söndag 25 december 2011

Dagen efter dopparedan...

Och julafton blev en fridfull historia.
Vi åt det kalla först och några timmar senare det varma, fast vi har endast det vi inte kan vara utan på julbordet. Det stora stora julbordet kväljer mig. Och så mycket mat som kastas, huvva.

Vi har ätit julmat idag också, men nu börjar det vara slut och det känns skönt. Imorgon blir det surströmming enligt vår tradition och sen blir det till att hålla igen och röra på sig. Nu är det så jäkla halkigt ute att jag har svårt att gå men jag kan ju faktiskt gå inne. Fast det sitter som i klister, hållaigångandet alltså. Jag är mer för att slappa och mysa i soffan.

Men våren hägrar, med fiske för Maken och därigenom ett direkt krav att vara mer i form än vad han är nu, och jag ska ju inte fiska men ryggen håller på att paja ordentligt. Det krävs en åtgärd. En kraftfull åtgärd och det kan man glädja sig över eller sucka över.
Jag suckar.

Igår fick jag fina klappar men en var oväntad och något jag ser fram emot. En häst-och slädfärd.
Jag önskar ju att jag kunde få ta mig en tur på hästryggen så småningom men jag inser ju riskerna med en sådan önskan och då ansåg Maken att detta var en bra uppvärmning.
Så himla kul.
Fast vi måste ju vänta tills vi får någon snö som släden kan dras över. Två nordsvenska pållar ska dra och jag längtar. Sitta i skoterkläder bland renskinn och höra bjällror och knarr. Pausa någonstans med varm choklad och smörgåsar, förstår ni så mysigt?
Nu vill jag nästan ha snö. Nästan. Eller bara lite.

Däremot har vi öppet vatten mot stugan så vi funderar på att fira nyår därute. Vi får se vad vädret vill. Det skulle vara så mysigt men det är ju vädret och ryggen som styr.

Hoppas ni har haft en lugn och skön jul, med minimalt med stress och att ni är mätta och belåtna.
Det är jag.

Nu ser jag fram emot Ris a la Maltan till kvällen, det gick bra att äta det igår så jag testar idag igen. Med åkerbärssylt. Hur gott som helst.
Nu väntar soffan och en Änglagård. Det är dags för soffmys, det är jag i olympiaform för. Fanns olympiad i soffmys skulle jag ha guld. Lätt flera stycken.
God Fortsättning på er!

fredag 23 december 2011

Dan före dopparedan

Och nog får ni tro att det ska doppas imorgon. Herregud vi ska doppa hela dagen som dopparedagen är.

Vi äter skinkblöta på förmiddagen, man måste ju orka med en skinkmacka på morgonen innan man kan tänka på blötan. Vi lägger tunnbröd i skinkspadet och det är så jäkla gott. Lite skinka och smör till och så är man på G.

Idag är det lite småfix.
Jag var in till Kalix strax efter tio och tror ni inte att stan var full av idioter som skulle in just då. Har man ingen planering? Hur kan man få för sig att ränna in i stan och handla dan före? Jäkla idioter!
Jag själv tillhörde såklart inte idioterna utan jag var ju inne för att jag måste. MÅSTE. Det är skillnad det. Skillnad till dom som sparar allt i sista stund och ränner omkring som idioter dan före.
Jag var ju tvungen.
Måste in till Apoteket och hämta lite piller. Det var ett måste som heter duga det.
Sen när jag lika var inne i stan så handlade jag lite grejer som var glömda  kvar. Typ lite grädde till a la Maltan, det är ju ett måste det också när jag tänker efter, kall gröt smakar ju fan det vet jag. Då är det ett måste med grädden.

Ju mer jag tänker på det var det nog bara jag som var tvungen att ränna i stan och resten gjorde det p.g.a att dom inte planerade hela julstöket i god tid. Jag fick cirkla omkring för att hitta parkering, tänk er det i lilla Kalix. Tänk er då det med en massa andra som cirklar omkring i samma syfte, och i regnet dessutom. Regn dan före dopparedan, det är något att berätta för barnbarnsbarnen i framtiden. Inte för att vi har några barn förvisso men barnbarn kan det nog bli, vi får helt enkelt vänta och se..

Nu är jag hemma och stökar med chokladbiskvierna. Det är skönt att det är enkelt, enkelt ska det vara kvällen före.
Sen ska jag göra Nubbesallad (istället för sillsalladen) och Löjromstårta, också enkla saker att göra (det tar max 10 minuter, det är matlagning i min stil det).. Skinkan sköter Maken och sen är det färdigt. Paketen är inslagna, det är dammsuget och det får räcka med städning i detta hem.
Sen är det julefrid för hela slanten. Jo vi ska till svärföräldrarna och tända ljus också, alla sådana där småsvängar är roliga nu med nya bilen.
Jag var ute på vägarna själv idag, och det gick superbra trots ovanan med automatlåda. Jag håller med dom som alltid sagt att har man en gång haft automatlåda så duger inget annat efter det. Dom har rätt.


Ifall vi inte hörs något mer så vill jag önska Er Alla 
en riktigt
God Jul!


/Ulrika

måndag 19 december 2011

Tomtenissan är färdig, trot eller ej!

Jag är färdig med julklappstillverkningen. Otroligt men sant.
Paketen är ivägskickade iväg åt öst, väst och söder. Inte åt norr dock men åt alla andra håll.

Det är med tillfredsställelse jag sätter mig i soffan ikväll, paniken är borta. Sen kan jag ju alltid undra varför i hela fridens dar jag inte gör detta redan på våren. En undran så god som någon.


När Maken säger 04.48 (ja, vi stiger upp kring den tiden för att gå ner och sova i soffan pga dålig rygg och andra konstiga anledningar) något i stil med plastfickor utan sidor så kan man då räkna ut att jag talat i sömnen igen.
Enligt honom så hade han precis somnat (efter ett par timmars vridande i sängen utan att kunna somna) då jag utbrister "vad ska vi göra med kvittona?" Maken frågade vad jag menade och då svarade jag syrligt att "var ska vi ha kvittona om plastfickorna inte har några sidor?"
Maken förstod inte riktigt och frågade vad jag menade.
" Ja, förstår du inte vad jag menar så är det ingen ide jag säger mera!

Och det är ju sant. Hur fan ska man kunna sätta kvitton i plastfickor om dom inte har några sidor?
Jag tycker det är glasklart. Och klart man blir irriterad om ens Make inte ens försöker komma med några ideer när man har plastfickor utan sidor. Det fattar ju vem som helst att kvittona ramlar ur.

Och inget minne som vanligt på morgonen.
Jag är en spännande kvinna. Och syrlig som en karamell tydligen också.
Och låter klarvaken så det är nog inte alltid så lätt att veta om jag sover eller är vaken. Förutom det jag säger förstås. Det är ju inte så vaket alltid.

Hur är det ute i avlånga landet och närliggande länder, har ni julefrid? Är klapparna inköpta, inslagna och klara? Är granen grön och grann i stugan? Är syltan (hm.. ett exempel bara) syltad, köttbullarna stekta och allt på var sin plats?

Inte här ännu. Granen står nog grön och grann i skogen kan jag tänka mig. De flesta julklappar är klara, skickade och inköpta. En av klapparna jag väntar på vistas dock i Ånge. Jag hatar Ånge för där stannar många paket i flera jäkla dagar. Däremot är köttbullarna klara, pepparkaksdeg gjord (har bakat kakor av förra degen och dom är uppätna nu) och lite julefrid råder nu när jag fått iväg klapparna så att dom har en sportslig att komma fram i tid.

Nu väntar vi bara på nya Bilen som kommer på onsdag. Äntligen. Särskilt nödigt känns det ju när en varningslampa (ännu en alltså) börjat lysa så försmädligt i Skodan. Som en jäkla julbelysning ser det ut när man vrider om nyckeln. Då känns det skönt att byta bort eländet, slippa de kostnaderna och samtidigt så elegant strunta i att nya bilen också kostar..




tisdag 13 december 2011

Dagen går sin tunga fjät

Fjät betyder fotspår eller steg.
Lucia går med lätta hoppsasteg jämfört med mig. Jag går dom tunga fjäten på min vandring i hemmets lugna boning.
Inte en nisse i vrårna eller ludd mellan tårna.

Jag syr så svetten lackar.
Det gör den kanske inte men jag har sytt några sömmar så jag tycker att jag är fenomenalt aktiv. En aktiv hona alltså.
Igår kväll städade den aktiva honan badrummet. Badrummet är egentligen en jävla överdrift, toaletten låter närmare sanningen. I det stora stora utrymmet finns en toalettstol (turligt nog för det är det är vårt enda "badrum") ett tvättställ, en tvättpelare med maskin och tumlare och sen ett hörn för duschen. Golvyta att vända sig på är ca 0,75 kvadratmeter så ni kan ju tänka er att badrum är en förolämpning mot andra badrum.

Nå, jag städade det helt naken, endast klädd i hud och veck. Fladdrande hudveck. Med fladdrande hudveck städade den aktiva honan sin toalett. Puh.
Nu är jag nöjd, har tvättat en maskin med på följande tumling och nu är det ett nytt dammlager, men det känns rätt rent under dammlagret om jag säger så.

Idag ska jag baka pepparkakor. Orkar bara inte göra degen just nu. Så det får bli sen.
Pepparkakor och Lucia passar ju bra ihop. Inte för att jag har Luciastämning precis men det kan ju bero på pepparkaksbrist, vad vet jag?

Mitt fysiska tempel är lite snorigt, ont i ena mandeln och i örat på samma sida. Känns ju mysigt. Annars ingen dunderförkylning och det tackar jag för. Brukar annars kunna få sådana när det passar som sämst. Inte för att det ofta passar vidare bra ens med små pytteförkylningar men ni fattar vad jag menar. Ni är ju så intelligenta.

Förresten så har jag en ruggigt söt Make, nyklippt för dagen, som säger att jag ser fin ut trots alla hudveck som fladdrar omkring överallt. Däremot har han sagt att han tycker jag ser snygg ut men på avstånd är jag ännu snyggare.
!?
Jag är alltså snyggast på långt avstånd. Det var väl fint sagt?
Jag förstår vad han menar, att jag nära är mig ganska lik fast jag är lite mindre men på avstånd känner han knappt igen mig. Då ser jag så "smal" ut.



Det är väl då jag är snyggast, när han knappt känner igen mig.
Känns ju... fint.
Eh...

;)

fredag 9 december 2011

Ont i halsen, hes och hurra!

Det blåser, det är vinter, jag har ont i halsen. Jamena hurra så fucking much.

Och som grädde på moset har vi ju köpt en sjöbod i Spikarnas Fiskeläge på Alnön utanför Sundsvall. Köpet blev klart för en vecka sen.
Nu har vi idag haft en decimeter vatten i hela stugan. Känns ju kul. Det är extremt ovanligt med så högt vattenstånd och det inträffar ju förstås några dagar sen man införskaffat en fastighet alldeles vid havet.
Det har varit 123 cm över det normala vattenståndet och så har det blåst kuling. En kompis sjöbod har helt försvunnit, spolats ut till havs med både båt, fiskegrejor och andra saker.
Inget finns kvar av hans bod.

