Hemma är bäst

Nu har vi kommit hem igen.
Vill passa på att tacka gratulanterna både här på bloggen och på FB, tack, det värmde en stackars födelsedagsresenär.

Det var jättetrevligt i Sundsvall, eller ute i Spikarna kanske jag ska säga för det var där vi var.
Resan var lång men den gick förhållandevis bra, trött och öm visserligen men ändock på benen när vi var framme. Hela resdagen gick i dimmornas tecken, först framme i Sundsvall sken solen och det gjorde den bra. Hemresan gick också i dimmornas tecken, fram tills vi närmade oss hemlänet, då såg vi solen igen. Fast hemma var det faktiskt mulet och blåsigt.
Men det sket jag i.

Katterna hade varit inlåsta och intejpade (alltså inte katterna utan kattluckan var förtejpad) i nära på tre dagar, utan tillsyn. Så djurvän är jag. Risken med kattvakt är ju att någon av dom slipper ut och då inte går att få in igen och det vore värre för en hönsmamma 65 mil därifrån.
Bägge katterna satt och väntade på oss när vi kom ut, dom känner igen ljudet från vår båt, de satt i fönstret och jamade.
När vi låste upp så for det ett grått streck och ett streck som var svart, vitt och gult ut genom dörren. Sen kom dom in igen. Och sen gick dom ut. Och kom in. Så höll det på en lång stund.
Vi människor gick också ut och gullade med djurisarna och det var så roligt för djurisarna gillade att vi gullade med dom. Vi var efterlängtade.
Kattlådan var full av skit så det luktade inte rosor inne. Men katterna hade både mat och vatten kvar och var i god vigör. Glada som glada djur kan vara.
Dom sov nog mest.

Det där med luckan var lurigt tyckte dom, dom hade krafsat lite i tejpen men se den gick inte att forcera. Därför var det lurigt nu när plattan framför luckan var borttejpad igen. Det gick ett bra tag tills dom tordes försöka ta sig ut igen. När dom till slut gjorde det och det gick bra så fick vi åtskilliga bevis på att luckfunktionen fungerade igen. Ut och in-syndromet kallas det.
Bägge katterna har varit upp i sängen i omgångar inatt. Dom gillar oss. Jättemassormycket.

Nu är allt som vanligt igen.

I Spikarna var det trevligt. Vi var bortbjudna på surströmmingsfest på Lysnatta och det var jättekul. Då var det lysande marschaller överallt längs kajerna. Här hade jag ju kunnat illustrera det med fina bilder men jag hade glömt kameran i Sjöbodan. Vackert värre. Vädret var mulet men varmt. När vi kom hem efter tolvslaget någongång var det 19 grader varmt. Vi la oss direkt för vi skulle försöka dra iväg i vettig tid på söndagsmorgonen. Jag fick dock ett gallstensanfall vilket försämrade oddsen för tidig avfärd. Ont ont ont gjorde det, jag höll på att tuppa av men slapp.
Tog fyra Papaverinisar och det gick över efter ett tag, tack ock lov.
Hemskt var det  dock. Sitta ute på Spikarna, Maken som hade druckit och med endast en lastbil att tillgå är inte kul när det ska skjutsas in till sjukhus. Särskilt med tanke på att jag inte var i det skicket man helst ska vara i när man ska gå en längre sträcka. Men vi slapp som tur var.

Vår vistelse i Spikarna kan  annars benämnas som bråttom och social. Vi är ju så jäkla populära att alla vill ha en del av oss, så det blev ingen vila och ingen ro för en sjukpensionerad fiskarhustru. Det gick ändå. Nästa gång blir vi en vecka, minst. Vi vill ju också hälsa på alla så det blir ett evigt rännande och med ett evigt dåligt samvete som följd.
Dom är så himla snälla, trevliga och hjälpsamma alla som vi lärt känna där på Alnön. Vi fick en brasa eldad i sjöbodan, för att driva ut funkten. Den drev nästan ut oss också då det blev så jäkla varmt att vi höll på att dåna. Men torrt blev det.
Vi fick låna bil. Vi fick en kylbag med rökt lax och gravad lax, sill och diverse godsaker som stod och väntade på oss. Vi fick färskt vatten utforslat och en massa hjälpsamma människor kom och tittade till oss hela tiden.

Nu är vi dock hemma igen, jag har tagit ut en sjukdag så jag är ute på stugan och gör ingenting. Jo, jag bloggar lite och så har jag delat medicin så helt sysslolös har jag inte varit.
Vädret är vackert, soligt och blåsigt. Riktigt höstväder kan man säga för en massa gula löv har blåst ner, dom passade på när vi vände ryggen till.

Vill passa på att ge fingret till den svarta V70 som körde så lusigt före Luleå. Den vinröda passaten utanför Umeå kan dra åt fanders och den blå opeln vid rondellen i Övik kan läsa på lite om trafikregler.
Sen ska vi bara inte tala om den husbil a la Adria som inte visste vilken pedal som var gasen och som orsakade att vi aldrig fick upp farten inför uppförsbacken. När man kör lastbil gäller det att gasa på ordentligt före en uppförsbacke så man slipper ligga och fila på ettan innan man är uppe.
Sen kan alla som gillar att köra en dm bakom en lastbil ta sig en funderare på om lastbilsföraren över huvud taget ser denna bil ligga så nära, och vad dessa bilförare ska ta sig till när lastbilen måste bromsa in för något. Tänk på det du minibussjäkel samt de tre andra trafikanterna som gillar att ligga folk i röven!

Men annars gick det bra. Borta var bra men se hemma är mycket bättre. Vi har dessutom med oss oxfilé som ska portionsförpackas och som ska avnjutas hela vintern, och första måltiden blir ikväll. Många kilo blev det. Lycka. Vi fick också förvällda trattisar som ska förtäras i såsform till sagda oxfilé.
Mums lär det bli.
Nu är jag så trött att jag ser i kors, eller det gör jag väl inte men ryggen skriker ifrån så jag ska gå till soffan och till min goda bok. Tadaa..

Ripjakt och annat händelserikt. Min sommar i bilder. Eller några bilder iaf. Varning för långt inlägg.

Denna sommar går till historien.Det är nog den varmaste och finaste sommaren som jag upplevt. Hittills kanske jag ska tilllägga.
Hett och torrt.


Blogglivet har tett sig långt borta. Särskilt med en dator som är så jäkla seg att jag får stressexem av att vänta på den. Mobilt bredband är bara skit. Lite oroväckande är det att det gått så lätt att vara bloggfrånvänd, men jag vill inte bara skriva utan att läsa era bloggar och det är det som går så jäkla trögt. Att läsa och kommentera. Jag blir matt bara av att tänka på det.
Fast  idag gör jag mer än tänker verkar det som.. Har både tänkt blogga och sy lite, men vi får väl se, jag har så dåligt i ryggen att jag bara ska göra lätta saker har jag sagt mig. Och redan nu säger ryggen ifrån. Det är den hektiska sommarens fel. Nå jag bloggar lite och sen får vi se. Nu kan jag ju plugga in datorn när jag vill ifall batteriet kurkar, kanske till kvällen?
Den som lever får se.
Vill tacka er som hört av er och frågat om jag lever, och det gör jag som ni ser. Tack för att det märks att jag är borta.
Jag har levt till fullo denna sommar, fast värmen tar ju ner orken fast det är inget jag vill klaga över, det är avsevärt mycket värre med den långa jäkligt kalla vintern. Alltså gillar älskar jag värmen, fast det blir lite väl mycket av det goda ibland.
Nog så.

Idag är det dock mulet, en liten regnskur kom för ett tag sen men det är varmt ändå. 20 grader ungefär.
Vi hade en blåsig dag förra veckan, från norr kom inte otippat nordanvinden och då fick vi till kvällen ner temperaturen i stugan till blyga 20 grader, det svalaste vi haft hittills. På morgonen därpå hade vi dock lite svalare inne, 16 grader och det var väl lite väl svalt, detta berodde på att alla fönster var öppna och det blåste rakt igenom. Då fick jag göra upp en brasa. Det var mysigt.
Nu är det varmt igen.

