onsdag 6 november 2013

En sån kvinna jag är!

Jag är en kvinna som önskar ordning och reda omkring mig. Var sak har sin plats!

Varför har jag det inte så då???
Jag blir så himla trött på kaoset så ni kan inte ana. Less på mig själv och less på alla måsten som inte blir gjorda.

Idag ska jag ta hand om skrymslet under trappen. Banne mig.
Där har vi verktyg, kattmat, kattlådorna, hundmat, glödlampor, städattiraljer, diverse, lite mer diverse och en massa skräp. Jo, och pet-flaskor och glasflaskor som ska vandra vidare till återvinning.
Jag kan inte komma in till det innersta av skrymslet för att saker har rasat, jag har tryckt in saker under fisket som jag ska ta hand om s e n.
Nu är sen.
Vi har en tunna hundmat stående i köket för den ryms inte i sitt skrymsle. Svordomar måste uttryckas när jag ska hämta mer torrfoder åt kissekatten eller rensa kattlådorna.
Nu jäklar ska där bli ordning.
Jag ska dessutom tömma hyllorna så att Maken får någonstans att ställa sina verktyg som han ylar om (dom får tillbringa sin vinter utomhus, dåligt förvarade i div.bodor och som far illa).
Det ska bli spännande.
Mitt liv är spännande. Att leva som fiskarhustru och sjukpensionär är skojigt.
Att orken tryter känns utvecklande och som ett intressant och pikant drag i mitt händelserika liv.

Ska vi flytta så småningom så måste jag ju rensa ur mina röror. Varför inte börja nu?
Eller imorgon?

Nej, idag ska det ske. Ikväll kommer Maken hem med tåget efter att ha kört ner båten till Alnö och då ska han få se på annat. Dammsugare ska stå på sin plats och inte framme där man snubblar på den, katt och hundmat ska prydligt stå bredvid varandra och golvet ska skina av att ha blivit grundligt bonat.
Eller det är ju en plastmatta så jag kan skippa boningen men ni fattar poängen.

Hundar och katter hålles sig undan för här ska stordåd utföras!

Jag måste bara vila först....

fredag 1 november 2013

Bosse funderar...

Asså det här med fiske. Det är överreklamerat. Inte verkar det så glamouröst som alla säger.
Det är ju bara fiskar tycker jag!

Fast resultatet blir ju lite finare än fiskarna kanske.

Första veckan var jobbig. Då rände människorna ut och in så jag visste varken ut eller in jag heller. Än kom dom in och då blev jag jätteglad och var tvungen att hämta en sko eller så tappade jag skon i förtvivlan över att dom gick ut igen.
Första veckorna stod jag mest i hallfönstret och glodde efter dom, men till slut blev jag ju tlött och var tvungen att lägga mig ner. Nu är jag jättevan för jag är ju så himla tuff.

Det där med att gå i koppel går sisådär. Jag är fortfarande så ivrig och bryr mig inte så himla värst mycket i att dom lockar och drar mig tillbaka. Jag brister i repsekt... eller vad det hette. Jag är så himla mysig där jag ivrar mig fram längst där framme och drar oss fram.
Nu är jag snart 14 månader och har börjat återfå min matlust. Den har lyst med sin frånvaro och därför har jag magrat lite. Det bryr jag mig inte om för jag är så full av energi iaf så jag struntar i maten. Eller nu bryr jag mig om mat igen för jag är ju så himla vuxen.

Idag har min pappa åkt iväg med båten. Jag fick inte följa med utan får stanna hemma och ta hand om Hjördis. Hon är för himla mysig. Hon och jag är bästisar men vi talar inte samma språk än. Hon kutar som ett jehu och lockar mig till jakt och då jag nappar så skuttar hon två meter upp i luften och gömmer sig på onåbara ställen. Då gnäller jag ynkligt för att hon ska förstå vilket himla fusk det tilltaget var.

I sommar har jag varit ute i stugan och fått vara lös nästan jämt. Har bara smitit ett par gånger för tydligen har jag blivit helt döv. Jag hör inga rop alls utan jag blir mäkta förvånad när människorna stampar fram till mig där jag står och helt oskyldigt äter på ett ruttet laxkadaver. Så himla typiskt människor att hetsa upp sig för småsaker.



Jag har dock varit lös mest, och jag har odlat fram mitt andra intresse, att bada.

