Titel: Fartygsbefäl klass VIII

Yes!

Fick just reda på att jag klarade provet och numera är en

fullfjädrad Skeppare.
. 

Undrar om jag ska hämta mat ikväll,

äta Kinamat för att fira att jag nu kan stuva undan böckerna

och njuta av våren?

Jo, kanske jag gör det, om jag ids vill säga.

Härligt.

Jag klarade mig*bröstar mig stolt*

Tack för alla hållna tummar och tår!

Nu är provet gjort!

Klarade jag det så berodde det på alla hållna tummar och tår, för fanken vad svårt det var.

Jag var toksäker på navigationen, det kändes bra och i kontroll före provet, och det var svåraste biten på hela kursen. Sen hade jag pluggat en massa på det jag trodde var viktigast men se tji fick jag.

När vi fick provet så började storögdigheten i klassrummet.

Jag tänkte för mig själv-va fan??

Av 50 frågor var 3(!) navigation, alla enkla och lättgjorda. Inga manöversignaler, dagersignaler eller egentligen några sjölagar.

Men vad var det då? Jo en massa jävla beskriva-frågor. Om brand i maskinrum uppstår, vad ska du släcka med och varför?  Jamenahurmenadudådå?

Bara sådana frågor. Om rullningstiden ökar från 8 till 12, vad beror det på?

Vad är ULCC och VLCC? Ja, inte fan vet då jag. Och ingen annan heller visade det sig senare.

Det som det var sagt att vi skulle plugga extra på kom inte, bara sådana mittemellanfrågor, och av typen beskriv och förklara varför. Pust.

Med lite fantasi, lite småfusk och en gnutta intelligens skrev jag svar på alla frågor, men om jag klarade det... vet jag inte.

Nästa vecka får vi svaret och tills dess ska jag räkna mig som godkänd.

Jag har också varit och visat vulvan idag.

Kändes skönt och naturligt.

Inte.

Gjorde ont och alltid var det något som "halkade" bakåt, fummel, andra instrument och nya prov.

Sucka.

http://www.etsy.com/listing/21805888/vulva-portrait-pendant-mature?fref=fb_itemheart

Nu är det då gjort, både provet och vulveriet så nu råandas jag bara ut av blotta lättnaden. Gud vad jag ska sova gott inatt.

Nog om det.

Kissemissarna lever och frodas. Homer har livats upp lite och är nu en god storebror. När han kommer och tigger go´så är Hjördis aldrig långt ifrån, nyfiken som en nyfiken är. Hon vill också ha go´och spinner som tusan när hon smaskar. Hon traskar fram och äter go´isarna under nosen på Homer, han låter henne mumsa, gobiten där ;)

När hon busar som mest och jag ibland ryter till, t.ex när hon svingar sig i gardinen så tittar han på mig som att "du måste förstå att hon är liten". Tycker det är gulligt.

Ibland blir hon dock lite väl närgången tycker Homer, då skriker han till lika manligt som sin namne Homer på tv. Då lägger hon sig på rygg och sprattlar med benen och ser söt ut. Då kastar han på manen och drar iväg som en rem, med henne efter sig.

Dom har funnit varandra ganska bra.

När dom sover så sover Homer i sin ställning och hon ligger i röret ovanför honom. Det är Homer som gäller för henne nu, jag är bara en biperson ;)

Homer ligger där Allis sitter på bilden, och Hjördis ligger i röret ovanpå. Hela natten sussar dom gott bredvid varandra men inte päls mot päls. Ännu iaf.

Återigen, tack för alla hållna tummar och tår

Ha det gott!

Håll tummen!

Snart ska jag iväg och göra provet. Snart vet jag om jag kan titulera mig Fartygsbefäl klass VIII eller om jag får lomma tillbaka senare i vår och göra om fanskapet.
Maken har tagit på sig en körning i sommar, med passagerare och allt. Då ska jag med och köra, säger han iaf. Jag kanske kommer med men jag kör inte. Det är en sak att "kunna" navigera en annan sak är att föra fram en stor tung båt.

Jag är nöjd om jag klarar provet idag, då har jag bevisat att jag kan... fortfarande, lära mig något nytt alltså. Jag har ju gått på högskolan i några år men det är läänge sen.
Kvinnoåldrar sen.
Klarar jag detta ska jag fira med något gott ikväll. Jag har ju cellprovsgrejen i eftermiddag också, och det känns ungefär lika kul som att skriva prov. Härligt att blotta sin vulva för främmande människor. Känns supernajs.
Not!

Nå, håll tummarna om ni kan och vill, kanske är det det som kan få mig att minnas någon liten mening jag läst någon gång och detta kan vara det som tippar mig över godkändsgränsen *hoppashoppas*

Ha en bra dag och Fridens!

Ensam hemma....

.... förutom ett vilddjur och en hårig gammgosse (gammal ogift man= Homer).
På kattfronten är det lite lugnare vilket är bra för hönsmammahjärtat. Jag köpte ju ett sånt där antistressgrej som man sätter i kontakten, ärligt talat för min egen skull för katterna funkade någorlunda.
Sen dess har det dock förbättrats ytterligare.
Homer "pratar" med henne nu så fort hon ser på honom, han verkar locka henne med sig men det fattar hon inte.
Han ligger nu en meter ifrån henne och ser när hon leker, med jämna mellanrum så kommer hon fram och nosar på honom och han väser inte. Duktig kille!
Så jag har gott hopp om att det ska gå vägen. En gång jagade han henne några meter, han med bussvans men hon sprang ju som ett jehu och försvann i fjärran så det var siochså med den leken. Men viljan fanns hos mammas kille ;)

Maken körde iväg igår morse. Hujedanemej så trist det kändes. Vet inte varför men det kändes jättetrist jämfört med förra året. Kanske för att jag nu är ensam med katterna om det går galet (jag vet, det gör inte det men iaf) eller för att så mycket varit stressigt och osäkert in i det sista inför fisket.

