Ny dag nya tag

Har lite sviter efter gårdagen. Har dock sovit gott men känner mig ändå inte utsövd, vilket är att vänta eftersom jag har mer ont..
Maken har åkt för att se till fiskebåten och för att skaffa ny propeller. Jag ska på fotvård kl. två, så blir det utflytt idag blir det efter det.
Det bästa vore (om det blir utflytt) att Maken åkte ut en sväng med grejor först, lastade av och tog hem väskorna igen för påfyllning. Vi får se hur det blir. Flyttar vi ut så vill jag inte hem för att hämta grejer dan efter, och vi rymmer inte så mycket på en sväng. Katterna i sina burar tar ju också lite plats.

Det är så himla mycket som ska ut. Maken brukar titta förfärat på alla väskor, när han var ensam och åkte ut så hade han en kasse med sig. En påse med ett par kalsingar och en korvburk.
När detta kommer på tal brukar jag fråga om han vill ha tillbaka den tiden, bara en påse med sig, lycklig och fågelfri. Ledande fråga va? Nej, han vill inte ha tillbaka den tiden svarar han och hugger tag i några väskor och vacklar upp mot stugan *ler finurligt*

Det som måste ut i första svängen är ju sängkläder (kuddar, täcken, filtar och lakan) kläder, katter, lite mat och diverse. I diverse finns mediciner, böcker, handarbete och annat viktigt ;)

Somrarna handlar om kånkande. Matkånkande ut till stugan, sopkånkande hem.. tvätt kånkas hem och blöt ren tvätt kånkas ut, dricksvatten ska kånkas ut, dock inte hem igen då är ju dunken tom *listig*
Och när man kommit ut till stugan, lyft upp varorna på kajen och kommit ur båten (vanligtvis på ett sensuellt och smidigt vis) och upp på kajen så ska man bära varorna upp till stugan.

Nu (kånkandes på matvaror) kommer ett krux, jo vi har två katter som kommer rusande mot en och kastar ikull sig framför fötterna. Då har man två val, gå vidare med krossad katt alt. ihjälramlad människa eller ställa ner kassarna och klia katterna på magen.
När detta är gjort hoppar katterna glatt upp och går lussakta men dock framåt, framför fötterna upp till altan.
Ibland försöker man skynda sig runt en katt i hopp om att dom inte lägger ikull sig men det brukar straffa sig.
Då är det bättre att ställa ner kassar, klia katt och komma därifrån utan att ha snubblat på katt framför fötterna.

Därför är det ju tur att jag är så atletisk, frisk, smidig och vig.
Ingen vekling klarar av vårt stugliv med kånkande, kattkliande, bokläsande, dasspinkande och vidhavetboende.
Tur jag är så robust!

Fridens ävribaddi!

;)