion, lite så där som grädde på moset om man säger så. Känns ju skitskönt. Lite sveda, värk och odör känns ju som om det endast var detta som fattades för att göra tavlan komplett. Som att inte vanlig fiskodör räcker liksom.

Imorse hängde jag på låset på Vårdcentralen, vaggade in med mitt urin i ena handen, rusade in och anmälde mig, rusade vidare mot lab, lämnade urinet hos en trevlig labmänniska, satte mig och väntade, fick en lapp med kissfakta på, rusade vidare till sköterskan som trixade ett recept åt mig. Efter viss diskussion vill säga, sjukvårdspersonal vill nämligen inte att man talar om för dom vad man vill ha, dom vill helst att man bara tackar och bockar, samtidigt som man ser underdånig och lite dum ut.
Så ser jag inte ut.
Förutom att jag är fet och ska fopereras så ser jag avsevärt intelligent ut, nästan lite einsteinistisk...einsti... ja skit i det, lite vanligt jävla smart ut helt enkelt.

Däremot hade jag åsikter om vad jag bör äta, jag har nämligen åtskilliga gånger ätit en sort som har hjälpt lite sisådär, efter ett par veckor har jag dock fått tillbaka uvién och därför börjat om att äta medusin. Senaste gångerna har jag fått två preparat som har hjälpt betydligt bättre. Men SÅ gör dom inte på denna vc, nej här äter man sele.. nånting, och ser glad ut.

Vi enades om att jag börjar med sele...nånting och när odling är klar så ser vi ju om det blev rätt. Jag menade nämligen att om elva dar ska jag eventuellt fopereras, ifall tjockisen gått ner vad hon ska, vilket är ett frågetecken men det sa jag inte.

Så nu går jag på piller igen. En kraftig infektion sa hon, och betonade kraftig som om jag var tyngdlyfterska som gjort ett extra starkt lyft.

Varför jag rusade inne på vc var ju att jag hade tid till dietisten på Sunderby Sjukhus imorse och dit kom jag två minuter för sent, bara pga rusandet.
Där fick jag veta att jag (om jag nu får foperera mig) kan vänta mig två veckors flytande, pure och sen mos. Så två månader senare kan jag börja gnaga på en morot, men bara om jag mosat den först. Eller nåt sånt.
Skrämmer mig föga kan jag säga.
Vad som skrämmer är ju att jag gått ner så uselt, och på måndag ska jag ringa och höra vad som händer om jag inte gått ner nog....

Tills dess så dricker jag mina soppor, hade tänkt dra ner till två för att få ner kalorierna men det tyckte inte dietisten var så smart tänkt. Det orkar man inte samt att kroppen då tror att den svälter.
TROR?
Den VET ju att den svälter. Det känner jag tydligt.



Så sucka mitt hjärta är vad som figurerar i min kropp just nu. Jäklahelsikesskitfasta helt enkelt.

onsdag 6 oktober 2010

Time-out

Jag behöver en time-out.
På det mesta. Bloggen. Fisket. Fastan. Fetman. mm mm mm

Fisket blåser omkring i sin tredje vecka. Nedräkning pågår. Endast hälften kvar liksom. Det blåser kuling häruppe så att båtarna ränner omkring på samma ställe och nästan krockar med varandra i sin jakt på guldet i de små fiskarnas magar.
Inte mycket fisk blire.

Fastan går åt helsike. Själva fastan går ju bra men viktminskningen går det sämre med. Skulle inte ha bantat före fastan mitt pundhuvud, utan jag skulle ju ha vräkt i mig allsköns bråte så skulle det ha tagit bättre fart när jag väl började hälla i mig föda.
Jävlahelvetesskit.
Nu börjar jag ställa in mig på att operationen skjuts upp. Så går det när fettosarna inte går ner som dom ska, kommer dom att säga när dom ringer mig nästa vecka. För då ska jag nämligen upp på vc och väga mig. Då går alarmet på Sunderby Sjukhus om att fettot nr 647 inte går ner som hon ska. Jävlasunderbysjävlar!

Annars är allt bra som ni ser. Inget att klaga på alls inte.

Jag är inne och tittar hos er ibland, när jag har någon stund över och inte ögonen är stängda, men se skriva orkar jag inte. Eller det gör jag ju just nu men det är mest för att förklara att jag inget orkar, förutom fisket dårå.
Bara så att ni vet.
Att allt är väl med mig förutom allt jag gnällt över här ovanför. Nästan inget är bra faktiskt. Skit är ordet för dagen.

Ha det så gott och tänk på att jag hälsar på i det fördolda ibland, orkar ju inte ens logga in och kommentera. Kommer kanske igen senare. Om jag överlever fasta, fiske och foperation.