Idag känns det lite bättre. Säkert för att jag fick sova inatt som jag vet inte vad. Sov hela kvällen, hade på Sagan om Ringen men somnade ifrån efter 14 minuter. Sov hela kvällen, Maken ringde vid 22.30 och jag förnekade såklart att jag sov men det gjorde jag.
Jag blev då lite pigg så jag tänkte se lite mer än 14 minuter på filmen så jag backade tillbaka två timmar (hrm) och började se lite mer. Somnade ifrån efter 22 minuter och sov fram till kl.04.
Stängde då av tv´n och gick upp och pinkade. Väl där tänkte jag att nu får jag väl vara vaken pga Bus-Hjördis, men hon sov vidare hon också.
Konstigt för hon brukar ju börja busa så fort ögonen öppnas, men denna gång så var hon trött. Välsignade katt.

Idag ska jag på sjukvårdskurs. Igår var jag och fick läkarintyg för skepparekursen. Jag hade då högt blodtryck så jag måste kolla det. Jag har ju det sen förr men medicinerar men nu var det ändå för högt. Kanske inget rättvisande resultat men bör kollas upp.

Sen så är det plugga som gäller för på onsdag gör vi provet. På eftermiddagen den dagen ska jag och ta cellprov och det känns ju extra roligt. Två kuliga saker på samma dag, yeah. Alltid lika kul att lägga upp sig och visa upp sina innersta delar, äntligen blir det av igen, känns som för länge sen liksom...


Aaaaj! Kattskrället hoppade upp i mitt knä och jag hade inga byxor, satans vad ont det gjorde! Och blodet rinner i strida strömmar.
Nej, det gjorde det kanske inte men det hade kunnat rinna i strida strömmar.
Hon är för söt, kattskrället med sina sylvassa småsmåsmå klor. Jag klippte några häromdagen, hon halvsov vilket är en förutsättning, bara för att vänja henne vid klippning och det gick bra. Men herreminje så yttepyttesmå dom är. Löjligt små, förutom när hon hoppar upp i knät och missar, och försöker klättra upp istället på benen, då är dom inte lika löjliga längre.
Men annars. Jämfört med Homer som har skogskattassar a la dasslock (kattdass alltså) så är dom ju väldans feminina. Typ en fjärdedel jämfört med hans.

Nå, nu slut med kattprat.

Nu ska jag tala palt.
Ja, det kan jämföras med kroppkakor även om det är väldigt annorlunda och på vissa sätt absolut inte kan jämföras med pitepalt. Pitepalt görs av rå potatis, sen är det bara vetemjöl, fläsk och salt. I recepten står det kornmjöl men det var ju under krigstiden då vetemjöl var lyx. Det är vetemjöl inte längre och alltså används inte kornmjöl längre av riktiga pitebor.

Ska jag var ärlig har jag aldrig känt en pitebo som gör palten med kornmjöl och eftersom jag är född i och har bott i Piteå i över trettio år kan jag nog säga det med en slags sanning.

Kokas länge.
Kroppkakor är ju mer kompakta men ändå fluffigare på nåt sätt. Kroppkakor är gott även det. Men palt är något så överjordiskt gott att det nästan är en religion i sig.
Det blev palt i tisdags istället för måndags. På måndagen fick Maken lastningshjälp och sen kom det folk så det blev för sent för palt. Tog det istället dagen efter då jag redan skalat all jäkla potatis. Kändes fint att efteråt sitta på kursen med paltkoma (som jag sen lärt mig beror på kolhydratchock, eller nåt, minns inte riktigt) så jag lärde mig massor. Inte.

Palt ska ha fläsk inuti. Rimmat sidfläsk ska det va men detta ska dock inte ätas (tycker nog bara jag men ändå) utan det ger smak till palten. Detta fläsk skall föras över till Makens tallrik för att där kunna skyfflas ner i Makens kropp.

Fläsk skall också stekas och serveras till. Detta fläsk äter dock inte jag för jag hatar fläsk och svålar och annat äckelpäckel.

Jag är sjåpig med mat.

Nykokt pitepalt ska ätas med smörbrunn, dvs man delar palten i två delar, petar bort det äckliga fläsket och i hålet sätter man extrasaltat smör. I denna brunn doppar man nu tuggorna av andra halvens paltdelar. Man tar även en palt till som man petar bort fläsket från, delar upp i tuggor och doppar i brunnen. Listigt va?

Till detta äter man inte lingonsylt. Det är en synd, kanske inte i Guds ögon men i mina. Sylt äter man till stekt palt, eller köpespalt. Kanske lite på gröten men även där är jag skeptisk.

Egentligen är väl ovanstående bara hur jag äter palt men som ni kan förstå är jag ju den person ni som ännu inte ätit palt ska stå er efter. Som jag äter palt måste ju palt ätas ska ni tänka. En pitebo i förskingringen kan ju aldrig ha fel kan ni lägga till i tankekedjan.

Vill ni förstöra palten med äckelfläsk och äckelsylt så får ni göra det men då på eget ansvar. Så talar en sann paltguru ska ni tänka också innan ni slutar tänka på paltar och börjar göra annat.

Fast jag erkänner att jag ibland tagit lite sylt, och någon fläskbit som icke varit fläskig utan köttig, men det har nog varit i en hallucinationsfas kanske, och bara någon enstaka gång.


Jag har fått awarder också.
Känns så himla jättekul. Återkommer till dom så jag får grunna ordentligt ;)

Snart åker Maken...

På onsdag bär det iväg ner till Sundsvall för sjösättning och fiske.
Känns sådär faktiskt. Jo, det är skönt med egentid förstås men det blir ganska mycket egentid, kanske 4 veckor eller nåt. Det är ganska länge det.
Nå, det gick ju ifjol, så det lär väl gå iår också.

