torsdag 30 juli 2009

Snart surströmmingsdags!!

Det börjar kvällas.
En dag med sol och värme, en härlig dag trots en lösspringande hund. Jag har städat i stugan vilket var behövligt, det var minst tre skyfflar sand och fjorton stora dammråttor.
Sen tillkommer lite löv, pollengrejs och kvistar som katterna drar in.
Torkade golvet och förbarmade mig över köksmattan, den fick några fläckar borttvättade så nu luktar det gott av såpa härinne.
Den rena känslan håller säkert i sig någon timme till *hoppas*

Maken har varit hemma och svetsat hela dagen, stackarn... svetsa i denna värme, men det han svetsade blev fint. En slags öppning med dörrar för vårt nya rökeri som nu idag är helt färdigt.
Maken var dock tvungen hem igen direkt han hunnit ut, han märkte en smärre miss ;) så han tog båten hem, ett litet swisch och han var ute igen.
Han kom hem vrålande.
Jag ställde mig upp helt förskräckt.
Då såg jag hunden.
En stor jävla hund spatserade utanför verandan.
Jag vrålade jag med.
GÅ HEM!!!!
Hunden blev chockad och gav sig direkt härifrån.
Då såg jag Homer.
Kattrackaren vandrade lugnt omkring. Maken sa att han såg Homer kom vandrande nerifrån vattnet, precis bakom hunden.
Totalt orädd.
Cool katt det där.

Och nu väntar Ernst. Ganska jävla jobbig karl det där, med sina mastiga uttryck.
Däremot är det somrigt, programmet.
Jag gillar somriga program.
Dessutom ska han under denna säsong timra en bastu, från samma firma här i Kalix som vi köpt vår bastutimring ifrån, och dom ska sätta upp den åt honom om jag förstod det hela rätt.
Därför vill vi se det, kul att se bekanta på televisionsapparaten.

Efter denna begivenhet brukar det svalna av ute att man kan tänka sig inmundiga lite förplägnad i form av... just det, återigen Surströmming.
Gud så gott.
Det vattnas i giporna av tanken.
Trundöbagarns tunnbröd, lök, cremefraiche, mandelpotatis och surströmming är lika med mumselimums.

Till premiären skall vi äta Röda Ulvens Surströmming, det var ju till detta Maken fiskade i våras. Egenfiskad fisk smakar ju bäst heter det ju..
Nu är ju årets surströmming inte lika god som fjolårets. Så är det alltid. Nu är det ju en begivenhet för oss själva premiären, fast vi har ofta fjolårets lite mustigare och godare strömming och låtsas att den är premiärig.
God fantasi är det bra att ha.
Det har jag.
Tack och lov för det! ;)

Fridens ävribaddi!
;)

onsdag 29 juli 2009

Byns vattenshow...

... som vi hade i lördags var välbesökt.. Tidningarna sa över 500 personer, och det är ju tokmycket folk.

Byns sportförening som arrangerade hela grejen säger att dom stekte 780 hamburgare!!
Och vi var ju massor som inte ens orkade till kön.
Det var ju alltid minst 20 minuters kö, och det var stekhett så många orkade ju inte. I den kategorin fanns vi, vi var väldigt sugna men ingen iddes ställa sig och köa.

Så det var nog betydligt fler än 500 st. Riktigt bra för att vara en sådan liten by som vi bor i, ca 1200 innevånare tror jag det är.

Här är en bild av snöskotern som hoppade. Otroligt att det trots allt går att köra så kontrollerat med snöskoter på vattnet, vi vet ju att många kör över öppet vatten på vårarna men det här är ju nåt annat.
Han körde flera gånger över fjärden och sista gången hoppade han.
Och klarade det!! Många hoppades ju att han skulle köra ner skotern men han klarade hoppet elegant.

Det var den svenska mästaren (eller nåt liknande) i backe som körde.
Han var ut senare på kvällen och hoppade igen, och DÅ dränkte han skotern.... *så dags då*

Tjaba tjena hallå!

Denna lite glättiga hälsning är kanske inte representativ för hur jag känner mig, men tänkte det kan lätta upp lite.

Min käke är numera en normal käke. Penicillinätandet är på sista versen (tack och lov) så jag ser snart fram emot lite normala rutiner, både på dass och annat (syftar på en liten biverkning när man äter hästdoser penicillin).

Jag har idag varit hemma för att packa saltströmming, det tog lite tid och var rätt jobbigt (fast kul ändå) men vips var allt borta. Kul med nöjda kunder, men nu är det till att packa igen.
Sen har jag ilat ut till stugan med tvätten som jag tvättade hemma, en full väska/trunk, en dunk bensin och tre påsar matvaror... jag har ju nämnt kånkandet som tillhör sommarens lite mer baksidor.
Dessa grejer kånkade jag ut under suckande och svettattacker..

Gav järnet ut med båten, härligt med svalka för det är varmt idag också. Vi har ju haft toppenväder hela sommaren egentligen, en kall vecka för några veckor sen men annars jättefint.
Bäst är det att vara ute på sjön.
Vi brukar ibland meta på kvällarna från båten, det är så härligt svalt och lugnt därute. Vi åker bara en liten bit och där kastar vi i våra krokar.
Maken agnar och tar bort ev. fångst från kroken.
Jag gör det inte.
Jag vägrar röra levande fiskar.
Tycker det är roligt att meta fast jag tycker synd om fiskarna.
Dom små kastar vi tillbaka.
Dom större smaskar vi i oss. Efter tillagning givetvis. Levande föda..ok.. fast inte fisk alltså..
Jag snackar abborre.

Abborre är den i särklass godaste firren som finns. Vi äter den helst filead och smörstekt.
Mums för gommen och hela själen säger jag bara.
Det säger Allis också. Hon är så kär i Maken när det ska fileas abborre. Hon står och gräver in klorna i hans lår och armar, för hon vet att hon får smaka så mycket hon vill.
Det droppar snålvatten om henne. Bokstavligt.
;)

Jag fångade henne en abborre häromkvällen. Den fileade Maken och hon fick glädjen att sluka bägge fileerna.
Hon var jättenöjd.
Superdupernöjd.
Jag blev utan.
Nå, vi fick några på nät senare på kvällen.
Dessa åt vi igår med egenhändigt bakat bröd på Murrikkan.
Nu snackar vi snålvatten för människosjälar.
Smöret rann från våra abborrinrullade brödrullar..

Jag snackar mmmmm så gott!

Ikväll blir det en elegant middag bestående av långfil och grillade korvar.
Nu snackar jag mums på hög nivå.
Två meter från havet, vid grillen.... en gaffel, en grillad korv, en skål långfil....vi äter sommaren helt enkelt.
Hur gott som helst..

Ha det gott därute.. bildbevis kommer nedan på vårt brödbak.
Funkar helbra, jag bakar ut och Maken gräddar, tillsammans med packning av saltströmming sköter vi under perfekt samarbete (allt sker inte så smidigt, tro mig ;)).
Mumsar gör vi bägge ;)

söndag 26 juli 2009

Fick en award....!

...fick jag av Acka, för att jag skriver så låånga inlägg.
Hm, dom tenderar att bli långa när man bara skriver en gång per dag märker jag, och det är nu under sommartiden. Sen ska jag nog lägga in bilder jag också.

Det fungerar med mobilt bredband, men inte så himla bra om sanningen ska fram. Ofta kopplar det ur sig (som det gjorde nyss när jag var klar med inlägget) och då tappar jag lusten att börja om (inte denna gång som ni märker).