Vad har då hänt under min långa bloggfrånvändhet?
Tja, en massa måste jag säga. Fast det varit så himla varmt så har vi aldrig fått så mycket gjort härute på stugan som i år.
Vi har målat verandataket, men det skrev jag ju om.
Vi har eldat upp en massa skrot, stockar och skit som flutit iland vid höststormarna. Samt en massa sopor och annat  skit som vi själva sparat på oss.
Vi har kört iland övrigt skrot som ska till tippen. Sånt som inte passar att bränna upp. Många många säckar blev det, målarhinkar, dynor, mattor och vanliga sopor. Två båtar fulla blev det.
Vi har målat gäststugan inomhus. Vi har målat den gulnade panelerna med vitt i tak och gråblått på väggarna, det blev jättefint. Nu väntar vi på Makens äldsta brorsdotter som ska komma och dekormåla på ena väggen. Det blir säkert jättefint med lite måsar och en fyr kanske.
Vi har stagat upp grillverandan, eller Maken har gjort. Den sjönk ihop i mitten pga den jävla snömängden vi hade i vintras. Nu är den rak och fin igen.
Vi har satt upp hängrännor på verandan.
Vi har oljat in alla verandorna.
Baxat in stenen som förstört tre propellrar. Det tog en dag och krävdes badande av både Make och Hustru. Badkrukornas badkruka (det ska nog vara jag det) tog tid  på sig att doppa sig men sen var det skönt, det var över 20 grader i vattnet. Då. Nu är det väl varmare tänker jag.
Sen en massa annat smågrejs som legat och pyrt i bakhuvudet. Det har aldrig tagits fram till framhuvudet förrän i år. Nu börjar vi ha fint härute. Najs.

Och nu... tadaaaa. Vi har fått ström. Fattar ni vilken lycka?
Vi fick fara och köpa kyl/frys i fredags, så nu har vi ett stort kylskåp som alltid är kallt, och en frys värt namnet. Supernajs.
Vi fick ström i onsdags kväll. Maken började då omedelbart att dra in strömmen in i stugan istället för att den bara ska hållas ute i elskåpet. Så första kvällen fick vi se tv på Vattenfallsel i stället för vår svaga egenproducerade solenergi. Yes!
Nu har hela stugan ström, uttag,, lampor och hela baletten. Vi kan ladda telefoner när vi vill, jag kan sy när jag så önskar och det känns så jäkla bra.
Äntligen.

Jag kan också göra mig mina shakes. Jag har slarvat nåt oerhört med mathållningen i sommar. Först och främst är det ju svårt att äta när det är så himla varmt, sen är ju matlusten paj och så har vi ju haft det lite patraskiskt med strömförsörjningen.
Nu är stavmixern ute och jag kan göra proteinkickar.
Jag har proteinbrist. Jag börjar tappa mer hår igen och då måste jag ta mig i kragen. Går ner gör jag över huvud taget inte alls, snarare tvärtom. Äta var tredje timme, ja tjena så lätt det är. Inte.

Ripjakt var jag på igår. Inte en sån ripjakt där man går med bössan i säkert grepp och är beredd på att skjuta en ripjäkel utan den sortens jakt där det går ut på att rädda riporna från katterna.
Vi har ripor på holmen, och varje sommar hälsar dom på hos oss dom dumskallarna, de går till angrepp och kacklar som tokar. Jag förstod ju att dom hade sina ungar i närheten och att dom försökte skrämma bort oss. Jag var livrädd att katterna skulle attackera men det gjorde dom inte. Dom fegade ur. Tordes aldrig.

Fast Homer kom sen springandes med vad som såg ut som en ripunge i munnen, vi är inte säkra men det kan vara så. Besvärligt med katter på detta sätt. Fast det är väl mycket begärt att dom ska ta sorkar och möss men ge fan i annat. För dom är ju allt ohyra liksom.
Homer tog bara en iaf. Tur är ju det.
Dumpippisarna kunde ju ha lett iväg ungarna mäpan en av dom lurade oss, men se icke.
Sen hörde jag Maken resonera med Hjördis och jag skrattade så jag höll på att få ryggskott.
"Hade du också velat ha ripa till middag? Såg du att Farbror Homer tog en unge och sprang in med den under stugan? Är dom otäcka riporna som dom kacklar och går an? Tycker du att ripungarna får skylla sig själva som inte höll sig inne i äggena? "
Han är festlig ibland min Make. Ibland inte.

Här Herr och Fru Ripa.

Här är Hjördis nästan helt osynlig där hon lurar på ripjäkeln.

Homer sitter stiligt och följer kacklande ripans virrande på tomten. 

Dom kom tillbaka hela tiden. Från alla håll.

Och alltid kacklande.

Här har vi en äkta surströmmingstunna från 1931. Den har vi till salu, många vill ha den men vi vill ha pengar för den. Så är det här i livet, alltid blir någon besviken. 

Här är en kedja i trä som vår stuggranne har täljt ut. Från ett stycke. Otroligt va?

Nåt så jäkla fint. Jag har gett Maken en hint om att en sådan kedja skulle göra sig fint i stugan men han 

har siktet inställt på en fyr i stället. 

I vinter ska han göra en fyr som vi ska ha ute på piren, med ljus och allt. Det blir fint det också

så jag får nöja mig där...

Nu måste jag gå och lägga mig, mest troligt kommer jag att läsa i en god bok. Jäklar vad jag har läst goda böcker i sommar, mest deckare och mest svenska. Alla har varit bra på sina sätt, ska skriva om dom i andra bloggen när jag känner för det.. 

Sitta på en köksstol är det värsta jag gör. Så jäkla ont får jag. Nu måste jag varva ner lite så att jag orkar bygga upp några muskler till löjfisket. Vi får besök snart i stugan, de blir premiärboende i vår nya renoverade gäststuga och då blir det ju mindre grejande. Det är konstigt men fast jag inte gör så mycket så blir jag så trött och får så ont. Att böja sig ner, hämta saker, bära undan saker är jobbigt för en tant som dessutom är pensionär. Jag önskar jag vore frisk och kanske lite yngre. Inte mycket men kanske femton år yngre, lite snyggare och lite smalare och kanske lite mer begåvad.

Men jag får hållas med mitt fysiska tempel så som det nu är, mitt utseende lär inte bättra på sig och så klok som jag är nu lär jag inte vara senare. Jag glömmer i rasande takt. Maken tror det beror på senil demens och det kanske han har rätt i. Det finns ju i släkten, tillsammans med cancer och annan skit.

Yngre blir jag ju inte så jag lär ju få se vad som väntar i kulisserna.

Ha det så gott. Vi ses senare, när jag vilat ryggen i form.

Halleluja, modemet är återfunnet.

Hittade modemet. Någon hade lagt det i lådan med böcker som ska ut till stugan i sinom tid. Någon var påhittig men otänkt.
Någon var förmodligen jag.

I fredags var vi på fest. Det var jättetrevligt. Och varmt. Fredag var det 27 grader varmt när vi åt, kl.18 på kvällen. Vi åt utomhus. I solen.
Det gick förvånansvärt bra trots allt, maten var jättegod, kryddstark och varm. Till det åt vi tacochips. Jag åt många. Så mycket som jag skrattade den kvällen gjorde att jag blev alldeles matt. Igår var vi till Luleå och gjorde några ärenden. Inte så himla kul att sitta i en bil med trasig AC i den värmen. Kan säga att svimning låg nära till hands. Konstigt för förr om åren fanns ju inte AC, hur överlevde vi?

Idag är vår värme botta botta. Vi har haft 13 grader som mest idag. Igår 26 och idag hälften. Lite lite skönt faktiskt för det är svårt att sova i 25 graders värme. Jag är ju inte den som klagar (host) men lagom är bäst. Fast lagom är inte 13 grader på sommaren om ni trodde det. Lagom är lite mer faktiskt.

Maken är och fiskar ikväll, vi har varit iland idag och skurat 35 saltströmmingstunnor med tillhörande galler och lock. Det var sagolikt kul. Myggigt också. Nu är vi redo för strömmingsfångsterna, nobbingmaskinen står installerad och det ska bli spännande att pröva den så fort det blir fisk.

Imorgon ska jag till tandläkaren. Då ska min rotfyllning färdigställas. Och kollas hål i övriga tänder, jag brukar ha ett till två hål varje år. Kul med så dåliga tänder. Kul med mediciner som tar kål på tänderna. Inte.
Kul att få räkningen efteråt också. En rotfyllning är visst inte gratis.

Tack för alla kommentarer. Jag svarade ju på alla tidigare men jag orkar inte det längre. Men jag läser alla minst en gång och jag njuter av allihopa. Bara så ni vet.
Nu undrar jag om ni narras lite. Inte många spindlar i södra Sverige? låter lite likt narreri. Jag har svårt att tro det, jag ska fråga igen om en månad och se om dom vandrat söderut och om dom kommit till er då.
Fast det låter ju positivt om det inte är narreri alltså.
Här har vi massor av spindar, mer än vanligt. Och sorkar. Hjördis har tagit livet av flera stycken. Första dagen vi flyttade ut tog hon tre st. Och lämnade dom ute vilket jag är extra tacksam för.

