tisdag 28 februari 2012

Min man gillar mina bröst. Han tycker dom är gosiga fast dom har lång räckvidd!

Han är rar, Maken.
Ni vet han som tycker att mina bröst är toppiga och att jag är snyggast på håll.
Han tycker mina bröst är fina dom, och så har dom bra räckvidd.
Det är en vacker komplimang.

Om jag någonsin går ner till normalvikt (vilket jag betvivlar starkt) och opererar brösten så ska jag helt enkelt be dom fixa till dom så dom blir lite fastare med mindre räckvidd.

Idag har vi snöstorm. Det betyder att det inte blir någon promenad idag så det var ju tur att jag gick igår. Jag har dessutom jäkligt ont i höger höft så det känns bra att stanna inne och baka biscottisar.


Jag stickade klart sockpar nr 2 igår, Maken ska ta någon snygg bild när han kommer hem, alltså en snygg bild på sockorna och inte på mina toppiga bröst med lång räckvidd.

Det märkliga med sockpar nr 2 var att garnnystan nr.2 var olik nystan nr 1. Ni som stickar, är det vanligt? Jäkla elände om ni frågar mig. Där var jag så noga så noga och började om flera gånger för att få sockorna likadana och sen på slutet (på foten, där det syns förstås) var det inte ens samma färger. Och det gick ett nystan minus 1,5 m så det syns tydligt att det inte går att göra annorlunda, färgerna är helt enkelt olika.
Tror jag ska stämma Järbo Raggi.

Nå, nu har jag börjat med sockpar nr 3. Gud så kul det är att sticka sockar! Yes säger jag bara, härligt att ha något att pyssla med framför tv´n.
Har beställt lite japanska tyger också, för att sy min löpare som varit på gång i evigheter. Det ska bli kul, om jag kan hålla mig från sockstickandet alltså.
Håller också på att stryka lite tyger som jag ska lägga ut på Tradera. Hoppas jag får in någon krona, men jag har sett priserna på liknande tyger, och ser att många är orimliga i sin prissättning på Tradera. 59 kr för en FQ, det är ju horribelt.
Så mycket ska inte jag ta. Jag har heller inte FQ för jag gillar inte sådana bitar själv. Nej, hel bredd ska det vara.
Det var väl intressant info för er som inte håller på med att kvilta? Jo, jag förstod det.

Over and out!


fredag 24 februari 2012

Rubriklöst igen.

Idag sparkenerade jag stora rundan. Det gick som en dans. Konstigt för efter gårdagens mindre lyckade sparkenadtur så hade jag så ont att jag knappt kunde gå.
Men idag gick det bra.
Så himla härligt.

Lite dåliga bilder från mobilen, jag kan inte hålla den stadigt.


Skuggan nere i mitten, det är jag, ni såg rätt! 
Nu känner ni igen mig om ni skulle råka se skuggan igen.



Och jag tycker det är himla lågt av kungahuset att inte döpa kronarvingen till Hjördis som jag önskade. Hjördis är ett rejält namn, kanske inget som kungliga personer har hetat genom historien men är det så himla viktigt då? Ok, döp efter mormor men tilltalsnamnet kunde väl vara ett namn efter folket, typ Hjördis eller Allis.
Där ser man, återigen så håller kungahuset igen.

Nu tror dom dessutom att födelsen ska öka intresset för kungahuset och att kanske några som var emot kungahuset ska ändra åsikt.
Kommer inte att ske här inte.
I mitt hushåll är två emot och två är osäkra, dom två osäkra är Hjördis, Baronessa av Klätterställningen och Homer, Storhertig av Hela Huset.

Dom är inte så insatta.

Dom skiter i prinsessor, apanage och sånt, dom är mer för sånt som prasslar och sånt som klänger kring fågelmaten i buskarna. Och sorkar. Sorkfrågan tycker dom avhandlas på tok för lite i massmedia, mössen är det ingen heller som bryr sig om, bara kungahus och sånt tjafs.