Skrev foperation bara för att det liksom skulle bli tre f, och på så sätt verka roligare och eventuellt väcka någon form av muntration hos mig själv när jag ser det publicerat.. Jag är naturligtvis medveten om att det heter operation ifall ni undrar.

söndag 26 september 2010

Avhoppad från SD och integration.

Pulver hela dagen lång. Vanilj låter ju gott och det går faktiskt ner, choklad låter ännu godare och det går också ner, sen så låter ju varma soppor supergoda men se det är dom fan inte.
Jag har inte hittat en enda soppa som jag får i mig. Jag har köpt av alla kan jag tillägga och nu så ser jag fram emot kvällens soppa Varma Koppens räksoppa, 2 dl najsig soppa som alldeles för fort tar slut.
Det går dock mycket lättare nu när jag får i mig mina portioner, jag vimsar inte omkring, är inte illamående eller yr utan bara alldeles vanligt hungrig mest hela tiden.

Andra fiskeveckan är nu påbörjad. Otroligt så segt allt känns, kanske en del pga fastan förstås men ändå... sucka.. jag är så in i bomben trött hela tiden, fokus ligger på vila men ändå är jag trött, fast jag har vilat. Det är väl det man får räkna med som orkeslös pensionär, tur att vi har anställda som hjälper oss med beredningen, både kvällstid och dagtid. Annars hade det inte gått.

Min irritation har lagt sig, inte helt men lite så där på trekvart lurar irritationen bakom knuten. Inte pga fastan som säkert många vill ha det som utan bara helt vanlig hederlig irritation över att det finns så märkliga människor överallt. Fiskemänniskor alltså.
Och har så gjort ett bra tag, därför är fastan oskyldig till denna irritation. Även om det skulle kännas skönt att skylla all irritation på fastan så vore det ju inte riktigt riktigt om jag säger så.

Såg häromdagen, apropå ingenting, att en invald politisk person hoppat av från SD sen han läst partiprogrammet.
Tycker det är märkligt att man ställer upp på personval utan att veta vad man står för.
Är inte det märkligt.
Och hoppa av.. låter lite sektlikt tycker jag.

Tycker också det är lite synd att SD får så mycket uppmärksamhet, även om nu också jag uppmärksammar dom här, för det är ju det dom vill. Tycker också det är lite konstigt att dom stolt traskar in i riksdagen även om dom vet att det inte är många som vill ha dom där, och att definitivt ingen vill samarbeta med dom.

Nu är det ju så att så många tycks ju vilja ha dom där, och vi lever ju i en demokrati men jag önskar att resten av politiska världen tar lärdom av detta och försöker förstå varför så många har röstat på SD. Något beror det ju på. Invandringspolitiken är ju en het potatis som ingen vill ta i och det är väl därför det blivit så här.
Ingen törs säga att det har blivit problem för att vi inte lyckats med vår integrationspolitik och därför lägger dom locket på och öppnar för SD och dess främlingsfientliska politik. Det är inte politiskt korrekt att tycka annat än att allt fungerar perfekt överallt och för alla.

Bara för att man inte lyckats med något så innebär det ju inte att det är fel på invandrare eller "svenskfödda" utan det är väl bara en uppmaning om att börja arbeta på annat sätt och ta hand om dom som kommit hit, så att dom får en rimlig chans att komma in i svenska samhället. Då skulle väl många SD-åsikter falla på sin orimlighet.
Kanske.
Hoppas jag.

Nej, nu ska jag sluta för jag börjar tänka i kors, på nåt sätt. Jag förstår inte längre vad jag själv menar och då är det en signal som signalerar att det är dags att lägga av.
Sådär, nu har jag lagt av.
Punkt.


Jag ser nu att främlingsfientliska inte är ett ord men jag orkar inte tänka ut det rätta, eller skriva om det så att det blir rätt, men jag ser också att jag nu skriver så många ord om det att det blivit enklare om jag istället gått upp, googlat, tänkt till och skrivit om istället för att ordbajsa så mycket här.
F´låt.


Nu ser jag att det skulle vara främlingsfientliga. Så ska det vara, skrapa bort det felaktiga från skärmen med ett skarpt föremål och skriv in det rätta med en permanent penna.
Rätt och riktigt ska det ju va.

lördag 25 september 2010

Jag är förbannad! varning för irriterat inlägg

Nu är första fiskeveckan avklarad och nu gäller helgvila. Hela fokus ligger på vila och sova under fisket, bara för att det är tungt, blir sena kvällar och det är mycket på gång samtidigt.

Fastan knallar på, jag har hittat några pulver som jag får i mig och sen fuskar jag med Varma Koppen och äter en god soppa varje dag. Det är ju inte många kalorier i Varma Koppen, det enda är att man inte får i sig alla ämnen man bör få i sig, men jag räknar med att jag får i mig dom genom att hälla i mig pulvershaker mellan varven.