Pinnar och sånt som man kan gnaga/äta på kommer ju först men sen kommer baske mig att bada. Och dyka. Jag är så himla tuff att jag dyker som värsta delfinen.

Ibland så blev människorna inte så glada när min dövhet slog till precis när jag tog mig ett oplanerat dopp, så där precis innan vi skulle gå in, eller när vi skulle gå och sova. Då hörde jag tydligen inte nejropen utan jag badade på ändå.
Sen så är det himla kul att skaka av sig så nära någon människa jag kan!

 Kolla hur jag dyker. Är jag inte för himla bra?

Här skakar jag av mig så jag blir nästan helt torr. Precis så torr att jag direkt måste ner igen och blöta ner mig.

När man badar så blir man nannig. Jag är för himla söt.


Hjördis är jättetuff. Hon hoppar upp på dasstaket som om det inte vore högt alls. Där sitter hon och pratar med oss som inte orkar hoppa så högt.


Så här hoppar hon upp. Klättrar som en igelkott i trädet. Eller en gnu, vad vet jag. Jag har bara sett fåglar i träd förr och dom flyger ju, dom klättrar ju inte.


Nu när vi bor hemma så gillar jag att kuta efter bollar. Jag är ju en retriever så jag retrievar bollar så fort jag kan. Jag kan springa jättefort, till och med fortare än vad en slunga kan slunga iväg en boll. Då måste jag springa tillbaka och hämta upp stackaren som dunsat ner på backen och ligger där och ser löjlig ut. Har jag tur får jag en korvbit när jag lämnat bollen i närheten av den som håller slungan.

Men det godaste som finns. Vet ni vad det är? Jo det är torkad sik. Gud så gott. Jag kan nästan göra vilka trix som helst om jag får en sik. Gå som en normal hund i koppel vet jag väl inte om jag ids pröva men allt annat, typ räcka vacker tass, som om jag har en ful tass, stirra i ögonen, inte ta förrän jag får eller sitta och fånga i luften.
Jag kan en massa trix för jag är ju så himla smart.

Hej från mig.
Min människa orkar inte skriva några inlägg för hon är så tlött efter fisket och utskurning av fiskberedningen som jag inte fått vara inne i förrän nu. Jag och min pappa arbetar ju där under vintern så då får jag följa med, annars får jag hålla mig undan.


onsdag 6 mars 2013

Gud vad jag växer / Bosse

Det är otroligt hur jag växer. Jag är nästan helt lik en golden nu. Vägde för två veckor sen 23,6 kg. Och idag fyller jag sex månader, otroligt vad tiden rinner iväg när man växer som jag gör.

Vad har jag gjort den senaste tiden? Frågan är väl vad jag inte gjort.

Jag har ätit upp en disktrasa, det har jag gjort. Det var kanske inte så välplanerat men den slank fint ner trots att det var en stor en. Efter att jag ätit vill jag gärna ha efterrätt men får aldrig nån.
Mina människor var oroliga även om dom aldrig var säkra på att jag mumsat i mig den. Jag fick sparris eftersom jag började kräkas upp maten och vips så kom trasan upp. Samt mask.  Mina människor tyckte det var skitäckligt men inte jag. Jag är stentuff.
Det pillrades in ett piller i en korvbit men det struntade jag i, jag glufsade i mig korvbiten och vips så dog maskarna och kom ut via avgasröret.
Nu är jag maskfri och glad igen.

Sen har jag varit ute och rest. Ända till Sundsvall har jag varit. Åkt bil som en riktig karl. Inte har jag gnällt heller även om det var skittråkigt, fast Höga Kustenbron var fin.
Jag är ganska tuff, men att åka iväg så där till konstiga ställen var lite läskigt. Därför vägrade jag äta ordentligt. Jag åt bara lite och fnös åt resten.
Vi åkte tidigt på torsdagsmorgonen och skulle åka hem på lördag, men då skulle det bli oväder därnere på lördagen så vi åkte hals över huvud på fredag kväll. Vi åkte hela natten. Men då helt plötsligt var vi hemma igen, kl.02 kom vi hem och då blev jag så jäkla glad när jag fick träffa Hjördis att jag helt omotiverat blev jättehungrig och åt en rejäl portion. Sen blev jag tlött. Jättetlött.
Det är svårt att koppla av på konstiga ställen men hemma går det bra.

