tisdag 23 juni 2009

Hemmavid

Denna förmiddag och del av eftermiddag spenderas hemmavid. Kylrummet ska tömmas och ventilation skall fixas. Jag är kylrumstömmare.
Sen passar jag på att flytta över filmer till tvmojjen (mediaspelaren), lite svenskt önskade vi oss. Så jag letar bland alla skivor och flyttar över via datorn.

Sen ska det handlas och så åker jag ut till stugan igen. Det är märkligt hur mycket som handlas sommartid. Eller så märks det bara mer eftersom det är längre och besvärligare att bära.

Igår var jag ju inte iland så jag har vilat upp mig lite. Däremot är jag ju så himla stel och i dåligt skick, så ska jag ju inte vara sommartid.
Brukar ju bli så himla mycket bättre på somrarna.
Verkar inte bli ett sånt år iår.
Måste på apoteket och hämta ut mer medicin, äter mycket medicin men jag mår ju hyfsat, med tanke på hur dålig jag varit periodvis.

Inatt när jag var ut och pinkade så tänkte jag på detta. När jag gick till dasset så var jag så stel och styv att jag knappt kom ner för trappen (mindre trappsteg när vi gör om altanen stoppar jag in i minnet) och när jag väl la mig igen så ilade det så himla jäkligt ner i höger skinka och ner längs benet.
Jag vred och vände mig i sängen i försöka att hitta ett läge utan denna smärta.
Då blev jag glad.
När jag kände smärtan blev jag glad!
Låter helsjukt men så var det.

Jag kom nämligen ihåg hur risig jag var innan operationen, de smärtorna var inte av denna värld, och nu blev jag så glad för att jag inte hade dom så ofta längre.

Så fast jag klagar över att jag är allmänt risig så är jag ändå mycket bättre i ryggen än innan operationen. Då ville jag dö. Det gjorde så jäkla ont, hela tiden. Att ställa sig upp var ofta sammankopplat med skrik och gråt. Maken slet upp mig i stående och jag skrek, högerbenet blev nästan spastiskt och det var problem att få det ner i golvet.

Nu har jag inte så. Jag har mer allmäntont idag, mer värk i kroppen och ryggen är mer jämndålig. Så fort jag gör något får jag problem, med domningar och med pinkeriet, men jag kan "vila" mig bättre. Tar jag det lugnt så kan jag må någorlunda.
Detta tänkte jag på inatt.
Så ibland kan man bli glad av en ilande smärta.
Bara en sån sak!
Bli glad av ont!?!
Jag blev av med ontet när jag låg på ett speciellt sätt.
Då blev jag ännu gladare ;)

I en sekund, sen somnade jag.... tackar också gudarna för denna fantastiska förmåga som jag numera har. God sömn. Det är värt så mycket när man har värk dygnet runt.
Ja, det var lite tisdagsgnäll från mig.
Hoppas ni har en mindre gnällig dag!
Fridens!

1 kommentar:

  1. jag är livrädd för både diskbråck ( mamma har o är sjukpensionär) och fibromyalgi ( många av mina vänner har detta, och man ser smärtan på dom huga)
    så jag är ju väldigt tacksam att jag inte har nån fysisk värk på det viset, men istället är den där nedranns ångesten där, som om man ser hela livet rinna förbi genom en glasruta. lite overkligt liksom ...men som sagt, avundas dej icke, det är en väldigt märklig och smärtsam sjukdom, fibron, som tar sig så många olika uttryck...hoppas ändå att värmen gör dig lite bättre,
    kram kram

    SvaraRadera