Sen är inte mycket nytt annat än att folk väntar i skuggorna för att hugga oss i ryggen. 
Det är ett ganska smutsigt yrke att vara yrkesfiskare, inte pga kunders och allmänhetens åsikter utan från fiskarna själva. Här gäller det t.ex att dom som nu har särskilda tillstånd kämpar för att få minska fisket så att dom får ännu större del själva, ingen annan ska komma och hoppas på att få in en fot och särskilt inte vi som kan innebära ett visst hot. Hellre släppa in flummiga fiskare som har dåliga båtar och undermåliga redskap än att ge ett tillstånd till en fiskare som verkligen vill fiska.

Ett jävla själviskt sätt om du frågar mig.

Här vill dom dra ner på tillstånd för att fiska siklöja med partrål från 35 till 30 och skälet är att dom måste ju få lönsamhet i sin verksamhet, gäller alltså dom som redan innehar tillstånd.
Jag tycker det är förbannat magstarkt att säga det på det sättet, dom måste ju få lönsamhet på sitt fiske och därför inte kan släppa till fler tillstånd eller att ersätta dom som vill sluta tråla, hellre då dra ner istället.
Särskilt när man möter fiskare på kajen som gnäller på att det är för mycket fisk och dom är rädda att få för mycket.
För mycket??
Sluta fiska för fan och lämna platsen till dom som behöver den!

Dom vill hellre dra ner på fisket så att dom själva får ännu större del av kakan, som är stor nog redan nu,  istället för att fler ska kunna leva på sitt yrkesfiske. Sjusiffrigt är tydligen inte nog för somliga.
Fisk finns det ju så det räcker, marinbiologerna säger att löjfisket inte påverkar beståndet nämnvärt även om det naturligtvis bör hanteras på ett skonsamt sätt.
Ingen fiskare vill ju kapa grenen dom sitter på förstås.

Otroligt så giriga vissa människor är.

Speciella tillstånd som för partrål efter siklöja verkar man också kunna inneha tills man dör. Kan du bara ta dig till båten så kan du hyra in en skeppare som styr och du själv kan ligga på britsen, vimsa och dreggla. Undrar när dom inför bidrag för att åldershandikappanpassa löjtrålbåtarna.
Konstigt egentligen att du kan få ålderspension samtidigt som du tjänar sjusiffrigt på att fiska varje höst, särskilt när man tänker på kön av yngre människor som hoppas kunna få in en fot och kunna klara sig ekonomiskt på sitt yrkesfiske växer. Det är väl ok att få behålla din yrkesfiskelicens och fiska tills man dör men speciallicenser bör hållas till "yrkesverksamma" åldrar och inte till pensionärer tycker jag.

Löjfiske med partrål ska ju vara ett kompliment till övrigt fiske, du ska fiska fem månader om året för att få licens för partrål men vissa fiskare fiskar endast fem veckor men skriver i loggboken spöksiffror övriga månader.

Sen så går dom gärna bakom ryggen på varandra.
Kan dom ta av någon deras fiske så gör dom det, även om dom själva tjänar mest inom sin yrkeskår.
Otroligt.
Jag blir så förbannad och ledsen när jag tänker på att detta ska vara kollegor och den typ människor som vill leva på det dom älskar. Men att dom gärna trampar ner andra på sin väg till ännu större rikedom är något som dom ej heller skäms inför, det är snarare ett sätt att kväsa sina kollegor och att få dom att känna sig underlägsna.

Märkligt att dom också kan ha två åsikter om samma sak beroende på vad som passar dom för tillfället. På egna hemsidor kan dom skriva att yrkesfisket efter siklöja har en obetydlig inverkan på beståndet och så fort det pratas om att ersätta något tillstånd (obs ej utöka antalet fiskare) så utnyttjas beståndet maximalt.
Himla praktiskt att kunna ändra åsikt på det sättet.

För er som orkat läsa så här långt så vill jag bara säga att trots att jag fastar så är jag inte mer irriterad än vanligt ;), hur otroligt det än kan låta, nu har jag bara fått min bägare att rinna över ytterligare en gång.

Tack för att ni lyssnade på mitt gnäll, nu ska jag gå en bloggrunda innan kvällens film får ta över min uppmärksamhet.

onsdag 22 september 2010

Påbörjat fastan...

... som förhoppningsvis inte varar ända till påska utan bara till 20:e oktober.
Började med en av Allevos soppor, potatis och purjolöksoppa. Med en dl salt så smakade det gott.
Utan salt-mjaeenjaenää...