Det har Homer och Hjördis sagt åt mig. Jag är deras presstalesmänniska för dom är inte så garvade i det här med sociala medier.

Just nu softar dom, Baronessan i sin hängmatta i Klätterställningen och Storhertig Homer han snarkar i hängmattan framför elementet på våning två i Hela Huset, närmare bestämt Drottning Mammas Syrum.



torsdag 23 februari 2012

Inte ett enda ord till om prinsessan och jag skriker rakt ut!

Jag är redan less på prinsessefödseln. Och det är bara början. Jag vill ju avskaffa kungahuset så ni kan ju ana vad jag tänker. Herregud så mycket pengar vi skattebetalare donerar för att ha vår monarki och inte ett enda jota får vi för det. Kungahuset får dessutom extra stort apanage när dom behöver det, och den nya prinsessan måste ju ha det allra allra bästa antar jag.
Ni behöver inte tala om att jag är en glädjedödare och en tråkmåns. Jag vet det redan.

Jag åtnjuter tyvärr inget apanage. Jag har dock sjukpension och det är ju en rejäl summa som man lever gott av det också.
Anade ni ironin i förra meningen?

Nå, jag har varit ut med spark/rullatorn idag. Tänkte gå en längre runda för gårdagens sparkenad gick så bra och så lätt. Idag kom jag ut till några cm snö och attans så tungt det gick. Det var plogat på byavägen men i övrigt var det lite moddigt och knaggligt att gå. Efter 3/4 så slutade högerbenet att gå ordentligt så jag var glad att jag tog samma runda och att jag kom hem till slut.

Jag är färdig med mina första sockar, har bara inte fotat beviset ännu. Gud vad kul det är. Observera att jag sa kul inte lätt. Jag har problem med att få tillräckligt fasta maskor vid hälkanterna så jag får trilskas lite och göra om, men det är kul ändå.
Håller nu på med andra paret. Och en halsduk som jag bara måste sticka. Tunt garn på grova stickor. Lite modernt känns det som. Och vad annars, så inne som jag håller mig....

Det var en fyndig mening som kanske bara jag fattar men skit i det.
Nu ska jag njuta av en kopp te framför Mannen som talar med hundar, sticka lite samtidigt och bara vänta på att jag får gå och vila middag.

söndag 19 februari 2012

Gud vad jag är duktig på att sticka sockar. Jag behöver bara riva upp samma jävla ställe sju gånger innan jag kan sticka vidare. Duktig kicka!

Stickningen går sisådär. Det går jäkligt dåligt faktiskt. Inte själva stickningen, den går bra förutom att det tenderar att bli så stora jäkla maskor vid kanterna där hälen ska sammafogas med själva resten av foten.

Annars är det bra. Och roligt att sticka. Det hade dock varit roligare om jag slapp sticka om samma ställe hela tiden, snart får jag väl byta till tunnare stickor för att garnet är tunnött. Det såg konstigt ut det ordet, det är kanske inget ord alls men ni fattar vad jag menar för ni är ju så smarta.

Jag var på sparkenad igår. Gud så duktigt av mig. Det blåste småspik (läs snö) och på något märkligt sätt hade jag motvind hela tiden. Fast jag misstänker att jag hade medvind ett tag men då var det lä pga höga träd, och eftersom det var på 90-väg så kunde jag inte sparka.



Jag kör promenad med spark. Då har jag något att hålla i, typ rullator. Det är fiffigt. Annars går jag med stavar för utan kommer jag 200 m innan högerbenet börjar ta haltande små myrsteg mäpan vänsterbenet fortfarande har lite go kvar och gärna vill gå lite längre kliv. Ni fattar ju hur bra det går, det tenderar att bli lite cirkelgång på nåt sätt.
Men på sparkenader går det bättre. Jag sparkar några sparktag och sen går jag. Sparka är svårt med två diskbråckspåverkade ben men man kan passa på att sparka några försiktiga tag för att komma fram lite fortare. Och att orka en längre runda.
Nu ska jag inte säga hur långt jag sparkenerar för då börjar ni skratta istället för att peppa mig så därför håller jag tyst och låter er skriva i kommentarsfältet uppeppande saker i tron att jag går en mil...