Vår sjöbod står dock kvar. Vi måste riva upp golvet, torka isolering och sen lägga nytt golv. Känns ju som sagt roligt och inspirerande. Inte är det lika roligt att måla väggar och göra fint inne i bodelen som det är att riva golv och kolla vattenskador. Inte på långa vägar.

Nå, det är som det är. Vi får hjälp på plats med själva rivningen av golvet så att det får chans att torka innan vi ska göra i ordning boden till våren. Det är skönt med sådana vänner därnere.

Igår var jag iväg trots snöstormen till Majvi, pappas sambo (en timmes bilfärd enkel väg). Det var urmysigt och trevligt. På väg hem så stannade jag till och shoppade pyjamasbyxor både på Lindex och Kappahl. Nu myser jag i mina brallor (bara ett par åt gången förstås), på väg in i en liten charmig julförkylning.
Sytt blev nada idag. Ont som själva fan i ryggen pga gårdagens sociala äventyr så sömnaden fick anstå.
Virkar istället, mina söta hjärtan att hänga i granen och lite snöstjärnor som också kan hänga i granar eller liknande. Bra soffhandarbete.

Sen har jag diskuterat med Maken ang. vissa nattliga bestyr jag har för mig, som jag skrev om häromdagen, dvs prat i nattmössan.
Nu visar det sig att jag även säger God Natt och Sov Gott fyra gånger om kvällarna (viktigt är tydligen att säga hela raddan ord, det räcker inte med ett enkelt God Natt, nej han måste ju Sova Gott också).
Maken har ju sömnproblem pga Restless Legs Syndrome och häromnatten hade jag sagt God Natt och Sov Gott och sen somnade jag pronto. Sen en stund senare sa jag God Natt och Sov gott igen. Några minuter senare ytterligare en gång.
Sen sov jag några timmar och kl.02 då Maken just hade somnat så sa jag God Natt och Sov Gott (högt och tydligt, inget mummel här inte) för fjärde gången. Maken blev då klarvaken och var tvungen att gå ner och se TV.
Jag minns ingenting.

Där ser man. Kärvänlig är jag i alla fall då jag så sött säger God Natt och Sov Gott tills han snart börjar ryta åt mig - Håll Käft med ditt jävla God Natt.
Nej, det skulle han aldrig säga åt mig.
Men tänka det skulle han kanske göra. Åtminstone fjärde gången som inträffar flera timmar efter insomning.

Bara så jag kommer ihåg det.
God Natt och Sov Gott!!


;)


onsdag 7 december 2011

Tipptapp

Vi har snö. Huvva. Det blir ljusare, det blir det men jag har hellre mörker känner jag. Fast vi får ju en kortare vinter när snön kom så sent. Ifjol hade vi visst snö hela november!

Jag syr för glatta livet. Julklapparna. Gud så trögt det går. Jag syr fel och måste sprätta, känner irritationen växa och tårarna komma.
Det är inte nu jag glänser på något vis.
Möjligtvis snarkar.

Fast jag har slutat snarka säger Maken. Det satt i kilona.
Däremot är jag vansinnigt spännande att leva med. Detta säger också Maken, inte med ord kanske men jag förstår att det är så.
Häromnatten:
Jag: - Släck lyset!
Maken: - Det är ju släckt!
Jag: - Ja, det ser hela mörkt ut faktiskt när jag tänker på det!

Jag sov. Minns ingenting.

En natt tidigare.
Jag: - Vad ska vi göra med Dvd´n, den bångnar ju?
Maken: - Va?
Jag: - Du ser ju, dom går ju isär!
Maken: - Vad menar du?
Jag; - Jag har då inte tänkt diskutera det med dig när du lika inte förstår!

Zzzzzzzz

Maken säger att jag låter helt klarvaken. Helt pigg, som om det vore mitt på dagen. Jag kan sitta upp och titta mig omkring.
Jag har inget minne alls av dessa händelser.
Jag kan visst bli förbannad också, när han inte förstår vad jag menar..
Börjar bli lite orolig att jag ska börja gå i sömnen också, kanske ramla i trappan..
Vem vet vad jag hittar på?


Nu ska jag dra upp ärmarna (jag skar sönder en långärmad tröja med skärkniven häromdagen, för ärmen hängde i vägen.) och försöka sy några stygn som är rätt för en gångs skull.
Måste undvika sistaminutenpaniken då jag ska sy färdigt, packa in och posta innan julen är överstånden.
Orka!

måndag 28 november 2011

Göta Petter!

Sa Teskedsgumman. Har sett henne på dvd häromdagen. Minns hur himla bra det var som julkalender. Den gick 1967 men då var jag bara fyra månader så jag minns inte så mycket, men sen gick den i repris 1976.
Så himla bra.


Så himla mindre bra nu säger jag. Det kunde ha fått stanna vid ett varmt barnaminne känner jag nu.
Annars då?
Tja, stormen har bedarrat, vi har fått en mm snö (jäklaskit) och det är kyligt värre. Fast egentligen inte. Så här varmt har det ju inte varit på länge, ja sen före min tid om ni kan tänka er det.
Fast jag fryser i alla fall.

Jag har städat inför advent. Det satt långt inne så perfekt husmoder jag är.
Jag städade endast för att adventgrejerna skulle fram och inte för att det var hrm.. smutsigt.
Jag är ingen gris.

Joruseruatt det är jag nog.
Sist jag Städade (märkte ni det stora S-et) var i maj. Det ni. Jag städade när Maken var iväg och fiskade, sen flyttade vi ut till stugan, flyttade hem i mitten av september, donade inför fisket och efter den doningen så var det ju fiske (tänka sig) och sen gick luften ur.
Har gjort lite punktinsatser vad gäller städning slasch röjning t.ex dammsugning (två långhåriga katter, tack för det), badrummet förstås och lite småplock men nu jäklar.
Städade i dagarna tre. Inte särskilt länge dom dagarna för det orkar jag inte, men det tog tre dar innan jag var färdig. Jag är så himla besviken över att jag inte orkar städa hela huset som jag gjorde förr, det var så härligt att på kvällen känna hur rent ALLT var. En fräsch känsla.
Nu inte så mycket.

Jag dammtorkade ena dagen, och torkade fönster (herreminje, torkade fönster 23:e november, har aldrig hänt förr). Inte för att jag ville göra det igen utan för att jag inte orkat göra det tidigare kanske jag ska förtydliga.
Dagen därpå var det lite pynt, lite golv och sista dagen var det också lite pynt och lite golv. Jag har aldrig sagt att jag är metodisk, som sagt.
I lördags skulle jag stryka mina julgardiner. Det gick rätt uselt. Mest för att jag hade strykjärnet ute i stugan och för att grannen hade lånat ut sitt till dottern sin.
Igår for jag iväg och trotsade skyltsöndagens avspärrningar och köpte ett nytt. Ett avancerat som stänger av sig själv, jag är ju så glömsk nuförtiden. Hjärnan orkar inte processa att kroppen har ont samtidigt som den håller saker i minnesbanken.
Till sist kom gardinerna upp. Julefint värre blev det och så fick jag gå upp och vila med samvetet rent, huset relativt rent och kroppen öm.

Tja, det är väl mitt liv so far...
Ont. Trött. Orkeslös. Matt. Svag.
Så himla intressant för er att besöka min blogg och få läsa om all jäkla trötthet. Men vad ska jag annars skriva om? Jag orkar ju ingenting.

En reflektion. Jag tycker det är märkligt att sossarna själva hellre har Reinfeldt till statsminister än Håkan Juholt. Tycker dom socialdemokratiska väljarna det skulle jag avgå pronto om jag var Håkan Ljugholt.
Tycker det är märkligt bara.
Inte så att nu detta är ett tecken på att detta ska bli en politikerblogg (moahahaha) men bara en liten reflektion från min sida. Det kommer kanske fler om jag orkar skriva fler inlägg...

Förresten en reflektion till:
JäklaPernillaFuckingWahlgren med sina perfekta julmyshemmahosmigreportage. Så vill jag också ha det. Fast hon har ju så från oktober har jag läst, för alla reportages skull. Det hinns ju inte under vanliga dödligas juletid.
Orka!

tisdag 15 november 2011

Om att vara duglig

Tja, om hur det är att vara duglig får någon annan skriva om. Duglig betyder samma som effektiv och det säger ju allt när det gäller min duglighet.
Fast jag har varit på återbesök till Sunderbyn, i fredags på kir.mott, årsbesök för operationen. Allt såg finfint ut, värdena låg bra och jag har varit duktig sa hon.
Fast duktig har jag inte alls varit. Häromdagen har jag varit till dietisten i Sunderbyn och där var det annat ljud i skällan.
Ät mera. Oftare. Stava på. Oftare. Drick bättre. Ät fler vitaminer.

Det här är inte jag. 
Och bilden har jag snott från internättet.



Där fick jag så jag teg.
Nu har jag lovat att försöka få in lite mer mat i vardagen. Kanske t.o.m ett lagat mål som kallas lunch.
Fast jag tycker jag är duktig. Fina proteinvärden och blodvärde. Jättefina var dom sa sköterskan. Eller kanske inte att dom var jättefina men dom var iaf bra. Sen det där med jättefina är väl mer en efterkonstruktion från min sida.
Fast jag har slutat med blodtrycksmedicinen. Det är väl jättebra? Jag är fortfarande en bra bit från normalvikt men jag har ändå normalt blodtryck nu. Det var glädjande.

Och så har vi ju beställt en ny bil. Det ska bli roligt. Vi har lite problem med den vi har och kommer snart att behöva lägga ner lite pengar på den så då passar det bra med byte. Och då till en mer bränslesnål bil. Betydligt snålare kan jag tillägga. Fast den är så stor.
Känns rätt ok just nu, fast då är den ju inte betald än heller ;)



Annars gör jag ingenting. Orkar inte ett skvatt. Där var dietisten snabb att inflika att det nog också kunde bero på min lite svaga diet. Hälsomässigt svag alltså.
Jag har lovat försöka, men va tusan, mat sex gånger om dagen, vem äter så? Jag ska dock göra mitt bästa och vara glad om jag kommer upp i fem gånger dagen. Eller fyra. Bra så.

Ni har väl märkt hur flitig jag är på att blogga? Och hur ofta jag hälsar på hos er. Jag väntar ännu på lite ork och driv, det vacuum jag lever i nu är nästan skrattretande. Ta fram dammsugaren och dra några drag på golvet känns som en stor bedrift. Torka av diskbänken är nästan för mycket för mig så ni förstår att det är låg energinivå just nu. Hoppas på bättring vad det lider.
Inte ens roliga saker är roliga längre. Därför är jag lite off för närvarande, men jag avser att återkomma på internätet lite oftare i framtiden.
Jag ska bli piggare. Jag måste.
Det är ju inte så att huset städar sig själv, fönstren är skitiga, det är saker överallt, bokföring så jag drunknar...Orka!