Jag ska snart börja i skolan. Ska gå valpkurs och lära mig veta hut. Det vet jag inte än så det ska bli spännande att lära sig vad hut är.
Jag har ett fel och ett fel endast, och det är att gå i koppel fint. Det går jättebra när jag inte ser nåt spännande som andra hundar, människor, kvistar, löv eller snöklumpar som är lite gula. Jag är jättestark och drar som en riktig ardenner men med en korvbit så går jag jättebra. Problemet börjar när jag ser nåt spännande eller om korvbitarna är slut eller i kylskåpet.

Nu har min människohona börjat använda en käpp på mig. Det går ganska bra. Käppen är hennes förlängda märg eller nått och jag får inte gå förbi käppen. Det gör jag sällan fast jag vill hela tiden. Hon säger fot och så vips är käppen där och stör min framfart. När vi gått ett tag så får jag jättemassor med beröm och då blir jag så glad och stolt att jag störtar fram och springer förbi käppen. Då blir det Nej, och Sitt och så börjar vi om igen.
Jag har ju lovat att lära mig så det ska jag göra också.
...Eventually...

Förresten det där med disktrasan. Eftersom jag började den karriären med en barnstrumpa så funderade jag på att ha en tävling där vinnaren skulle få strumpan då den kom ut, men min människohona var inte särskilt intresserad av att tvätta den även om den kom upp samma väg som den for ner. Sen en vecka senare var det dags igen, då kräktes jag upp en barnsocka till och tänk vad kul det hade varit att lotta ut ett helt par sockar. Även om dom inte såg likadana ut. Men då var ju första sockan slängd så den vägen till glädje var ju stängd.

Nu har jag inte ätit mer sockar eller disktrasor. Disktrasan hänger numera över en plastblomma i köket, där torkar den utan att jag kan få tag i den. Sen får jag inte åka till ställen där dom har saker på golven, tydligen för att jag inte kan hantera lockelser, vad det nu betyder.

Snart ska jag åka på kollo. Mina människor ska till Göteborg och då får jag inte följa med utan får vara på ett hundpensionat. Det ska bli spännande. Jag ska inte gråta alls. Jag är stentuff.

Jag har en kompis till, förutom Abbe och hon heter Momo. Hon är jättesvart och kul. Vi busar jättemycket och ingen vinner. Jo, hon ibland kanske men snart är jag ikapp och jag är ju jättetuff..

Momo är jättesvart och rolig.

 Här är Momo och jag när vi dansar tryckare.

 Här är jag jättehögt uppe för jag är inte höjdrädd alls. Utan stentuff.

Jag har praktiskt nog en jättelång tunga.

Kolla in fanan som är i startskedet. 
Otroligt att jag börjar se ut som en riktig Golden. Med fana och allt.

Ja, det var väl allt i nuläget. Nästa vecka ska jag ju på kollo och jag hör av mig när jag kommer hem, jag har säkert jättemassor att berätta om, säkert har det gått superbra för jag är ju så himla tuff!

/Bosse


måndag 4 mars 2013

yippii, jag är miljonär!!!

Eller kanske inte.
Fick ett mail för ett tag sen. Detta...

Ett brev på perfekt svenska *hrm* och av en man som blir rörd av sin inspiration. Det blir jag också ibland men inte i detta sammanhang...

Vi har samma efternamn, undrar om det är Syr denna man heter i efternamn, då det var till min ulrikasyrmail som fick mailet?


Hallå

Jag gör denna kontakt tror vi kommer att vara stöd till varandra i att
utveckla en långvarig hjärtlig affärsrelation. Jag blir rörd av min
inspiration att lita på din uppriktighet och förmåga.

Den 27 augusti 2007 dog en förtrogen till mig i en bilolycka längs
Manchester Express Road. Tyvärr alla passagerare i fordonet mist livet.
Min avlidne vän hade ingen fru och barn före sin död. Jag frågade
för att findout sina Utökade släktingar, ingen person. 
.
För tre veckor sedan såg jag ett brev från en Cash valv
serviceföretag förklara det planerar att konfiskera eller avbryta
kontot av min avlidne vän (Värde US $ 15,5 miljoner) Om jag producerar
inte en arvtagare till min sena vän. På grundval av detta och det
faktum att du har samma efternamn som honom, gör jag denna kontakt för
att fråga din uppriktiga samarbetet.