Igår var vi på vattenshow hemma i byn.
Det var trevliga timmar måste jag säga. Vi sprang på några kompisar så vi fick flera timmar av trevlig samvaro förutom showen som pågick.
Det var mycket folk, mer än vad vi väntat oss. Det var 27 grader varmt men vid havet så fläktade det så skönt att ingen försmäktade (vad jag vet).
Det var "tävling" i slalombanor för vattenskotrar. Sen körde en svensk mästare omkring på sin snöskoter i vattnet till folkets jubel, bl.a hoppade han på ett uppbyggt hopp och där fick vi kanonbilder. Bilderna är fortfarande i kameran så bildbevis kommer senare.

Jag brände mig lite i solen (och jag som ska hålla mig i skugga pga penicillinet) så det svider lite i fejset. Nå, jag är då inte hamstersvullen längre så jag kan inte klaga.
Tandvärken är borta mer eller mindre, jag kan bita ihop gaddarna utan gråt och ilningar *nöjd och belåten*

Idag är det 17,5 grader, yippii. När jag var ut på dass tidigt i morse så tog jag ett djupt andetag. Härligt med svalka.
Bra jobbarväder kan man säga. Vi tänkte bära lite sten och röja kvistar idag. Maken har åkt till älskarinnan (fiskebåten) och ska jobba lite medans jag gör lite bloggrundor och inlägg.. Bra fördelning tycker jag ;)
Nu ska jag iväg och besöka några av er, ser att batteriets kraft börjar sina så att jag får dela upp rundorna som vanligt..
.
Sommarhälsningar från den lätt rödbrända rödlätta norrlänningen!
;)

lördag 25 juli 2009

Jag pillrar fortfarande ;)

Var på återbesök igår hos tandläkaren.
Han gav mig ok, nu ska andra halvan av penicillinkuren få verka och sen får vi se.
Har ju en tid hos min vanliga tandläkare den 5:e augusti för lagning av ett hål, men jag passar nog den åtgärden men käken bör röntgas och undersökas efter denna kur.

Annars är det varmt.
Med betoning på jäkligt hett..
Igår var det molnigt från lunch och resten av dagen, 25 grader ute resp inne.
Vi kämpade ner innetempen till 23 innan vi la oss. Maken hade myrkryp och har sovit endast från kl.4.

Idag är det lite soligare och återigen 25 grader!
Jag pallar knappt sådan värme. Allt klibbar och jag orkar inget.
Nu får jag ju inte direkt sola (fast det gör jag ju ändå inte) så jag lyder doktorns order och skyr solen som pesten.
I solen är det väl 67 grader.
Det blåser dock friska vindar.
Fast från "fel" håll, från vår synpunkt sett.
Bakom holmen blåser det kraftigt och när jag skjutsade Maken iland så gick det ganska höga vågor.
Sådär så att man blir genomblöt när man kör... passagerare sitter torra och fina.
Kaptenen sköljs med vatten hela tiden.

Jag borde bli rädd. Jag som var så båträdd när jag och Maken träffades...

Nu tjuter jag av glädje!
Nu när det är så varmt så är det en lisa för själen att bli blöt om kläderna. Jag snackar Svalka!

Sen har jag ju tjutit av skräck också, kommit iland hysteriskt gråtande, helt säker på att vi just lurat döden med en hårsmån.
Det har vi dock knappast gjort.
Fast jag har kört ensam i mycket starkare vindar och högre vågor.
Det var ganska hemskt.
Riktigt jäkligt hemskt om sanningen ska fram.
Maken ringde stup i ett för att kolla att jag kommit ut helskinnad och inte kapsejsat på vägen.
Snörvlande kunde jag meddela att jag levde och att jag minsann ALDRIG i livet skulle göra en sån båtfärd ensam.

Det har jag gjort trots allt.
Jag är en fena på båtkörning.
Förutom vissa smärre stenpåkörningstillfällen, som knappt är värda att nämnas *ironisk*
Maken ringde idag också en stund efter att jag skjutsat honom iland, jag hade ju kommit ut helskinnad och då tillade han att han tycker att jag blivit mer feg och rädd nuförtiden.
Jag håller med.
Att köra på en sten så det tjongar i skallen, motorn stannar och allt blir kaos är otäckt.. Att sen då se att det farit flisor från propellern är dock en sak.
Att nästa gång köra på en sten så man knappt märker det annat än ett svagt dovt ljud, och sen märka att båten knappt går att köra för att en hel vinge fallit till botten är en helt annan sak.

Jag är rädd att göra något misstag med denna propeller. Det är hela saken. Jag får panik när jag ska lägga till vid vår nya fina kaj och gör helt virriga tilltag bara för att jag är rädd att smälla i någon sten och bli utan båt sen.
Nå, vi ska byta tillbaka till gamla propellern och då blir jag nog lugnare *hoppas hoppas* ;)

Idag ska vi nog till vår lokala båthamn, granne med vårt hus, hemma i byn. Dom har lite uppvisningar i skoter och vattenskoterkörning på öppet vatten, lite hopp med skotrar och sånt. Det ska serveras lite öl och hamburgare.
Vi tänkte bevista denna show.
Dock bilvägen då vi i ilska sagt upp båtplatsen *flinar illmarigt* och inte kan köra båt dit.
Kan bli intressant.
På vårarna ser vi ju skoteråkning över öppet vatten (till skoterhandlarnas ilska) och nu får vi se det sommartid.
Intressant ska det bli.

Ha det gott alla därute...
Fridens!

torsdag 23 juli 2009

Åter till vardagen ;)

Ute på stugan igen.
Vi for ut igår eftermiddag, packade katter och drog iväg.
Homer kackade som vanligt i buren.
Stanken höll på att få Maken av vägen....
Undrar just varför han måste just skita i buren. Han stressar upp sig, sitter och vrålar i sin bur hela vägen.

Dom är dumma djur i det fallet.
Vi har gjort vad vi har kunnat, vi har informerat katterna om att vi nu ska ut till STUGAN, en kort färd och så får ni springa ute...
Fattar dom nåt?
Nej, är svaret.
*suckar djupt*

Nå, nu är vi ute iaf. Katterna jublade hela kvällen.
Homer gick omkring ute och "pratade" hela tiden, så fort man pratade tillbaka till honom så la han ikull sig och rullade i sand, skräp och kvistar.
Lycklig katt!

Tandeländet sköter sig bättre och bättre. Törs inte hoppas alltför mycket ännu, men den mer akuta risken med andnöd och sånt är ju borta. Sen får vi se om något måste göras åt tand nr. 2.
Samt hoppas att inte resten av tänderna faller ut pga infektionen i käkbenet, imorgon ska jag på återbesök igen. Då ska jag fråga..

Nu har Maken åkt till fiskebåten och jag har det tyst och lugn härute. Inte så att Maken väsnas mycket *flinar* men det är skönt att höra pendelklockan ticka, ute hörs ingenting, helt stilla. En katt sover i soffan (ovanligt? nej, absolut inte) och andra katten sitter ute och betar gräs (Homer), ej heller det ovanligt ;)
Jag ska nu sätta på vatten så jag kan diska och medans det kokar ska jag sätta mig på verandan med min bok.

Vädret är härligt, just nu lite disigt men sol är på väg idag också. Nu har jag ju doktorns order att inte sitta och sola precis så jag kan med gott samvete sitta inne och läsa, pilla med tungan på stället där tanden satt och bara slappa.


Fridens!

onsdag 22 juli 2009

Bättring pågår!

Fast långsamt. Känner mig som en urvriden trasa, hur nu dom känner sig.