Imorgon ska vi åka på en liten myshelg. Vi firade ju femårig bröllopsdag häromveckan men något firande blev det inte så nu ska vi åka på en mysvistelse på hemlig ort. Inte till Sundsvall där vi inte kan vara utan att det blir fullt schema så vi far någon annanstans. Det ska bli jättehärligt. Bara mysa och se oss omkring lite. Me like.

Bild stulen på nätet.

fredag 4 november 2011

Ämne: Kajeländet i bilder

Som sagt, vi byggde ny kaj för ett par år sen, vi har alltså fått avnjuta den i två somrar. Vad den kostade vet jag inte men det blev ju inte billigt. Vi kedjade och bultade fast de tjocka reglarna i sten. Vi stenade runt kajen för att ffa isen skulle ge fan i att lyfta eländet. Det är främst det som är faran med landfasta kajer, isen och högvatten.

Ny såg den ut ungefär så här.
Rak och fin, ok det ser lite snett ut på bilden men det var ganska plant. Gamla båten
ligger och kluckar bredvid.

 Efter ett år såg den ut så här när vi kom ut på våren, se bild nedan.
 Isen eller högvattnet i höststormarna hade lyft upp kajen så att en bult stack upp mitt i kajen, brädor hade gått av och kajen hade flyttat sig ca 2 dm åt hamnsidan. Fint? Njae, inte värst men ändå fortfarande fullt användbar.

Nu då?
Bilden är klickbar så ni ser tydligt eländet.
Nu när vi kom ut till stugan såg det ut så här. Notera att kajen ska vara på andra sidan. Där finns numera ingenting. Inte ett spår efter kajen finns det. Högvattnet (128 cm) hade lyft kajen så att kedjorna har slitit av reglarna och det har lyft hela kajen rakt upp, sen har den flutit iland på andra sidan och där ligger den nu, för vidare infrysning när inlandsisen kommer. Sen kommer isen att bryta sönder den i mindre delar men förhoppningsvis kan vi återanvända lite material. Men det är långt från säkert. Det går däremot inte att bärga den som det ser ut nu. Den är för tung.
Lägg dock märke till att den är helt intakt. Den är rak och fin, landgången har förvisso gått helt av men den sitter fortfarande kvar (lite åtminstone) i kajen.

Förmodligen har detta skett för att jag inte ska kunna flytta ut tidigare nästa vår. Mest troligt därför. Jag kan nog få båten i sjön med hjälp, jag kör själv, kan ta ut packning och katter själv men... lägga till vid cementen gör jag inte, det blir inget kvar av båten och dra upp den i sanden går väl an men då kan man ju ge sig fan på att det blir lågvatten och då orkar jag inte få båten i sjön igen.
Himla synd om mig är det. Till våren alltså, ja lite nu också men värre till våren.
Så är det att ha landfast kaj där vattennivån hissar 2,7 m från lågvattenlågmärke till högvattentoppnotering (som Maken varit med om, sen har det säkert varit värre andra tider)


måndag 31 oktober 2011

Blir jag något latare så faller jag i koma...

Livets nödtorft. Det är fina ord som betyder olika för var och en.

Det var väl ungefär det jag har att säga idag. Och det var inte mycket det. Det var det som först föll i mitt sinne när jag satte mig ner vid tangentbordet. Men det var inte det jag tänkte skriva om, nu kom jag på det..
Jag är lat, nästan kriminellt lat.
Jag har beslutat vänta tills imorgon då Maken kommer hem och då först lägga in första växeln.
Det känns lagom.
Idag har jag faktiskt hämtat ett paket från Ellos. Det tog tre minuter att köra dit, hämta och åka hem. Sen provade jag lite kläder. Jackan som såg lovande ut var föga lovande när den kom på min kropp. Storleken var bra fast ärmarna var så kotta så kotta. En dm till hade dom fått vara för att slippa frysa om handlederna när jag höjer armarna från lodrät position.
Tja, annars då?
En tunika var ok, resten lite blaha blaha.
Det är kul att vara jag nästan jämt.

Fast häromdagen fick jag ett ryck och shoppade. Jag hade lite tid över när jag väntade på Tapanibussen med vilken jag skulle skicka ett paket rom ner till sydligare breddgrader.
Då susade jag in på skoaffären med ovanlig energi, provade lite stövlar och vips hittade jag ett par snygga som jag köpte. Jag stod vid kassan och vips hade jag köpt en halsduk och ett par vantar också.
Sen gick jag in och köpte mig tre par Sloggitrosor, i mindre storlek än dom förra som säckar så sexigt över röven på mig.
Det hela gick på under 10 minuter, och då fick jag köra bil och parkera mellan ställena.
Sån är jag. Fastshopping är min melodi.
Fast shoppa hemifrån är ännu mer i min smak, fast nu gick jag ju bet på vinterjackeeländet så nu måste jag in i någon affär och kolla efter jackor också. Skit också.
Jag hatar att shoppa.
Hate it so much!
Är jag ensam? ...nsam ...nsam ...nsam (det symboliserade ett eko om någon missade min symbolik)

onsdag 26 oktober 2011

Kanske jag skulle tvätta en tvätt till? Eller varför inte njuta av fiskstanken så länge det går?

Milda Matilda så trött man kan vara.
Igår gjorde jag ingenting förutom tvättade. Tvättberget minskar inte. Det ökar. Detta eftersom den smutsiga tvätten inte finns i tvättkorgen utan utomhus.
Först har jag tvättat undan innetvätten och nu har jag börjat med utetvätten. Det innebär att fiskförkläden nu valsar runt i tvättmaskinen. Max tre i varje maskin.
Det stinker hemma. Fisk.

Jag tvättar bara tre åt gången så att det finns plats för dom att tumla omkring och kanske släppa lite fler fjäll när dom lika håller på.
Vi har många förkläden. Många tvättar blir det.

Det var väl ett intressant inlägg. Ni måste ha saknat dessa innehållsrika inlägg som ger er något att grunna på under dagen.
Maken är och kör ner båten. Som vanligt har det blåst ordentligt, nu har dom inte långt kvar. Det blir skönt när båten är på land och vi kan slappna av.
Men som det nu är så försöker jag kombinera avslappning och tvättning. Det går ganska bra. Slappa är jag ju en fena på så det är bara att försöka pilla in en tvätt här och var så känner jag mig lite nyttig samtidigt som jag är onyttan själv.

Nu när jag har glatt så många med mitt vansinningt tankeväckande inlägg ska jag besöka några av er. Inte så att jag bara delar ut mina gracer till några få utan att ryggen är öm och vill inte sitta så länge. Därför portionerar jag ut min bloggläsning på hela dagen.
Detta var väl också intressant att veta?
Herregud vad har ni gjort utan mig? Vänta svara inte, låt mig fortsätta inbilla mig det jag vill inbilla mig..

fredag 21 oktober 2011

F.U.C.K!

Fiskemässig Utryckning Civila Kläder!

Fisket är slut. Fatta. Slut.
Det är jag med.
Igår var sista fiskedagen, idag har vi lite rom att ta hand om men det tar max en timme (vi steg upp kl.04 för att hinna göra  ordning rom som ska åka ner till Sundsvall nu på morgonen, så mer än hälften är ju gjort redan).
Sen ska lokalen skuras, vilket tar mer än en timme men .... fatta. Det är över.
Ok. Över och över. Nu ska det som sagt skuras lokal, vi har specialmedel som ska skummas på, medlet ska få dra och sen spolas bort. Torksilarna ska högtrycktvättas, förkläden ska tvättas, hinkar ska diskas, fisklådor likaså och sen ska alla fiskekläder tvättas både en och två gånger. Mm, mm mm..
Känns superlätt att ta hand om det sista... För nu är det lugnet som hägrar.
Snart iaf.

Ikväll ska vi äta oxfilé med hasselbackare. Till det ett glas vin och efteråt ska det bli cheesecake med kolasås och flarn...För nu ska här firas!

Idag åker Makens fiskekompis som bott hos oss i husvagn i fem veckor och till veckan ska båten köras ner till Sundsvall, då kommer en annan kompis upp från Alnö för att hjälpa till vid nedkörningen.
Sen tar det väl en vecka kanske innan Maken är hemma igen, båten ska ju lyftas upp på land också och lite annat måste göras därnere men sen...

Jag filurar på om jag ska städa huset mäpan Maken kör ner båten eller om jag helt enkelt ska slappa.
Det lutar åt slappandet.

Jag vill också tacka för alla resuméer, dom satt fint. Och sen kom det en fråga om jag jobbar eller vilar upp mig efter min blodförgiftning. Svaret är att jag jobbar. Förstås. Så gott jag kan. Vi är ju egna företagare och det vet man ju att dom kan ju aldrig vara sjuka.
Men nu hägrar som sagt lugnet. Och med det blogglusten kan jag tänka mig. Nu snart får jag ju tid till annat än att ringa ut anställda, rengöra och packa rom, skicka rommen hit och dit och annat fiskerelaterat.
Kanske att jag t.o.m syr lite. Vem vet. Inte du. Vem vet. Absolut inte jag... ;)

Hoppas vi inte skrämt bort Jonas (fiskekompisen från Sundsvall) med allt fiskejobb, det är ju trots allt många veckors fiske som väntar till våren. Minst sex-sju veckor ska han kämpa på med strömmingen, stackarn.
Men han är stark och villig.
Som en karl ska va´.
Iofs så är han ju ung, alltså en ungdom och det är inte vi precis. Men han är fiskeintresserad och intresserad av att tjäna pengar.
Perfekt fiskekompis m.a.o.

Trallallalla, idag ska jag tralla hela dagen tror jag.

lördag 15 oktober 2011

Herreminje

En månad sen sista inlägget. Otroligt. Så flitig jag varit. På andra områden.
Tyvärr hamnar bloggandet längst ner på min lista just nu, på samma plats som städning, tvätt och tja, allmänna hushållssysslor.

Ni, mina bloggvänner, det skulle vara finfint om ni kunde komma med en resumé om vad som hänt er från.. tja, säg i somras. Jag har inte läst bloggar heller, annat än någon rad då och då, så jag är vanvettigt ouppdaterad på det mesta som hänt i bloggvärlden.

I övriga världen också förresten.

Orken räcker inte ens till fiskeglamouren som pågår just nu. Nu är det fiskfjäll, stövlar och hårnät som gäller.
Jag har ju varit sjuk också, det kändes som om det behövdes lite mer glamour i vardagen än bara lite fiskfjäll så jag tänkte att jag drar till med en njurbäckeninflammation. Så det gjorde jag.
Åt en kur antibiotika i mitten på september för UVI, blev inte riktigt bra men hade inte tid att tjafsa med vårdcentralen utan jag tänkte så listigt att det går väl över, eller så fortsätter det helt enkelt.