Nu ska jag lurva omkring och läsa vad ni haft för er under veckan. Det går rätt söligt med internätet härute, så jag får kanske ladda datorn emellanåt. Mäpan jag gör det ska ni ha det så kul. Njut av solen ni som ser den, häruppe har den tagit semester.

Gissa om jag suttit på vår nya veranda under dessa heta dagar? 

Denna bild är från ifjol, våra blommor har inte börjat prunka ännu som dessa gjorde.

Det är så härligt att kunna sitta ute och läsa, i skuggan. Njuta.

Hemma för några dagar...

Vi åkte iland igår kväll, Maken har åkt med bussen i morse kl. 05.30 på väg till Sundsvall. Sen ska han direkt vända och börja köra upp båten. Det brukar ta drygt 30 timmar, men nu ska det blåsa lite så det kanske tar lite längre tid.
SMHI-typerna kan ju inte förutspå vädret bättre än vad gemene man kan så det får bli en chansning. Det är skandal så dåliga dom är på att göra sitt jobb. Det stämmer sällan eller aldrig, inte annat än under högsommaren och då är det ju ganska lätt för mig också att förutspå kommande dagar..

I förra inlägget frågade några om vad man har en VHF till.
Alla yrkesbåtar har minst en och Makens förra brann upp nu under fisket.
Den kan man tillkalla hjälp på, är man ute på havet är det viktigt. Man kan prata med andra fiskare (om man har fiskekanalerna vill säga och det har ju fiskarna) och andra sjömän oavsett täckning på mobiltelefonen vilket är bra för den täckningen finns ju inte överallt.
Händer det någon annan båt något så kontaktar sjöräddningen båtarna i närheten genom denna, vilket ofta räddar liv eftersom alla lämnar allt dom har för händer och rycker in. Fast om något händer KustWaffe (kustbevakningen) kanske inte fiskarna lämnar sitt fiske för att hjälpa till, då får KustWaffe kanske förlita sig på sig själva.

Jag kan också kontakta Maken på denna VHF, då kopplas mitt samtal fram oavsett var han är. Sen har denna en speciell funktion, ett knapptryck och så går larmet till sjöräddningen och övriga båtar. Den knappen trycker man på innan man överger båten, då allt liksom är försent... Då kan dom hitta var man var exakt när man tryckte på knappen, man behöver inte anropa efter konstens alla regler, man kanske inte hinner...
En förhoppningsvis onödig knapp men den dag det värsta händer är man nog glad att man har den.

Jag längtar tillbaka till stugan. Katterna också. Homer tyckte det var ett fult tilltag att fånga honom redan efter ett par dagar, stoppa in honom i buren och åka hem. Han sket i protest. Som vanligt.
Turligt nog så skiter inte Hjördis och det är ju bra att bara behöva sanera en katt varje gång.

Det small i kattluckan var tionde minut därute. Hjördis kommer i full fart och tjongar in genom kattluckan, förmodligen måste vi byta den under sommaren, den kan aldrig hålla för detta tjongande ett år till. Ifjol var hon ju pytteliten men i år är hon en 3+ kg katt, stor som Homer och håller god fart.
Ut smyger hon. För där kan det ju vara bytesdjur eller inkräktare men inne vet hon ju att där är bara mamma (jag) och då är det bara att köra så det ryker.
Mindre angenämt att sätta i halsen varje gång, jag blir livrädd för hon kommer sättande när man minst anar det, allt är tyst inne, jag sitter med en god bok och TJONG och fyra galoppsprång och vips sitter hon i mitt knä...
Allt för att visa att hon finns och att vi ska lägga märke till henne. Som att vi kan missa hennes ankomst..

Skura skura skura är så roligt trallallallalej

Eller om det nu är så roligt.
Jag har dock börjat närma mig stadiet då jag nästan blir manisk, det är så härligt att se husets alla smutsiga områden bättra på sig.
Jag aktar mig dock för maniskheten, det är då jag slutar lyssna på kroppen och fortsätter med det jag gör tills jag blir liggande i flera dagar, pga ryggontet.
Jag kör nu den mogna stilen, tar några saker varje dag och prickar av i listan.

Imorgon ska jag olja bänkskivorna i köket, ta fönstren och kanske golvet och då är köket klart. Härligt.
Annars tar jag det lugnt. Läser och ser skiten på de fönster som solen skiner in i, särskilt kattsnoret syns extra tydligt denna tid. Nu fäller jag ner persiennerna och då syns det mindre, samt att det sen blir färre kattnosspår då persiennerna är nere..
Kroppen är i övrigt inte särskilt välvillig just nu, allt tar emot. Varje rörelse är en liten pina i sig, och då är det lätt att hålla sig från stora gymnastiska övningar. Superlätt.

Snösituationen idag. Inte så farligt, det har tinat bra senaste veckan.

Och vyn mot mellanbåten. 

Det har bildats ett träsk på ängen nedanför, vattenpölar trängs med lera och någon stackars grästuva.

Men det tar sig. 

Om någon vecka är all jäkla snö borta.

Alla bilder som jag tar är inte så särskilt fint tagna och lär inte kvalificera sig till mer massmedial publicering, varken på motiv eller när det gäller kvalite.

Här står Hjördis och gapar. 

Hon är otålig och tycker mamma ska komma in och underhålla henne. Hon blir otålig eller orolig så fort vi försvinner ur synfältet och då ropar hon. Eller krafsar.

Ni ser också min väna profil.

Erkänn att ni är fascinerade över min fotografiska ådra...

Men söt är hon vår Hjördis.

Nu ska jag gå och äta lite. Jag kämpar på med att försöka äta lite mera och det går hyfsat, även om det inte känns normalt precis. Sen tänkte jag lufsa omkring på en bloggpromenad och se vad som hänt i avlånga landet, och det angränsande grannländerna.

Tadaa..

Understället är på

Hjördis blir illa behandlad. Hon plågas svårt. Av oss.
Vi har nämligen tänkt resa bort. Utan henne. Det är plågsamt.
Hon förstår visserligen inte riktigt hela bilden, men hon förstår att något otillbörligt håller på att ske.
Hon ligger på väskan. PÅ väskan. Så att hon inte kan missas.

Jag har understället på. Är jättesexig.
Maken har redan tagit skotern och åkt ut till stugan, jag ska snart fara och handla lite innan han får hämta mig i båthamn. Med skotern alltså.
Hjördis lider.

Hjördis är vansinnigt sällskapssjuk. Så sällskapssjuk att jag blir nästan galen, inte riktigt galen utan bara nästan.
Hon är en väldigt social katt. Och stor. Allis var 2 kg tung som fullvuxen, Hjördis väger nästan 3,5 och hon är precis ett år.
Hon är inte fet, inte alls, bara stor. Hon är nästan lika stor som Homer, fast Homer har ju lagt ut en del sen Hjördis kom. Det är svårt att hålla isär två katter som ska äta. Därför har han fettat till sig lite, och är nu satt på lite diet.
Hjördis är hungrig. Alltid. Hon äter tills det blir slut i skålarna, när Homer ätit sina tuggor äter hon upp resten. Som en varg slukar hon allt hon får. Tigger och skriker när hon vill ha mat.
Hon skriker nåt ofattbart panikartat. Hon har lurat oss många gånger, i tron att hon är utsvulten så ger vi henne mat, bara för att höra att den andra parten nyss gett henne.

Stackars katt. Mamma (jag) vrålar åt henne minst sju gånger dagligen. Hon gör nämligen hyss, hela tiden. Hon välter krukor och springer så fort att hon välter möbler.
Sen är hon gullig och kelen.
Då smälter jag som smör i solsken. Eller glass.
Då kommer hon och spinner så öronmusslorna skakar, mina öronmussler alltså. Nu blir jag lite fundersam, finns öronmusslor över huvud taget? Det lät bra i huvudet men nu i skrift ser det lite märkligt ut.
Ok, skit i det, det ekar i skallen. Då ska hon ligga och spinna på bröstet, sen rinner hon ut och blir en dryg meter lång. Hon ramlar ner på bägge sidor om kroppen och sover lugnt vidare.

Här var hon liten.

Inte alla katter sover på golvet. 

Hjördis är speciell på massor av sätt. 

Och djupt älskad.