Vi har fått ett snöoväder. Tja, vad annars? Vi har ju nämligen finfin temperatur, i skrivande stund -4 grader. Några få minusgrader är fantastiskt varmt får årstiden. Därför får vi upp till 3 dm snö idag, det skulle ha kommit det inatt men SMHI hade lite fel (kom 1 dm endast) så dom har skjutit på det lite..
Maken är ute och laddar traktorn med diesel, jag hoppas att han inte spiller på sig denna gång.
Jag hoppas förmodligen förgäves.
Det är inte länge sen han spillde på en ny jacka.
Nu har han ingen ny jacka. Ingen gammal heller för den delen. Dylika jackor måste slängas för det går aldrig att tvätta bort.

Vet ni vad jag gör annars? Det ska jag berätta för er. Jag håller på att märka upp tyger som jag tänkt sälja för att få in några kronor för att köpa nya tyger för.
När jag nu tittar igenom tygskåpen så hittar jag mängder av tyg som tedde sig som finfina köp när jag köpte dom. Nu känns dom mindre bra.
Det är fina tyger men köpta till projekt som jag inte orkat påbörja.
Så nu rensar jag. Det är ganska kul.
Jag pratade med Agneta, ni vet hon med sockarna som visade sig vara just skrynkelsockor som någon frågade efter, och där kom vi på flera bra ideer. En av dom var att sälja överskottstyg.
En annan idé handlade om vulvor och påskfjädrar men den får ni inte veta mer om, för den idén måste vi först ta patent på. Så glöm allt om vulvor och påskfjädrar.

onsdag 15 februari 2012

Nu var det det här med rubriksättning igen... nå, gäller operation sockstickning, operation operation och glädjande gåva!

Uppdatering vad gäller operation Sockstickning. Det går framåt. Ena sockan är färdigstickad och alldeles alldeles underbart vacker.
Socka nr 2 är i vardande. Stickat ungefär 23 av 25 cm skaft och skall snart börja med rätstickning medelst fot.
Har bara rivit upp socka nr 1 typ tre gånger.
Har bara rivit upp socka nr 2 typ 3,2 gånger.

Tror ni att ett nystan ser likadant ut som ett likadant nystan?
Nej, det gör det inte.
Började sticka skaft och det såg ju ut som fanken självt. Rev upp det jag stickat. Klippte bort början av garnet tills där jag trodde att färgerna skulle stämma. Det gjorde det inte. Rev upp igen, satte tillbaka lite garn i början och började om med uppläggning och resårstickning.
Blev det lika som första sockan?
Knappast.

Efter att ha upprepat rivaupp-läggaupp-stickanytt ett antal gånger så blev jag till slut nöjd och har således förfärdigat 23 cm utan att få tuppjuck eller ett utbrott. Duktig kicka.
Så jag mediterar numera i min stickning.

Förutom andra stickningar. Har nog klämt ulnarisnerven någonstans för högra lillfinger domnar/sticker nåt så himla obehagligt. Skakningar av hand/arm hjälper inte.
Så himla irriterande. Och ont.
Nå, stickningarna verkar inte bero på stickningen (vill jag då tro) så jag kämpar vidare. Ni vet sockerdricka i ett tidigare somnat ben t.ex, så känns det. Nästan lite ont.

Nu till något fantastiskt roligt.
Igår fick jag paket. Av en Agneta. Vad var det i paketet undrar den vetgirige?
Jo, ett par skitsnygga sockar. Hon hade läst om mina frusna fötter och min önskan att få till ett par sockar med långa skaft och se där, nu har jag ett par fina sockar. Med mönster på skaften och allt. Tusen tack Agneta, jag ringer imorgon!!