Sen är nu fiskeglamouren i sitt esse. Jag duschade kl.01 inatt för att slippa innan jag skulle till vårdcentralen imorse. Kändes behövligt.
Romkorn i håret är fint för glansen, lite peelig glans bara.
Romkorn i ansiktet är finfin peeling, låt dom bara sitta kvar tills dom torkar så river det fint sen när man ska gnugga bort det.

Det var dagens tips i naturlig skönhet, printa screen och spara tills du behöver fräscha upp ditt trötta ansikte.
Gnugga in lite romkorn och fjäll i ansiktet så faller död hud bort. Låt romkorn sitta kvar i håret över natten så får du en frisk doft av surfisk när du stiger upp på morgonen.
Den sitter i hela dagen.

Får man ett trött ansikte av att omges av fiskeglamour så underlättar det ju med rompeelingen. När man gnuggat upp sig ordentligt så får man en fräschör som inte är av denna världen.



Två päron satt på en gren. Plötsligt föll det ena päronet ner på marken.
- Moget av dig, sa det andra päronet.


Två päron satt på en gren. Plötsligt föll det ena päronet ner på marken.
- Fan, blev du stött nu? sa det andra päronet.


Tja, gjorde "humortexten" blå för att visa att detta är trött fiskehumor.

tisdag 21 september 2010

Fiskeglamour

Tänkte bara säga att vi la oss 04.30 och har redan stigit upp.
Nu ska vi ut och fortsätta det som vi inte hann igår. Känns mysigt.
Tänkte bara att ni ville veta....
Eller nåt!

måndag 20 september 2010

Varning för fiskeglamour!

Ni är väl beredda på en tid då fiskfjäll och orangegula romkorn är mitt liv, mitt allt och mitt everything?
Japp, idag så börjar det.
Har diskat lite hinkar, dom luktade skunk från ifjol men nu doftar dom ingenting. Dom ska dofta ingenting för allt annat är ju hemskt.
Rosor kommer jag att lukta när kvällen är till ända. Nu börjas det.

Jag sitter och väntar på fisken. När jag får order börjar jag ringa runt, jag ringer och ringer och sen är personalen här. Ett glatt gäng får jag förmoda, en del är ju nya för oss.
Sen upptäckte jag igår något jag förbisett i min förvirrade värld, jag ska opereras sista fiskeveckan och inte näst sista. En stor förbättring, upptäckte det igår av en slump. Då missar jag max ett par dar, för jag antar att man inte är fix och färdig dagen efter även om man har sån tur att man får åka hem, dom har ju ändå sytt och joxat i timmar i magen.
Hoppas dom inte glömmer något väsentligt inuti mig. Skalpell eller liknande.

Idag har vi varit och inhandlat Nutrilett och Allevosoppor, för på onsdag drar vi igång. Maken inhandlade vanliga soppor som han ska dricka/äta, han har tänkt följa med mig på min viktresa, nedåt alltså. Han har ju följt mig uppåt och nu ska han följa ner. Fattas bara annat!



Känner ingen större ångest inför mina fyra fastarveckor, nu ser jag nästan bara fram emot det, vilket säger endel om hur galen jag är. Jag ser detta som en nödvändig del av min hälsa och då får jag lov att följa reglerna. Inget tuggande här inte.
Inte för att jag inte kommer att sakna både det ena och det andra, men när vikten sen minskar så antar jag att det är ett billigt pris att betala.

Nu ska jag göra en snabbrunda bland bloggvännerna innan jag ska ut och ta itu med fisken!
Tjillevippen!

tisdag 14 september 2010

Tick tack...

Tiden går och vi med den. Filosofiskt va?
Jag menade mest att vi nu har sex dar kvar innan fisket börjar. Jag gruvar mig väldeliga.
Knät mår lite bättre, kan böja det nu så pass att jag tar mig in i bilen utan att skrika högt. Svullnaden håller på att lägga sig men skrapsåren består, kul när det sårskorpan spricker hela tiden. Inte!
Jag kan gå lite bättre men får jäkligt ont i höft och rygg av att jag haltar pga knäsatan.

Nå, det blir ju bättre iaf.
Maken var ju igår på en båttur, han drog en färja med grävskopa i många timmar. Vilket medförde att jag blev hemma med matlagningen. Jag skalade och hackade, stekte och kokade och vips hade jag en fenomenalt god köttfärssoppa som väntade när Maken behagade komma hem.
Mums.
Och ajaj, jag skållade mig på tungan.