Fisket började. Då blev det fullt upp. Men helt plötsligt började jag känna mig risig. Frossa och blod i urinen. Tänkte ändå att det går väl över. For till VC men där skulle jag få vänta så jag hade inte tid med dylikt just då, jag hade ju personal och jobb hemma så jag for hem igen.
Dan därpå var jag dock tillbaka, med urinprov i fickan och då fick jag komma och prata med sköterskan. Hips vips satt jag hos min doktor, fick ta CRP (snabbsänka) och när den visade 288 (lagom är 10) så var det bara att åka upp på akuten.

Och visst, hade min UVI hoppat upp längs urinröret och in i ena njuren. Basiluskerna hade kunnat stanna där men varför inte gå vidare ut i blodet och ge mig en sepsis (i vard. tal blodförgiftning) ?
Hamnade på IVA pga lågt blodtryck och hemskandes hög puls.
Några dagar med dropp, både vanligt och antibiotika, så hade svaren kommit på blododlingarna och då hade vi svaret på vilken antibiotika jag behövde. Så fick jag den och fick komma hem...

Hemsk feber har jag haft, mellan 38,5-39,4 i en vecka, men den är borta nu. Det känns jättebra men orken finns inte, inte ens den gamla dåliga orken finns kvar. Nu finns ingen ork. Jag flåsar efter 15 m på plant underlag, flämtar som om jag kört ett maraton.
Tur vi har anställda säger jag.

Nu har vi en vecka kvar. En jäkla vecka och sen är det finito. Gud så skönt. Det har varit tidernas värsta fiske någonsin, inte pga resultatet utan pga ork och stress. Gu va vi ska sova sen. Sova sova sova.
Åtminstone vila vila vila.

Båten ska köras ner så fort det går, tas upp och vi har diverse romleveranser att sköta men sen.... hur jag längtar till lugnet... Fatta. Lugn...

fredag 16 september 2011

Nu jäklar är jag hemflyttad och slut.

Vi flyttade hem i tisdags. Tidigt, sisådär kring 7-tiden var vi hemma, med katter och hela skiten. Varför så tidigt undrar den vetgirige, jo för att jag skulle på mammografi kvart i nio.
Vi tänkte flytta hem redan i måndags men eftersom det regnade småspik hela jäkla dagen samt att det var sydliga vindar av det omilda slaget så fick vi vackert lov att vänta.
Eller vänta och vänta, vi for hem en sväng när det såg oregnigt ut, men tjugo meter ut från kajen så började det spöregna och då var det ju redan för sent för att vända. Vi for hem med några väskor packning samt att vi svängde förbi storbåten och kollade så att den inte mosade någon annan inte ont anande båt där de kastade sig omkring i de djupa vågorna.

Väl ute igen var vi sjöblöta. Det skumpade friskt på havet kan jag säga. Regnade gott också. Vi eldade bastu och såg på hyrd film på kvällen fast jag somnade efter en tredjedel. Laddade inför dagens hemflytt istället.

Det har varit hektiska dagar sen hemflytten. Det känns kul. Inte.
In med kattburar och packning. Släppa ut Homer i badrummet och sanera rumpa och bur då han tokskiter i buren bara för att han eldar upp sig så fasligt.
Packa upp lite si och så. Iväg till mammografibussen, platta ut dom toppiga brösten både på längden och tvären och sen hem och röja vidare.

En sväng skulle jag ta och handla lite. Vad hände då tror ni?
Ja, ni kan ändå inte gissa. Nu behöver ni inte kolla vad jag skrev i förra inlägget, glöm det bara..
Jag krockade med vår egen jävla lastbil. Körde in i bakgavellyftskiten som var utfälld av en Make, men jag såg inte den utfällda jäkeln och körde bara iväg. Jag hann ju inte många meter då jag kände det skrapade men då var det ju så dags. Det var bara att köra vidare och sen ut och beskåda fanskapet.

Efter att ha gråtit, svurit och önskat bilar och allt jäkla rullande åt fanders så var det bara att kontakta försäkringsbolaget. Det gjorde Maken. Jag grät mest. Jag var orolig att någon märklig klausul skulle tala om för oss att just krock med bakgavellyftar på egen gård var något som försäkringen inte skulle täcka. Dom kan vara luriga försäkringsbolagen,
Men så var det inte.
Som om vi inte har nog med jobb att utföra innan fisket drar igång på tisdag.

Iväg till karosseriverkstan och visa upp eländet. Får vänta tills dom har tid att göra det. Mäpan vi var där så kom en annan idiot dit också med plåtskador på sitt fordon. Måste ha varit en jäkla kvinna som körde. Det fattar ju vem som helst.
Jäkla skit.

Igår var vi och köpte en spis. Inte för att vi har krockat med spisen eller tappat den i badrumskaklet utan för att vi har tagit ut vår hemmaspis till stugan och nu stod vi där vackert med ett 60 cm hål i köksinredningen. Spis behöver vi har vi kommit fram till.
Men dyra är dom.
Induktion känns inte viktigt, men vi hittade en vanlig spis med varmluftsugn till billigt pris. Vi har nog med utgifter just nu.
En självriskutgift känns ju himla onödig just nu, men det är bara att gilla läget och köpa spis och lämna in biljäkeln.

Och så tvättberget på det. Varför kan jag inte vara rik som ett troll utan bara ful som ett? Tänk att ha gott om pengar, hyra in lite hemhjälp och säga fixa det och det... Gah...
Nu har jag inte högar av pengar att röra mig med så jag får vackert ladda maskinen och tvätta ner berget själv, tills det bara är en liten kulle. Så himla orättvist.

Nu håller vi på med projekt Skräpboda. En boda utan golv, härligt bara det, med sorkskit och vanligt skräp varav en hel del från förra ägaren. Det röjer vi just nu. Med ansiktsskydd. Igår for vi med ett jäkla lass till tippen och idag ska vi med sista. Sen ska vi sätta en presenning på marken därinne och lagra långlagringssaker, t.ex bollar, korkar och diverse viktiga saker som jag inte vet vad det är..
Så kul har jag, hur kul har ni?

Jo, jag har fått awarder. Härligt och kul. Ska ta itu med dom nästa inlägg. Vilket kanske inte dröjer två veckor utan bara någon dag. Vi får se.

onsdag 31 augusti 2011

Självklart inte

Naturligtvis förstår jag att ingen av mina bloggvänner var ute och körde som tokar i söndags. Naturligtvis inte, jag omger mig inte med kreti och pleti.
Det var andra lusiga människor förstås, själv kör jag som en gud eller åtminstone helt perfekt.
Eller som Maken så fiffigt uttryckte det mäpan vi körde bakom en alldeles säregen idiotisk bilförare.
"Vart är alla på väg?, kan dom inte hålla sig hemma, måste dom vara ute och vimsa omkring hit och dit?
Varje gång vi är på väg någonstans är det likadant"
Så sant som det var sagt.

Nu ska jag delge er några fler reflektioner från min resa på kustvägarna.
Ica Nära, 5 km (såg en skylt vid vägkanten)
Inte fan vet jag, men nog tycker jag fem km är lite långt bort för att vara nära. Vem vill gå med tre matkassar i fem km?
Fast Ica Fjärran är nog inte så gångbart inom reklambranschen.

Sen en skylt till:
Trafikanten, ta en paus, 2 min.
Två minuter!? Vem fan får sitt kaffe och kan dricka det på två minuter. Är det ett löpande bandfik, ställ dig på bandet vid dörren, få ditt kaffe och drick på vägen ut innan du tippar av löpbandet på baksidan.
När jag pausar vill jag  nog gärna pausa något längre än två minuter. Fast det är klart, Makens löfte om många och rejäla bensträckare föll ju rätt platt. När vi stod vid lastbilen på p-platserna vid vägen så gick han fyra steg och sa: "Nu reser vi"
Det kanske var tvåminuterspauser det, men på en Trafikantenplats vill jag nog gärna ha någon extra minut.

Sånt där kan jag sitta och klura på under långa km.

Det är höst. Det är kallt ute men vackert, sådana där höstdagar jag kan önska det finns massor av. Imorse kom en man körandes med en liten båt och skulle lägga till hos oss. Jag hade kikat i kikaren för att se vem det var, halv 9 på morgonen får vi sällan besök. Mannen var klädd i mystiska självlysande kläder så jag steg med raska och bestämda kliv ut och ner på kajen.
"Söker du nån?" frågade jag med lite ovänlig ton.

Det visade sig att det var S som kom från Vattenfall, jag kände inte igen honom med mössa på. Vår elmätare hade slutat bete sig som elmätare ska göra så han kom för att byta ut den.
Kände mig lite dum, men förklarade att jag trodde att han var från Kustbevakningen (eller Kustwaffe som det heter när man är i min bransch). Då förstod han till fylles.
Det gör de flesta här.
Kustwaffe är inte populära och det finns en sajt där dom säljer kläder med fyndiga Kustwaffetryck på. Vi ska handla av dom snart, fast jag tycker det vore något osmart att ha en keps med texten "Kustbevakningen, för dig som inte fick bli riktig polis" när man är ute och fiskar. Maken vill ha en sån keps, och jacka.
Det är snart jul, vi får se vad tomten kommer med ;)

Sen ett  litet boktips till er som gillar att läsa. Johan Theorin, lägg det namnet på minnet. Han har skrivit flera böcker som är spännande och med fantastiska skildringar kring livet förr och nu främst från Öland. Lite suggestivt och fantastiskt bra, åt deckarhållet men ändå inte riktigt! Jag ska ta upp dom i min bokblogg senare, jag har läst tre, den sista har jag läst ut idag, Blodläge.

Läs!

måndag 29 augusti 2011

Hemma är bäst

Nu har vi kommit hem igen.
Vill passa på att tacka gratulanterna både här på bloggen och på FB, tack, det värmde en stackars födelsedagsresenär.

Det var jättetrevligt i Sundsvall, eller ute i Spikarna kanske jag ska säga för det var där vi var.
Resan var lång men den gick förhållandevis bra, trött och öm visserligen men ändock på benen när vi var framme. Hela resdagen gick i dimmornas tecken, först framme i Sundsvall sken solen och det gjorde den bra. Hemresan gick också i dimmornas tecken, fram tills vi närmade oss hemlänet, då såg vi solen igen. Fast hemma var det faktiskt mulet och blåsigt.
Men det sket jag i.

Katterna hade varit inlåsta och intejpade (alltså inte katterna utan kattluckan var förtejpad) i nära på tre dagar, utan tillsyn. Så djurvän är jag. Risken med kattvakt är ju att någon av dom slipper ut och då inte går att få in igen och det vore värre för en hönsmamma 65 mil därifrån.
Bägge katterna satt och väntade på oss när vi kom ut, dom känner igen ljudet från vår båt, de satt i fönstret och jamade.
När vi låste upp så for det ett grått streck och ett streck som var svart, vitt och gult ut genom dörren. Sen kom dom in igen. Och sen gick dom ut. Och kom in. Så höll det på en lång stund.
Vi människor gick också ut och gullade med djurisarna och det var så roligt för djurisarna gillade att vi gullade med dom. Vi var efterlängtade.
Kattlådan var full av skit så det luktade inte rosor inne. Men katterna hade både mat och vatten kvar och var i god vigör. Glada som glada djur kan vara.
Dom sov nog mest.

