onsdag 6 november 2013

En sån kvinna jag är!

Jag är en kvinna som önskar ordning och reda omkring mig. Var sak har sin plats!

Varför har jag det inte så då???
Jag blir så himla trött på kaoset så ni kan inte ana. Less på mig själv och less på alla måsten som inte blir gjorda.

Idag ska jag ta hand om skrymslet under trappen. Banne mig.
Där har vi verktyg, kattmat, kattlådorna, hundmat, glödlampor, städattiraljer, diverse, lite mer diverse och en massa skräp. Jo, och pet-flaskor och glasflaskor som ska vandra vidare till återvinning.
Jag kan inte komma in till det innersta av skrymslet för att saker har rasat, jag har tryckt in saker under fisket som jag ska ta hand om s e n.
Nu är sen.
Vi har en tunna hundmat stående i köket för den ryms inte i sitt skrymsle. Svordomar måste uttryckas när jag ska hämta mer torrfoder åt kissekatten eller rensa kattlådorna.
Nu jäklar ska där bli ordning.
Jag ska dessutom tömma hyllorna så att Maken får någonstans att ställa sina verktyg som han ylar om (dom får tillbringa sin vinter utomhus, dåligt förvarade i div.bodor och som far illa).
Det ska bli spännande.
Mitt liv är spännande. Att leva som fiskarhustru och sjukpensionär är skojigt.
Att orken tryter känns utvecklande och som ett intressant och pikant drag i mitt händelserika liv.

Ska vi flytta så småningom så måste jag ju rensa ur mina röror. Varför inte börja nu?
Eller imorgon?

Nej, idag ska det ske. Ikväll kommer Maken hem med tåget efter att ha kört ner båten till Alnö och då ska han få se på annat. Dammsugare ska stå på sin plats och inte framme där man snubblar på den, katt och hundmat ska prydligt stå bredvid varandra och golvet ska skina av att ha blivit grundligt bonat.
Eller det är ju en plastmatta så jag kan skippa boningen men ni fattar poängen.

Hundar och katter hålles sig undan för här ska stordåd utföras!

Jag måste bara vila först....

fredag 1 november 2013

Bosse funderar...

Asså det här med fiske. Det är överreklamerat. Inte verkar det så glamouröst som alla säger.
Det är ju bara fiskar tycker jag!

Fast resultatet blir ju lite finare än fiskarna kanske.

Första veckan var jobbig. Då rände människorna ut och in så jag visste varken ut eller in jag heller. Än kom dom in och då blev jag jätteglad och var tvungen att hämta en sko eller så tappade jag skon i förtvivlan över att dom gick ut igen.
Första veckorna stod jag mest i hallfönstret och glodde efter dom, men till slut blev jag ju tlött och var tvungen att lägga mig ner. Nu är jag jättevan för jag är ju så himla tuff.

Det där med att gå i koppel går sisådär. Jag är fortfarande så ivrig och bryr mig inte så himla värst mycket i att dom lockar och drar mig tillbaka. Jag brister i repsekt... eller vad det hette. Jag är så himla mysig där jag ivrar mig fram längst där framme och drar oss fram.
Nu är jag snart 14 månader och har börjat återfå min matlust. Den har lyst med sin frånvaro och därför har jag magrat lite. Det bryr jag mig inte om för jag är så full av energi iaf så jag struntar i maten. Eller nu bryr jag mig om mat igen för jag är ju så himla vuxen.

Idag har min pappa åkt iväg med båten. Jag fick inte följa med utan får stanna hemma och ta hand om Hjördis. Hon är för himla mysig. Hon och jag är bästisar men vi talar inte samma språk än. Hon kutar som ett jehu och lockar mig till jakt och då jag nappar så skuttar hon två meter upp i luften och gömmer sig på onåbara ställen. Då gnäller jag ynkligt för att hon ska förstå vilket himla fusk det tilltaget var.

I sommar har jag varit ute i stugan och fått vara lös nästan jämt. Har bara smitit ett par gånger för tydligen har jag blivit helt döv. Jag hör inga rop alls utan jag blir mäkta förvånad när människorna stampar fram till mig där jag står och helt oskyldigt äter på ett ruttet laxkadaver. Så himla typiskt människor att hetsa upp sig för småsaker.



Jag har dock varit lös mest, och jag har odlat fram mitt andra intresse, att bada.

Pinnar och sånt som man kan gnaga/äta på kommer ju först men sen kommer baske mig att bada. Och dyka. Jag är så himla tuff att jag dyker som värsta delfinen.

Ibland så blev människorna inte så glada när min dövhet slog till precis när jag tog mig ett oplanerat dopp, så där precis innan vi skulle gå in, eller när vi skulle gå och sova. Då hörde jag tydligen inte nejropen utan jag badade på ändå.
Sen så är det himla kul att skaka av sig så nära någon människa jag kan!

 Kolla hur jag dyker. Är jag inte för himla bra?

Här skakar jag av mig så jag blir nästan helt torr. Precis så torr att jag direkt måste ner igen och blöta ner mig.

När man badar så blir man nannig. Jag är för himla söt.


Hjördis är jättetuff. Hon hoppar upp på dasstaket som om det inte vore högt alls. Där sitter hon och pratar med oss som inte orkar hoppa så högt.


Så här hoppar hon upp. Klättrar som en igelkott i trädet. Eller en gnu, vad vet jag. Jag har bara sett fåglar i träd förr och dom flyger ju, dom klättrar ju inte.


Nu när vi bor hemma så gillar jag att kuta efter bollar. Jag är ju en retriever så jag retrievar bollar så fort jag kan. Jag kan springa jättefort, till och med fortare än vad en slunga kan slunga iväg en boll. Då måste jag springa tillbaka och hämta upp stackaren som dunsat ner på backen och ligger där och ser löjlig ut. Har jag tur får jag en korvbit när jag lämnat bollen i närheten av den som håller slungan.

Men det godaste som finns. Vet ni vad det är? Jo det är torkad sik. Gud så gott. Jag kan nästan göra vilka trix som helst om jag får en sik. Gå som en normal hund i koppel vet jag väl inte om jag ids pröva men allt annat, typ räcka vacker tass, som om jag har en ful tass, stirra i ögonen, inte ta förrän jag får eller sitta och fånga i luften.
Jag kan en massa trix för jag är ju så himla smart.

Hej från mig.
Min människa orkar inte skriva några inlägg för hon är så tlött efter fisket och utskurning av fiskberedningen som jag inte fått vara inne i förrän nu. Jag och min pappa arbetar ju där under vintern så då får jag följa med, annars får jag hålla mig undan.