Svullnaden är mindre idag och febern borta.
Var på återbesök hos tandläkaren igår em och han sa att det fortfarande är svullet och att jag ska komma tillbaka på fredag för att se så det fortsätter bättra sig. Ökar svullnaden och påverkar andningen så är det akuten som gäller, annars verkade han mer positiv än dagen innan.
Sen är fråga vad den andra tanden kan ställa till med.
Oroar mig ännu för operation. Fast då blir jag ju sövd så då känner jag ju inte det hela men det är ändå inget jag vill förstås.

Maken är och jobbar på båten.
Jag är hemma och vilar.
Vi tänkte åka ut igen i em, till stugan alltså.
Jag kan ju lika gärna känna mig risig där. Nu känns det som om den stora risken är över. I o m att svullnaden går ner så minskar ju risken för att andningen ska påverkas.
Så Hopp Om Liv!

Men.
Igår kväll kändes det tungt. Jag åt för första gången på flera dar lagad mat. Köttfärssås och spagetti.
Mitt val.
Supergott.
Åt som en utsvulten stackare. Tyckte det gick lätt, behövde nästan inte tugga alls. Petade in maten på höger sida och mulade ned den i strupen med tungan. Lätt som en plätt.

Ja. Tjena!

Sen fick jag så jäkla ont att jag trodde hela eländet hade vänt och attackerat mig igen. Inga piller hjälpte, det sprängde och ilade i hela skallen.
Jag blev förtvivlad.
Inte igen!

Sen efter många timmar släppte värken. Och den har inte kommit tillbaka igen. Alltså inte i den omfattningen.
Ont har jag ju ännu. Hela tiden, men det är mest en svag molande värk, inte sprängande ont som hotar göra mig galen.
Det var bara det att jag fick ju lov att använda underkäken trots min fantastiska matnedförning och det skapade värken.
Infektionen sitter ju trots allt i halva käken.
Nå, ingen mera tuggmat för mig närmaste dagarna. Gröt och fil duger gott. Jag gav en hint till Maken om att köttbullar och hemlagat potatismos säkert går att få ner utan ont så vi får se om hinten når fram ;) (Maken lagar fantastiskt goda köttbullar med mos)

Så, nu nya tag och hoppas på att eländet är på tillbakaväg och att inget nytt elände pga denna infektion/inflammation kommer tillbaka pga andra tanden.

Får se räkningen sen.
Sen slog det mig.........
Undrar just om jag ska betala allt detta?
Det är ju pga en lagning av en tandläkare, inte pga att jag slagits och orsakat det själv.
Dessutom blir det ju en ny tand för det är ju en tand som syns.
Vet inte, det verkar ju superdyrt allting. Kostar säkert skjortan det som är gjort hittills, vi kanske inte har råd med detta.
Maken har dock lovat stanna hos mig trots att jag nu är mer tandlös än tidigare ;) (fattas bara annat)

Avslutar detta inlägg med själva kontentan- Hopp Om Liv!
Hoppas jag slipper återkomma med motsatsen.

Fridens!

tisdag 21 juli 2009

Eländes elände...

...har pågått en tid.

Jag var ju till tandläkaren för ett par veckor sen och lagade två tänder. Ont fick jag ju fast det är ju inget konstigt, så får man ju ofta.
Jag gnisslar ju tänder nattetid och trodde först att ontet var pga det.

Det var det inte. Med betoning på var.

I söndags morse fick jag ringa akut till tandläkare i trakten. Ingen hade någon jour.
Ringde akutmottagningen. Svaret där var, ring 112 och begär jourhavande tandläkare.
Så jag gjorde. Fick till svar att det finns en i Kiruna och en i Piteå, åk till någon av dom mellan 14-15 idag söndag så får du hjälp!!

Kände jag inte för.
Efter en kväll och natt med gråtattacker, piller i massor och panik så ville jag ha hjälp, typ NU!

Ringde igen till akutmottagningen. Sa att jag har inte tandproblem, den är lagad och klar men jag har ont i käken mest och inga piller klarar av smärtan. Hon sa att hon skulle höra med läkarna i tjänst om någon ville ta på sig en tandpatient, inte alla vill ju det eftersom det är lite speciellt sa hon....
Jag väntade en stund så ringde hon igen. Japp, det finns en läkare här som är lite kunnig i tandproblem så kom upp!

Och upp vi for. Och efter endast en timmes väntan fick jag komma in till denne läkare som dessutom var tandläkare. Oddsen för det?
Han knackade med ett litet redskap och jag höll på att flyga ur stolen.
Diagnos: Varansamling under två tänder!
Jamen jättefint. Kul. Den tackar vi för.(Jävlasatanshelvetehurjävlamycketskamanbehövatålaförsatan....)

Fick med mig två sorters penicillin hem och ordern att besöka en tandläkare imorgon måndag!
Natten var hemsk. Morgonen var inte heller så kul för då var jag svullen som en grotesk figur. T.o.m läppen var fet och utåtpekande (tänkte ta fram banjon och dra av en riktig duell..) och kände mig dörisig.

Ringde folktandvården (jag går privat och han har semester just nu) och fick en tid halv två. Maken följde med, jag var skitnervös. Maken försökte lugna mig med att dom gör inget när du är så här svullen, dom låter nog penicillinet verka osv...

Ja, tjena!

Två tandläkarstuderande tog hand om mig först. Röntgen gånger två för dom såg så dåligt på bilderna.
Dom förklarade så ordentligt och försökte verkligen få mig att känna mig lugn.
Eh, funkade rätt dåligt faktiskt.

Sen kom tandläkaren. Den färdiga. Och då började det.

Diagnos: Varbildningen har spridit sig i käkbenet och svullnaden går ner på halsen och det är inte bra. Riktigt dåligt faktiskt. Svullnaden kan påverka andningen och då är det bara att åka upp direkt. Utan fördröjning sa han. Sen kan det ju leda till tandlossning också men det är mer sekundärt.
Han ringde till käkkirurgen på Sunderbyns Sjukhus och fick rådet att försöka operera lite själv.
Dom har väl semester på Sunderbyn tänker jag..

Han skulle försöka öppna upp lite så att varet kan komma ut någonstans genom att skära i tandköttet. Han bedövade mig med fyra sprutor och medans jag väntade på att dom skulle verka som hämtade dom Maken in till rummet.
Som moraliskt stöd.
Han hade suttit därute och var helnervös, han hade sett en tandläkare komma ut och fråga om en patient han hade som kanske måste till Sunderbyn omedelbart...!

Så han satt och smekte tårna (det enda han nådde ;)) under hela processen. Tandläkaren skar och grejade. Inget var kom fram så han beslöt dra tanden.

Det tog en och en halv timme hela besöket. Jag har nu en tand mindre. Det sa jag direkt att rotfylla en så ond tand gör jag inte och tandläkaren höll med, tanden satt dessutom löst också.
Och när man har så ont så kändes det ok att dra tanden. Jag lovar ;)

Direkt efter besöket så for vi ut till stugan och hämtade katter och mediciner och åkte hem. Risken finns att det sprider sig och påverkar andningen och då kändes det lite för riskfyllt att ligga därute i skärgården.
Jag låg hela kvällen, febrig och skakig. Ontet var något bättre fast jag hade dra-bort-tandont istället.

Huvva vad jobbigt....

Idag känns det lite bättre.
Febern har gått ner och jag andas ännu själv. Svullnaden har också gått ner lite så det verkar gå åt rätt håll.
Ska tillbaka i eftermiddag till tandläkaren. Och imorgon också kanske. Går inte svullnaden ner ordentligt så blir det att operera utifrån. Från käkens utsida går dom in och suger ut varet.
Vi får se. Just nu känns det då bättre och det lever jag på.

Tandläkarrädd och sådana här problem är inte bra för nerverna kan jag säga.