Det där med luckan var lurigt tyckte dom, dom hade krafsat lite i tejpen men se den gick inte att forcera. Därför var det lurigt nu när plattan framför luckan var borttejpad igen. Det gick ett bra tag tills dom tordes försöka ta sig ut igen. När dom till slut gjorde det och det gick bra så fick vi åtskilliga bevis på att luckfunktionen fungerade igen. Ut och in-syndromet kallas det.
Bägge katterna har varit upp i sängen i omgångar inatt. Dom gillar oss. Jättemassormycket.

Nu är allt som vanligt igen.

I Spikarna var det trevligt. Vi var bortbjudna på surströmmingsfest på Lysnatta och det var jättekul. Då var det lysande marschaller överallt längs kajerna. Här hade jag ju kunnat illustrera det med fina bilder men jag hade glömt kameran i Sjöbodan. Vackert värre. Vädret var mulet men varmt. När vi kom hem efter tolvslaget någongång var det 19 grader varmt. Vi la oss direkt för vi skulle försöka dra iväg i vettig tid på söndagsmorgonen. Jag fick dock ett gallstensanfall vilket försämrade oddsen för tidig avfärd. Ont ont ont gjorde det, jag höll på att tuppa av men slapp.
Tog fyra Papaverinisar och det gick över efter ett tag, tack ock lov.
Hemskt var det  dock. Sitta ute på Spikarna, Maken som hade druckit och med endast en lastbil att tillgå är inte kul när det ska skjutsas in till sjukhus. Särskilt med tanke på att jag inte var i det skicket man helst ska vara i när man ska gå en längre sträcka. Men vi slapp som tur var.

Vår vistelse i Spikarna kan  annars benämnas som bråttom och social. Vi är ju så jäkla populära att alla vill ha en del av oss, så det blev ingen vila och ingen ro för en sjukpensionerad fiskarhustru. Det gick ändå. Nästa gång blir vi en vecka, minst. Vi vill ju också hälsa på alla så det blir ett evigt rännande och med ett evigt dåligt samvete som följd.
Dom är så himla snälla, trevliga och hjälpsamma alla som vi lärt känna där på Alnön. Vi fick en brasa eldad i sjöbodan, för att driva ut funkten. Den drev nästan ut oss också då det blev så jäkla varmt att vi höll på att dåna. Men torrt blev det.
Vi fick låna bil. Vi fick en kylbag med rökt lax och gravad lax, sill och diverse godsaker som stod och väntade på oss. Vi fick färskt vatten utforslat och en massa hjälpsamma människor kom och tittade till oss hela tiden.

Nu är vi dock hemma igen, jag har tagit ut en sjukdag så jag är ute på stugan och gör ingenting. Jo, jag bloggar lite och så har jag delat medicin så helt sysslolös har jag inte varit.
Vädret är vackert, soligt och blåsigt. Riktigt höstväder kan man säga för en massa gula löv har blåst ner, dom passade på när vi vände ryggen till.

Vill passa på att ge fingret till den svarta V70 som körde så lusigt före Luleå. Den vinröda passaten utanför Umeå kan dra åt fanders och den blå opeln vid rondellen i Övik kan läsa på lite om trafikregler.
Sen ska vi bara inte tala om den husbil a la Adria som inte visste vilken pedal som var gasen och som orsakade att vi aldrig fick upp farten inför uppförsbacken. När man kör lastbil gäller det att gasa på ordentligt före en uppförsbacke så man slipper ligga och fila på ettan innan man är uppe.
Sen kan alla som gillar att köra en dm bakom en lastbil ta sig en funderare på om lastbilsföraren över huvud taget ser denna bil ligga så nära, och vad dessa bilförare ska ta sig till när lastbilen måste bromsa in för något. Tänk på det du minibussjäkel samt de tre andra trafikanterna som gillar att ligga folk i röven!

Men annars gick det bra. Borta var bra men se hemma är mycket bättre. Vi har dessutom med oss oxfilé som ska portionsförpackas och som ska avnjutas hela vintern, och första måltiden blir ikväll. Många kilo blev det. Lycka. Vi fick också förvällda trattisar som ska förtäras i såsform till sagda oxfilé.
Mums lär det bli.
Nu är jag så trött att jag ser i kors, eller det gör jag väl inte men ryggen skriker ifrån så jag ska gå till soffan och till min goda bok. Tadaa..

onsdag 24 augusti 2011

Härlig höstdag

Ryggen är lite bättre tack och lov, så vi ska åka till Sundsvall på fredag. Det ser jag fram emot trots att resan blir jobbig. Lysnatta firas på lördagkvällen ute på Spikarna, Alnö och det ska bli spännande att se alla ljus som kommer att lysa på stränderna. Om vädret tillåter det vill säga.

Idag har jag städat i dasset. Det var jättejättekul. Det låg drivor av döda flugor och tanken slog mig om det hade varit intressant att veta hur många fluglik det var. Dock inte så intressant att jag räknade dom, ni får tro mig på mitt ord att dom var många. Jättemånga.
Dom låg döda i själva dasset, inne där man sitter och skiter. Och dom låg döda där själva skiten hamnar, under brinkan. Jag bytte i dassbyttan, sopade, torkade och Radrade. Radar är en av mina närmaste vänner, sommartid.
Nu är det fräscht därute och åter en glädje att besöka torrklosetten och ingen risk att kväljas av flugliken.

Jag börjar dessutom känna av en UVI så jag besöker dasset flitigt.
Pinkade i en burk imorse. Det brukar jag göra för det är så himla kul att försöka pricka ett litet jävla rör med den icke precisa strålen och pga detta pinka sig själv på fingrarna.
Nu pinkade jag dock i på fingrarna i onödan för det blev ingen stadstur för mig idag så jag får göra om eländet i morgon bitti.

Ibland så luras själva infektionen som gör att vissa dar känns det bättre så jag tror att den är borta, och andra dar är hemska och jag bestämmer mig för att lämna in ett prov och få en kur.
Sen luras den ibland trots att jag fått en behandling och jag känner mig nästan bra efter avslutad kur för att symtomen sedan återkommer efter en vecka med oförminskad styrka.

Då är det kul att återvända till vårdcentralen med nytt prov och bli ifrågasatt av sköterskan igen. Dom gillar att ifrågasätta på ett sånt sätt att jag undrar om dom tror att jag sparar lite urin i blåsan bara för att jävlas med dom och inte för att jag har problemen pga ryggen.
Dom gillar också att tipsa om tranbär och att man ska dricka mycket, gärna med en ton som gör att jag känner att jag förmodligen är lite förståndshandikappad alternativt att jag bara är besvärlig eller att jag väljer att vara sjuk och ha ont istället för att äta/dricka tranbär och vara frisk.
Det är lite bättre på den vårdcentral jag går på nu, men tendensen finns där.

Vädret då?
Här har det varit ruggigt väder länge, hade vi inte fått ström så hade vi varit tvungna att flytta hem, så molnigt har det varit och förra kylskåpet skulle ha gett upp för länge sen. Men inte vårt nya kylskåp, det knatar på i ur och skur ;).
Idag har vi dock soligt och vackert höstigt.
Nu  har vi väl sisådär tre veckor kvar härute innan vi måste flytta hem och kavla upp skjortärmarna inför fisket. Jag hoppas hösten blir lång så vi kan flytta tillbaka ut efter höstfisket och nedkörningen av båten. Hoppas  hoppas.
Det skulle vara sagolikt att få åka ut hit, vila upp sig efter fisket och slappa framför tv:n mäpan brasan knastrar, kanske fiska lite, läsa, dra lite ström och bara vara.

Vi åker som sagt på fredagsmorgonen, jag får tillbringa min födelsedag i lastbil men det gör ingenting. Det är inte mycket att fira numera. Jag har firat tant länge nu och lär fortsätta med det tills jag firar gumma.
När vi kommer fram ska vi grilla med ett gäng vänner. Vi samlar ihop dom för vi hinner inte fara omkring och hälsa på alla, inte när vi bara ska vara till söndag morgon. Lördagen är som sagt Lysnatta och då ska vi visst äta surströmming hos Micke och Diana.
Mums.
Vi åt förvisso suring häromdagen, Mannerströms såklart, vi fick en hel kartong av salteriet. Det smakade super, trots att det är årets. Jag är mer förtjust i fjolårets för den smakar mer, men vi har ätit upp fjolårets och får vackert lov att börja på årets. Salt och gott var det. Jag åt mer än vanligt för det var så jäkla gott trots att vi har ätit surströmming många gånger i sommar. Jag bryr mig föga om premiären utan njuter när det än blir.

Nu ska jag gå och leta upp en bok att läsa. Konstigt nog har jag läst ut alla böcker jag inhandlat till denna sommar, även dom som jag beställde från Maken förra veckan som födelsedagspresent. Undrar dock om det inte är så att dom som spenderar sin födelsedag i en lastbil får extra bokpaket som plåster på såren, jamena ingen tårta och bara sitta i bil utan minsta gratulant....
Så måste det vara.
I en värld fylld av orättvisor måste det vara så.
Visst?



lördag 13 augusti 2011

Vad jag är less...

Inte på sommaren om ni trodde det. Absolut inte. Jag skulle gärna börja om med maj igen.
Nej, jag är less på rygghelvetet.
Ibland går jag omkring som en 97-åring som dagen innan brutit bägge lårbenshalsarna, nästa stund skuttar jag omkring som endast en 84-åring med bara en trasig jäkla lårbenshals kan göra.
Är så jävla less.

Order från högsta ort lyder att jag ska ta det lugnt. Det är lätt att hålla för det går inte göra något annat än att ta det lugnt. Har ont långt ner, kring svanskoteområdet och det gör så inihelvete ont ibland så jag skulle kunna gråta. Mitt vanliga ryggont är naturligtvis också kvar, fast det sitter några hack högre upp. Mina diskbråck är placerade mellan L3-S1 och det är ju hyfsat långt ner men nu gör det skitont ännu längre ner. Som att det inte räckte som det var tidigare.

Så himla less.
Vi har planerat in en tripp till Sundsvall när jag fyller år, jag fyller inte jämnt om ni nu trodde det utan jätteojämnt, men det är en ljusfest där då, i Spikarnas Fiskeläge som vi tänkte besöka. Vi kan då bo i den sjöbod vi är i begrepp att köpa.
Det skulle vara så himla trevligt, träffa våra goda vänner och få uppleva ljusfestligheterna.
Vi tänkte ta lastbilen ner för att transportera diverse grejer som ska ner till både kompisarna och kompisarnas kompisar. Sen har vi lite att transportera upp igen. Vi får se, lastbil är ju inte lika bekvämt som personbil om man då bortser frånvaron av AC´n som vi lider av just nu.
För att kunna åka om två veckor krävs en bättre rygg, och därför iakttar jag stillhet och eftertanke just nu. Denna skitrygg är inget trevligt resesällskap. Humöret på den som ryggen sitter på falerar också av nämnda orsaker.
Skit. Skit. Skit.

