fredag 30 november 2012

Mitt liv som hund......................ägare!

Tja, Bosse har ju införlivat lite nya rutiner i vårt hem. Han ska ut och kacka fem gånger om dagen, sen ut och pinka 35. Varav 80% av gångerna händer ingenting eftersom det bara finns bus i hunden just då.

Han är tuffare nu. Tyvärr. Lite lagom harig vore fint. Nu börjar han känna sig hemtam så nu kan han tänka sig mer hyfs och lite mer selektiv dövhet.
Typisk valp som sagt.

Katterna är fortsatt skeptiska även om Hjördis är våldsamt nyfiken. Vi har haft stängt för trappen så att katterna får vänja sig lite pö om pö. Bosse är ju helt oförstående till att dom är så avståndstagande och han tycker att dom kan väl busa istället. Det vill dom inte. Idag har vi varit uppe och hälsat på katterna två gånger, Homer morrade och fräste. Det tyckte Bosse var imponerande. En liten stund, sen tyckte han att katterna skulle gaska upp sig och socialisera sig lite. Bosse är mycket för svåra och imponerande ord. Synd att katterna inte pratar hundspråk.
Det ger sig säkert med tiden.

Han är nu tre månader och vi ser fram emot mer kontroll av kroppsfunktionerna, före de tre månaderna har dom visst ingen chans att kontrollera sig men nu när han har fyllt tre så väntar vi spänt på rumsrenheten.

Mer rumsrenhet är på gång då det drar ihop sig till advent. Däremot är hushållssysslor kraftigt påverkade av en hundvalp a la skugga. Jag snubblar över honom hela tiden. Har därför bestämt att det blir lightstädning och enbart pyntning inför denna helg. Sånt kan jag bestämma själv eftersom jag är vuxen. Joruseruatt.

Bosse håller med. Varför städa när allt blir skitigt så fort, tycker Bosse. Kom igen, lek med mig istället. Eller gosa i soffan, det gillar Bosse. Och jag med. Jag har själv utvecklat en selektiv förträngning som bortser från det lilla detaljen att Bosse troligtvis kommer att växa ur knähundsrollen.
Lite halvsuddig fortfarande. Han är sällan riktigt still.

Här är Bosse tlött. Jättetlött. 
Och lite småsuddig, men det beror på den som var bakom kameran..

tisdag 27 november 2012

Bosse

Nu skriver jag igen. Otroligt, två inlägg samma månad, rekord.

Vi har ju skaffat hund. En voffsing. En voffsing som heter Bosse och är en Golden Retriver.
Ni som inte vet hur en golden ser ut får här se två exempel.

Bosse 11 veckor.

Nu kanske ni tycker att han ser suddig ut, eller så tycker ni kanske att ni börjat se sämre och ni kanske har rätt på bägge. Åtminstone har ni rätt på första. Det är svårt att ta fina bilder på Bosse. Han är liksom mer ett sudd än en valp. Åtminstone ibland, särskilt de gånger kameran åker fram. 

Men så himla söt han är. En riktig goding. Vi har varit och införskaffat boll, repleksaker, bädd, mer leksaker, hundgodis, koppel och så någon leksak.
Inte så att han är bortskämd utan han är bara älskad. Gosesnuttisen.
Han gillar att ligga i famnen, Bosse. Än så länge går det bra men kanske inte när han är fullvuxen. 35 kg är ju lite tungt kanske, vi får se längre fram :)

tisdag 13 november 2012

Nu blev ni allt paffa va, här är min rubrik högt upp i de blogglistor jag fortfarande finns med i!

Jaa, jag lever. Om än knappt. Det känns som om jag är en stor zombie som traskar omkring och inte vare sig gör nåt vettigt eller ens vill det.
Igår betalade jag ut lite löner. Det var rasande skojigt. Nu har pressen släppt lite så att jag kan fokusera på annat. Typ... tja... äsch...fan vet liksom. Orka..
Jag orkar inte fokusera värst mycket. Fisket tog nästan all ork från mig, det blev kvar yttepyttelite ork så pass att jag existerar. Men herreminje vilken förändring som är på gång. Ja ni kan inte ana. Det är så stora saker i faggorna att det är inte klokt.

Undrar just vad det är?

Nej, jag bara vimsar, inga stora förändringar på gång så vitt jag vet. Inte annat än att orken ska komma tillbaka, jag ska börja om med promenaderna, särskilt nu när jag lagt ner 3.440 kr på fossingarna. Inlägg i skorna. Tänk en massa år med 42 extra kilon och foten höll, men nu när jag orkar gå lite då jäklar rasar foten och en helsikes smärta uppstår. Nu har jag inlägg och nya skor som ska staga upp eländet. Så jäklar vad det ska promeneras.
Fast inte idag.
Idag håller jag på med ett projekt som kallas Klädskåpsrensning. Det räcker med motion tycker jag, jag vill ju inte bli nån friskus, någon överladdad träningsnarkoman som måste jaga svettdroppar hela tiden. Nix, inte jag inte. Och tänk så himla jobbigt för er att läsa mina uppdateringar ang. fantastiska bedrifter hela tiden, och ni lär få känna er nedstämda för att ni inte är på samma nivå.
Typ.
Joruseruatt..

Jag håller mig till klädskåp och hasande promenader. Förresten så fick jag sån träningsvärk i armen häromdagen då jag bar en väska från bilen till bron så jag känner att jag måste ta det lugnt.

Ni då? Finns ni kvar därute? Hallå...allå...allå...å..å.. (det ekade tomt faktiskt)

Jag ska ägna en stund åt att försöka komma ikapp allt ni gjort, eller inte allt kanske men det sista ni gjort, annars kan ni med fördel skriva en kommentar a la novell nedan om vad ni pysslat med. En liten uppdatering alltså. Ni behöver inte lägga ner hela er själ i det, eller skriva i timmar, en kvart räcker gott och väl. Det är väl vad jag orkar läsa kanske. Ta bara i punktform så lovar jag låta ooh och aah på dom rätta ställena..
Seså, fatta mod och skriv.

Annars får jag väl traska omkring och uppdatera mig själv och det är ingen liten uppgift kan jag lova er. Det är ju typ ett år sen jag skrev och läste sist.

Förresten fiser jag idag så det står härliga till. Har ätit fil. Det var jättegott. Är dock inte så säker på att det är värt det nu så här då jag måste sitta mitt i lukten och känna svedan i magen.
Fast gott var det.