Homer är annorlunda. Han kommer och gosar när det är läge. Då ligger han och kramar med tassarna och blir kattunge igen. Han är tung. Och har blivit mer busig nu på senaste tiden. Han drar igång race som drar genom huset så att mattorna flyger in i vrårna, dynor ramlar ner och Hjördis rammar någon möbel så det tjongar i lilla kattkroppen. Och så byter dom, en jagar upp och blir jagad ner.

Så är det här i huset.

Nu ska jag dra listigt. Iväg till stugan, Maken skottar taket och väntar på mig, väntar på att få se sin Hustru i sexigt underställ, som smiter åt på dom rätta ställena.
Eller rätta och rätta. Smiter åt överallt är nog mer rätt. Och korvar sig.
Men korvigt skinn är ju sexigt så vad tjorvar jag med.

Ajöken och ha en trevlig dag ute i förhoppningsvis sol. Vi har sol. Jättemycket sol, och flera plusgrader. Me like!

Vardag igen.

Faktiskt rätt skönt med vardag igen.
Julen har varit god, jag har varit en snäll kicka för jag har fått fina klappar. Bland guldkornen kan jag förtälja att ett fint halssmycke i formen av ett hjärta fick jag av Maken, jag fick också en ny mobil som kan ta fina bilder samt mycket mycket annat. Sen fick jag mycket mer också men jag är mest fascinerad över att jag varit en snäll kicka.
För något närmare sanningen är väl att jag under senaste tiden varit snäsig, gnällig och lättirriterad. Kan bero på operationen eller så beror det bara på att jag har mer ont nu, vad vet jag.
Jag ska jobba på det där med humöret.

Jo, jag fick en fin klapp till av Maken, en värmefilt. Herregud så jag älskar min värmefilt. Den är stor, av fleece och med elslingor. Jag har bara en filt till i sängen nu, jag har tagit bort två. Sen har jag inget täcke för filten räcker gott. Tack käre Make för den fina och varma filten. Mums.

Granen står fortfarande grön och grann i stugan. Den barrar förfärligt men den ska ju ut snart. Jättesnart, här väntar vi inte till påska inte, utan till nyår är nog julen utstädad beroende på humör och energi.

Granen före, lagom hög (vi vill ha en liten för vi har så trångt) men lite väl kal på ett ställe.

Här är stället där det saknades lite väl många grenar.

Här är vår grenmontering påbörjad. Vi byggde granen själva kan man ju säga.

Men så här blev den när den var färdig. 

Inte världens finaste gran men väl så julig som det behövdes.

Bortse från att tomten är på sniskan (Hjördis har knuffat omkull honom i jakt på påsklämmor som gömt sig under julgransmattan, därav vecket mot väggen också)

Hjördis har varit rätt snäll med granen. Jag har bundit fast granen i fönsterkarmen för säkerhets skull men hon har bara nafsat lite då och då.

Hon har haft fullt upp med sin favoritleksak, påsklämman. Och i jul fick hon finfina påsklämmor som suttit kring kablar och inte dom där fjantklämmorna man har kring påsar.

Påsarna jag sydde före jul. 

Den överst till höger vann ju Knasterfaster men dom andra har skickats som julklappar till Stockholm och Luleå.

Nu är ni spända va? Men tävlingen är inte avslutad riktigt ännu, jag har nämligen bakat fula och dåliga pepparkakor.

Pepparkakorna blev allt annat än pepparkakiga.
Jag glömde sirapen. Jäkla skit, måste göra ny deg när den jäkligt urusla diskmaskinen gjort ett försök att diska skålen. Jag orkar inte.
Så himla besviken.
Pepparkakor kan jag göra. Goda också, i min smak åtminstone och den är ju viktigast.
Dom ska vara peppriga. Jättepeppriga, vuxenpeppriga. Inga mesiga köpeskakor inte, inte i mitt hus.

Nu blev det på sin höjd kolakakor. Jag tyckte det saknades något men stannade inte upp och kollade receptet utan körde på som vanligt.
Nu såg jag det.
Får baka nya ikväll.
För nu bakar jag saffransbiscottisar.

Sen får det vara bra.
Ska dammsuga lite lojt mellan mattorna.
Sen ska jag fila på ett inlägg om vår gran, vår gran som vi har iår, inte den fula vi hade för några år sen och som jag valt att förtränga.
Nu har vi en .... lite annan sorts fulhet. Inlägg kommer. Med bilder.

Jag ska dra vinnaren till min påse ikväll, så det finns ännu chans om någon vill vara med. Jag är förstummad att över 30 vill ha min påse. Det blir till att påta med de små lotterna ikväll.
Tänkte först att Hjördis skulle få dra men hon är i onåd just nu så det blir kanske Maken.

Hjördis är en odåga.
Granen går bra och tur är att vi har små granar för Hjördis har haft ut kartongen med julgranspynt så 80 % rök direkt.
Även farmors gamla pynt.
Kattjäkel.
Idag rev hon ut en adventsljusstake från fönstret när hon fick ett tuppjuck och kutade runt som en tok i huset.
Det blir nog Maken som får dra.
Så får hon våndas, kattjäkeln.

Hehe..

Natten går tunga fjät

Har nu bakat Biscottisar. Bra gjort av mig.
Har också handlat lite julklappar idag, och på em så drog vi till grannlandet och köpte oss en fin julklapp, ett fint bromsok till lastbilens jäkla handbroms som därför inte gick igenom besiktningen utan anmärkning.

Så där kan 7.000 spänn ryka precis i juletid.
Så fint.
Då har jag ju inte räknat in själva monteringen som byns rep.verkstad ska göra. God Jul , God Jul.

Annars har jag jagat små vita stjärnor som jag har virkat och som kommit på avvägar. Hjördis gillar att sno dom och sen bär hon iväg med dom dit hon önskar, i hennes hängmatta, i vår säng eller inne på toan. Samma gäller dom röda hjärtana som jag också virkar.
Är inne i granpyntträsket. Det är så roligt att sitta och virka framför tv´n, även om det osar lite eder då och då eftersom jag virkar med tunt garn så tjorvar det sig ibland.

Hjördis är en rolig katt. Hon var ju lite låg dagarna efter kastreringen men sen var det full fart igen. Hennes favoritleksaker är påsförslutare, ni vet sådana där små som man kan göra små öglor av. Hon kan hålla på i timmar, jag överdriver inte.
Hon gillar också att snutta på fleecefiltar. Hon suger och trampar tills hon hamnar i trance. Bäras på gillar hon inte. Inte alls, då är hon som en sabla mask och kastar sig ur famnen om man inte är beredd.

Hon gillar också att bära på saker. Hon kan ta en prasselboll och bära iväg med den, oftast till mina skor där dom hamnar så fint längst in. Foten ryms inte så man får pillra fram en prasselboll var och varannan dag.
Hon gillar också att ligga och sova på golvet. Har aldrig hört någon annan katt som lägger sig på golvet och sover, gärna hallmattan bland skorna.

Homer är annorlunda, han är ju den vuxne även om han numera är så busig att man kan tro att han är en kattunge eller åtminstone ungkatt han med.
Dom är för söta de små odjuren.

Nu ska jag ranta runt och se vad ni pysslat med under dagen.
Bajbaj!

God Jul!

Lite tidigt kanske men kom ihåg var ni hörde det först?

Igår fopererades Hjördis, hon blev av med hela sitt honliga paket.
Hon kastrerades alltså.
Hon var groggy hela  dagen och Homer tyckte hon luktade läskigt. Och det gjorde hon. Hon luktade desinfektionsmedel och kiss, hon kissade ner sig i... soffan bl.a.
Nu är hon sig själv igen, luktar förmodligen som vanligt i baken för Homer är nöjd.

Annars är det inte mycket som blir gjort här hemma. Vi har städat och jag har pyntat så att julefriden råder hos oss just nu.
Vi har kallt, -22 grader just nu så jag undviker att gå ut. Jag hatar vintern, har jag berättat det?
På torsdag får vi vår nya traktor, eller nya och nya, ny för oss iaf. Så då får det komma snö om det vill, vi tackar våra lyckliga julstjärnor för att det inte har snöat nu när vi är traktorlösa.