Nu ska jag gå och lägga mig igen, känner mig yr och illamående. Penicillinet är i ganska stor dos så det påverkar ju också, både fram och bakvägen så det känns att man lever ;)

Nu förstår ni var jag varit, ingen semester här inte utan mest ett vaggande och gråtande... när jag blir bättre ska jag besöka er men nu låter jag mig nöjas med detta låånga inlägg..

Kram!
Fridens!

torsdag 16 juli 2009

Murarlärling...

...var jag igår. Maken ska mura ett rökeri, och han är oerfaren men jag är ännu mer oerfaren. Två troll som slår sina fula skallar ihop och kladdar ihop lite block och hoppas på ett rökeri så småningom *skrattar gott*

Maken är iland en sväng och då passar jag på att ta det lugnt. Av olika anledningar har sommaren varit lite jobbig, många projekt, mycket att tänka på och lite relaxtid. Jobb ute på stugan blir jag ju engagerad i, och vill bli, men jag märker att jag blir så himla trött av att vara online (menar IRL/hjärnan) så mycket, häromdagen sov jag middag i två timmar, samt hela natten och halva förmiddagen nästa dag.

Dessutom höll jag visst Maken vaken två nätter sen. Han hade svårt att sova från början men jag snarkade visst rejält dessutom.

Tror fortfarande på ett slags mentalt släpp från Makens sida som beskyller mig för så fula saker. Kvinnor snarkar ju inte har jag ju informerat honom om. Särskilt inte jag.

Han har pratat med mig, jag har svarat korrekt och tittat på honom. Ändå har jag inte en susning av ett minne av att ha svarat honom alls.
Lite otäckt.
Han säger sig ha sagt åt mig minst tio gånger att jag ska vända på mig, och jag har gjort det han befallt, fast jag har inte slutat snarka.
Han är dock rar och säger att det kanske beror på förkylningen, att jag snarkar så. Snäll Make, duktig ponke! du fattar poängen ;)

Stackars Make, han har ofta svårt att sova sommartid. Värmen och sina RLL´s ben gör honom tokig. Han kan vara trött som tusan framför tv´n men sen när vi lagt oss är det klarvakenheten som gäller. Och då känner han ju myrkrypen och värmen.
Och hör snarkningarna *beslutar slå dövörat till beskyllningarna och visslar obekymrat mig fram genom livet*

Snart är Maken ute och då ska vi mura lite till. Imorgon kanske det blir en sväng till grannstan för att handla lite, passar galant för tvättsäckarna är fulla, behöver köra någon maskin innan vi blir nudister bägge två.
Skulle se ut det, vi som Nudister *skrattar åt tanken*
Folk skulle vallfärda med sina båtar i hopp om att få syn på oss, inte för att vi är så vackra utan för just det motsatta ;)

Nå, än är vi inte där.. lite mureri och tvätteri så är vi ihamn igen.


Ha det så gott därute alla ni som njuter av sommarledigheter,
njuter av sommar trots arbete och alla andra som njuter
eller försöker njuta av sommarlivet
fast ni varken har semester eller arbeten!
tror jag fick med alla ;)

tisdag 14 juli 2009

Bissi bissi

Tja, det är mycket nu.
Eller mycket och mycket, jag hör till dom som klarar av en sak ganska bra, men blir det fler saker som ska göras så blir allt så omständigt och stressigt för mig.
Idag har vi varit iland och betalat lönerna, jag har postat ett brev som av någon anledning varit svårpostat.
Dessutom har jag langat saltströmming och ringt lite bissnissamtal.
Ute på stugan har nu kajen blivit klar (yippii), jättefint blev det. Kanonsnyggt.
Nu ska det bara bäras några ton sten och placeras på strategiska ställen.
Så det har varit mycket att engagera sig i på sistone.
Mycket för en sjukpensionär som dessutom är medelålders, fet och totalblek.

Därav bloggaktiviteten som kommit lite på skam, särskilt läsandet.
Inte gör det nåt, jag tar igen det sen men det kan kännas litet trist.
Sen har jag ju min lite slöare dator. Glädjen som kändes först har väl kommit lite på skam den också.
Det går segare, kopplar ur sig och vi är ju två som tär på dess batteri, och man kan inte ladda det när-och hursomhelst heller.
Där har ni förklaringen till att jag kanske inte hälsar på hos er lika ofta som tidigare, iaf inte alltid kommenterar. Sen har vi ju tiden också, ibland tänker jag ladda batteriet och fortsätta mina bloggvandringar senare och då inträffar något, kan vara av trevlig art som t.ex besökare eller mer jobbiga saker som mer handkraftiga tag som byggerier (jag håller brädor t.ex) och annat krävande av kraft och ork.

Nå, nog tjatat om det. Nu har jag biktat mig så nu kan jag ta nya tag.
Fast i vad vet jag inte riktigt.
Jag äter glass.
Kan vara intressant info.
Det är varmt och tursamt nog lite fläktande och smäktande vindar som underlättar utomhusvistelser.
Att kajen är klar är jättekuligt, nu kan man sola där, eller bara käka middag därute, man kan landa båten där utan att måsta traska i sanden och dra den in i stugan eller in i båten och som kan sandblästra hyn senare.
Härligt, det tar sig.

Nu ska jag ta och börja hacka lök.
Det är ett roligt tidsfördriv.
Dessutom luktar man ju så gott efteråt.
Vi ska äta surströmming ikväll, mums, och det kräver både hackad lök och creme fraiche. Ja, creme fraichen behöver man ju inte hacka förstås. Den äter man bara klickvis på sin tunnbrödsmacka.
Glöm inte lökhacket inne sen ni ätit, kasta bort den, det är ett tips från mig.
Det luktar skitsurt dagen efter från soporna, urk.

Ja, detta inlägg hamnar väl i topp 5 kan jag tänka mig.
Både bikt, tjat, kaj och på slutet tips från coachen... kanoninlägg helt enkelt! ...eller?

Fridens allesusammen!

söndag 12 juli 2009

Bloggpaus....

...hade jag igår.
Ingen paus i övrigt.
Hade en hemmadag, vilket betyder stugdag. Maken for iland och handlade och hämtade den saltströmming vi skulle äta med goda vänner på kvällen.
Jag började röja undan lite grejer som alltid står ivägen.
Maken kom ut igen, han baxade ut vattenpumpen över stock och sten ut till vår halva kaj, gillrade upp den och svor över alla kopplingar och allt som är bara rackel. Till slut pumpade vi dock vatten, jag passade på att fylla vattentunnan medans jag röjde som en tok.
Maken började helt plötsligt att röja ur bodan, som jag tjatat om i veckor. Jag hängde på. Direkt.

Allt kastades ut, skräp som madrasser, dynor och liknande som hade 35 år på nacken packades i sopsäckar. Vi rensade ut ordentligt och travade in igen snyggt och prydligt.
Mycket från stugan bars ut, samma från altanen så det blev så bortstädat och trevligt.
Jag var mer än nöjd.
Vi tog en dusch efteråt. Är huvudet dumt får kroppen lida heter det ju och visst är det sant.
Ryggen var ur led, jag smorde med liniment, tog piller och la mig i soffan en stund.

Sen kom våra gäster. Vi pratade lite och jag gick in för att sätta på potatisen.
Jag skulle skölja ur en gryta men..... det rann dåligt från kranen.
Konstigt, vi har ju pumpat fullt och då har vi ju jättebra tryck.
Tänkte ropa på Maken.
Tänkte om och prövade igen kranen och då kom det inte en droppe.
Ojoj, tänkte jag, har det blivit stopp på nåt sätt? Tänk om någon mus krypit in och drunknat i tunnan och nu stoppade flödet.
Jag gick mot dörren för att gasta åt Maken.
Då gick det en ilning uppefter ryggraden.
Ooops.
Jag ropade till mig Maken och blev ju tvungen att säga...
-Det verkar som om vi har slut vatten.. SLANGEN skrek jag, för då kom jag ju på slangjäkeln som jag glömt på sen tre timmar...