Här är dom fina sockarna som Agneta stickat. Röda och fina. Visst är dom snygga?
Hjördis ser ni också. Visst är hon också snygg?

Här ser ni mönstret på skaftet. Det ska jag lära mig att sticka för det var jättefint tycker jag. Förhoppningsvis inte alltför svårt heller, får fråga Agneta...


Uppdatering vad gäller Kalix Operation. Nu har dom tagit det slutgiltiga beslutet, operationsavdelningen läggs ner. 900 operationer ska flyttas till Sunderbyn eller Gällivare. Det blir jättebilligt och fint tycker dom som tagit beslutet.
Det är väl knappast sanningen, det lär betyda betydligt längre vårdköer, fler personal på de andra sjukhusen och ökade kostnader vad gäller resor och övernattningar.
Himla onödigt om ni frågar mig...

torsdag 9 februari 2012

I denna ljuva vintertid.....

Idag är det ljuvt ute.
Just nu ikväll är det blott -8,1. 
Vi ska dock fortsätta att sova nere i soffan då det tar tid att få upp värmen i kammaren uppe. 14 grader är lite väl kallt att sova i tycker vi och Tempurmadrassen känns som en parkbänk.


Idag har jag tassat över till grannen..
Behövde hjälp med min sockstickning.
Fatta att jag stickar sockar (insert jubel here. Här väljer jag att anta att jag får stående ovationer för jag förtjänar och ffa behöver det)
Hade börjat med hälen och hur otroligt den än kan låta för er, kört fast...



Men ni vet, som den grymmaste husmoder jag är så har jag gett mig fan på att jag ska lära mig att sticka sockar. Det finns ju ingen kvar i livet som kan sticka åt mig...
Farmor skötte sockstickningen när jag var barn, det var bara att önska och jag fick, jag önskade mig sockar med långa långa skaft.

Men dom sockarna är ju utnötta nu (läs för 20 år sen) så nu tänkte jag att kunde hon så kan väl för tusan jag. Sockar med långa skaft behöver jag och sockar med långa skaft ska det bli!

Jag började sticka med glatt humör. Fint färgglatt garn, googlat fram en bra beskrivning och resåren gick lekande lätt,  jag har svurit eder och nästan gråtit 28 gånger då jag tappat maskjävlar som bara helt plötsligt hade slitit sig och helt försvunnit jag stickade på utan minsta tillstymmelse till besvär eller mankemang, tills jag körde fast på hälstickningen.

Traskade således över till grannen. Grannen och grannens dotter hjälpte mig se hur fel jag gjort fel det blivit av helt okända orsaker/faktorer som jag inte hade kunnat påverka/förhindra överhuvudtaget..
I min stickiver hade jag läst beskrivningen ordagrant förutom att jag missade en ynka mening, och viss info gjorde jag om då det ju lät så uppåt väggarna fel att jag helt enkelt antog att dom skrivit fel i beskrivningen.

Det var det inte.
Fel alltså.


Så nu har jag börjat om.
Slitit upp alla maskor jag stickat i min naiva sockstickningsiver.
Som jag stickat fel, för hårt och med för mesiga stickor, visserligen snyggt stickat men inte så vidare praktiskt och rätt.


Nu har jag börjat om. På grövre stickor.
Och så tänkte jag sticka rätt denna gång. Bara för att testa liksom.
Tyckte faktiskt att det såg jäkligt märkligt ut när den helsikes hälen såg alldeles sjukt uppochneraktigt ut. Grannens dotter förklarade pedagogiskt varför den blivit upp och ner och hur den kan bli rätt om jag stickar som det då liksom stod i receptet.



Nu har jag bestämt att som den grymma jäkla Husmor jag är ska jag riva upp, börja om, göra rätt och inte få ett enda utbrott där tårarna vill komma för att jag blir arg, irriterad, förbannad och besviken.

Det är mitt nya jag det. Vis, tålmodig och godmodig, nästan religiöst tålmodig ska jag bli. Vända andra kinden till och allt sånt.
Grym helt enkelt.