Sen ska vi ju bara inte nämna fisket som startar 20:e september. Jag MÅSTE bli bättre tills dess, annars går det åt helvete. Ursäkta svordomarna men dom krävs för att beskriva eländet, attan och fy funkar skitdåligt i detta sammanhang. För mesigt för mig också, jag är en sjujäkla kvinna på svordomar, det låter fult men passar min uppenbarelse ganska väl.

Man hade ju kunnat tänka sig att 35 kg mindre på en kropp som min borde göra stor skillnad. Det har det väl gjort också men tanken var ju att bli mycket bättre, inte sämre.
Orsaken till denna försämring är en förbättring. Låter märkligt och det är det också. Låter något för bra för att vara sant är det också oftast så, samma om det är märkliga ting vi talar om.

Jag har blivit mer rörlig allteftersom kilona försvunnit. Jag har inte gjort andra saker än vad jag skulle ha gjort förra sommaren men jag har gjort mer av allt. Vi har aldrig fått så mycket gjort som denna sommar, trots högsommarvärme både juni och juli. Och det har varit så kul att få det fint, få bort bråte och fixa en massa småprojekt och vi är jättenöjda med vad vi åstadkommit men det kom inte utan andra vissa bieffekter. Synd nog.
Jag har burit, målat, dragit, röjt, bränt, fixat och donat. Även om det inte är tunga saker alla gånger så är det för mycket för min kropp. Ni som är friska bör vara tacksamma för det.
Samma bör jag vara för att det inte är värre än vad det är.
Men det är jag inte.
Jag är less på att det är så jäkligt som det är, att det kunnat vara värre är bara en tidsfråga liksom.
Det är kul att vara jag helt enkelt. Små saker hela tiden blir för mycket och nu när eftertanken och  efterklokheten drabbat mig så är det bara lugn som återstår. Jag gillar lugn, det är inte det utan det är orsaken till att det ska tas det lugnt som oroar och irriterar mig.

Maken är och målar storbåten. Den är uppe för service och då kan målarjobb ske. Han är flitig han. Jag har vikt tvätt, tinat sikar inför kvällens rökning, klappat katter och läst.
Igår fick jag en massage av Maken i bastun. Hade ju varit trevligt om det var en erotisk massage som efterföljdes av hett och ångande sex, men som ni förstår så var massagen av annan kaliber. 




Men minst lika skönt.
Efter en het bastu  masserade han min nacke, det är ju själva fan att också nacken är så ond och stel, och massagen gjorde lite sus i musklerna. Satt i länge. Har en låsning på ena sidan som slår till ibland och som gör att jag inte kan titta åt höger eller vända mig åt det hållet.
Gud vad jag gnäller. Men vad huvudet är fullt av talar munnen, eller i mitt fall fingrarna.
Less. Less. Less.

Och inte har jag vunnit på tipset heller, ingen jäkla Triss har slagit in. Plötsligt händer det, my ass...
Tänk vad lite pengar hade kunnat glädja mig i min eländiga varrdag som kompensation för mitt fysiska tempels förfall. Lite pengar att sprida omkring mig, lite tyg, lite färg och lite roliga saker att piffa upp hem och stuga med. Men icke. Vi har haft en ganska fattig sommar, på pengar alltså, annat  har varit rikt. Elen känns fortfarande ny och lyxig. Det är nästan att man vill gå och titta i frysen bara för att den finns. Så lyxigt känns det.
Men smakar det så kostar det ju också. Och inte småslantar heller.
Längtar tills situationen förbättrar sig, som tur är brukar den ju göra det. Så småningom. Förhoppningsvis blir jag både mindre fattig och har mindre ont lite längre fram.
Har iaf färdigt med personalen i höst, det känns skönt. Jag är ju personalansvarig (visst lät det fint och aktiebolagsaktigt?) och det känns finemang att den biten är avklarad. Nu är det bara att beta av listan som heter -Att göra inför löjfisket, men det är ju lite tid kvar.
Nu är det ju stillhet och återhämntning som står på agendan.

Nämnde jag att jag var less?
Vill minnas att jag gjort det men om jag inte nått fram med mitt budskap för dagens gnällinlägg så...
jag är less på att ha ont!
*suckasuckasucka*

Nu ska jag gå ut och sitta i solen, ta min bok och låta solens strålar smeka min läckra kropp.
Tadaa...

När jag nu ser det färdiga resultatet av mitt inläggsskrivande så tänker jag lätta upp intrycket med några bilder för er som orkat till slutet. Lite bilder på en del av det vi gjort i sommar.
 Bråte innan bränning.


Gäststugan strax efter påbörjad takmålning.

 Gäststugan efter. Ljust gråblått på väggarna. En säng ska stå till vänster i rummet men vi har inte
hämtat den ännu.

Verandans tak före. 

Efter, ljust och fint.

Bortser man nu från att det är en massa grejer framme som inte ska vara där så blev resultatet fantastiskt.
En härlig veranda som jag spenderat så många timmar på i sommar. Både i sol och skugga. 

måndag 8 augusti 2011

Mäpan tiden går...

Förutom att jag är både smidig och snygg så är jag också kanslist.
Jag har lagt bokhålleriet på hyllan, dvs att jag struntar i bokföringen och tar det när vi bor hemma istället. Härute är det så jäkla segt att internetta. Hemma går det rasande fort. Jämförelsevis.
Jag sitter och skriver faroanalys. Det är vansinnigt roligt. Så roligt att jag istället blir sittande med en god bok, så  roligt är det. Boken alltså. Inte rolig kanske utan spännande. Göra Faroanalys och Livsmedelshygienstänkande är inte lika spännande vilket ni kanske tycker känns overkligt. Det är det dock inte. Overkligt eller otroligt alltså.
Inte alls.
Jag läser om Maria Wern och försvunna livmödrar.
Spännande.

Värmen har trappat av lite. Den tryckande värmen alltså, nu har vi mer vanlig sommarvärme och det är skönt det med. Denna sommar går till historien som den finaste i mitt mannaminne. Solig och grann.
Nu återstår att se om vinterhelvetet blir lättare att ta sig igenom, jag tillåter mig själv att tvivla. Särskilt som mitt minne alltid sviker, jag kommer inte ihåg det jag på morgonen bestämt göra så hur ska jag komma ihåg den fina sommaren som var när det är har gått ett långt tag och är vinter?

Vintern är ett helvete. Minst sagt.

Nå, nu har vi ca 5-6 veckor kvar härute så det gäller att njuta som om varje dag är den sista. Idag ska jag sy lite, det känns mer ok att sy om det inte är 26 grader varmt. Inte för att jag har haft lust att sy i värmen men iaf.
Förra veckan var vi på båtutflykt. Med vår lilla båt for vi ut på en tur med kaffe och fika. Det var trevligt, blåste lite men var varmt. Vi har varit på många utflykter i år med båtar och det är underbart.
Det går en turbåt i vår skärgård i år men vi har inte åkt med den, tycker det är för dyrt. När vi hade besök tänkte vi erbjuda en dylik båttur men våra besökare ville hellre fara med vår fiskebåt så det gjorde vi. Blev billigare också.

Det känns lite synd att när dom nu till slut erbjuder skärgårdstturer så gör dom det med fel båttyp, dom kan bara åka en liten sväng och runda en holme med denna djupgående båt, det hade ju varit fint om dom kunnat åka där det är som vackrast. Fast dom är väl nöjda dom som åker med iaf, dom har säkert inte samma möjlighet som det vi har, att åka själva till dom finaste ställena. Vi har ju egen båt så vi åker ju omkring i vår skärgård ganska mycket på egen hand men för dom som inte har båt...

Maken har lyckats boka upp en fiskekompis för nästa års vårfiske. Denne kille som är en lokal förmåga (där nerifrån alltså) har varit med någon vecka då och då men nästa år blir ett betydligt mycket längre fiske. Mer mängd ska in samt att det ska fiskas in hel del för filé, så det gäller att boka upp honom innan någon annan gör det. I vår har han haft mycket att göra, särskilt när det är långa och jobbiga fisken, och han har flera som drar i honom.
Nu har vi knipit honom. Så nästa år blir det att fiska med en och samma kille, inte hatta med en här och en där, det blir nog skönt. Onödigt att oroa sig för vem som ska ha möjlighet att hjälpa med fisket och eventuellt när dessa kan, när man istället måste oroa sig för att hinna få in sin kvot och på så sätt pengar till brödfödan.
Så skönt känns det.

Vi åt kräftor i helgen. Maken tog ut brödrosten så vi fick rostat bröd till. Vi har ju ström nu, you know.
Tål att sägas igen.
Vi har ström nu.
Finfin Vattenfallsel som kommer till oss medelst kabel och finns närhelst vi önskar det. Inget vi måste ragga ihop själv, medelst solenergi. Inte för att det skulle varit något problem i år, solen har ju lyst som aldrig förr, men det känns skönt att veta att om det blir regnelände resten av sommaren så reder vi oss iaf. Det är ju när det blir sämre väder vi haft problem att klara oss, och sämre väder blir det alltid. Men nu är vi redo för regn och rusk, sol som vind.
Solpanelerna har gått åt som smör i solsken, vi hade kunnat sälja många många gånger så många som vi gjort, ja om vi haft paneler åt alla som ville ha alltså.
Tyvärr hade vi inte det. Då hade vi varit rika nu och inte fattiga.

Vi har tagit ut spisen hemifrån. Sålt gasolspisen så nu värmer vi på elplattor med Vattenfallsel.
Jäklar så långsamt det går numera, värma vatten till diskvattnet tar en evig tid mäpan det på gasolspisen gick på ett kick. Man får ta det onda med det goda. Vattenfall är kanske lite som SJ, vi får ta det som det är, det går långsamt men om man bara har tålamod så kommer man fram till målet. Om man har biljett vill säga.

Men att ta det onda med det goda, se Det gör vi.
Nu hinner jag läsa mycket mera mäpan jag väntar på varmvattnet. Nästa år ska vi köpa en varmvattensberedare, en liten sak som ger oss varmvatten. Särskilt om vårarna och höstarna så blir det ju bra, tvätta händerna i iskallt vatten blir ett minne blott. Och det blotta minnet lär jag ju glömma fort, jag med mitt minne. Ni vet, teflonminnet. Maken tar varje tillfälle han får till att kommentera vikten av att äta mina tabletter, eller så undrar han om jag slutat ta dom och därför blivit så himla glömsk.