Japp, en hel kubik har jag tömt ut under stugan.
En hel kubik.
Fatta, tusen liter har runnit ut under stugan.
Gud, vad jag blev förskräckt, Maken sa att detta kan underminera helt kring plinten så att den sjunker och tippar stugan.
Ojoj, vad jag oroade mig.
Sen såg han väl att denna tanke vållade mycket oro, så han lugnade mig den rackaren med att marken är nog så torr att den sugit upp allt och vattnet åkt rakt ner i vår sandbotten...
Jaha, då fick man höra det hela kvällen.. Pikar om pumpningar och vatten.

Idag måste han ju baxa ut pumpen igen, över stock och sten ska han traska med tungaset där.
Och idag som vi dessutom har båten full med virke och lekastenar..
Ja, livet går upp och ner.
Ibland får jag känslan att det är mer ner än upp.
Men jag vet inte.
Det är ju bra också förstås, men fan vad vi har otur, samt viss egenförorsakad skada...

Jaha, kör sönder propeller, glömmer viktiga saker, spiller ut en kubik vatten.... är det början till demens?
Jag informerade Maken om risken att han sitter om några år och har dåligt samvete för allt han sagt till mig och då när han vet att jag har demens och måste bo på ett hem.. tänk på det du!
Kanske det är demens, vi har ju det i släkten, kanske jag inte kan rå för det? eller det vet jag ju att jag inte kan, det gäller nu bara att undvika allt som kan innebära trassel och kalabalik.
Inget ansvar är för litet för att kunna ta på sig. Undvik allt som kan komma surt efter. Det är mitt motto just nu!
Undvik allt du kan ansvara för!

fredag 10 juli 2009

Ny dag och nya eländen....

Japp. Var beredd på ett lååångt inlägg igen. Dessa saker kan inte behandlas så lättvindigt, utan måste ha specialbehandlingar. Livets motgångar ska jag kanske döpa en inläggskategori till *tänker efter lite*
Gårdagen slutade i lite lagom elände.
Vår omformare tjöt igår kväll i högan sky. Den gjorde det pga låg spänning.
Vi såg tv iaf!
Stängde dörrar och kämpade mot tjutet. Till slut fick vi nog och flyttade kylskåpet till vindens batteribank. Då tystnade det. En stund. Sen stannade kylen helt.
Den jävla lampan blinkade rött som ett hånflin mot oss där vi satt och ondgjorde oss över den jäkla vindsnurrans fantastiskt dåliga laddning.
Det blåser ju inte ens!!
Och när det blåser så laddas det ju så lite att det knappt märks. Den här tiden iaf.

Imorse när vi vaknade blinkade rödlampan lika hånfullt som igår kväll. Blink. Blink. Blink.
En-blinkande lampa betyder låg spänning läste vi i manualen.
Kylskåpet startar igen när spänningen når 11,7 Volt. Ja, tjena. Mm säkert. Inte!
12.0 Volt och kylskåpslampan blinkade fortfarande.

En stark och irriterad diskussion startade mellan stugans två människor. Vad gör vi om fanskapet gått sönder?
Ehh, alternativen är åka hem, köra kylklampar och kylväskemetoden eller gräva matkällare. Alternativet köpa nytt kylskåp känns avlägset.
Anledningen är priset. Ett 12v-kylskåp kostar skjortan, ett gasol lika mycket. Och vi vill hemskt lite börja om med att bära gasolflaskor igen.
Kylen tog ca en P19 flaska var femte vecka. Alltså minst tre per sommar.
Ganska tungt att bära ner till bilen, bära till båten, kånka ner i båten, kånka upp från båten, kånka upp den till stugan och där flämtandes svära ve och fasa och säga Aldrig mer!! eller Nu är det fan dags att sluta med gasolhelvetet!

Fem veckor senare stannar kylenigen, och först när vi märker att det blir varmare drickor så inser vi att ny gas behövs. Det tar ett tag att fixa gas och sen starta igång kylen igen.

En P19 väger ca 40 kg kan jag tillägga. Inget man svänger upp på axeln inte. Och inget handtag har dom ju heller, en jäkla otymplig flaska om ni frågar mig.
Numera har vi ju dom lättare och bärvänligare plastflaskorna men gasen ska ju ut ändå.

Vi var tvungna att åka iväg innan vi fick se om kylen gick igång igen. Vi skulle packa saltströmming, en affär ville ha levererat idag så vi for hem för detta ändamål.
Packa går ganska bra, inte tråkigt alls faktiskt.
Förutom om vågen går sönder.
Då går det inte alls bra.
Och är inte roligt heller.
In och hämta hushållsvågen, den mår inte bra av all saltlake kan jag ju säga. Vi är inne på vår tredje.
Vår dyra fina "fiskvåg" är dock ett minne blott. Känns inte riktigt kul att lägga ett antal tusenlappar på en ny. Rostfri som inte rostar, som den vi har nu men som ändå rostar trots rostfriheten.
Stora diskussioner utbröt igen. Vad ska vi göra? Klara oss i sommar med hushållsvågen går ju bra, men hösten...*sucka*

Snacka om jävla otur i allt. Propellrar, elektronik, vågar och kylskåp. Vad kommer härnäst? Brunnet hus? Inbrott? Toapapper kring hela huset?
Vänta får ni se... alltid kommer det något *suckar djupare än någonsin*

Vi levererade och hämtade etiketterna och Maken följde ut till stugan för att kolla kylläget.
Kylen hade startat igen. Pust!
Snacka om tacksamhet. Ingen gräns här inte.
Varorna är kalla, har torkat vatten som tokig men det gör inget när kylen fortfarande funkar.
Då kan vi ha middag imorgon med kompisarna. Trevligt och skönt.

Så nu har vi grillat korv och ätit fil vid vår grillplats. Tvätten vajar i vinden, det är varmt och den torkar fort. Imorgon ska det vara sol hela dagen vilket innebär finfin laddning för oss med solpaneler. Gott det.
Så just nu ter sig livet rätt ok. Ont som attan men det går an. Väntar på en duschbastu, min hals bör inte basta så jag kör duschmetoden efter att Maken bastat klart.
Sen är det filmtajm och softning i soffan.
Livet för en som jag, lite bakom flötet... ibland nappar det och ibland inte.
Kloka ord för att vara jag.


Fridens ävribaddi!
;)

torsdag 9 juli 2009

Herreminje vilket inlägg ser jag nu...

För er som inte orkar med förra inlägget som blev ca en halv kilometer långt skriver jag här en förkortad version av gårdagen.

Snooze, soptippen *jäkla slöfockar snabba på nu, senadrag* hem, etikettmannen, vänta, vänta mer, ostburgare, etikettmannen igen, vänta igen, etikettstajling, handling, till båthamn, båt till stuga, till båthamn igen, jäklar körde på en stenjävel igen, vibration, social samvaro, trevligt, båtfärd ut, Make svär, propellerblad helt borta, Make fixa propeller, köra som tokig, jag sova hela kvällen, jag risigare idag, snor, hosta, halsont, ryggsmärtor, vila hela denna dag....

Ja, det var väl själva förkortningen det, flämt..

Ha det bättre än jag idag!
;)

Dagen som igår var....

.....började som så många andra dar med en morgon.
Vi körde snoozemorgon i väntan på att soptippen skulle öppna efter lunchuppehållet 10.30.