Homer är fortfarande skeptisk till Hjördis, han kan inte riktigt begripa vad hon är bra för. Han fräser och morrar så fort hon tittar på honom, sen drar han iväg upp, bort från henne.
Det är ju positivt att han är så nyfiken, han smyger fram och tittar på henne när hon sover, då utan morr. Men tittar hon upp så börjar han morra varnande.

Det är väl den vanliga gången antar jag, det ska fastställas dominans och jag antar att Homer accepterar henne när han inser att hon inte är något hot, men jag vill det ska ske nu. Nu.

Han är då inte arg på henne eller försöker jaga bort henne, han är nyfiken men verkar samtidigt rädd. Han har idag legat i mitt knä framför datorn nere med henne sovandes i soffan i rummet bredvid och det är ju ett fall framåt. Hittills har han mest legat uppe, utom på natten då vi och Hjördis är uppe, då går han gärna ner. Fast han kommer sen upp när det lugnat ner sig uppe, och då sover han i ställningen eller på systolen.
Som vanligt.

Fast närkontakt är han skeptisk till.
Det blir kanske som med Allis när Homer kom. Hon fräste i två dygn, då luktade hon honom i baken och då sa det klick.
Fast Homer har visserligen luktat Hjördis i aktern redan men utan att klicken hördes.
Det var bara morret. Fast han måste väl känna att hon inte är något hot innan klicket kan uppstå. Antar jag.

När Homer kommer ner så går han sakta och försiktigt, redo till flykt ifall yrvädret närmar sig. Om yrvädret inte närmar sig så börjar svansdarren så fort man pratar till honom, så jag tror inte han är allvarligt rädd/sur. Bara lite skeptisk *hoppas*

Jag har inte så mycket erfarenhet av att ta in en ny katt men de tidigare gångerna har det ju gått bra. När Molly fick spader och försökte dräpa de andra katterna (även Allis som då var ungkatt) då berodde det nog på att Molly var sjuk. I huvudet eller själen, vi vet inte. Det hade andra orsaker eftersom hon hade accepterat Allis långt tidigare.

Lite orolig är jag ju, hönsmamma som jag är. Jag försöker att inte bry mig för dom ska ju och kan klara det själva. Men jag vill ändå ha koll. Det är ganska jobbigt att försöka ha koll hela tiden, men jag har ju dålig erfarenhet av kattbråk så jag går runt utan att kunna slappna av.

Måste dock slappna av snart för Skepparprovet är den 5:e maj och jag har inte pluggat nåt vidare värst än. På onsdag har vi läkarkontrollen och på torsdag sjukvårdskursen, sen är vi klara för att göra provet, yippii..?

Nu ska jag gå och skala potatis, ikväll blir det palt.
Riktig Pitepalt och ingen jäkla kornmjölspalt som endel tokstollar anser vara pitepalt.
Riktigt ska det va, och jag ska göra så många att Maken får med sig några att steka när han ska åka ner och fiska.
Jag är ju en riktig husmor jag.
Lika riktig som en pitepalt.

Ganska lik en pitepalt också om jag ska vara ärlig...

Gud vad gott det ska bli!
Med riktigt extrasaltat smör till, fast utan äckligt fläsk som dock ska vara med inuti palten för att det ger smak men sen ska det petas bort *informerar*


Fast såklart Maken ska ha fläsk så jag måste ju ha med det ändå, samt steka lite till som den perfekta husmoder jag ändåck är..

Snart..

Kom hem igår kväll efter 150 mil på två dar. Snacka om mör.
I onsdags kom vi oss iväg 05.20 och det var ju duktigt, särskilt efter en dålig sovnatt. Sen sov jag inget i bilen alls och det är att räkna som en bedrift, sist så somnade jag ju och sov 25 mil, lätt dregglande och med avlångt ansikte.
Nu var jag vaken hela vägen.
Körde ungefär noll km, Maken körde resten. Förresten, jag körde ungefär två mil faktiskt, det sen jag lämnade Maken på Alnö och så for jag och checkade in på hotellet.

Jättefint hotellrum, med badkar vilket är en enorm lyx, dock orkade jag inte bada utan tog en dusch och slängde mig på sängen. Urskönt.
Maken återvände till mig så småningom och efter en snabb dusch av honom så begav vi oss till favoritrestauranten Victoria och åt gott och mycket.
Orkade knappt gå de få metrarna till hotellet, där vi kastade av oss kläderna och ....

Sov.
Japp, vi kom tillbaka till hotellet 21.45 och ungefär 21.47 sov vi bägge två. Urromantiskt ;)
Nå, vi sov som stora grisar i tio timmar, då pallrade vi oss upp och gick och åt frukost. Jag var nästan mätt redan innan.
Sen körde vi hem.
Intressant va?

Jag gillar att lyxa till det och bo på hotell emellanåt.
Det finns dock ett abnormt stort krux.
Hotellspeglarna.
Jag kom ut ur duschen och vad skådade jag i enormt format framför mig?
Jo, mitt eget jävla jag skådade jag i en enormt förstorande spegel. Jävla skitspegel!

Jag provade att hissa upp brösten och dra in magen.
Sen la jag mig i fosterställning på sängen.

Hade inte chipsen ropat på mig hade jag legat kvar än. Men eftersom dom ropade så tog jag mig samman och åt lite chips medans jag kollade på en film.
Det gjorde nog inte saken bättre antar jag.

Imorse kommenterade Maken en kvinna på tv´n, att hon såg ut att ha blivit så gammal, liksom rynkig och slapp i brösten.
Då frågade jag Maken med bävan i rösten...
- Kommer du att älska mig även när mina bröst tappat spänsten?


Snacka om asgarv.