Idag har vi varit på soptippen med sopor (vad annars?). Det är en sån härlig känsla när man åker därifrån, känner mig på nåt sätt rik i själen när jag fått lämpa av en massa skräp.
Idag lämpade vi av en halv säck med rutten potatis. Den var mysig. Säcken. Lite larver och lite grejs med en rätt unken doft drog jag iväg med och smög iväg i brännbart. Smög lite på jackan också så den fick gå till tvätten direkt när jag kom hem.
Vi är lyckligt lottade som har en lastbil. Vi har en skräpboda också men det är inte mycket lycka i den. Mest skräp. Men denna skräpboda ska tömmas och vi har nu tömt hälften kanske, vi slänger in skiten i lastbilen så det går ganska fort.
Däremot är det mask som gäller fr.o.m nu, för det är sork/mus/rått-lort överallt. Sorkfeber verkar inte kul att ha så vi försöker undvika det i möjligaste mån.

Det var välan intressant att höra? Skit i alla hörn, inne som ute. Nå, imorgon ska jag berätta för er om min dröm. En dröm som jag delar med Maken och som jag hoppas ska uppfyllas vad det lider..



Märkte ni cliffhangern? 
En liten hint. 
Säga A men inte B.
(förklaring lite senare... jag menar om drömmen vi har inför framtiden, DEN är cliffhangern ;))


*moahahahaha

måndag 13 september 2010

Missad tid, avbruten bilnyckel och allmänt knas

Japp, missade en tid på lab i morse. Fint. Det var en fastetid så jag kunde inte åka även om jag hunnit. Skit också. Fick tid i morgon bitti istället, tur det, nu gäller det att komma ihåg att fasta från kl.20 ikväll. Detta brukar vara svårt för man är aldrig så hungrig och törstid som när man inte får..

Maken fick ett samtal som gjorde att han skulle åka iväg till fiskebåten för att hjälpa någon att flytta en bastuflotte av något slag så han sa hej och gick ut till bilen. En minut senare kom han in och visade en avbruten bilnyckel. Ville ha min istället. Och en tång att pilla ur den avbrutna nyckel som satt fast i låset med.
Jäkla skit!
Igår for jag till affären och när jag kom hem sa jag att knät ska vara betydligt bättre innan jag kör nästa gång. Jag fick ha sätet så långt bak för att slippa böja knät (kopplingsknät) så mycket.
Nu satte sig Maken i bilen och började köra men insåg att sätet är ju för tokigt placerat, han böjde sig fram och tog i spaken som får sätet att åka fram. Då sätet gjorde det kom han åt bromsen och bilen tvärstannade så att sätet åkte fram rejält. Resultatet blev att nyckeln gick av. Det är ju en försvagning på nyckeln just där den gick av och det är ju tur för annars kunde ju låset gå åt fanders.
Nu var det bara nyckeln, men den är säkert jäkligt dyr så det räcker iaf.

Fin start på måndagen. Nu kan det bara bli bättre.
Knät är lite bättre idag, det spränger fortfarande när jag står upp och knät svullnar men det går att böja litelitegrann idag. Om en vecka startar fiskeglamouren så det  vill till att jag bättrar mig rejält.

Ja, Nilla, fjällen gnistrar som diamanter i beredningen. Det är så toksvårt att få bort både romkorn och fjäll, dom brinner liksom fast i plåten och kan göra en lite orangeglimmande yta som gnistrar så vackert därute.
Eller nåt.

Jag har suttit och skrubbat dörrar och handtag där ute så jag har faktiskt fått träningsvärk i höger arm. Säger väl mer om mitt fysiska tempel än något annat men träningsvärken är där iaf, och jag känner ju att jag fått träning av min skurmuskel.
Träning som träning. Spinning och powerwalk och sånt tjafs är inget för mig. Nej, skura gör en husmor i fin form, med fin profil och ett hem som skiner!

söndag 12 september 2010

Lyckat och smärtsamt

Vårt besök igår av gäster från Danmark, Tyskland, Belgien och Frankrike gick jättebra. Det var väldigt lyckat, vi hade fått tag i lite löja som dom fick prova på att gallra och att klämma och det var väldigt uppskattat.
Vi hade gjort snittar med löjrom som dom fick smaka på tillsammans med lite bubbel och vin.

Jag talade engelska som en infödd. En infödd i England förstås. Jäklar vilken svada jag kunde skruva på och avfyra, och jag tror att det gick rätt hyfsat. Lite märkliga ord lyckades jag också producera men jag fick fram det jag ville säga. Mer intresserade personer hade varit svårt att hitta, dom frågade hela tiden mer och mer.
Jättekul var det.

Men ont. Ni som har undrat hur det nu gick för en Ulrika som dagen innan dråsade nedför trappen och landade på knät kan jag säga ... sisådär. Under gårdagen blev knät mer och mer ömt, svullet och eländigt. Nu har jag ett stelt knä som gör ganska ont faktiskt, så idag har vi utlyst en vilodag med högläge av onda knän.