Maken ska inte en enda gång behöva ifrågasätta om sockstickning är något som jag ens ska överväga att syssla med. Han ska bara sitta med tappad haka och förundras över att han är gift med en Sockstickerska av så fantastiska mått, nästan farmoderliga mått.

Och ni, vänta bara tills jag ståtar med mina hemstickade sockar. Herregud så fina dom blir, jag känner det på mig och jag ser dom framför mig i mitt inre fönster. Nästan som en utomkroppslig upplevelse ska det bli.
Så jäkla grym är jag!

Eller....

Eller så blir det kanske inga sockar alls.
Jag kanske inser att sockstickning inte är för mig och att köpa sockar är en ny ännu bättre hobby än att sticka dom. I så fall så hör ni inget mer om det här i bloggen, då väljer jag att låta minnet fördunklas och att låta denna fas av iver begravas i det fördolda och istället kanske gnälla över verkliga eller inbillade orättvisor.

Vi får väl se.
Gud så spännande livet är...

onsdag 8 februari 2012

Wordfeud och jag, del 2

Tja, nu är jag lite äldre i WF-andet och har kommit till obehagliga insikter.
Det fuskas.

Jo, det är sant.

Först skrev Monica om det i en kommentar till mig men jag tänkte att hon menade ordböcker och sånt, ja jag vet att jag är naiv...

Sen fick jag en kommentar i en match där jag ledde med ynka 80 poäng ( i det här spelet är det ynka, jag vet av erfarenhet både vad gäller att vara i ledning som att ligga under, fast kanske under är vanligast) som gällde om jag fuskade eller inte.
?
Fuska. Eh.. Ok, jag vet att det finns ordböcker men jag orkar inte leta i dylika, jag filurar någon minut på vad jag kan bilda för ord och sen skriver jag. Ibland kommer jag på så fort jag klickat iväg ordet att jag hade ju kunnat skriva... också men det kom jag på för sent.
Så jag skrev tillbaka, jag orkar inte slå i ordböcker..
"Då är det ju tur att det finns fuskprogram" skrev personen tillbaka.

Syrligt.

Jag blev förbannad.

Hon/han gav upp som en reaktion på mitt "fuskande".

Jag blev jävligt förbannad.
Och började googla. Och se på fan, visst finns det fuskprogram att ladda ner för någon tia.
Jaha.
Då började jag undra. I de matcher där jag förlorat stort, hur många av dom var fuskare? Det är inte så att jag tror mig vara en fena på WF men ibland har jag undrat om jag helt enkelt är mer korkad än jag trott.

Hur i hela friden kan andra komma på såna finfina låånga ord som genererar så mycket poäng mäpan jag kör på med id, ro, ön, is, er och de?
Ibland kan jag genom Shuffle-knappen komma på fina ord själv och då är jag nästan stolt. Sicken en jag är på Alfapet har jag tänkt. Och då har säkert fuskarn motspelaren flinat för sig själv och slagit fram ett ord som  zoologiskt med sina sista brickor. Där har jag suttit som en idiot med mina och bara fått in id, or, vad, måne..
Tro mig, jag är fullt medveten om att jag kan förlora på vanligt sätt, och flera har säkert vunnit stort över mig på rätt sätt men jag funderar på vissa av motståndarna. Funderar får man göra.

Tja, där ser man.
Jag ser inte det trevliga i det. Vad är det för kul med att vinna över en annan anonym person genom fusk? Vem fan orkar hålla på med det? Är det kul att vinna stort fast man vet att man fuskat? Att liksom tvåla till idioten bakom det anonyma nicknamet genom fusk?

Lite har glansen över mitt nya intresse falnat. Jag kommer absolut att fortsätta men kanske mer med säkra motståndare, gärna er som jag "känner" här men jag kommer nog att tänka mitt när jag ser motståndare kuta iväg i hundra knyck. Ligger jag under med 140 poäng efter fyra ord så börjar jag nog fundera på hela matchen.