Nu pratar vi inte om ett snett lite rart leende utan ett garv där liksom kaffet sprutade ut över hela bordet.
Dessvärre så skrattade jag lika mycket. Min man har aldrig upplevt någon spänst i mina bröst nämligen. Den spänsten är long gone liksom.
Say no more.

Men han lovade till slut att älska mig även om jag fick en liten skönhetsskavank någon gång i framtiden, typ en kvissla eller nåt.
Går jag ner allt jag bör gå ner då kan han ju förvänta sig ett russin av stora mått. Fetma kan ju inte förvandlas till slankhet i min höga ålder, elastisk hud har väl tonåringar, det jag har kan väl i bästa fall kallas pergamentliknande.

Nå, imorgon hämtar vi Hjördis. Ska bli så spännande. Och lite oroligt förstås, vad ska Homer tycka?
Så imorgon ska jag stolt försöka lägga ut en bild med bägge katterna på, vi får se om det går. Annars lägger jag ut dom var för sig.

Ha en härlig fredag!



Förresten. Mitt prov för Skeppare verkar bli på onsdag (gulp) så det som gäller nu kan väl kallas råplugg.
Hm, inte min starka sida precis.

En snabbis

Har fått en snabb datortid i mitt ansträngda program. Har varit på syträff på förmiddagen, hem en sväng och sen iväg till skepparkursen.
Ingen sjukvårdskurs på torsdag blev det så imorgon bitti drar vi iväg en snabbis till Sundsvall och tittar till Makens älskarinna (fiskebåten).

Det blev nyss bestämt så det blir packning a la quickstep, en grej här och en där. Nu blir vi bara över natten men iaf, det är mycket som ska till båten och som ska packas in enligt lull-lullmetoden, bubbelplast och filtar. Tå tåm inte kall flysa intlumenten.
Där var jag rolig.

Jag är så charmigt rolig ibland, särskilt när jag är trött vilket jag är just nu.
Nej, vi packar väl för att elektroniken till båten inte ska skadas, i en väska har vi väl grejer för över 100.000 spänn. Eller nåt, jag vet inte men skulle tro att det ligger på någon sån ofantlig summa. Kanske mer nu när jag tänker efter.

Nå, jag passar på att följa med innan Hjördis kommer, för då måste jag hönsa omkring och oroa mig för catfighter i tornadoklassen. Inte för att jag verkligen tror det men jag är hönsmammig, och rädd för att Homer tycker att Hjördis är en dålig och blek kopia av en kompis och därför kan undvaras.

Nu har jag hönsat färdigt och ska gå vidare och tänka på världsliga ting såsom tandborstar och hårschampo. Det är jag som är husmor och som sådan har man många sysslor bl.a packning, det ska hittas byxor åt Maken, kallingar, duschkräm och deo, mediciner, kameran kom jag just på (och packade nyss ner, ursäkta pausen), sen tänkte jag ta med lite kurslektyr också.
Åt veckan blir det ju prov.
Är det tänkt.
Och som det nu ser ut så blir det sjösättning av fiskebåten till valborgs och sen direkt in i fiske. Då blir jag gräsänka och ska då göra gräsänketing som t.ex lyssna på tystnaden, städa klädkammare gånger fyra (jag har stökat till igen, jag vet) och sådant tråkigt som behövs. Sen börjar ju sakna Maken redan dag ett men det är ett annat kapitel.
Det tar vi sen.

Om någon vill prova på att baka mina Biscottisar finns receptet under kategorin recept i högerspalten (Diana, tänkte på dig där).
Nu måste jag rusa, eller rusa-jag stapplar av ryggsmärtor men jag måste packa klart ikväll för vi tänkte fara före 05.00 imorgon bitti, får se hur det går.
Tar jag med lilldatorn så kan jag läsa lite bloggar annars hörs vi när vi kommer hem igen.

Toodeloo..

Nu har vi träffat Hjördis!

Igår kväll så for vi iväg till Boden för att träffa vår nästa familjemedlem Hjördis.
Hon bodde med flera människor i olika åldrar, tre hundar och fem andra katter. Fullt ös mest hela tiden verkade det som, hon får nog värsta chocken när hon kommer hem till oss.
Semester kommer hon nog att tänka, och förhoppningsvis drar hon upp tempot på vår fyrfoting.

Hjördis

Hennes tre syskon.

Modern och Fadern (Malin och Gizmo).

Malin ligger bekvämt utsträckt, mager och eländig efter att ha diat de små. Hon kommer nog att lägga på sig och få bättre päls när ungarna lämnat boet. Då får hon ju gott om tid och energi att "lägga ner på sig själv", istället för att ränna efter ungarna.

Hon har ju också en 75 kg tung Rottweiler att hålla reda på, samt en Newfoundland och ett mindre yrväder till vovve.

Kattungarna springer oförfärat omkring bland alla hundar. Ganska kul att se faktiskt.

Maken ville först trumfa igenom att hon får heta Hjördis, men det ska stavas Jördis. Sen kom han på att Jöran Hägglund stavar med J och då kom han snabbt på andra tankar.

Hjördis får det vara.

Allis hette ju med s eftersom hennes mamma hette Silla, vilket blev alliS baklänges. Men Hjördis med J, mjae liksom.

Nej, Hjördis heter hon.

Vi längtar tills hon får komma hem. Så får vi hoppas att det går lätt att föra ihop henne med Homer, så att dom samsas snabbt. Som vi haft det tidigare med våra hopfösningar.

Spännande.

Ikväll har jag varit och skrivit VHF-provet. Och blev godkänd förstås. Vad annars?!

Nu är det bara sjukvårdskursen (ABC), läkarkontrollen och själva provet kvar. Om två veckor ska vi vara klara är det tänkt.

Är det tänkt *upprepar* men ännu har vi varken fått tid för kurs, kontroll eller prov.