I övrigt mår jag fint. Är trött bara, som vanligt kanske men halva dagen går åt till att längta till eftermiddagsluren. Orkar inte en hel dag helt enkelt.
Jag är jätteglad över att illamåendet verkar ha gått över, jag kan äta allt (utom segt kött, men vem vill ha segt kött?) utan att dumpa eller annat ofog.
Jag är lyckligt lottad. Har tappat 21 kg vid det här laget. Stod stilla länge och väl, tror det beror bl.a på all juice jag drack (det enda goda att dricka tycker jag), men det har jag slutat med nu.
Kan t.o.m dricka kolsyrat, som det sägs att man inte kan dricka som GBP-opererad, lucky me ;)

Nu kan jag ju inte svepa ett helt glas med julmust t.ex men det kan jag ju inte med saft heller, eller äckelvatten heller.
Idag har jag lagat crepes, med skinka och dom blev jättegoda. Så nu har jag lunch eller middag många gånger, jag äter ju bara en åt gången, en crepe och lite sallad. Nu gör jag ju inga minicrepisar precis men det räcker med en iaf.

Ha nu en riktigt

God Jul, 

Goda Adventar, 

Trevliga Lucior och ett 

Gott Nytt År!

(som sagt kom ihåg var ni hörde det först!)

Jag ska försöka bättra mig och skriva oftare, hälsa på er oftare och komma igång med nyttiga göromål om dagarna. Det gör mig faktiskt till en gladare och bättre människa.
Eller bättre och bättre, gladare och nöjdare iaf.
Tadaa!

Jag är världens sämsta bloggare!

Jag har världens bloggtorka. Inget jag är med om eller upplever hamnar på bloggen, jag orkar inte heller.
Nu är vi iaf mer i fas med vad som ska göras. Båten är uppe och vintrad, även om jag fick sitta och vänta i bilen i 3 timmar fast Maken sa en halv *morr*
Fast jag är en snäll fruga.
Eller inte.
Jag fräser och är irriterad mest hela tiden. Hemma är kaos och jag blir irriterad om Maken säger ett ord om det, jag är kanske i klimakteriet?
Maken får inte yttra ett ord om hemmets kaos utan att jag blir jäkligt irriterad, där kommer han och säger att VI måste få lite ordning och då är det HAN som bara går förbi kaoset som om han inte ser.

Manligt och kvinnligt kanske?
Tänk om jag också fick vara man, och gå omkring som i en bubbla och inget märka.
Hm.
Det är ju det där med sexet förstås, annars hade nog en kvinnlig livskamrat kanske varit lättare.
Om det inte var det där med sexet alltså.

Idag är jag solokvist. Maken är med en kompis och hämtar lite fiskegrejer, blir en sisådär 70 mils körning innan dom är hemma.
Jag har lagat en paj åt mig själv. God blev den.
Jag har bakat en omgång biscotti, tyvärr utan vissa ingredienser så resultatet är ännu inte kontrollerat.
Jag har gått igenom och torkat ur lådraden i köket. Kastat vissa köksredskap som aldrig används, eller som är fula och finns i gross och parti.

Nu ser jag på en film. Det gäller att inte ta ut sig ifall man är i klimakteriet.

Jag mådde ju illa som tusan när vi var i Sundsvall, nu känns det bättre faktiskt. En sköterska ringde från Sunderbyns Sjukhus i torsdags och mina värden låg bra, jag mådde bra och allt var bra.
Illamåendet tror vi beror på att jag sväljer luft när jag äter, har säkert alltid gjort det men nu ryms inte både luft och mat, hon trodde dock att det skulle gå till sig med tiden.

Sen syr jag lite. Jo, det är sant. Lite snögubbar som ska till montern och lite fler snögubbar som inte ska till montern. Sen en liten julbonad som ska till montern och lite andra mindre projekt är på gång. Det känns skönt och kreativt.
Nu är det hemmet som ska få sig en omgång. Lite röjning i skåp och lådor behövs och en rejäl städning innan advent är det tänkt. Städningen ska vi hjälpas åt med, röjningen får nog jag stå för.

Nu ska jag gå och ryta åt Hjördis, det låter som om hon river halva övervåningen. Fast Homer ligger inte långt efter, han har livats upp enormt efter hemflytten från stugan. Han drar igång race han med.
Nu kommer dom krafsande på parketten.
Lurviga tassar får inget fäste och därför ligger mattorna längs väggarna mest hela tiden.
Det gör inget.
Oftast.

Men ibland gör det något. När man har städat och gjort fint, då kommer två katter kutandes i många knyck,  hoppar upp på soffan, drar en repa längs skänken och landar i fönstret.
Det är mindre fint.

Snart är det jul.
Jag gillar julen.
Helskarpt.
Köpte två tomtar häromdagen. Hittade ingen vinterjacka så jag köpte två tomtar istället.
Känns bra.
Snart ska dom fram.
Till helgen.
Mmmm...

Jamentjena

Maken kom hem igår kväll. Trött och slut efter nedkörningen med endast några få timmars sömn sen i söndags.
Vi gick och la oss 21.30 (när hände det senast) och somnade direkt båda två. Jag hade ju sovit dåligt jag med som jag alltid gör när jag är ensam.

Jag vaknade halv sju.
Maken sover ännu. Det behöver han.

Känner mig pigg idag. Kanske jag ska sy lite till mina snögubbar, ifall inte energin lämnar mig, vilket den väl kan göra.
Har ju en del kroppar påbörjade så det är ju mest handsömnad kvar och det är ju det roligaste. Vi får se.

Jag är tacksam för alla kommentarer från er, särskilt när ni är så imponerade över min racerhandling.
Förr kunde jag gilla att gå i affärer bara för att titta, men det blir sällan numera. Isåfall ska man gå med en tjejkompis och inte en Make, då har man mer tid för tittarna. Längesen det blev en sådan shoppingtur.
Helena och jag gjorde sådana lite nu och då förut, det var faktiskt rent avkopplande, men sen jag flyttade så föll sånt kul bort.

En rolig grej som inträffade när jag var inlagd var när Maken och katterna gått upp för att lägga sig, först fick dom sitt vanliga nattago (torrfoder alltså, och katterna fick det inte Maken), sen la sig Hjördis  på Makens ben och då, efter att han släckt lyset så känner han ett långsamt och försiktigt smygande..
!?!
Det var Homer som kom.
Han steg försiktigt och sakta upp på Makens mage, trampade mot axeln (alltid vänster axel) och la sig ner.
Fatta.
Han la sig ner på Maken.
Har aldrig hänt förut. Han har aldrig sökt sig på det sättet till Maken förut, han stryker sig mot benen och tigger go (torrfoder i specialburk ;)) men inte för att goas på det sättet.
Maken kliade honom i säkert 8 minuter innan Homer steg ner och gick och la sig.
Maken var lyrisk.

The Homer 
(en machokatt som dock är lite blödig och vill goas som en liten kattunge, även med Pappa)

Jag älskar min familj, både Make och Katter.


Måste ta någon ny bild på Homer och Hjördis, ni kan inte ana hur stor hon har blivit. Allis var en liten honkatt men det är inte Hjördis, hon är en rejäl hona med lite pondus. En sötepöting mestadels av tiden, ibland är hon dock fortfarande en Pina ;)

Herregud så jag rasar i vikt!

Nu hajade ni allt till va?
Nej, jag rasar inte så ofattbart precis, men jag hoppas på en stadig om än långsam nedgång. Jag är ju inte en person som rasar i vikt även om jag bantar så himla duktigt så..
Jag vägde mig igår morse och då har jag gått ner 3 kg sen operationen och vad det betyder vet jag inte. Förmodligen att jag bara druckit någon kopp vatten och fått dropp i 1,5 dygn förmodligen.
Det hade dock varit rätt fränt om jag gått ner ett kilo per dag, men så är det inte.
Tyvärr.

Det är svårt att få i mig det som ska fås i. Jag äter soppor, fil och välling i stadig takt, sen är det svårt att dricka mellan för herregud jag blir ju mätt av 1 dl lättfil, typ.
I fredags fick jag feber igen 38,4, vilket föranledde oro från Makens sida att vi skulle vara tvungna att åka upp igen. Det hade jag rakt inte inte tänkt. Vägrat är rätta  ordet.
Igår och idag känns det lite bättre, kan vara förkylningsfeber också, även om feber efter en operation är vanlig.

Detta vaknade jag dock till igår. Ett maffigt blåmärke kring ena ingångssåret. Supernajs. Nu har jag dock några fler blåmärken så det är väl sprutorna som gör sitt till tänker jag. Jag tar ju sprutor mot blodproppar och nu börjar blåmärkena komma.

Ett mystiskt, eller flera faktiskt som finns på vänster handled gör att jag undrar vad dom gjorde med mig. Säkert något pervoaktigt, band fast mig eller nåt. Fast mest liknar det att dom försökt sätta en nål på sidan av handleden.