Vi skulle hem en sväng, bara en snabbis så jag räknade med att vara ute på stugan halv tolv.
Ja, tjena!
Behövde en lugn dag då jag trots min robusta fysik har drabbats av Makens förkylning. Eller det kan ju vara någon annan sorts förkylning, vad vet jag, men närmast till hands är ju att beskylla Maken för detta faktum.

Vi fick vänta på tippen.
Oj, vad ovanligt *ironisk*
Det är märkligt så många stolpskott och senadrag som samlas på tippen. Otroligt.
Vi hamnade bakom en som inte fick upp spännbanden på sitt släp. Han slet och drog, sjutton spännband hade han spänt för att vara på säkra sidan, då ett spänn hade räckt.
Bredvid oss stod en modell äldre med sitt fulla släp. Med ett förbryllat uttryck vände han sig till personalen stup i ett med frågor som berörde varje litet föremåls kommande containertillvaro. Rest eller Brännbart. Plast eller Glas?????
Efter varje svar så lullade han fram till den rätta containern med sin lilla kopp och återvände till släpet med två miljoner diverse föremål, och vi suckade så lastbilen darrade.
Då kom personalen till hands, dom svärmade kring hans släp och snabbt röjde dom av hans grejer.
Då öppnade han bakluckan.
Suck igen..

Då var en framför oss stående bil klar och körde av rampen. Då körde han med spännbanden fram till metallcontainern, och vi såg vår chans, bytte fil och var helt plötsligt först.
Två minuter och vi var klara att köra därifrån.
Då började vi ändå inse att vi inte skulle hinna till nästa ställe före tolv och deras lunch trots vårt avancemang på tipprampen.
Nå, hem i flygande fläng.
Inhämta informationen som ska stå på våra saltströmmingsetiketter och iväg igen.

Dom var på lunch.

Vi åkte till fik ett, nix inte en ledig stol i sikte.
Samma på fik två.
Jäklar!!
Då for vi och tog en ostburgare och sen iväg till etikettmakaren.
Han var inte där.
Hm, det var väl då ett jäkla troll till att vara upptagen och flänger mellan uppdragsgivarna så vi får vänta ytterligare tänkte jag medans jag dolde min brist på tålamod.

Han kom till slut och vi fick vår etikett stajlad och lovat att få dom före helgen.
Och det får vi säkert, för annars får dom ingen saltströmming av oss före deras semester som börjar till helgen *lömsk*
In på affären och sen ut till båthamnen.
Jag for ut till stugan för att vila innan vi skulle fara till våra kompisar. En timmes vila (jo, man tackar) och Maken ringde för hämtning i båthamnen.
Jag for iväg.

Då hörde jag nåt litet mjukt dovt ljud! *mystisk bakgrundsmusik hörs*

Ni kanske minns att jag berättade att förra sommaren körde jag på en sten så jag halvt flög ur båten, motorn stannade och jag med hjälp av vågorna kastades mot ännu mera stenar, och jag ringde Maken storgråtande?
Vi fick ju köpa ny propeller till denna sommar.
Den gamla var väldigt trasig, och det är tänkt att Maken ska laga den så att vi har den i reserv.

Tänkte vi. Och det var bra tänkt visar det sig.

För....

Nu har jag gjort det igen.
Jag skulle gena under en liten gångbro, vilket vi alltid gör utom i extrema lågvatten.
Jag körde precis som jag brukade, jag flöt in under bron.
Ett mjukt ljud hördes. Inte så det märktes i båten, bara ett dovt litet ljud. Inte som förra sommaren då det tjongade över hela fjärden...
Satan i gatan, en stenjävel tänkte jag.
Och när jag sen gasade inne i båthamnen insåg jag att det nog var en sten för hela båten vibrerade.
Berättade för Maken som inte trodde mig utan bara smålog så där manligt mot kvinnligt vimseri.

Vi hälsade på kompisarna och beundrade deras på en vecka ommålade hus. Jättefint. En snygg grön färg tycker jag, trots att jag själv är så gammelmodig att jag gillar mest falurött.
På väg ut var det mindre trevligt.
Maken insåg att det nog vibrerade iaf.
Vi fick köra i krypfart hela vägen till stugan.
Han trimmade upp motorn för att beskåda fenomentet och se där.... ett helt blad borta! Puts väck!
Jag censurerar bort svordomarna över racklet som finns idag och allt elände som säljs under finfina omdömen.

Det gick rätt fort sen vi kommit hem att byta och fixa till propellern för vi hade ju ett extrablad, Maken körde som en vettvilling kors och tvärs för att trimma in den igen.
Och jag kan bara tänka mig vad som skulle ha hänt om jag kört på en sten på samma sätt som ifjol.
Helt obrukbar båt hade det blivit.
Det är ju aldrig bra att köra på sten som ni kan förstå, en stål blir det ju ett hack i, medans denna plast rycker bort hela vingen, jäkla skitpropeller..
Nå, det blir ny propeller igen då.
Tack för den passningen.
Som att sommaren inte är dyr nog *suckar djupt*

Nå, nu är det ny dag.
Jag har en stugdag med Lugnet som förtecken.
Är ganska risig, ont i öronen och halsen.
Hostan rosslar och får min kropp att gråta, och som om inte det räckte-nu börjar snoret bildas också *suck-snörvel-host och aj i hals och rygg*

Tja, det är mitt liv så här bakom flötet *ger en vink om min titelbild*

tisdag 7 juli 2009

En dag i livet

Denna dag bjöd på sovmorgon. En tur hem.
En sväng med gräsklipparen, maken startade åbäket åt mig och så klippte jag.
Den stannade en gång så maken fick dra igång den igen, men vi hade halvmeterhögt gräs så det var tungt för gamle Klippern.
Jag kan inte dra igång själv, mina diskbråck klarar inte knycken liksom.
Jag kämpade väl.
På vårt nysådda var det mest ogräs som frodades.
Ogräs är också gräs.
Och ganska grönt. Det duger åt oss.

Sen for maken för att skura ur båten. Det behövs kan jag säga, det var strömmingsfjäll hela ena sidan och hela insidan var äcklig, högtryckstvätten gick på för fullt och båten blev fin och lite färgflådd. Maken är noga med att dessa små färgbortfall ska åtgärdas omedelbart (tänk om du var så hemma i hushållet också *drömmer*)

Jag klippte vidare.
Tills klipparen mötte sin överman, ett särskilt frodigt och långt gräs.
Då stannade jag också.
Tog ur den rena tvätten ur maskinen, packade in den i väskan och drog iväg mot båthamnen.
Stannade och köpte en full gasolflaska (trevliga och hjälpsamma killar på depån, ros till er), kutade in på Ica och handlade lite innan jag for sista biten.
Då regnade det.

I båthamnen regnade det inte. Fint båtväder, kallt och ruggigt som sommarväder ibland är, men allt som inte är regnigt är ju bra när det gäller denna överfart.
Hämtade maken ett par timmar senare, en lätt bastu för att kunna duscha och sen på med grillen.
Då började det regna härute också.
På hamburgarna.
Det är gott med grillade blöta hamburgare. Mums.
Nu sitter vi i soffan och myser, det är varmt och regnet strilar sakta utanför.

Imorgon måste jag iland också, vi ska köra skräp och sopor för det är eldningsförbud, sen ska vi skaffa etiketter till vår saltströmmingshinkar.
Det var väl ett intressant inlägg?
Hur har ni klarat er utan denna information? Jag häpnar över denna tanke..

Ha det så gott!

måndag 6 juli 2009

Attackerna vi blivit utsatta för....