Ha en skön fredag alla!

Själv tänker jag ligga i soffan och pilla mig i naveln, medans jag zappar mellan alla fina kanaler med alla kvalitetsprogram som finns.

Eller nåt!

Tjaba!

Bissi bissi

Idag har vi åkt till grannstaden i hopp om att hitta ett stödhjul till båtvagnen. Vi hade hoppats kunna kombinera detta med ett besök hos Hjördis, men hennes människor var inte hemma.
Skit.
Och imorgon kommer förmodligen en massa fiskeredskap som ska monteras på kortast möjliga tid, vilket innebär långa dagar för Maken. Om två veckor ska ju fiskebåten sjösättas och då ska allt vara gjort.
Så det verkar bli första titten när vi hämtar henne den 27:e.

Maken har förklarat ingående för Homer hur läget är. Att vi inte kunde hälsa på henne idag men att hon längtar säkert lika mycket efter dig som du efter henne, att hon verkar nyfiken och busig.
Och Homer förstod.
Allt.
Eller kanske inte, men han förstod nog såpass att han vet vad som är på gång..
Det förmodar vi iaf.

Tills motsatsen bevisats.

Sen måste jag tacka för Hjördisresponsen. Den var så positiv att Maken gav sig direkt. Hjördis ska hon heta, och hon ska fanimej vara glad över det. Annars får hon minsann slippa bli glad.
Hennes människor frågade efter namn och jag sa Hjördis, så nu ska hon kallas det hädanefter, så fattar hon bättre när vi börjar instruera henne om de husregler vi har.

Inte för att vi har några direkt men iaf.


Jag har nyss flängt ut i flygande fläng och jagat glassbilen.
En ny hobby jag har.
Riktigt skoj att köra sakta och gissa var den stannar.

Jag tänkte handla en sort.
Kom hem med fyra.
Säkert goda alla fyra.
Sist vi handlade av glassbilen var 1982. Eller ifjol om man nu ska var noga, och då hade dom inte Pucko vad jag minns.
Alltså blev jag tvungen att pröva.

Nu ska jag gå upp och vila, jag har dammsugit nedervåningen efter att ha tagit ut och dammat mattorna. Herreminje, snacka om rekord. Jag fick vada genom allt skräp och katthår, tror tamejtusan att det var mitt personliga rekord från fjolåret som rök där.
OS-guld i dammsugning och snabbt påsbyte 2010 blev mitt.
Ni behöver inte försöka spara ihop så att ni slår det rekordet.
Pröva inte det därhemma säger jag bara, detta är oslåeligt!

En dammsugning och jag blev blöt i svett.
Säger både en del om renhetssituationen hemma såväl som konditionen kanske, men jag väljer att anta att Homer löser ungefär två liter katthår (motsvarar cirka enkommasju kattungar) om dygnet. Så måste det vara, samt att det kommer ut sand från innerväggarna, alternativt att nån jäkel smyger in och sprider ut det..
Kanske inget att skryta över egentligen när jag tänker efter..
Så glöm skiten ni! Det är en order.

Nu ska jag gå och vila, jag ska först läsa VHF lite. Provet ska jag ju göra imorgon kväll. Då måste infon sitta stadigt i hjärnbarken, annars går det inte.
Tjillevippen på er!

En tur med Viscaria

Japp.
Nu ska jag iväg för att åka en sväng med bogserbåten Viscaria.
Det ska bli intressant, ska försöka fota litegrann också, om tillfälle ges.

Vi har ju kraftig is häruppe ännu, så endel brytning får vi väl se och förhoppningsvis lite maffiga isblock (eller troligtvis inte kanske men man får ju hoppas)
Förutom att vi ska kolla in radarn också, det är ju därför vi ska dit, för att kolla instrumenten, bryggan och maskinrum etc.

Fast jag är mest intresserad av vyerna, vi har kanonfint väder idag med sol och vindstilla.

Så toodeloo liksom!

Inget napp ännu..

På en kattunge alltså.
Men vi fortsätter naturligtvis att kolla blocket ungefär 78 gånger per dag.

Annars har det varit en tid med mycket projekt på gång. Har inte orkat blogga alls, har alltså haft lite av en bloggpaus och samlat lite krafter.
Fartygsbefälskursen går sin gilla gång, på tisdag ska vi ut och åka isbrytare och på fredag skriver vi VHF-provet. Veckan därpå blir det sjukvårdskursen (ABC och läkarintyg) och repetition innan vi kan göra provet i slutet av månaden.

Fisket närmar sig också. Maken har bråda tider med att göra iordning båtarna, vi har fn tre stycken men en ska ju säljas (den är tingad skönt nog) och fiskebåten ska sjösättas om ett par veckor. Då börjar fisket i Sundsvallstrakten.
Därför ägnar jag nu lite tid till att färdigställa båttäcket som jag lovade göra klart till förra våren. Det blir snyggt, rutor i rött och blått och med en blå resp. röd ram runt.

Sen har jag fått värsta chocken. Mitt långa hårstrå kom tillbaka till sin plats under hakan. Där växte det sig långt och ståtligt innan jag upptäckte det. Precis som förra gången. Herregud.
Det var fanimej flera cm långt.
Det är ju dessutom ljust så det syns dåligt, vilket kan låta bra fram tills dess det är fem cm långt och säkert glimmar vackert där det vajar i solljuset.
Jättekul.
Inte.

Snacka om att gammeltanten är på gång.

Dessutom är jag torr som fnöske i fejset, utan mina dyrbara kräminsmorningar så skulle jag se ut som ett spöke. Tack gode nån för att peeling finns. Utan peeling skulle jag skära sönder alla örngott jag vilade ansiktet på.
Känner mig supersnygg.