Jag har traskat omkring lite både igår och idag, tvättat lite och tömt diskmaskinen, det räcker just nu. Maken kom dessutom hem stinkandes diesel igår då han överfyllt en tank och fått en hel del på sig. Dom kläderna ligger ute för avluftning innan dom slängs, jackan är dock ny så den måste jag försöka tvätta, hundra gånger eller så.

Här ser ni underbara trosor. Dom var inte tajta om jag säger så. Gud så jag önskar att jag snodde med mig hem ett par. Dom klämde ingenstans alls. Inte som mina jävlamaxisloggijäklarsomklämmeröverallt.

Sockarna lämnade jag dock med glädje. Dom var inte så bekväma. Föll liksom lite nonchalant ner mot vristerna vad det led. Att mitt ben ser lite blekt ut är pga ljuset. Annars är jag superbrun och läcker.

Eller nåt.

Tanken känns fin att man legat och skrevat med dessa sexiga sockar på sig, med en läkare mellan benen och sen att han fått finfin överblick över min vältränade torso känns ännu bättre.

Detta är en också lite väl ljus bild på vår lilla (Pinan) Hjördis. Hon hälsar mig med ett glatt skratt och hon pratar hela tiden. Dags att foperera henne också m.a.o.

Så fort jag blir i finfinform ska hon kastreras, hon går omkring och pratar oavbrutet, sen lägger hon sig pladask och viftar med benen på ett sensuellt vis.

Det är dags.

Lyckat och smärtsamt

Vårt besök igår av gäster från Danmark, Tyskland, Belgien och Frankrike gick jättebra. Det var väldigt lyckat, vi hade fått tag i lite löja som dom fick prova på att gallra och att klämma och det var väldigt uppskattat.
Vi hade gjort snittar med löjrom som dom fick smaka på tillsammans med lite bubbel och vin.

Jag talade engelska som en infödd. En infödd i England förstås. Jäklar vilken svada jag kunde skruva på och avfyra, och jag tror att det gick rätt hyfsat. Lite märkliga ord lyckades jag också producera men jag fick fram det jag ville säga. Mer intresserade personer hade varit svårt att hitta, dom frågade hela tiden mer och mer.
Jättekul var det.

Men ont. Ni som har undrat hur det nu gick för en Ulrika som dagen innan dråsade nedför trappen och landade på knät kan jag säga ... sisådär. Under gårdagen blev knät mer och mer ömt, svullet och eländigt. Nu har jag ett stelt knä som gör ganska ont faktiskt, så idag har vi utlyst en vilodag med högläge av onda knän.

Här inne i vårt hem ser det ut som "hejkomochhjälp". Fiskberedningen glänser men inne ser det hemskt ut. Saker överallt, dammråttor kila omkring överallt, skräp, smuts och saker överallt. Men idag är det ju Vilodagen för att det är söndag men även och kanske enbart Vilodag för sådana som mig som har svullna knän och som behöver vila.
Men när man kommer in i vår hall så tänker jag alltid WTF? Varför jag liksom? Varför kan inte jag få vara pigg och kry, en som orkar hålla ordning på prylarna och som inte ser städning som ett straff för gamla synder?

Nå, i mitt nästa liv ska jag ju vara katt och heta Torsten eller Lennart så då kan det ju kvitta. Jag ser Hjördis och Homer virvla förbi i ett race och inser att det är katt man ska vara. Dom skiter i skiten liksom. Busa, vila och äta är det som gäller. Varvat med gosetider och mys i soffor..

Kanske nästa liv...

Dimma, hetta och Röten!

Här är varmt. Lite konstigt att det är så jäkla varmt och ändå har vi ingen sol.

Fast jag vill ju ha värmen kvar, fast lite mer lagom, kring 20 grader tack känns ok. Idag har vi 25 grader, ingen sol alls, kvavt och lite åskmuller och inte en enda gnutta vind som kan kyla av oss..
Häromdagen hade vi dimma som ni ser på bilden, 24 kvava grader och dimma.

Dimman ligger tät.... 

Solpanelerna har semester som ni ser!

Vi har ju satt upp dom nya solpanelerna som vi kan svänga runt allteftersom solen rör sig på himlavalvet.
Har vi sett nå mycket sol sen dom blev monterade då? Nix, inte så det stör precis. Nu då vi skulle samla solstrålar så jag kunde sy i timtal... vi har fått ihop ett antal ampere men än är det inte glad gubbe på grejen  som visar hur läget är i batterilådorna.
Ni fattar precis va?

Före-Verandan

Under-Verandan. Utan räcket, känns redan större...

Taket borta så att spindlarna kan falla rakt ner i håret på oss när vi går in. 

Maken har nu bestämt att det blir spindelterapi för mig i vinter.

Inte mig emot. 

Nu börjar ju värsta tiden, spindlarna myllrar omkring, det är deras jävla högsäsong, äcklen.

Taket medför ännu en eldning i kära eldtunnan. 

Två omgångar har redan eldats men som ni ser så saknas inte skrot att elda! Delar från förra kajen ligger kvar pga dåliga eldningsförhållanden

 samt att det också har  tillkommit mer elände som havet gett oss i höststormarna.

Igår rev vi taket på verandan, ett jäkla varmt och skräpigt jobb, det rasade spån och löv så det kliade på kroppen, svetten klistrade fast skräpet så fint och det känns ju skönt att man är så smal och smidig när man ska arbeta i värmen.

Förra torsdagen så blåste det rätt rejält, natten mot fredag så stormade det så rutorna skallrade och när vi vaknade så hade vi 15 grader inne. Det är sant som dom säger:

Nordanvinden är kall varifrån den än blåser...

Känns som ett avlägset minne. Nu har vi 25 grader inomhus och luften står still. Röten känns ju också skön eftersom sängen känns fuktig och kläder torkar aldrig riktigt. Jag tvättade häromdagen ute i stugan, eller sköljde upp lite kläder är väl mer riktigt att säga eftersom  något större skrubbande fick vara tills svalare tider. Det var varmt och då fläktade det faktiskt en aning, men se torkade gjorde inte tvätten förräns jag tog in den och draperade den på varenda möbel som fanns att tillgå.

Homer har problem med pälsen, har aldrig sett så tjock päls på honom som denna sommar. På baken har han fått tovor som jag försökt klippa bort, han gillar förvisso att bli borstad men inte på tovor. Han ligger ju ute och sover för det mesta, med skräp i pälsen och nu tovas det fast. Hjördis har ju välsignat tunn päls och inte en enda tova. Hon har fångat en fågel, två möss och en  halv mus. Den halva musen var hel men vi tog fast henne så den smet, därför räknas den som en halv.

Hon kommer inspringande så det tjongar i kattluckan, ibland med ett byte som hon gärna lägger ner i kammaren bredvid sängen. Katter är fina djur men ganska äckliga. Vi tar ifrån henne hennes byten direkt så att hon lär sig att tar hon in dom så tappar hon dom. Ännu har det inte sjunkit in.

Homer struntar i jakten just nu, han är pensionär och har fullt upp med att passa Hjördis. Han är lat och njuter av sin utevistelse. Det räcker med spänning för honom. 

                                           

Hjördis är lycklig när hon får ligga nära Homer. Ibland fräser han åt henne eftersom hon gillar att tugga på hans bakben och klösa lite lätt på flanken men då lägger hon sig en bit ifrån. Och när hon sen blir lite nannig så kryper hon närmare.  

Det får hon. 

Åh.lycka! ;)

Nu ska jag gå ut och spana efter Maken, hoppas han har köpt Piggelin som avsvalkningsmetod. Jag försmäktar i värmen.

Återigen, tur att man är smal och smidig för annars skulle det vara äckligt med svett under brösten och mellan magarna, men med mina toppiga ungflicksbröst så fläktar det så fint under bysten att det är rent otroligt och magen som pekar inåt håller sig fräsch och fin.

Ja, tjena!

Herregud vilket drama det blev!

Jag har just genomlevt ett drama utan dess like. Det blev gråt och tandagnisslan som resultat av dramat som nyss utspelade sig inne i vår stuga. Gråten stod jag för och tandagnisslandet stod Maken för.

Vi har ju satt upp två Ikea-skåp a la köksöverskåp i vår storstuga. Till dessa kom maken ut idag med en skiva som vi skulle lasera som topp på skåpet. Maken sågade (trots fallet i båten igår då han slet sig i axeln och slog sig blå på låret) till skivan och jag laserade den ute.
Vi lade den på sin plast och hökögat Janne skådade att det var lite tamt med vitlasyr på framkanten så jag tog en svamp för att bättra på lite.
Hur gick det då?
Åt helvete!
Såklart, vad annars?