....nämnde i förbifarten för ett tag sen att vi blivit attackerade, men skulle berätta om detta vid ett senare tillfälle pga bristande tålamod med min dator och ej sparade inlägg ;)

Det är så att vår stuga är ju vårt paradis. Det är inte perfekt på alla sätt egentligen, jag vill ha en egen holme, inga grannar och inga kringströvande lösspringande hundar och folk som ingen farstu har, men den är ändå vårt paradis på jorden..

Häromdagen när jag skulle handtvätta, när det var som varmast förra veckan, så gick jag till bastun för att hämta tvättkaret, och då hörde jag något mystiskt prassel.
Ett märkligt prassel, i de torra löv som ligger i skogen kring bastun.
Jag sneglar ner och där vinglar en fågelunge omkring.
Och farande från vänster kommer den ömma ripmodern i en raseriattack. Hon hukade sig ner och bredde ut vingarna och rusade mot mig och vallade mig bort från hennes unge.

Jag tog till flykten, kan jag säga.

Snabbt, nästan springande (bara det en bedrift) hasade jag mig mot stugan och skrek åt Maken att nu var fan lös...
Vi har en ripa och hennes unge traskandes här på gården viskade jag i förbifarten, medans jag rusade in och kollade var katterna var (som att dom förstår ordet ripa *skakar på huvudet*).
Allis låg och sov i soffhörnet som vanligt och Homer låg på köksbordet. Maken slet åt sig kameran och gick ut för att föreviga besöket medans jag småsvärande barrikaderade kattluckan med att slita ner kläder från krokarna i närheten.

Riporna var borta.
Maken vandrade omkring med kameran redo och lockade.
Jag sprang ut stampandes och skrek ut ripbortjagande slagord, medans jag levde om så mycket jag kunde.
Riporna var borta.

Tackocklov.

Homer trängde sig sen ut men då var ju lugnet återställt. Ripungen var i tryggt förvar både från oss och katter, den ömma modern hade nått sitt mål.
Det är ju just för katternas skull jag vill jaga bort riporna, katterna har ju vissa instinkter som jag vill rädda pippisarna från.

Detta har hänt förr.
Maken var ute en natt för några år sen för att pinka. Han pinkade in sitt revir nere vid dasset när plötsligt en ripa springer ut från det höga gräset.
Den väste och sprang som tokig.
Maken tog till flykten, knep av strålen och stoppade in aggregatet i flygande fläng (önskade jag hade fått se spektaklet ;)) och flydde in i stugan.
Gud så rädd han blev.
Han brukar ju vara lite försiktig och uppmärksam när han pinkar för våra katter kan uppenbara sig från intet och smyga sig fram helt obemärkt och stryka sig kring benen.
Det kan vara olämpligt t.ex vid pinkande.
Denna attack såg han dock inte komma alls.

Ifjol blev jag och Maken attackerade av en ripgubbe. Han var fly förbannad. Ripgubben alltså (kanske heter det något annat). På oss förmodligen.
Kanske för att vi hotade hans familj vad vet jag. Han körde dock samma stil, hukande och med utfällda vingar springa omkring som en tokskalle.
Då retirerade vi också.
Man gör liksom det, instinktivt.
Fast man är sextisju gånger större, så flyr man fältet av blotta förskräckelsen.

Så när det gäller mörkerrädslor, oknytt och älgar... det kan lika gärna vara en ripa som smyger omkring runt dasset nattetid. Vad vet jag.
Lika obehagligt och farligt kan det ju vara.
Ni hör ju själva hur man får sätta livet till när man bor så här ute i naturen ;)
Hur som helst vill jag helst slippa liknande attacker i fortsättningen. Jag ropade det åt ripan med ungen men jag är inte säker på att hon förstod allt jag sa.
Vi får väl se.
Får väl använda teckenspråk nästa gång. Eller väsa tillbaka kanske *kom på*
Som sagt, vi får välan se... ;)

söndag 5 juli 2009

En liten spricka i fasaden...

.. vore ju en skitbra titel på en bok.
Fast jag har inte tänkt skriva någon utan jag menar att jag har en liten spricka i fasaden på mitt fysiska tempel.
Jag har lite ont i halsen.
Det kommer dock att bli bra i ett nafs av sig själv.
Jag är ju av robust karaktär.
Inte som min svage Make som däckar under för minsta förkylning.
Bah, jag skrattar förkylningar i ansiktet ha ha ha!

Maken kom hem igår eftermiddag efter tolv timmarskörning och en snabb ilastning a la flyttstuk. Han gick och la sig fem minuter efter hemkosten och steg upp 4,5 timmar senare.
Vi gick och la oss för natten 21.45 och Maken sov ytterligare tio timmar. Snacka om uppdämt sömnbehov. Hostan är dock fortfarnade kvar, men det kan den ju vara länge, huvudsaken är att han börjar pigga på sig.
Han har massor att göra.

Jag sov också som en prinsessa på en ärta. Säkert snarkade jag också, men gott sov jag. Har ju blivit lite sömn för mig också de senaste nätterna.
Imorse vaknade jag till en kraftig kyla.
15,8 hade vi inne, ute blåste fortfarande nordan. En brasa är mysig och det var den imorse med... låg i soffan och myste till brasknaster och tekopp.
Under dagen har solen kämpat sig fram mellan molnen ett par gånger. Korta stunder till att ladda batterierna, jäkligt korta stunder dock.

Vi kör vind och solenergi. Värsta miljömupparna va?
Härute på holmen har vi inte el, vi skulle kunna ha om alla var ense och ville betala den kostnaden men det är vi inte. Många är aldrig i sina stugor och då är det ju mycket pengar att lägga ut, att dra el kostade för en massa år sen 50.000 spänn för varje stuga, förutsatt att ALLA ville ha.
Det vill dom inte.
Nu har vi ju investerat i solpaneler och en vindsnurra men skulle det dras el hit så skulle vi inte tveka. Nog är det bra att kunna ha ett element vintertid och en liten frys sommartid. Och en kyl som är kall, alltid *drömmer mig bort..*

Nu har vi dock inte el men klarar oss rätt bra ändå.
Högsommartid så har vi inte så himla kallt i kylen, och i början av september när det blir många dar i rad med regn så klarar vi inte vårt elberoende. Då är jag dock redo att flytta hem så det gör inte så mycket.

När höstrusket börjar närma sig är det skönt med en riktig toalett och ordentlig belysning. Har man då bott här hela sommaren då är det härligt att komma hem igen, jag känner mig fulltankad av lugn och ro och längtar tillbaka till civilisationen igen.
Mysa med fönsterlampor och njuta av att det är varmt på toaletten.
Små glädjeämnen..
Varmt kring rumpan är inte helt fel kan jag säga.

Riktigt lyxigt känns det när man när som helst kan gå på toa utan att frysa häcken av sig och slippa traska i spöregn på hala spångar till dasset som helt saknar belysning. Varken i eller utanför.
Lykta medtages istället.
Eller Make.
Oftast både ock.
Mången gång har Maken fått traska med sin fruga ut till dasset och vänta på att få traska tillbaka medtagandes sin fruga igen.
Koppla in lampan istället, Make! För guds skull, vi har köpt en dasslampa men vi saknar kabel från huset och dit. Fixa det då Make, så kan jag traska själv.

Jag är mörkrädd.
Och kring dasset vimlar det av mystiska män, gastar och oknytt.
Jag bara VET de.
I det fallet är jag synsk.
Jag har inte sett någon men jag har hört dom.
Även älgar har jag sett, kanske också hört men absolut sett.
Vem vill traska rätt in i en älg en mörk höstnatt?
Inte jag!