Nu ska jag vackla omkring på en halv bloggrunda, andra halvan tar jag imorgon då ryggen är ond som satan. Det bränner i ländryggen så att jag blir tokig, tur att jag har hittat Linnex som lindrar lite (liniment), känner mig snygg och ungdomlig som ni hör.

Ajöken för ikväll!

Tack för alla goa kommentarer

Dom värmde verkligen.
Det kändes skönt att veta att det fanns dom som brydde sig om mig och henne, även om vi aldrig har träffats.
Ett märkligt och härligt fenomen.
Tack ska ni ha!

Homer har börjat sakna henne också. Inatt gick han omkring och letade, men han hittade henne inte.
Det gör ont att se. Vi kommer att skaffa en kompis till honom så småningom, bara vi hittar någon lämplig.

Det är tomt att se hennes platser. Soffhörnan, där jag många gånger igår kväll och imorse har lagt ut en arm för att ta på henne. Inget fanns förstås där.
Homer har hela dagen gått och letat, gnällt och verkat allmänt konstig rapporterade Maken när jag nyss kom hem från Heta Arbeten-kursen.
Stackars lille katt.



Vi deklarerade igår kväll, det gick bra både med siffrorna och med det faktum att jag var/är så förkyld att jag satt och snöt mig konstant, jag varvade snytningarna med rekorderliga nysattacker (som tjoade i hela huset) och med hostattacker som var gränsfall till kräkningar. Kände mig supersexig, även i morse när jag steg upp efter en natt med snor, tårar och hostningar och såg  min väna uppenbarelse i spegeln blev jag nästan varm av lycka.
Eller mest troligt var det feber.
Har haft svettningar inatt som var av översvämningstyp, och som kommit i korrelation med Panodilintag.
Röda ögon, röd under näsan och blek, med håret stripigt och blicken blöt och slö... supersnyggt.

Inatt när jag gick upp och tog hostmedicinen så var det tungt att lägga sig igen. Saknade tyngden av Allis på mina knän, hela nätterna låg hon på knäskålarna och det har blivit en vana. Homer gick då omkring som en osalig ande så han följde med upp och la sig på bröstet.
Där låg han länge.
Även sen jag slutat klia honom under magen, och då brukar han dra som en avlöning. Sluta = gå någonannanstans..

Vi var dock beredda så det känns ändå ganska skönt att oron är borta, och att slippa behöva tvinga på henne droppar och medicin. Nu sover hon sött.
Men nog kommer man att sakna henne, och sen tar vi in en liten kompis till Homer och då lär det bli liv i luckan igen. Det brukar ju vara så. Känns som en liten tröst iaf.

Nu ska jag gå och vila soffan. Ryggen är öm av en dags sittande, vi har ätit Pizza så snart kommer matkoman och då ska jag vila skönt framför tv´n. Igår somnade jag kl.21, precis tio minuter in i filmen som jag valt för att den är så rolig, kände inte för något tungt utan något lättsamt. Ja, tjena. Tio minuter senare sov jag, dagen hade ju innehållit både gråtattacker, deklarationsuppgifter och frånvaro av middagslur.
Så gick det då.

Idag har frånvaron av vilan också gett spår, men ska ändå försöka vara vaken lite längre.. till 21.30 har jag då tänkt mig.
Vi får dock se..

Så imorgon ska jag ta igen min bloggfrånvaro med att göra bloggrunda av stora mått, idag blir det ingenting känner jag.
Tack igen för alla goa goa kommentarer.
Ha det gott!

Vårkänslor.....NOT!

Se på bilden.
Se va!?
Nåt så inihelvete trist så att man kan brista ut i gråt bara av att titta ut.
Snön vräker ner. Typ 1,5 dm inatt och idag, och det ska komma lika mycket till.. jamenasåjäklakuldå!!

Som att inte det inte räcker med att en klass-ett varning är utfärdad och snön vräker ner så är jag förkyld. Det började igår och sen har det gått med en rasande fart. TacksåjäklamycketfördenpassningenNågon!

Var på kurs igår, några timmar klarade jag av och det var rätt trevligt. Tyvärr hann jag inte lära mig något nytt men det var roligt ändå. Jag får ju mönster sen på det dom gjorde sen jag gick så jag kan inte klaga.
Jag for när det var dags för Pizzaätningen, även om ryggen hade velat så hade magen sagt nej till den maten, hur gott det än hade varit..

Jag hade nämligen gallbesvär kvällen före.
Det var ju också....kul...
Inte.

Vi åt nämligen jättegod fredagmiddag, oxfilé med hasselbackare (jag vet att vi åt det ganska nyss och att jag då också fick problem, men det är ju så gott ;)) och detta gjorde att jag sen fick magknip och fick springa på toan hela kvällen och halva natten...

Nå, Allis är dock vid hyfsat humör.
Ena ögat verkar rätt bra, ett litet hål som jag kan se, den andra värre ögat är också bättre men inte bra. Vet inte hur detta ska tolkas. En del vill ju tolka det till att hon kommer att bli bra, en annan del undrar om det blossar upp ordentligt igen när penicillinkuren är avklarad.

Känns som rätt dåliga odds i ett längre perspektiv, men jag ska ju ringa veterinären imorgon så får vi se..
Allis ligger dock och sover för det mesta, mer än vanligt hur det nu är möjligt, sen så avskyr hon att få piller nedtryckt i munnen och få ögonen uppspärrade och indroppade. Detta gäller de få sekunder behandlingen tar, sen spinner hon som vanligt så fort man tar i henne.
Snacka om olångsint, eller kortsint eller vad man ska kalla det.
Gullgumma är också ett bra ord.

Nu ska jag gå och förbereda för maten som kommer hem strax. Maken åkte och hämtade kinamat och en film som jag hyrde nyss (tack Ica för den servicen) så att kvällen blir mindre eländig. Jag har hosta som tackocklov dämpas av superhostmedicinen, så natten har varit god. Sen får jag förstås ont i skallen av allt snor som bildas därinne, samt av skakningarna när hostattackerna kommer...