Jag duttade försiktigt med svampen, skulle sätta på lite mer färg och vickade till flaskan lite. Tror ni inte att jag sprutar vitlasyr över hela ena köksluckan (svart) och på hela golvet runt skåpet. Vårt nylagda laminatgolv.
Jag fick panik.
Kan inte säga nåt annat. Sprang och hämtade en trasa med vatten och försökte torka bort eländet. Tror ni det gick bort?
Inte ett enda dugg. Satt som berget, två sekunder och det var torkat fast det satans eländet!
Vad göra annat än att storgråta och vandra omkring i chock??
Jag såg hela renoveringen gå i stöpet. Man kan som ni vet inte plocka ut klickgolvsplankor hur som helst för att byta, och ett helt hörn var ju drabbat.
Maken sprang ut.
Jag slet fram en flaska men såg att det var lampolja så jag slet fram en annan, allt medans jag hickade och snorade. Maken kom in och frågade vad jag hade, laahacknahafta snyftade jag och han sa bara PRÖVA

Jag prövade och lite försvann, Maken gnodde med något papper som sen visade sig vara indränkt i bensin, och med gnoende och torkande fick vi till slut bort allt. Maken slet lös dörren och tog ut den och dränkte den i bensin och han fick bort allt den underbara mannen.
Jag torkade sen golvet i hörnet med såpa, flera gånger så att det inte skulle bli fula torrfläckar där bensinet torkat ut ytan.
Ny syns nästan ingenting, jag som vet kan skönja var fläcken var men det är knappt.

Jag är helt slut. Vilken pärs.
Igår föll  maken i båten och slog sig gul och blå, idag raserar jag halva stugan och man bävar ju för morgondagen.
Då kommer köpare till vår vindsnurra som vi ska sälja då kajen den är fäst i sakta verkar åka till havs. Vår nya fina kaj har ju farit illa i vinter så bättre sälja vindsnurran än att den ska rasa och gå sönder. Istället ska vi köpa två nya solpaneler till stugtaket, det ger mer energi har vi märkt.
Hoppas allt går vägen med det och att inget drama sker.

Hjördis har svullen tass, ett drama i sig. Om det kommer sig från att hon klättrat och stukat ena klon eller om hon har slagit till någon geting el.likn är svårt att säga, ont har hon iaf stackarn. Vi får se på någon dag om det ger sig.
Nu ska jag gå ut i bastun, perfekt nedvarvning efter draman i renoveringsklassen.
Sen strömmingsflundror och en bra film.
Sommaren är fantastisk! (utan draman då förstås)

Igår var en hektisk dag med ärenden på stan (hatar att gå på stan), städning av fiskebåtens hytt inför dagens körning turister samt lite tvättning och rökning. Alltså inte cigarettrökning utan rökning av fisk.
Det blev en heldag iland trots att jag trodde det skulle bli en ganska kort sväng, som vanligt alltså. Jag hann bli orolig för katterna också, tänk om hundfan kommit tillbaka och skrämt upp katterna i träden eller bitit ihjäl dom.

Dom var i säkerhet. När jag till slut kom ut, helt färdig och knakig rygg, så fann jag Homer liggandes på köksbordet (dom får det, dom har särskild filt för just detta) och Hjördis stod på verandan men när hon såg mig blev hon rädd och försökte fly in.
Hon blev då så himla glad när jag ropade på henne och hon såg att den inte var någon hemsk person utan en helt fantastisk kattmamma och kom springande mot mig.

Homer är fortfarande spak och är helst inomhus eller max femton meter från bron, vilket jag tycker känns skönt och jag hoppas det håller i sig, jag gillar inte det han kan vandra omkring på walkabouts långa turer om nätterna. Vill ha djurisarna hemma.
Vi säger djurisar, ni vet från reklamen på tv? Tycker det är så gulligt.

När sen Janne kom ut i nya lilla skrotbåten så ville han fara ut och reka dit dom är på väg just nu i detta verkliga nu, Trutskär, sagt och gjort vi hoppade i mellanbåten och drog iväg. Där träffade vi trevliga människor så det blev att prata ett bra tag innan vi kunde fara hem igen. Jag fotade lite för att kunna lägga ut på hemsidan senare. Det är båtklubben som har ett ställe där på Trutskär med bastu, grillkåtor och vanliga grillplatser, möjligheter till att äta inomhus samt dass. Mycket fint ställe.

Hamnen på Trutskär

Stora stugan, grillkåta (en av dom) och bakom allt ligger bastun..

Vy från bastun går ju inte av för hackor, eller hur? Ganska fint måste jag säga. Fin bastu och fint läge.

Sen åkte vi hem och rensade strömming. Det var hur varmt som helst och jätteskönt att sitta på kajen och rensa strömming, jag skinndrog fileerna till min gravade strömming med löjromssås och Janne drog ryggben för glatta livet.
Sen åt vi rökt fisk, strömmingsflundror och kokt potatis. Så himla gott.
Sen kraschade jag i soffan och det tog hela kvällen och natten innan ryggen slutade skrika och bara mumla lite värksamt. Jag är såå himla less på detta stadium kan jag tillägga.

Jag tog också rätt på tvätten som skedde för några dar sen, den lilla skada tvätten tog när den föll två meter ner på skogsmarken har jag skakat bort, hoppas jag, inga frakturer av fallet bara lite skrapmärken i form av frömjöl och kottar.
Det är så jäkla typiskt när man tvättar mycket att den faller ner och skitar ner sig direkt. Nu har den emellertid torkat klart och ligger hopvikta i sina lådor/väskor/golv, skåpen från Ikea som ska vara i  kammaren sätter vi upp när vi målat därinne.

Nu efter dagens körning så får Janne semester. Det ska bli skönt att inte ha en massa måsten hela tiden, en stress inför nästa sak som det varit hela våren. Janne tror att han ska kunna glassa omkring på stugan en hel dag men jag vet bättre. Han är rastlös och han kommer säkert att åka hem för att göra en massa småprojekt som vi har men det gör ingenting. Det är småprojekt som inte tar så lång tid varje enskild sak.
Det som kommer att ta tid är ju utbyggnaden av verandan här på stugan, men då är han ju här och kan ta pauser mellan rycken.

Sen ska vi måla tak och väggar i kammaren, jag längtar till vitt tak och gröna väggar! Nu har vi mörknad furu med en massa spindelliknande kvistar överallt och det kommer att bli så skönt och harmoniskt med målade ytor där eventuella spindelkräk kan avscannas direkt och inga lurjäklaspindlar (kvistar) som inte är spindlar utan som bara låtsas..

Ni ser att här vilar ingen vila och ingen ro ;) projekt finns i massor det gäller bara att försöka sålla ut dom som ger mest och tar minst.

Saving private Homer!

Igår hade vi ett drama ute på stugan. Som vanligt när draman utspelar sig var jag ensam därute.
Jag satt i lugn och ro i soffan med Hjördis utfläkt över hela min överkropp och läste. Jag hade stängt dörren till stugan några minuter tidigare och satt bekvämt med en filt över fötterna.

Jag ser i ögonvrån något ljust utanför kattluckan och håret reser sig på kroppen.
Jag kastar mig med ljusets hastighet (hrm) mot dörren bävandes över vad jag ska få se, jo mycket riktigt, där står en stor jävla jämthundsjäveld och vädrar i kattlådan och mot kattluckan.
Jag är paniskt rädd lösspringande hundar både för egen del och för katternas, och jag ser den jäkeln trampa omkring på bron och jag vet att Homer är ute någonstans.

Jag rycker vansinnigt i dörrhandtaget och sparkar på dörren medans jag vrålar otidigheter, hunden lunkar ner för trappen och går i sakta mak helt oberörd därifrån.
Jag svettas samtidigt som jag fryser.
Tänk om jag hade haft dörren öppen? Då hade den fan kommit in och då hade jag garanterat varit sönderklöst av Hjördis samt fått försvara mina domäner mot en kanske snäll, kanske jäkligt jaktintresserad jakthund!!

Jag står inne och spanar innan jag törs gå ut, Hjördis följer förstås som en skugga som vanligt men jag greppar krattan som står vid trappen och går ut på gräsmattan. Jag ropar på Homer och talar om att han ska få "go" men han står inte att finna. Jag kollar under stugorna men där är han inte.
Jag ringer Janne.

