Högsommarhetta

Som jag har längtat efter sommaren, värmen och solen.
Nu håller jag på att smälta bort, jag flämtar och lider av värmen.
Aldrig är det då bra.
Riktigt bra.
Mitt favoritväder sommartid skulle vara 18-20 grader, växlande molnighet. Precis sisådär lagom.
Nu är det inte så. Det är 25-26 grader utomhus vid lunchtid, och 24,5 inomhus. Inget fläktande har vi heller. Vattnet kluckar mot stranden och finns det någon vindfläkt så är det på andra sidan ön, här är den då inte.

Akta er när vi får kajen klar. Då är det förvisso sol nästan alltid, men det fläktar lite från havet ändå. Leker också med tanken på att införskaffa en parasoll.
Gamla tanten Ulrika tål knappt solen längre ;) annat var det när hon var ung.
Då kunde hon ligga och pressa på stranden från 9-16, dagligen.
Jag cyklade till den lokala stranden, dit få turister hittat och låg bland sanddynerna och njöt av sol och doft från havet. Jag vet inte hur långt det var att cykla, 1,5 mil kanske, och det var plågsamt varmt både dit och hem. Förutom en gång då jag såg himlen mörka till sig, tryckande hett var det, solen var stekhet. Molnen såg dock åsklika ut så jag började traska i sanden mot cykeln.
Då öppnade sig himmeln.
Totalt.
Första två sekunderna kom det några regndroppar som kändes underbart sköna. Tredje sekunden small det så folk såg livrädda ut. Och regnet vräkte ner. Hårda stora droppar som kändes som knivar mot solvarm och småbränd hud.
Det var långt hem.
Jag skrattade när jag kom ut på Stora Vägen. Jag var genomblöt, det rann forsar över ansiktet och det var rent svårt att se..

Bilarna for i kolonn därifrån, vindrutetorkarna kördes i högsta speed för att orka hålla undan.
Folk vinkade och jag tillbaka. Helt okända människor som säkert tyckte antingen synd om mig eller så var dom skadeglada.
Jag var mest glad.
Det var svalkande att cykla i spöregnet. När jag kom hem så hade inte en droppe fallit. Grannen mötte mig vid cykelhuset och frågade vad jag varit med om. Han fattade ingenting. Det regnar från Gläntan och hit svarade jag glatt.
In och skalade av mig kläderna, bytte till torrt och satte mig i soffan.
Då var åskan hos mig. Det dånade och regnade i sån omfattning att jag nog varken förr eller senare varit med om liknande.

När jag skulle ut på Stora Vägen så var det ju full köbildning, strandbadare som var bilburna körde sakta fram både från Pite Havsbad och från lokala stranden, som är många gånger trevligare än Havsbadet.
Många pitebor väljer lokala stranden pga färre turister och den vackra och orörda stranden.
Nu vet jag inte hur det är. Jag har ju inte bott där på sex år så jag vet inte. Säkert är det likadant nu.

Jag ska inte klaga. Fast jag gör det ändå.
Jag tänker dock på en kompis K som har stora problem med svettningar, klimakterieproblem, stackars stackars hon.
Jag svettas bara av värmen.
Det räcker.
Maken är hemma och lägger om saltströmmingen som vi knivade igår. Vi har nu fiskat färdigt så nu har vi lugnt ett bra tag, om ett par veckor börjar försäljningen och då måste vi ju hem i tid och otid för att leverera men det går bra.
Jag ska strax åka båtvägen och hämta honom hemma.
Längtar, det bästa i detta väder är ju båtåkning. Svalt och skönt.
Snart så.. vrooom med båten, svalt och skönt, väja för vattenskotrar och svära åt dom jäkla kläpparna i förbifarten, det är livet det ;)
(kläppar betyder i detta fallet ungdomar med svindyra vattenskotrar som kör som galningar, fort och helt ansvarslöst ibland)

Hoppas ni njuter av vädret och inte svettas bort alldeles...

Fridens!