Ibland känns det verkligen att man lever.

Extra mycket känns det nu! *host, harkel och snytljud höres...*


Och vad har jag då att se fram emot närmaste dagarna, jo en morgondag som kan betyda slutet för min älskade kisse, som trots allt bara är åtta år gammal (ni var flera som frågade).
Måndagen betyder också deklaration med revisorn, typ fyra timmar med siffror och det känns ju kul med tanke på att huvudet är fullt med snor och ludd.
Tisdaget betyder ev. avlivning och sju timmar brandutbildning.
Att gå Fartygsbefäl klass VIII är ingen lek.



Ibland känns det verkligen att man lever *mumlar mantrat om och om igen*

Så var det fredag igen

Allis mår lite bättre, får ju antiinflammatoriskt också så det börjar arta sig. Ögonen verkar mindre kletiga så jag hoppas det är på bättringsvägen.

Igår var jag på säkerhetsutbildningen. Den var riktigt bra. En av oss fick skjuta med nödraket och den blev ju förstås jag. Jag såg det i ögonen på Kent att detta kommer jag inte ifrån. Det var ganska svårt och det var med en jäkla fart raketen for iväg.
Det är ju en liten jetmotor så det är ingen lek.
Ganska kul faktiskt.

Igår kväll fick vi besök gånger två. Trevligt men hungrigt. Middag åt vi följdaktligen kl. 22.15. Gott men lite sent ;)
Vi såg också en film efteråt, som vi hyrt och var tvugna att se. 2012 såg vi. Det var väl ingen toppfilm precis men ändå värd den tid man såg den, är väl ingen film man kommer att komma ihåg resten av livet, men bättre än tv.

Nu sitter vi mätta efter strömmingsflundrorna, jag sitter med en Baileys och Maken med en whisky och latar oss i soffan. Ikväll har vi en troligtvis mycket bättre film att se så det blir riktigt fredagsmys av det hela.
Me like liksom jättemycket.
Lojt, skönt och mojjigt. Som det ska vara enligt mig.

Morgonrapport

Vår Allis är sig själv igen. Fyllan gick över ganska sent igår kväll, och då kom hon till ro-äntligen.

Hon har sovit gott på mina ben hela natten, jag själv har legat lite väl stilla kanske, jag var väl rädd att hon skulle ramla ner. Otroligt så dum man är ;)

Hon hoppade ganska snart upp och ner själv från element och möbler och då släppte oron, vi var ju lite rädda att hon dessutom skulle se dåligt pga skrapningen.

Det verkar hon inte göra.

Skönt.

Igår fick jag inget gjort, förutom att jag pratade med Makens kusin Diana och som tack för hennes samtal gäspade jag som besatt.

Hur himla märkligt är inte det fenomenet då?

Innan så låg jag och passade Allis som var lite orolig och verkade ha ont i ögonen då hon gned tassarna mot dom i sömnen. Glodde på tv´n, inget annat, ingen gäspning. Då ringde det. DÅ började jag gäspa.

Hm, jag hade inte tråkigt Diana, det var nåt mysko som gick tror jag!

Idag ska jag på sjösäkerhetsutbildning på Norrkust Marina. Nån timme med livflottar och skjuta nödraketer. Sen har vi ingen kurs ikväll i stället och det är ju skönt. Igår gick ju liksom fetbort hela långa jäkla dagen. 1,5 timme hos veterinären och sen uppvak i åtta timmar ;)

Lite onödigt hönsigt kanske, men grejen är att vi har ju en katt till och vi vill ju se till att han inte stör när hon mår dåligt. Vi har erfarenhet av kattslagsmål på liv och död, där Allis var den som skulle dö (Homer är oskyldig, han fanns inte då, det var två andra katter) och vi blir extra oroliga när någon katt är sig olik.

Här är Allis liten, innan det hände. Det var den grå som började, hon blev galen.

Den svarta var lite sjuk från början och efter en mardröm så hade vi bara Allis kvar.

Och hon var så ledsen och gick och letade efter Signe den svarta katten.

Då skaffade vi Homer, och dom är bästisar och har aldrig haft något problem.

Allis är chef och Homer tycker det passar honom perfekt (han är ju karl)

Nåja, idag tänkte jag upp och röja lite, samt byta i sängen. Det får bli dagens uppgift.

Sen ska jag ju droppa Allis sex gånger till innan dagen är till ända.

Det är en uppgift också.

Så god som någon.

Det gäller att inte ta ut sig!

Herregud! -Min katt är på Blocket!

Jo, det är alldeles sant. Här kan ni se att hon ligger så prydligt på Blocket, mitt block som används vid navigationen.
Allis är väldigt intressarad av sjökort och navigation. Så pass att hon ligger stilla mitt på Blocket, så mycket i vägen som möjligt.
Hon är lite sjuk.
På fredag ska vi till veterinären om det inte fixat sig tills dess. Högra ögat är irriterat, vi sköljer med koksalt men det fortsätter att kladda och vara.
Något skräp eller kattlek som gjort ett hål på hornhinnan tror dom. Stackars kissemiss. Hon är loj också, lojare än vanligt om det ens är möjlig.

Söt är hon iaf.

Jag har försökt plugga lite idag, igår var jag på syträffen på förmiddagen och på kvällen på kursen. Idag har jag haft lite mer ont i ryggen så det har blivit en lugn dag.

Har anmält mig till skrivarkursen ikväll. Det ska bli så kul att komma igång. Fast hur sugen jag än är så får det anstå tills imorgon, ikväll ska vi se klart på Luftslottet som sprängdes. Himla bra är den, det är dom alla tycker jag.