Så rart av honom att hinta så där.
Lika rart det är som att höra den rara Maken vissla julsånger mitt i sommaren. Det gör han, och har gjort hela vintern. Vanliga julsånger gillar han inte att lyssna på, men när han själv visslar (falskt dessutom) juliga låtar så går det bra. Ibland sjunger han små strofer med julmelodier, fast han själv satt nya texter, t.ex snick-snack, snick-snack, snickesnickesnick snack, snick, snick, snack.
Ni får själva lista ut hur det låter, prova sjung själv lite och sen kan ni tänka på hur jäkla vansinnig jag kan bli när jag hör det.
Det är rart av en Make att underhålla sin Hustru på sådant vis. Små sånger, kanske i hopp om att ge hustrun lite rara vibbar av kärlek? Julstämning?
Jag tror mitt jag. Ni kanske kan gissa vad jag tror? Om inte så får ni leva i ovisshet, men så mycket kan jag säga och det är att Maken vet vad jag gissar. Och eftersom det fortsätter så misstänker jag en viss ådra av irritationskapande.....

Idag har vi regn och rusk. Detta blir sommarens tredje regniga dag. Det blåser fast från andra sidan så vi har lä just nu, men det regnar. Det gör ingenting. Jag har tagit ut en semesterdag idag. Eller en sjukdag, det beror på hur man ser det. Ryggen är ondsint och nacken likaså, har en envis fläck på ena sidan ryggraden som värker och gör mig stel och öm, det är svårt att titta åt ena sidan. Känns fint att man är i så gott skick.
Imorgon ska jag och hälsa på en Stockholmare som är häruppe i förskingringen. Det ska bli trevligt och det ser jag fram emot. Därför tar jag ut en sjukdag idag, en lugn dag i återhämtningens tecken...

lördag 30 juli 2011

Vilken vecka!

Vi har haft en härlig vecka, Maken och jag. Vi har haft besök från Spikarna, Micke och Diana har hälsat på och bott i vår gäststuga. Det har varit jättekul, trevliga är dom bägge två, och lättsamma att ha som gäster, de hade gott kunnat stanna lika många dagar till.
Det var deras första semestervecka och Diana ville bada. Sagt och gjort, vi for iväg till Nordanskär och badade. Det var härligt trots att jag är badkruka med stort B, fast det var 21,5 grader varmt i vattnet så känns det alltid kallt att doppa sig, men efteråt är det ju svalkande så in i norden.

Onsdag var vi på båttur med stora båten, vi for omkring i skärgården och njöt av svalkan. Det är härligt att vara ute på sjön då det är så här varmt. Sen åkte vi och badade igen.
Har badat mycket i sommar, och skam om jag inte gjort det då det är så varmt i vattnet.

Nu har dom åkt och det känns trist. Faktiskt lite tomt. Trevliga kvällar då vi satt utomhus till sena natten, eller tidig morgon heter det kanske, och pratade och drack öl. Ja, jag drack inte öl förstås men jag sippade på en cider. Mina alkoholvanor är skrattretande numera, blir berusad bara av att lukta på kapsylen.

I torsdags blev vi tvugna att lämna in bilen. Akut bilsjuka hade den fått. I måndags när Maken skulle hämta våra gäster så började bilen gå som ett arsel så vi har inte kunnat köra bil alls, men i torsdags fick vi köra arselet till bildoktorn och vi fasade för kostnaden. Varför händer allt dyrbart på sommaren då man har nog dåligt med pengar?
Hur som helst så visade det sig att det var tändspolarna och det kostade gratis och tog en kvart. Detta berodde på ett fabrikationsfel och kostade därför ingenting alls, härligt med lite tur emellanåt. Under den stunden passade vi på att gå in i bilaffären och hips vips så  var vi ute och provkörde en lite av drömbil.
Det ska man inte göra.
Man blir liksom sugen.

Vi är ute efter en ny bil, en kombi (förstås, vad annat?), en fyrhjulsdriven (vi bor vid polcirkeln, vad annars? vid sjösättning av båtar och grisvintrar är det behändigt med fyrhjulsdrift) och automatlåda (självklart, om vi själva får välja ;)).
Bilen vi provade var underbar, tyst och mjuk, diesel med låga skatten och AC.  Jag tar upp AC´n trots att det numera är standard, och vi har det i vår bil nu också förutom att den är trasig. Jobbigt med denna värme, i bilen är det bastuvärme och därför tar jag upp det för känslan av fungerande AC kunde ha gjort susen bara den...

Idag hade vi tänkt åka på vattencrossen som anordnades i båthamnen nedanför vårt hus. Men vi for inte för Maken var på räddningsuppdrag med stora båten, lyft av sjunken kaj hos sin broder. Ärligt talat orkade jag inte heller, ryggen är så ond för det har varit mycket denna sommar och jag känner att jag måste varva ner på aktivitetsnivån innan jag blir helt liggande.
Fast jag hör precis i denna stund speakerrösten från crossen. Det är vattenskotrar och snöskotrar som kör i hopp och på banor, ganska kul att se men jobbigt att trängas med så mycket folk. Jag trivs bättre här, på min veranda med en bok och en shake ;)

Jag är vansinnigt dålig på bloggandet just nu, och kommer så att vara känner jag. Det är så segt att man kan gråta för mindre. Nu ska jag iaf gå runt och läsa lite vad ni har gjort under denna tid innan jag går ut och målar mina stenar klara.
Monsterstenar målar jag. Det är kul och avkopplande, lite kreativt att blanda upp läsningen med.

tisdag 19 juli 2011

Ripjakt och annat händelserikt. Min sommar i bilder. Eller några bilder iaf. Varning för långt inlägg.

Denna sommar går till historien.Det är nog den varmaste och finaste sommaren som jag upplevt. Hittills kanske jag ska tilllägga.
Hett och torrt.


Blogglivet har tett sig långt borta. Särskilt med en dator som är så jäkla seg att jag får stressexem av att vänta på den. Mobilt bredband är bara skit. Lite oroväckande är det att det gått så lätt att vara bloggfrånvänd, men jag vill inte bara skriva utan att läsa era bloggar och det är det som går så jäkla trögt. Att läsa och kommentera. Jag blir matt bara av att tänka på det.
Fast  idag gör jag mer än tänker verkar det som.. Har både tänkt blogga och sy lite, men vi får väl se, jag har så dåligt i ryggen att jag bara ska göra lätta saker har jag sagt mig. Och redan nu säger ryggen ifrån. Det är den hektiska sommarens fel. Nå jag bloggar lite och sen får vi se. Nu kan jag ju plugga in datorn när jag vill ifall batteriet kurkar, kanske till kvällen?
Den som lever får se.
Vill tacka er som hört av er och frågat om jag lever, och det gör jag som ni ser. Tack för att det märks att jag är borta.
Jag har levt till fullo denna sommar, fast värmen tar ju ner orken fast det är inget jag vill klaga över, det är avsevärt mycket värre med den långa jäkligt kalla vintern. Alltså gillar älskar jag värmen, fast det blir lite väl mycket av det goda ibland.
Nog så.

Idag är det dock mulet, en liten regnskur kom för ett tag sen men det är varmt ändå. 20 grader ungefär.
Vi hade en blåsig dag förra veckan, från norr kom inte otippat nordanvinden och då fick vi till kvällen ner temperaturen i stugan till blyga 20 grader, det svalaste vi haft hittills. På morgonen därpå hade vi dock lite svalare inne, 16 grader och det var väl lite väl svalt, detta berodde på att alla fönster var öppna och det blåste rakt igenom. Då fick jag göra upp en brasa. Det var mysigt.
Nu är det varmt igen.

Vad har då hänt under min långa bloggfrånvändhet?
Tja, en massa måste jag säga. Fast det varit så himla varmt så har vi aldrig fått så mycket gjort härute på stugan som i år.
Vi har målat verandataket, men det skrev jag ju om.
Vi har eldat upp en massa skrot, stockar och skit som flutit iland vid höststormarna. Samt en massa sopor och annat  skit som vi själva sparat på oss.
Vi har kört iland övrigt skrot som ska till tippen. Sånt som inte passar att bränna upp. Många många säckar blev det, målarhinkar, dynor, mattor och vanliga sopor. Två båtar fulla blev det.
Vi har målat gäststugan inomhus. Vi har målat den gulnade panelerna med vitt i tak och gråblått på väggarna, det blev jättefint. Nu väntar vi på Makens äldsta brorsdotter som ska komma och dekormåla på ena väggen. Det blir säkert jättefint med lite måsar och en fyr kanske.
Vi har stagat upp grillverandan, eller Maken har gjort. Den sjönk ihop i mitten pga den jävla snömängden vi hade i vintras. Nu är den rak och fin igen.
Vi har satt upp hängrännor på verandan.
Vi har oljat in alla verandorna.
Baxat in stenen som förstört tre propellrar. Det tog en dag och krävdes badande av både Make och Hustru. Badkrukornas badkruka (det ska nog vara jag det) tog tid  på sig att doppa sig men sen var det skönt, det var över 20 grader i vattnet. Då. Nu är det väl varmare tänker jag.
Sen en massa annat smågrejs som legat och pyrt i bakhuvudet. Det har aldrig tagits fram till framhuvudet förrän i år. Nu börjar vi ha fint härute. Najs.

Och nu... tadaaaa. Vi har fått ström. Fattar ni vilken lycka?
Vi fick fara och köpa kyl/frys i fredags, så nu har vi ett stort kylskåp som alltid är kallt, och en frys värt namnet. Supernajs.
Vi fick ström i onsdags kväll. Maken började då omedelbart att dra in strömmen in i stugan istället för att den bara ska hållas ute i elskåpet. Så första kvällen fick vi se tv på Vattenfallsel i stället för vår svaga egenproducerade solenergi. Yes!
Nu har hela stugan ström, uttag,, lampor och hela baletten. Vi kan ladda telefoner när vi vill, jag kan sy när jag så önskar och det känns så jäkla bra.
Äntligen.

Jag kan också göra mig mina shakes. Jag har slarvat nåt oerhört med mathållningen i sommar. Först och främst är det ju svårt att äta när det är så himla varmt, sen är ju matlusten paj och så har vi ju haft det lite patraskiskt med strömförsörjningen.
Nu är stavmixern ute och jag kan göra proteinkickar.
Jag har proteinbrist. Jag börjar tappa mer hår igen och då måste jag ta mig i kragen. Går ner gör jag över huvud taget inte alls, snarare tvärtom. Äta var tredje timme, ja tjena så lätt det är. Inte.

Ripjakt var jag på igår. Inte en sån ripjakt där man går med bössan i säkert grepp och är beredd på att skjuta en ripjäkel utan den sortens jakt där det går ut på att rädda riporna från katterna.
Vi har ripor på holmen, och varje sommar hälsar dom på hos oss dom dumskallarna, de går till angrepp och kacklar som tokar. Jag förstod ju att dom hade sina ungar i närheten och att dom försökte skrämma bort oss. Jag var livrädd att katterna skulle attackera men det gjorde dom inte. Dom fegade ur. Tordes aldrig.

Fast Homer kom sen springandes med vad som såg ut som en ripunge i munnen, vi är inte säkra men det kan vara så. Besvärligt med katter på detta sätt. Fast det är väl mycket begärt att dom ska ta sorkar och möss men ge fan i annat. För dom är ju allt ohyra liksom.
Homer tog bara en iaf. Tur är ju det.
Dumpippisarna kunde ju ha lett iväg ungarna mäpan en av dom lurade oss, men se icke.
Sen hörde jag Maken resonera med Hjördis och jag skrattade så jag höll på att få ryggskott.
"Hade du också velat ha ripa till middag? Såg du att Farbror Homer tog en unge och sprang in med den under stugan? Är dom otäcka riporna som dom kacklar och går an? Tycker du att ripungarna får skylla sig själva som inte höll sig inne i äggena? "
Han är festlig ibland min Make. Ibland inte.