Eller så kanske jag skaffar fuskprogrammet att ta till när jag får mystiska motståndare. Fast jag vet inte om jag ids. Varför lägga ner tid på det?
Jag vill ju bara gnugga mina få grå som är kvar, klura ut några ord som kan bildas vid nya ord.
Jag är enkel på många sätt.

Jag fattar inte det roliga i det. Tycker det är tvärtom jäkligt lågt.

Bild lånad från nätet, det är tyvärr inte jag som lagt ordet ;)


Så, om någon vill WF-a på the old fashion way, utan fusk så utmana mig gärna. UlrikaSyr är mitt namn.

måndag 6 februari 2012

Nu får det fan vara slut på det här eländet, och är det inte det så får det väl för fan fortsätta!

Pratar om kylan. Och om renhelvetet vi har häruppe.

Kylan först. Idag har vi haft en mildknäpp. Inte en köldknäpp utan en mildknäpp. Endast -17 idag på dan, det var dock fort över för nu har vi -26 igen.
Men en sann norrbottning tar vara på det milda vädret och passar på att åka på shoppingtur medelst bilen. Igår fick vi göra en panikåtgärd och tvingade igång stackars bilen trots 30 minusgrader för att handla ffa snus. Maken hade snusbrist och därför for vi till stan. Vi försöker att undvika att starta bilen i den kylan men det var som sagt tvunget.

Idag var det rena blidan så vi for och tankade, handlade och gjorde några ärenden.
Nu väntar vi lite kyla igen så vi handlade framför liksom.

Sen renarna. Det är otroligt att det får fortsätta egentligen.
Ok, att vi har renägare som håller sig med renar, det är helt ok. Men inte att transportera ner tusentals renar och lämpa av dom vid kusten och sen dra härifrån.
Kan bara säga att renar vandrar. Ofta ut på E4:an.
Ett jävla sätt att bara lämna dom där. Jag har aldrig någonsin sett en renägare mota iväg renarna från E4:an där dom vandrar på fel sida viltstänglset.
Aldrig.
Och ingen jag känner har sett det heller.

Vad händer med renarna? Förutom att det talas om Urminnes hävd som ger renägarna rätt att flytta renarna till bättre bete. Har renar flyttats till kusten på Urminnets tid? Ingen som vet, ingen som vet.
På urminnets tid hade väl renägarna knappast helikoptrar, fyrhjulingar, skotrar och motorcyklar då dom drev renarna ner till kusten och ut till holmar t.o.m.
Hade dom möjlighet att transportera renarna ner till kusten på långtradare?
Jag tvivlar.

Det är inte det att jag missunnar renarna bättre bete utan jag undrar hur många renar det ska få dö innan något händer. Är inte renar tamdjur? Är det ingen renägare som tycker det är tråkigt att vi bilister dödar deras tamdjur? Eller är bidragen så stora att det inte blir någon stor förlust?
Hur många viltolyckor ska få ske? I Kalix hade vi 76 viltolyckor med ren under 35 dagar kring jul 2011. Alltså bara i vår stad och under en dryg månad!
Jag antar att flertalet av dom viltolyckorna renderade i döda renar...
Här kan ni gå in och kolla hur många viltolyckor som inträffat där just ni bor.


Detta är ett stort samtalsämne här där jag bor. Längs hela kusten. Det sociala livet byggs upp kring irritationen kring alla jäkla renar som vandrar helt lugnt längs vägarna, slickar lite salt från vägbanan, krafsar lite lojt efter gräs i vägkanten. Lallar sen ut i vägbanan och en intet ont anande bilist panikbromsar och skadar ren, bil och kanske sig själv.
Är det sunt?
Jag tycker det är oroande. Det körs ihjäl horder av renar varje år bara i vårt län och jag tycker det ska få ett slut, har man för lite bete åt renarna där man bor och kan se till dom ska man ha färre.
Det är vad jag tycker.
Och hör se!