Tillsammans kommer vi att undvika att förverkande av kontot och göra
anspråk på fonderna.
.
Jag söker ditt medgivande att stå som arvtagare
till den avlidne. Av den anledningen har jag anställt en advokat som kan
få nödvändiga juridiska dokument för att backa upp påståenden, och
han försäkrar mig sin professionellt stöd.

Jag behöver ert samarbete för att lyckas denna transaktion. 
.
Jag
garanterar att det kommer att ske med legitim ordning. 

uppriktigt, 
.
.Walter Volt

108 Manchester Road,
Chorlton cum Hardy
Manchester Lancashire
M21 9TX England
Direct Phone: 0044 740 451 2840

onsdag 30 januari 2013

Bosses CV eller personliga brev...

Mitt namn är Bosse och jag är på stormsteg på väg mot min 5-månadersdag.
Jag är en Golden Retriever som nu väger 20,5 friska kilon och är rätt hög om jag får säga det själv.

Min huvudsakliga uppgift i hushållet är nog att producera avföring. Ibland lyckas jag prestera 5 högar på en dag vilket mina människor verka tycka är en fantastisk bedrift.
Jag är rumsren, förutom när människorna inte ser mina tecken och jag blir tvungen att pinka på golvet vilket händer ungefär var tredje vecka och det är ju ett bra resultat tycker jag.

Jag har en finfin bästa kompis. Han heter Abbe och är jättetuff. Han är ett helt år och kan lyfta på benet när han pinkar, det kan inte jag. Jag kan dosera mitt pink så till vida att jag kan pinka upp till tre gånger på samma sväng, men lyfta benet kan jag inte.
Sen kan han jucka, Abbe. Han juckar järnet mest hela tiden. Det var imponerande. Han sägs ha en massa hormoner rusande men jag såg inga. Tydligen kommer jag dit så småningom men ännu så är jag mer intresserad av kvistar och pinnar.
Så här ser Abbe ut. Han är en Springer Spaniel han.

Abbe kan springa utan att vidröra marken. Det är duktigt det!

Nu har jag tre kompisar förutom mina brorsor som jag träffar på skolan (kennelklubbens öppet husträffar) och det är Momo, Becky och Abbe. Det är många kompisar det. Sån tur har jag.

Igår var vi till Abbe hela eftermiddagen. Jag och Abbe sprang så vi blev helt utmattade, Abbe juckade så fort han fick chansen och jag försökte slita mig loss. När jag blir större ska jag också jucka, då kan vi ju jucka samtidigt eller turas om..
Jag och Abbe är nu lika stora och vi är lika snälla och snygga. Snart kommer jag dock att växa om honom och då jäklar ska han få se på rackarn, jag kommer att kuta fortare så att han får bli kvar och gnälla av avund, som jag får göra nu när han är så snabb.
Mina människor fick smörgåstårta och glasstårta och var nöjda värre. Jag fick ingenting jag. Förutom buset förstås. Det var jättekul.
Här får ni se några bilder på två snygga killar..
Här springer vi jättejättefort. Målet var att springa så fort att inga ben var i marken och att ingen tunga eller öra fick vara på sin rätta plats. Det gick ganska bra fast Abbe var ju tvungen att ha ena benet i marken som ni ser... jag med fast jag är ju så liten att jag måste..

Vi är lika stora och har var sina två öron som nästan får oss att lyfta..

Här ser ni magnifika öron som luftas..

Här har jag hittat en finfin pinne. Abbe tog just en paus från juckandet och kollade in min fina pinne..

Ser ni hur kul vi har?

Jag är snudd på perfekt som valp. Inga ofog förutom att jag stod på vardagsrumsbordet och åt från en semla förra veckan men det är ju en baggis, gott var det förresten. 
Sen brukar jag apportera saker som dom inte alltid tycker att jag ska apportera men det är ju svårt att veta vad man får ta när man inte hunnit leva så länge.
Knivar brukar dom inte gilla. Har hänt tre gånger att jag plockat knivar från diskbänken och travat iväg med dom, jag håller försiktigt i skaftet och bär dom till bättre ställen, hundbädden t.ex. Pappa har sagt att jag inte får ha knivar förrän jag lärt mig hantera dom. Undrar när det blir.