Han hade ingen aning vem på holmen som äger en dylik hund, i mina ögon var han stor som en älgkalv men lik en jämthund, och Janne blir då förstås himla arg på alla dessa jävla hundägare som anser att deras hundar gott kan få trava fritt då vi är på en ö och inget kan ju hända dom då, varken bilar eller att dom kan springa bort. Dessa hundägare skiter ju fullständigt i andra människor eller djurlivet på ön, tyvärr är denna hund inte den första som kommer hit och som vi får jaga bort. Tala med dessa hundägare är tyvärr ganska onödigt för dom anser fortfarande att hunden har rätt att springa lös även om dom inte har pli på den, det enda man kan göra är ju att vädja och hoppas.

Vi ondgjorde oss om detta ett tag och tyvärr så missade jag chansen att vråla åt hunden ordentligt, men jag tordes inte gå ut då den var i närheten och sen var det ju för sent. Vrålar man utomhus finns ju en yttepyttechans att ägaren tänker till lite och kanske eventuellt ser att hunden är borta.
Nå, jag avslutade samtalet och letade vidare.
Då fann jag honom.
Högt uppe i en björk satt han och klamrade sig fast vid en gren, jag hämtade goburken och skramlade med torrfodret, men han ville inte komma ner.
Medans jag gjorde det så hämtade jag kameran men då var Homer redan på väg ner, den gulleponken, och jag fick ägna lång tid till att lugna honom.

Efteråt var han spak, och är ännu, och går inte långt från stugan, vilket är bra förstås och jag hoppas det håller i sig, men varför han klättrade upp vet jag inte, kanske han blev jagad av hunden i ett tidigare skede, det vet jag ju inte men vanligtvis gömmer han sig under stugan.
Stackaren.

När Janne kom ut några timmar senare körde han runt holmen för att se vems hunden var men vi var då ensamma härute. Vi tror vi vet var hunden kom ifrån (uteslutningsmetoden) så Janne får väl söka upp dom senare och tala om att dom får hålla koll på  hunden då jag är hundrädd.
Huvva. Nu får jag ha dörren stängd när jag är ensam och det är så jäkla synd att jag ska behöva ändra hela mitt beteende bara pga lösspringande hundar.
Jag antar att hunden var snäll för den såg inte arg ut, men man vet ju inte hur jakthundar reagerar i ett trängt läge, särskilt då vi har katter.

Nå, nog om det.
Igår fick vi våra Ikeaskåp hemlevererade, vi tyckte att dom gott kunde leverera dom ut på ön men antar att det är hemadressen som gäller ;), så idag ska jag få dom uppsatta. I kammaren får dom stå på golvet tills jag målat väggarna där, men jag har iaf någonstans att sätta kläderna.
Ska bli kul att få i ordning härinne och få bort lite högar och väskor som finns överallt, vi måste åka och köpa gardinstänger också, gardinerna fick jag ut igår men kan ju inte hänga upp dom utan stänger. Nog för att jag är en sjutusan till hemmafru men se sätta upp gardiner utan stänger mäktar jag inte med.

Fridens!

Vicky och Danne åsså vi då!

Igår så gifte sig faktiskt Victoria med sin OckelboDaniel, ifall ni missade det.
Kom ihåg var ni hörde det sist.

Jag och Janne firade med dom trots att vi är allt annat än rojalister. Jag vet, fast det verkar otroligt, att det finns många svenskar som satt uppklädda i finstassen och tittade på spektaklet hela jäkla dan. Dom åt en värstingmiddag med vin och allt, skålade när dom i slottet skålade åsså vidare.
Känns helt otroligt.

Om vi inte gjort samma sak.
Vi skålade också, eller det gjorde vi väl inte men vi satt och åt framför tv´n och kollade lite på svt. Där diskuterades Victorias klänning av Ebba Nånting och hon sa att den kommer att sätta stilen i vårt sagolikt intressanta mode i framtiden.
Jaha. Då blir man tvungen att bära kläder utan axeltyger då, så himla praktiskt. Där kan man då visa sina avlånga E-kupor i dekolletaget. Blir säkert ursnyggt. Särskilt när ena bröstet hör mer till D-kupegänget.
Blir garanterat stiligt.

Sen så åt vi framför tv´n som sagt. Kanske inte riktigt slottets meny måste jag då erkänna, dom åt blommig mat och skyer av såser medans vi höll till godo med te och mackor.
Vi hade tänkt lyxa till det med halstrad strömming men det gick inte pga regnets vräkande. Därför så bytte vi stil och tog mackemenyn. Jag drack Mysiga Stunder-te med vittbrödsmörgås med Kalles Randiga och ostpålaga över Becelöverdraget bröd. Janne åt gravad laxtäckt becelsmörgås utan annat tjafs på till sitt te  som inte kungen valt utan vi själva.

Vi blev dock glada när som nämnde Kalix Löjrom, det är fint med lite reklam sådär, även om det inte var vår dom åt (vilket vi inte tror men vi vet ju med säkerhet inte ;)).
Vi avslutade vår middag inte med skyer och mousser av bär och liknande utan vi åt jordgubbar och vispgrädde, jag åt med vispgrädde samt lite vanlig ovispad grädde. Jag är lite fin i kanten och speciell.
Vi åt dock vår efterrätt seendes en film då vi tappat orken att se på konungar och viktigpettrar.
Vi såg Changing Lanes.

Vi har ju bredband här i stugan *host*, fast vi kallar det nog mer sytråd än bredband, men nu har jag laddat in Gogel Kråm och då går det lite fortare. Internet Explorer går så sakta, hemma går det inte alls numera, jäkla Bill Gates och hans pack.

Vi har ruskigt väder. Det blåser jäkligt mycket men eftersom det är sydvästliga vindar så jublar vi då det ger vår vindsnurra fart så våra batterier laddas lite. Sen regnar det och det jublar vi inte åt  direkt, ja nu tror jag det har slutat men igår kväll och inatt, herreminje så det small på taket.

Katterna främst Hjördis tycker det är jätteläskigt att gå ute i blöta gräset, Hjördis är också lite rädd för blåsten som gör att havet låter så mycket, Homer är cool och skiter i sådana småsaker, han går ut iaf även om han inte traskar så han blir jätteblöt.
Jag önskar mig en batteriladdare i födelsedagspresent av Janne. Då kan jag nämligen sy ute på stugan, då kan vi se tv på elverket ibland och samtidigt ladda våra solbatterier. Fiffigt värre.

Nu ska jag ta och gå  en liten bloggrunda, batteriet i datorn är snart slut för jag ägnade lite tid till att leta upp en annan vebbläsare så då får jag dela upp bloggrundan i två mindre rundor.

Fridens alla!

Drömvistelse...

... är det för katterna ute på stugan.
Tänkte bara att jag ville säga det. Jag har lite tråkigt nu i väntan på att vi kan avsluta renseriet för idag och åka ut i stugan.
Då kom jag att tänka på katterna som är därute alldeles ensamma.

Hjördis är fortfarande feg, hon följer mig vart jag än går. Ligger hon och sover som en död och jag går ut på dass så nog är hon där lagom tills jag ska stiga upp på dassbron.
Annars följer hon Homer som en skugga. Idolen är Homer. Fast han fräser och ylar mot henne när hon ibland blir för närgången. Det skiter hon i. Hon har insett att han bara låter och inte är det minsta arg på riktigt.
Särskilt kul är det att kasta sig på honom när han är på väg ut genom kattluckan, vilket han gör sakta och lite krypande. Då är det jättekul att hoppa på honom och klösa efter bakbenen.
Homer instämmer inte.

Homer satta av i fyrsprång efter en harunge häromdagen. Han hade inte en chans, harungen var snabb som tusan.
Homer har legat av sig och blivit lite mer korpulent under våren, mycket pga av att vi har serverat honom torrfoder som godis för att han ska vara på gott humör, tröstätit har han gjort, som mamma (jag).
Sen har han ju ätit Hjördis mat så fort han fått chansen, och hon har ju ett mer kaloririkt foder eftersom hon är så himla mager. Det är svårt att ha två olika dieter när det gäller katter.
Svårt för människan också kan jag tillägga, då är det svårt att hålla bara en diet faktiskt.

Men dom njuter i stugan, dom kliver in och ut genom luckan hela dagarna. Traskar i gräset och betar, Hjördis älskar att klättra högt upp i träden och Homer gillar att titta på. Han betar hellre. Han är lite mer tonårsaktig i sitt sätt, han släntrar omkring och mojjar sig.
Kissekatterna njuter i fulla drag.

Och snart jag med.