Nu känns det bättre när jag fått gnälla av mig. Jag ser nämligen en död ren varje gång jag kör längs byavägen, den ligger död med avkörda ben.
Det skär i hjärtat.
Stackaren.

Dessutom ryker det fortfarande från Hembygdsgården i byn som brann ner för två dygn sen. En norrbottensgård som numera är rykande ruin. Stackars brandmännen fick släcka bränder i 6 timmar i mer än 30-gradig kyla.

Då kurade jag under filten.
Det ska jag göra nu också. Nu är det nämligen en grad kallare än när jag började inlägget. Långt och kallt inlägg -27.








lördag 4 februari 2012

Det ni inte trodde........ och absolut inte jag!



Karl är otroligt mycket bättre på att sjunga än vad han är på att agera. I mitt tycke iaf.




Howard Wong verkar vara 3 år här, åtminstone av vad jag fått fram genom Google.

Det finns på youtube allt som kan förvåna, både att Seagal har en röst som låter bra med musik involverad och att treåringar kan spela trummor som bara sjutton!

Brrr

-36 igår kväll.
Ikväll ska det bli ännu kallare.

Jag funderar på hur dum snäll jag är som "frivilligt" bor här uppe i lapphelvetet. Bara för att det inte ska behöva trängas ännu fler i städerna. Det är tack vare mig det. Tacka mig gärna!
Och hur kan man då bo i Naimakka? Där det är köldrekord hela tiden, alltid alltid kallast.

Då säger säkert många, men flytta då. Tja, det är inte så himla lätt, det finns ett aber som heter försörjning.
Men nu har jag köpt fyra kalla trisslotter och plötsligt skola det hända.
Vi blir rika, rika som troll och då jävlar ska det flyttas.

Söderut.

fredag 3 februari 2012

Grattis Hjördis! Katthunden fyller år idag så nu vankas tårta. Inte.

Inte vet jag, men nog känns -32 grader lite väl kallt. Kommer någon hurtfrisk och utropar att det är ju så friskt eller en kommentar om att det nu är myggfritt så slår jag denne på käften.

Jag har så påpassligt glömt att detta fram tills denna kyla har varit den mildaste vintern jag kan minnas och nu förfasar jag mig bara över kylan.

Jag har dock tagit sparken till affären idag, det tycker jag var starkt gjort, väl värt en dusör i form av en tårta eller nåt. Någon tårta finns dock inte så det blir till att sukta efter det jag inte kan få.. trots den fantastiska prestationen av en sparktur till affären.
Nu är ju affären ganska nära så det tar inte så lång tid, ungefär två låtar långt enkel väg men i alla fall.

Annars lever vi inneliv. Som björnars idevintrar nästan. Önskar jag vore en björn och fick sova hela jäkla långa mörka vintern.
Idag värmde dock solen. Det ni!
Jo, i solen var det blott -25,4 grader och i skuggan -28. Nu är det bara en sisådär 50 grader kvar tills sommaren. Då är det 20 sköna grader i skuggan och typ 40 i solen. Tror ni jag längtar dit?

Nog om kylan.
Hjördis fyller år idag! Två år...
Hjördis 11 v

Hjördis julen 2010 (knappt ett år alltså)

Hjördis 2 år... 
Idag nästan lika stor som Homer och hon väger idag 4,5 kg men revbenen känns så hon är perfekt i hullet. 
Det är stort för en honkatt, Allis vägde ganska precis 2 kg.

Hjördis är en hundkatt. 
Gillar att sova på golvet och att jamande (hundar skäller ju oftast mer än dom jamar förstås) stå på hallmattan och välkomna oss när vi kommer hem..

Ganska kul faktiskt, jag vet inte exakt vilken dag hon är född utan jag har räknat veckorna från det vi hämtade henne. Och idag såg jag att det datum jag räknat på och som jag uppgett för Agria för snart två år sen också är hennes namnsdag.
Fick ett sms idag från Agria där dom gratulerade Hjördis ;) och där dom önskade oss en trevlig dag tillsammans.