Här inne i vårt hem ser det ut som "hejkomochhjälp". Fiskberedningen glänser men inne ser det hemskt ut. Saker överallt, dammråttor kila omkring överallt, skräp, smuts och saker överallt. Men idag är det ju Vilodagen för att det är söndag men även och kanske enbart Vilodag för sådana som mig som har svullna knän och som behöver vila.
Men när man kommer in i vår hall så tänker jag alltid WTF? Varför jag liksom? Varför kan inte jag få vara pigg och kry, en som orkar hålla ordning på prylarna och som inte ser städning som ett straff för gamla synder?

Nå, i mitt nästa liv ska jag ju vara katt och heta Torsten eller Lennart så då kan det ju kvitta. Jag ser Hjördis och Homer virvla förbi i ett race och inser att det är katt man ska vara. Dom skiter i skiten liksom. Busa, vila och äta är det som gäller. Varvat med gosetider och mys i soffor..

Kanske nästa liv...

fredag 10 september 2010

Jag föll som en fura nedför trappen imorse och satan så ont det gör!

Japp. En oväntad överaskning väntade i slutet av trappen. Maken var inne på toan då jag var på väg nedför trappen. När jag hade två steg kvar så vek sig höger ben och jag föll lika smidigt som ett kassaskåp ungefär.
Jag slog i ena knät och fick ett schysst skrapmärke med blodvite som minne, ungefär som nålfiltsmattorna man hade på 70-talet, ni som minns det. När man fick brännskador av att sladda på heltäckningsmattorna, vanligtvis bruna eller gröna. Den bruna gjorde mest ont.

Jag föll inte med en mjuk duns utan mer som ett skalv på 6.3 på Richterskalan. Jag stönade och gnällde som jag vet inte vad och Maken kom ut ur badrummet alldeles förstörd.
Tack ock lov så var badrumsdörren stängd, annars hade jag slagit ihjäl mig eftersom jag föll med huvudet först.

Jag låg på golvet med ett knä blödande, andra foten värkte eftersom den vek sig i fallet, höger handled smärtade och ryggen förstås.
Det är en sak att falla i februari eller november och en helt annan att ramla nio dar före löjfiskestarten.
Ryggen klarade sig, foten likaså, handen känns fin det är bara knät som svider och värker. Jäklasatanshelvetesskit så onödigt. Inte onödigt trevligt utan bara onödigt ont.

Nog om eländenas elände.
Fick hjälp av underbara Nilla igår, snabbt hade hon svarat med lite påpekanden, och visst hade hon rätt, så fort jag läste dom såg jag ju att vissa meningar skulle må gott av lite omförmuleringar och rättstavanden. Så nu är det fixat, layoutat och laminerat. Tack Nilla för din hjälp, du är nästan onödigt listig och kunnig på alla områden, skulle önska att du lämnat något område kvar till mig att glänsa på...

Fiskberedningen är färdigskurad för det celebra besöket och väl där så skurade jag handfatet och tvålautomaten i klämningsrummet. Då skar jag mig på tvålautomaten så att jag droppade blod över det färdigskurade golvet. Jättenajs. Hur fan kan dom sälja tvålautomater utan varningstext? Helt överjäkligt dumt av dom.
En enkel symbol för att rengör automatens utsida med skyddskläder, gärna med brandvantar eller liknande oförstörbart material. Kanske astronautvantar vore bättre? Nå, jag skar mig så så onödigt på lilla fingret, det smalaste på vänstra handen.

Nu mår ni nog bättre när ni ser vilka jäkliga dar man kan ha häruppe i norden. Ramla tidigt i arla morgonstunden och sen skära sig så det blodar överallt, detta skall med fördel ske i fiskberedningar som gjorts i ordning för celebert utlandsboende besökare, dessa skall helst komma från Belgien, Frankrike och Tyskland. Då mina vänner, är man redo för ett slags skjorta som någon annan måste knäppa. Bakom ryggen på en..

Nu ska jag gå upp och röja lite på övervåningen. Där har jag lämpat av väskor med rena kläder, böcker och tyger som forslats hem från stugan. Där har dom av olika anledningar fastnat, oftast handlar det om nedsatt ork, slöhet eller helt enkelt bortträngning.
Men nu jäklar ska dom väck. Höll på att falla över dom igår när jag var stel efter middagsluren. Jäkla skitväskor till att stå eländigt till..


Edit en ynka minut senare. En stor jäkla riskvast åt Blogger som sjabblade bort min kommentar där jag kommenterade alla som kommenterat mitt förra inlägg och som därför gjorde att jag inte orkade göra om det. Ni som kommenterade ska veta att jag lade ner tid på att skriva små finurliga kommentarer men nu har jag glömt bort dom och orkar inte filura fram nya..

torsdag 9 september 2010

I´m back in da haus

Nu har jag flyttat hem igen.
I måndags for vi och Homer fick en sådan skräckupplevelse att han var tvungen kacka i buren. Hjördis förblev dock torr och fin.