Sen har jag en hobby till. Det är att sno disktrasan efter kvällsmålet. Det är skitkul. Jag ställer mig bara på bakbenen och plockar ner den, sen suger jag lite på den tills dom upptäcker att jag hämtat ner den. Dom får skylla sig själva när dom glömmer hur stor jag blivit.
Nästa hobby är att snacka med kissemissen. Hjördis är så jäkla snabb att jag verkligen får bjuda till om jag ska få fatt i henne. Det går aldrig för hon slinker ur mitt grepp så lätt. Hon blir aldrig arg utan jag får tvätta hennes öron när jag vill. Sen står hon och retas hela tiden, hon pratar och ber mig hoppa upp till henne men när jag gör det så går hon undan. Himla retsticka..

Jag är vansinnigt lydig. Går i koppel som en vuxen hund. Som en vuxen hund som inte kan gå i koppel alltså. Jag gillar nämligen att gå fortare än människorna så dom är rätt jobbiga att släpa på. När jag blir stor har jag dock lovat att gå fint..
Sen kan jag sitta på befallning. Och utan att dom ber mig också, jag är rätt självgående om jag får säga det själv. Jag väntar på varsågod innan jag slukar maten, och samma innan jag går ut genom dörren.
Sen kan jag hugga korvbitar ur händer. Det går jättelätt. Dom får skylla sig själv om dom inte drar undan fingrarna eller talar om för mig att jag ska ta det lugnt.
Korv är gott. Jag gör vad som helst för korvbitar. Jag kan räcka vackertass, sitta, intetagodisfrånknäförränjagfårtillåtelse, komma på hitbefallning (om jag inte har annat viktigare för mig) och gå fint i koppel (om jag inte vill något annat än dom)..
Det är mycket jag kan måste jag säga, när jag nu läser mitt CV så ser jag ju att jag är ganska fenomenal på det mesta men jag ser faktiskt fram emot att lära mig mer, inte bara hyfs som människorna säger utan mer fina saker också. 
Får jag bara korv kommer jag att gå långt känner jag.. Hur långt ska jag meddela när jag nått dit..

/Bosse



lördag 19 januari 2013

Årets nittonde dag.. Tiddelipom!

Jag känner att jag är enormt flitig som bloggare. Vad gör jag då om dagarna? Ja, inte fan vet jag. Dagarna bara går och jag med dom. Som tur är har vi en soffpotatis till hund. Han sover hela nätterna, vi rastar honom tidigt kring 5-tiden och sen fortsätter vi sova, i soffan. Halva förmiddagen nästan. Åtminstone är jag seg som tusan.
Nu har jag börjat filura på att ta upp lite hobbybetonade aktiviteter. Jag har köpt två broderier på nätet och fått det ena, det andra lyser med sin frånvaro, och tyvärr verkar det inte heller komma trots upprepade påtryckningar från min sida *jäklaskitföretag*

Förra veckan gick vi ut till stugan. Det var jäkligt kallt, blåste men var soligt.
Bosse tyckte det var kul. Första gången till stugan tyckte han var spektakulärt.
(Ja, snön ser blå ut men jag orkar inte ändra det.taget med min lilla lilla kamera.)
Det var lite vintrigt, lite väl långt till våren kändes det som.

Förra veckan var vi också till uppfödarna och där fick han träffa två av sina bröder. Dom hade jättejättekul, så Bosse sov sen resten av kvällen. Han fick även träffa sin ömma moder samt sin 14-årige "moffa"..

Idag var vi ute på en promenad på isen, jag och Bosse. Här lyssnar han på dom stora grabbarna. Jakthundar som skällde i sina hundgårdar. 
(ja, ja, jätteblått igen, men som sagt från samma promenad som de första bilderna)



Solnedgång a la januari nådens år 2013.
(nu slutar ni tjata om det blåa, jag vet att det ser blått ut..)
-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-.-
 Här kommer några bilder från dagens promenad på isen utanför stugan.. Mindre blå snö här kan man upptäcka när man är på det humöret.




Här kan man tro att Bosse har rabies alternativt bara är jättejättearg.
Det är han inte. Han är glad!
På väg mot korv! 
Korv är himlens manna för en jycke tycker Bosse. Vi funderar på om vi måste träna in ett nödord (då han absolut måste komma, då han smitit t.ex) och då får det i så fall bli KORV!

Här fotade vi igår kväll. Vi har magnifika träd just nu, massa frost som gör dom riktigt vackra. Vi har fototräning med nya kameran, då jag tränas av Maken. Inte så skarpt kanske men ni fattar skönheten ändå, ni är ju så klyftiga!