Därför kommer jag att fortsätta väcka Maken mitt i natten för att han ska följa mig ut till dasset. Detta kan endast förändras med en lampa.
Det vet han.
Han är elektriker.
Det är inte jag.
Fattar ni vart problemet ligger?
Mm Precis.
Koppla lampan *beordrar*

Och det har jag gjort i flera år, beordrat, tjatat, bönat och bett *suckar*
Maken vill nog gå ut mitt i natten med mig *hisnar nästan av denna nya tanke, kan det vara så??*
Vara stor och stark. Beskyddaren.
Måste nog vara det.
För inte kan det väl vara lathet från makens sida?
Det tror jag inte, måste vara beskyddagrejen.
Ska informera honom om att jag genomskådat hans finter, jag är säker på att han kommer att ta mig i sin famn och viska ömma kärleksfulla ord om att han är stolt över att få chansen att beskydda en sådan näpen varelse som jag, från alla oknytta mystiska nattvandrare som flockas kring vårt utedass....

*alltså, var får jag allt ifrån?, måste vara billiga kärleksromaner som gått mig åt huvudet, för nu gapskrattar jag åt den helt osannolika meningen i rött däruppe*
*näpen? Moi? asg*

lördag 4 juli 2009

Lat bloggare.......

........är jag nuförtiden. Suckar i värmen och önskar mig till ishotell.
Nog är det konstigt.
Jag har klagat i en vecka på den hemska värmen, värmen jag längtat till hela vintern. Värme inte extrem värme förstås men ändå...
Maken for halv tolv inatt ner mot Ö-vik för att hämta ett flyttlass. Jag har sovit lite bättre inatt, ingen hostande make att väckas av eller oroas över. Har väl fått en fyra-fem timmar iaf. Känns skönt.
Imorse när jag vaknade halv sex kändes det dock mindre skönt.
Svinkallt var det.
Satan i gatan så jag frös, höger överarm var totalt nedisad så jag fick svepa en film om mig och gå och kolla termometern. Tänkte att nu har jag blivit förkyld jag också, trots mitt robusta fysiska tempel.

Nix, det var 16.5 grader inne och åtta ute!
Va?!!
Hallå sommarvärme, vart tog du vägen?
Jag kan inte minnas om jag någon gång varit tvungen att att elda i juli.
Nu var det dags.

Konstigt, alla tankar på att om det är kallt kan man ju alltid klä på sig var borta.
Elda.
Elda.
Mmmm....

Nu var jag helt plötsligt nöjd över en innetemp på 23 grader. Konstigt.
Häromdagen så svor jag över att det aldrig gick att få ner tempen under 22.
Nu var jag nöjd med varmare..

Jag är ju komplicerad.
Det visste jag ju, och ni också för att jag informerat er om det.
Fast så här komplicerad visste jag inte.

Suck.
Men nu vet jag ju.
Ska aldrig klaga på värmen mer.
Idag iaf.
Imorgon är det förmodligen glömt igen.

Idag blåser det nordan, det är nu 11 grader ute, och det kom en liten liten regnskur för ett tag sen.
Jag njuter trots allt.
Svensk sommar är ändå svensk sommar.
Sommarens sämsta dag är ändå massor bättre än vinterns bästa.


Nu ska jag hasta iväg en stund till ett par av er, mina vänner och resten ska jag besöka ikväll. Måste ladda batteriet mellan bara.

Ha det så gott!

torsdag 2 juli 2009

Robusta jag står pall...

...för onda förkylningsbassilusker.
Jag är ju inte av det svaga könet så jag tror jag klarar mig, Maken kämpar fortfarande med hosta och halsont.
Halsen ser dock mycket finare ut så det är väl hostan som söndrar för halsen kan jag tänka mig.
Däremot får han ju inte sova. Igår natt sov ju jag med dåligt vilket innebar att jag i natt sov så hårt att huset kunde rasa utan att jag skulle vakna.

Märkligt det där. Att tidigare som singel så vaknade jag av minsta lilla. Någon som smög sig hem tidigt på morgonen, någon som bodde i samma trappuppgång tassade försiktigt och låste upp sin dörr- vips var jag vaken.
Nu inte.
Maken väckte mig inatt, säkert feberyrade han nu också för han hade mage att säga att jag snarkade igen *har fortfarande svårt att tro att det inte är söta snusningar*
Han hade rätt skarp röst (säger han, jag minns inget) och sa att jag snarkade och att jag skulle ju kunna vända mig.
Ok, sa jag och tog min kramkudde och svängde över den till andra sidan, vände mig och kröp i sovläge.
Tjugo sekunder senare vände jag mig dock igen mot honom och fortsatte snarka.
Stackarn.

Antingen hostar han tills han spyr eller så snarkar jag honom rätt i örat.
Jag är ju komplicerad har jag ju sagt.
Maken provade den skarpa stilen inatt, annars så ber han ju snällt men nu la han av den stilen och provade en ny. Utan större resultat får man väl säga.
Kanske nästa gång... *tröstar Maken*
Kanske...

onsdag 1 juli 2009

Ingen bloggtorka alls...

... nej, det är faktiskt sant. Skrev igår kväll om gårdagens attacker men antingen ville inte blogger eller så var det mitt mobila bredband för hela alltet gick om intet.
Då tappade jag lusten lite.
Orkade inte skriva om allt så jag loggade helt sonika ut, gick inte runt hos er heller. Imorgon ska jag ta mig tid till lite bloggsocialisering ;)

Idag så har det varit märkligt väder, växlande molnighet och ändå 25 grader. Hela dan. Nu blåser det, eller fläktar ska jag kanske säga, för det är en välsignad vind som leker i trädens lövverk.
Det är också 25 grader nu, halv nio på kvällen, det är också 25 grader inne, men vi har hopp om att få ner den några grader vilket kan medföra en någorlunda god nattsömn.
Maken har inte sovit inatt, två timmar imorse, det är allt. Jag har också sovit dåligt, mer slummer än sömn. Maken har suttit uppe och halvhostat hela natten. Så ont i halsen att riktiga hostningar inte varit möjligt att utföra så har han harklat sig och spottat slem.
Hela natten. I stugan så har vi ju rätt trångt så man kan liksom inte gå undan, så sover ena dåligt så gör den andra det med.

Vi var hem en sväng idag för att fixa saltlake, ett måste så det var bara att bita i det varma äpplet och åka in.
Man ska ju inte klaga, men faktum är att på vintern så kan man trots allt klä sig varmt men vad kan man göra på sommaren, när det är 25 grader dygnet runt?
Näcka?
Av hänsyn till andra så gör vi inte det.

Jag tycker det är rätt jobbigt men det får ju gå, nu ska det ju bli svalare mot helgen.
Skönt.
Vanligt sommarväder.
Maken ska åka ner till Ö-vik på lördag och hjälpa våra kompisars dotter att flytta hem. Lastbilskörning snackar vi om, skönt att det inte blir såå himla varmt då, det är ju nog jobbigt med semestertrafiken.
Vi tänkte åka på pubafton på Frevis på fredagen, men vi får se. Maken är ju ännu i dåligt skick, och gå ut och äta känns ju inte så himla kul när smaklökarna funkar krassligt.
Att tidigt på lördag sätta sig i bilen och köra långt gör också att vi kanske skjuter på det, det är svårt att njuta när man vet att man måste upp tidigt och vara i god körform. Det lär bli fler pubkvällar så då får vi passa på.

Ska berätta om attackerna vi varit med om en annan dag. Idag orkar jag inte, inte pga dess våldsamma natur utan bara pga att jag är trött *informerar ev.oroliga läsare*
Vi har haft lugna dagar, mycket filmtittande och glassätande. Har hållit Maken sällskap inomhus och eftersom det är så himla varmt ute så känns det inte som en stor uppoffring att sitta inne och se bra filmer och snaska godis ;)

Fridens på er och hoppas ni alla har det bra!