Nu njuter dom hemma trots att dom inte får gå ut mer. Hjördis har mycket att upptäcka, bl.a hur många gånger man kan bli sparkad av en människa genom att springa åttor kring benen.

Hittade en fästing på Homer igår.
Äckligt.

Är det inte lite för kallt för en fästing, någon som vet? Fast djur kan kanske gå länge med en fästing på sig? Homer har ju så tjock och nu lite tovig päls att jag inte upptäckt det förräns igår, han har ju inte varit så mycket i knät på mig förräns nu. I stugan har han inte tid men så fort vi kommer hem så är han en knäkatt igen. Lite märkligt faktiskt.

Vi har nu rätt mycket att göra inför fisket som börjar nästa måndag. Nu på lördag får vi besök från lite utlänningar i form av människor från Frankrike, Belgien och Tyskland. Dom vill se hur det går till att bereda Kalix Löjrom, nu när det blivit ursprungsmärkt och allt.

Detta tog vi på oss i ett svagt ögonblick. Nu har jag skrivit några korta bildbeskrivingar på beredningens olika moment, på engelska men det såg för eländigt ut så jag beslöt efter stor vånda att kontakta Nilla, allas våra engelsklärare och hon har lovat kolla på det jag skrivit och se om hon fattar något alls.
Antar att jag nu väsentligt kommer att förlänga hennes liv pga alla stora gapskratt hon kommer att få, för att skriva engelska och särskilt om löjrom är inte min starka sida.
Väntar stor belöning för detta *hinthint*
Vi har ju tänkt översätta lite på vår hemsida också men jag lägger den tanken på hyllan. Det är väl en sak att beskriva vanliga saker, men fackuttryck och sånt. Huvva!

Så förutom vanligt paniskt iordningställande till nästa fiske har vi alltså tagit på oss ytterligare en sak.
Typiskt.
Vi har igår städat i lokalen, sommarens fiske ska städas ut och det ska ställas i ordning för löjfiske, skuras och plockas fram de grejer som behövs för detta fiske. Och personalrummet ska fixas till lite, det måste ju se lite fint ut trots att det är en fiskberedning, herregud det ska ju drickas skumpa för tusan.

Nu ska jag förbereda för att lokalen ska besiktas kl. 9, men sen ska jag ägna snuttar av dagen till att besöka er alla och se vad ni pysslat med senaste veckan.

à bientôt  
Auf wiedersehen
bajbaj

fredag 9 juli 2010

Semester

Jag har semester.
Bara en sån sak!
Maken har informerat mig om att han har semester så då var det bara att passa på och själv ta ut lite ledighet så vi får vara lediga samtidigt.

Där var jag rolig.
En sån som jag som är sjukpensionär får ej ha semester, vi ska bara ha ont och helst inte kunna komma ur sängen utan minst ett vårdbiträde.
Jag tar mig ur sängen utan hjälp.
Däremot har jag ont.
Träningsvärk i hela kroppen. Vad har jag då gjort tänker ni då antar jag.. jo jag har följt min käre make ut i havet för att spana och eventuellt fånga sikar i våra nät.
Det var en pärs milt sagt.

Vi hittade och fångade en massa sikar, det var inte det tunga eftersom jag bara backar båten, det som var jobbigt var vägen dit och vägen tillbaka, 20 minuter rätt ut i havet.
Det gick låånga vågor, för långa får vår korta båt så det stötte nåt så överdjävligt att jag fick sitta och spjärna emot med fötterna eftersom jag höll i mig i en framåtlutande position. Lite som en jockey är jag. Förutom längden och vikten förstås. Då en jockey helst ska vara 1,20 lång och väga 12 kg så är ju jag både längre och tyngre.
Mycket längre och tyvärr extra mycket tyngre.

Jag höll mig i förtöjningsrepet i en jockeyposition, som när man galopperar jättejättefort så sitter man ju framåtlutad och tjuter, så gjorde även jag nu i båten.
Jag höll mig så hårt i linan att jag inte kunnat blogga på flera dar. Kanske något överdrivet men satan så ont jag har i hela kroppen.
Nu fick vi den sik vi behövde men ack vilken pärs.

Nu är jag hemma en sväng för att tvätta och då passar jag på att blogga lite medans jag väntar. Kul med stoor dator och en snabb sådan. Det går jättejättefort allting, inte som på sega s.k mobila bredbandet.