Sen har jag lite handsömnad, däremot såg jag hur horribelt jag sytt en söm så jag måste upp och fixa till den, jäkla slarvmaja är jag.

Slarvmajan vore ju ett toppennamn på min blogg, men nu är jag ju van UlrikaSyr så det får stå kvar, men Slarvmaja passar ju på många områden ;)

Klass 1 varning igen

Skönt att få vara inomhus en dag som denna, synd om Maken som måste ut för att sticka i värmen i traktorn.
Det blåser från havet isande gråkall vind, riktigt äckligt vinterväder, det driver igen gårdsplanen för oss.
Syträffen idag ställdes in och det var ju tur, svårt att ta sig iväg med bilen innan skottning skett. Ikväll har jag fartygsbefälskursen så den måste jag iväg på.

Hur less är man på en skala? Ok, det är inte så kallt -4 idag, nästan värmerekord denna vinter som hittills inneburit en medeltemp på ca -20 tamejtusan. Men då snöar det istället, hemskt mycket snö får vi, och när det driver. Fytusan!

Nå, nog om det eländet.
Nästa elände. Maken är sysslolös. Inte bra alls faktiskt. Han ringde igår för att höra när hans beställning på strömmingssköt skulle komma och gissa vad... - den är försenad ca 4-5 veckor! Han har alltså inte mycket att göra och förslag tages ej emot tacksamt.
Jag har försökt nämligen.
- Dra in elen i pannrummet så att vi har en lampa att tillgå.
- Städa huset (renderade i en praktfull fnysning)
- Köpa material till att göra färdigt andra slingor han har liggande (man kan inte bara köpa och köpa var svaret på det)
- Sätta upp persiennen som ligger under en möbel i köket, den som han lovade sätta upp förra våren men som han inte "hann".

Ja, jag slutade inte där ska ni tro, men ändå fick jag ge mig till slut då hans humör låg i botten.

Resultat:
- Nu har han dock beställt lite material men det kommer inte förräns tidigast fredag men troligast i början av nästa vecka.
- Han har lovat fixa elen till pannrummet.
- Persiennen ska sättas upp idag.
- Han ska hjälpa mig med pluggningen idag.


Fortsättning följer...........

Iväg till kursen!

Synd nog får jag inte ta med mig en medhjälpare.

Här är Allis på gång att kolla kursen, ni ser det är inte bara Homer söker tjänsten som skeppskatt!

Fast med tanke på deras beteende i lilla båten så får dom nog stanna på land. Homer skiter på sig av stress och Allis hukar sig och skriker ;)

Startade dagen imorse med att se på termometern.
-25 grader! (notera att det är blåkalla grader)
När ska denna jäkla vinter ta slut, eller rättare sagt när ska vi få den "normala" vintern?
Maken gick ut för att sätta i motorvärmaren.
Kom in topp-tunnor-rasande.
Den funkade inte.

Vi hade den ju på verkstan igår, vi har världens bästa verkstad här i byn. Maken fick skjuts tillbaka hem efter att ha lämnat bilen där, och kring 16-tiden knackade dom på dörren. Då körde dom tillbaka bilen.
Snacka om service.

Nå, nu funkade inte motorvärmaren, vilket är en fördel för att inte tala om en nödvändighet när det är så kallt. Maken var sur länge tills han för en stund sen gick ut och kollade under huven. En kontakt hade glidit isär som han satte ihop igen.
Bilen hel igen.
Nyservad och glad blev bilen i ett kick.

Jag då?
Vad gör jag?
Skulle behöva sätta mig med navigationen men känner konstigt nog inte för det *ironisk*
Därför städade jag lite, lite dammsugning nere och en snabb avtorkning av köksgolvet.
Sådär, lite finare.

Nu då?
Jag vet ju att jag måste, en stund iaf för vi har ju kurs ikväll igen och på något märkligt sätt så glömmer jag vad jag lärt mig mellan varje lektion ;)
En liten uppfräschning av strömtriangeln får räcka.
Sen kanske jag syr lite, måste ju fota lite grejer och städa däruppe och då är det lätt att det blir ett stygn eller två.

Ha en grejt dag!

Vilodag

Imorse skulle vi iväg med bilen till verkstaden i byn. Tänkte promenera tillbaka, tänkte oss en skön stund i friska luften.
-23 grader gjorde att Maken skjutsades hem av verkstadsägaren.
Sisådär lagomt promenadväder tyckte vi.

Maken har satt upp ett trådrulleställ till. Jag har mina trådrullar på väggen, det kan bli lite dammigt men det får jag tåla. Nu har dom klängt på varandra så ett ställ till blev nödvändigt.
Fint blev det.
Lite röjning bara så blir där ännu trevligare i syrummet. Lite väl kaosigt nu.

Igår var jag på skepparkursen, vi håller på med strömtriangeln och det är inte så lätt. Börjar dock fatta lite tror jag så det känns rätt skönt.
Ska ha en pluggfri dag, inte läsa ett ord. En vilodag alltså.
Imorgon är det ju dags för skepparkursen igen.
Det är ganska jobbigt faktiskt, att mata skallen med all info är rätt jobbigt.
Nå, det är ganska kul också.

Maken gnolar julvisor.
Hur kul är det på en skala i mitten av februari?
Inte jävla kul alls.
Han flinar bara. Och så sjunger han små rader till Homer men har bytt ut texten till något mer kattaktigt men melodin är julsånger.

Jättekul.
Samt meningen - tacka för det!
Jag håller på att bli tokig.
Jag har förbjudit honom att yttra dessa ord men han gör det iaf, troligtvis pga att han vet hur less jag är.
Nu bötfäller jag honom, en tjuga för varje gång.
Är väl uppe i tre-fyra hundra nu.

Lagomt kul.
Ska klura på vad jag kan göra som retar honom.
Och hämnas.
Big time.

Förslag någon?