Maken har idag införskaffat färg till kammaren, vitt i tak och hörnlister och grönt på väggarna. Så snart ska kammaren skina lika fint som resten av stugan.
Härligt! Längtar mig tokig.
Nu ska jag gå på en bloggrunda innan det är dags att hjälpa sikarna ur rökeriet och att förpassa tvätten på sina linor.

Taddaa!

Edit lite senare. Vi hade förstås försäkring på bilen, naturligtvis, och nu när jag vet det så vill en yttepytte del av hjärnan minnas det också. Japp, vi har försäkring och jag har stenkoll på papperena!

torsdag 17 juni 2010

Fiskar i massor

God fiskelycka inatt innebär en lång fiskrensningsdag.
Det var först meningen att jag skulle följa med Janne ut och fiska och vara fiskardräng, vilket för mig betyder köra båt och Janne lägger sköten, men han fick tag i en riktig fiskedräng istället så jag behövde inte följa med.
Jäkla tur det för det var mycket fisk inatt.

Jag stannade ute i stugan istället, och där städade jag golvet rejält. Vi har klart förutom tre tapetvåder som är kvar på sista väggen (var tvungen beställa en ny rulle) så vi ansåg oss som nästan färdiga så jag städade ganska noga.
Slipdammet tog många gångers torkning innan det var borta, och nu känns det ganska skönt.
Har beställt gardiner idag så det behövs bara lite ändringar så kan dom sättas upp och då blir det ju lite mer hemtrevligt.

Jag har stått och knivat ner lite strömming idag men ack och ve vad jag får ont i ryggen snabbt så det var bara att sluta. I måndags knivade jag ju lite längre och då fick jag gå med käpp när jag kom ut till stugan igen, kunde inte gå alls egentligen och jag känner att jag är och snuddar vid gränsen varje dag numera så jag måste lugna ner mig innan ryggskottet eller ett till diskbråck kommer.
Vi har 3-4 anställda idag som hjälper oss, den fjärde kommer snart och kan rensa ett par timmar och sen ska vi förhoppningsvis vara klara för ikväll.

Inget fiske blir det inatt så det blir en lugn och skön kväll med soffliggning och kattgosning har jag tänkt. Vi tänkte duscha hemma så vi slipper elda i bastun ikväll utan vi kan direkt lägga oss på soffan.
Janne kom hem halv åtta i morse så han har ju haft ett ordentligt skift och lär vara trött ikväll och jag är ju som en osalig ande när han är ute så jag lär vara trött jag med.

Nu är jag färdig med detta oerhört intressanta inlägg, och jag känner att många nu kan andas ut när ni nu fått veta att det ska gosas med katter ikväll och att vi inte ska elda i bastun.
Många har skrivit och frågat hur min dag har sett ut och nu har jag svarat på detta för att glädja alla som skrivit. Egentligen har väl ingen skrivit och undrat men ifall någon tänkt skriva och fråga så slipper ni ju nu!


Tjillevippen på er!

tisdag 25 maj 2010

Maken på väg hem!

Lång dag för Maken, skaka fisk, packa och köra lastbil i dryga åtta timmar. Han kommer hem sent ikväll och då ska jag pussa på honom, alternativt bara titta tindrande på honom och vänta med pussandet till han duschat, hehe.

Oj, vad skönt det ska bli att få hem honom. Nu väntar åtskilliga tvättomgångar kan jag tänka mig, packning och utflytt så småningom. Himla himla skönt.
Hade hoppats få mina nya glasögon tills idag, eller i fredags var det tänkt men dom kommer först imorgon (tidigast), skit också jag har längtat efter dom och så förväntar jag mig ju att se bra genom dom också.

Det blev ju så abrupt slut på fisket så jag har liksom inte hunnit (fått tummen ur..) vare sig klippa mig, fotvård inför sommaren eller en massa andra nyttiga göromål som skulle ha gjorts för längesen. Maken misstyckte inte när jag nyss frågade honom, tänkte att jag skulle göra mig till och fråga om det gjorde nåt att inte hemmet är skinande blankt, men som tur var så gjorde det ingenting.

Nu låter det som om jag är hårt hållen av käre Maken och han kommer säkert att gapskratta när han läser det, han är inte speciellt noga av sig om man säger så. Det är ju bra för att bo med en pedant vägrar jag, eller om den pedanten skulle vägra leva med mig lämnar jag osagt.

Nu ska jag förpacka Biscottisarna som jag bakade på förmiddagen, nu har jag fyra omgångar skorpor till kvällsteet (alltså inte bara till kvällens te). Gud så himla himla duktig jag är, en riktig husmor *hrm* och som grädde på moset ska jag också dammsuga nere, höll på att få en dammråtta i fejset när jag öppnade dörren nyss, så högt dom virvlade upp dom små liven.
Märkligt.
Jag dammsög ju för bara några veckor sen.


Husmor loggar ut...