Här Herr och Fru Ripa.

Här är Hjördis nästan helt osynlig där hon lurar på ripjäkeln.

Homer sitter stiligt och följer kacklande ripans virrande på tomten. 
Dom kom tillbaka hela tiden. Från alla håll.
Och alltid kacklande.

Här har vi en äkta surströmmingstunna från 1931. Den har vi till salu, många vill ha den men vi vill ha pengar för den. Så är det här i livet, alltid blir någon besviken. 

Här är en kedja i trä som vår stuggranne har täljt ut. Från ett stycke. Otroligt va?
Nåt så jäkla fint. Jag har gett Maken en hint om att en sådan kedja skulle göra sig fint i stugan men han 
har siktet inställt på en fyr i stället. 
I vinter ska han göra en fyr som vi ska ha ute på piren, med ljus och allt. Det blir fint det också
så jag får nöja mig där...

Nu måste jag gå och lägga mig, mest troligt kommer jag att läsa i en god bok. Jäklar vad jag har läst goda böcker i sommar, mest deckare och mest svenska. Alla har varit bra på sina sätt, ska skriva om dom i andra bloggen när jag känner för det.. 
Sitta på en köksstol är det värsta jag gör. Så jäkla ont får jag. Nu måste jag varva ner lite så att jag orkar bygga upp några muskler till löjfisket. Vi får besök snart i stugan, de blir premiärboende i vår nya renoverade gäststuga och då blir det ju mindre grejande. Det är konstigt men fast jag inte gör så mycket så blir jag så trött och får så ont. Att böja sig ner, hämta saker, bära undan saker är jobbigt för en tant som dessutom är pensionär. Jag önskar jag vore frisk och kanske lite yngre. Inte mycket men kanske femton år yngre, lite snyggare och lite smalare och kanske lite mer begåvad.
Men jag får hållas med mitt fysiska tempel så som det nu är, mitt utseende lär inte bättra på sig och så klok som jag är nu lär jag inte vara senare. Jag glömmer i rasande takt. Maken tror det beror på senil demens och det kanske han har rätt i. Det finns ju i släkten, tillsammans med cancer och annan skit.
Yngre blir jag ju inte så jag lär ju få se vad som väntar i kulisserna.

Ha det så gott. Vi ses senare, när jag vilat ryggen i form.

torsdag 30 juni 2011

En dag i skuggans tecken...

Vi har varmt. Jättevarmt. Solen är varm. Huden var blek. Nu är den röd. Ajaj.
Igår målades verandataket färdigt. Jag satt och tittade på. Jag är inte rädd för hårt arbete, jag kan sitta hur nära som helst. Jag var lite solsvedd sen dagen innan så jag försökte sitta i skuggan, men en kort stund satt jag med ryggen mot solen och samtalade med min Make och då passade solfan på.
Axlarna blev lätt stekta. Frossan igår kväll kändes nästan skön, fast bara nästan. Kändes märkligt att ligga under en tjock filt när det var 24 grader inom- och utomhus.

Maken målade färdigt idag. Det som räckte tills färgen tog slut alltså. Jag målade på stenar. Jag har kvar färg.
Igår fick vi hjälp av Makens äldsta brorsdotter och det var trevligt.
Och nu njuter vi av dess färdighet liksom.
Före... furufärgat, mörrigt och spindelkameleontigt

Efter...
say no more, liksom

Har ni någonsin sett sådant fint verandatak?
Observera att detta var en retorisk fråga så ni behöver inte svara, om ni inte vill hålla med mig förstås, då kan ni gärna skriva det. Jag förstår att många säkert vill framhålla sina egna verandatak men se det håller inte, ni har ju inte sett vårt nämlisch.

Gud vad jag njuter av vår veranda. Att sitta där och äta vare sig det regnar eller är sol. Sitta i skuggan och läsa en bok eller titta på en Make som jobbar med tråkiga sysslor såsom palla upp ett golv som hänger lite, eller kryper under stugan för att se smarta vägar att dra elkablar på.
Njuta. Njuta. Njuta.

Det varma vädret verkar hålla i sig. Det är härligt eftersom det fläktar från havet, annars skulle jag dö av värmeslag. Vi har haft fint länge nu så det känns lite märkligt, så här tidigt alltså. Kan det hålla i sig månne? Fast den absolut värsta och sämsta sommardagen i mannaminne är i alla fall avsevärt mycket bättre än den bästa av vinterdagar så det spelar ingen större  roll faktiskt. Fast visst är det roligare att se sol än mörka moln förstås.

Hur har ni det på era håll i sommarvärlden? Bra hoppas jag.
Passa på att njuta mäpan sommaren pågår för vips är det vinter igen. Nu är jag inte så negativ att jag fokuserar på att det tydligen har vänt nu, dagarna blir visst kortare och kortare. Skit samma.  Nu är nu och nu är det härligt för att det är sommar!
Härligt!

Hjördis har fångat två sorkar och en mus inatt (som vi då vet om).
Homer har tagit det mer lugnt. Han har semester låter han hälsa.
Smart kisse den där Homer....

Nu ska jag gå och göra i ordning kvällens mat. Halstrad saltströmming, potatis, lök, creme fraiche och tunnbröd. Mums. Sen ladda dator och borrmaskin under tv-seendet. Snart behöver vi inte tänka på dylika saker för då kan vi ladda när vi vill ;)

fredag 24 juni 2011

Och så var det då midsommar...

Jag önskar er alla en trevlig midsommar så här på midsommaraftonens eftermiddag.

Vi ska fira i vår tvåsamhet, inga fester eller partyn här inte. Vi är så trötta efter fisket så vi njuter av lugnet och av den goda maten som snart ska komma. Eller komma och komma, vi har ju gjort den själva förstås. Det blir fiskbuffé som är lite av tradition hos oss numera. Lite sill, nubbesallad, löjromstårta, gravad strömming i romsås, inlagda strömmingsflundror, rullströmming i tomatsås och diverse rökta laxar, gravad lax och lite tilltugg.
Precis som jag vill ha det.
Lite jordgubbstårta har vi redan smakat på. Jag gjorde tårtbotten igår, i vår gasolugn och den blev jättebra för första gången härute. Det är lite svårare i gasolugnen  än hemma. Sen hade jag vaniljkräm och massor av jordgubbar i och på tillsammans med grädden. Vi smaskade i oss var sin stor bit till lunch. Det var gott.

Det har varit mulet idag, sen tittade solen fram lite snabbt, sen blev det ösregn och alldeles mörkt, nu skiner solen igen fast det ser inte ut som om det ska hålla i sig hela kvällen. Det gör inget. Vi är flexibla i vår tvåsamhet, inga uteaktiviteter är inplanerade förutom att vi haft en liten skyttetävling medelst luftgevär. Jag förlorade. Jag skakar så in i h-vete när jag ska skjuta och jag kan inte ladda själv. Det är för tungt att böja fanskapet för mina smala volangprydda armar. Eller smala och smala, det är dom ju inte men dom är svaga trots sitt grova utseende.

Annars är jag pigg och grann. Det glamourösa strömmingsfisket är avklarat och jag ser ut ungefär som en halvdöd strömming där jag vinglar fram. Som världens bakfylla känns det som. Men nu är vi klara, har saltat in dubbelt så mycket som vi någonsin gjort förut, tack vare vår finfina rensmaskin.

Det kom en kommentar med en fråga om vår boendesituation. Jag kan berätta att vi bor i ett hus i en by utanför Kalix, där bor vi granne med havet och med utsikt över vår båthamn. Vi trivs bra i huset och vi har en fin fiskberedningslokal, vi har lagt ner mycket jobb på både fiskberedningen och på att renovera huset och nu är det egentligen bara mindre projekt kvar. Förutom dom större som alltid finns i bakhuvudet.

Stugan har vi på en holme i Kalix skärgård. Där trivs vi mycket bättre än i huset. Vi älskar att bo ute i stugan, vi flyttar ut så fort vi kan, numera blir det i slutet av maj (tidigare så fort älven gått) och vi bor där till i september, då vi måste hem för att förbereda inför löjfisket. Vi tar med oss katter och bohag så det är ett väldans bärande men sen är det bara njutning tills vi flyttar hem igen.
Nu ska vi få ström ute på holmen. Den sjätte juli verkar det som om strömmen slås på och dit längtar vi. Det första som ska ut är ett kylskåp och vår minsta frys. Det kommer att underlätta levernet otroligt mycket. Slippa in och handla stup i ett. Kunna ha lite glass och fika att bjuda på när vi får oväntat eller väntat besök. Härligt.

Nu ska jag gå och gulla med Maken. Eller så ska jag läsa en stund. Vi får se om Maken förtjänar något gullande eller om jag går till boken direkt.

Ha en trevlig midsommar alla. Jag ska besöka lite bloggar senare men Maken har suttit vid datorn före mig och nu är det nästan slut ström, batterisymbolen har bara ett tunt litet streck längst ner som tyder på att det är... 14 minuter kvar av batteriet (jag kollade).

söndag 19 juni 2011

Om ni bara visste...

.. vad jag vet och har vetat.
Nu vet ni inte det och det är nog lika bra för speciellt mycket vet jag inte..

Vad har hänt i mitt hörn av landet sen jag skrev sist? Tja, Maken fiskade ju söndag natt och fick mycket fisk som vi rensade i vår nya fina rensmaskin, som inte är ny utan begagnad men som är lika fin för det.
Det gick som en dans.
Nu kollade vi inte tiden så himla noga men vi skulle väl tippa att vi två vid maskinen är drygt dubbelt så snabba som fem personal var trots att vi hade dubbla mängden fisk. Det är jäkligt mycket, sparar tonvis med tid  för oss. Vore jag mattesnille skulle jag skriva upp en ekvation ang. detta men det är jag ju inte så ni får hitta på en funktion eller vad det heter själva.
Det är jobbigt att stå vid maskinen, vi står bägge och vänder fiskarna rätt och lägger dom i sina fållor. Sen går Maken iväg med jämna mellanrum och byter kärl och saltar in. Då står jag tappert kvar vid maskinen och känner mig viktig.
Efteråt ligger jag på soffan och känner mig viktig.
Eller så ligger jag och ojar mig, vilket som, eller en kombination.

Vad såg  vi måndag morgon tror ni? Jo, vi såg den efterlängtade pråmen vid Eriköns udde, pråmen som skulle forsla grävmaskinerna ut till vår holme, Vattenfalls bilar stod där också så vi visste det var nära...
På måndag kväll när vi åkte ut igen (hade varit hem och rensat fisk) så var pråmen borta och inga grävskopor fanns på holmen. Då antog vi att vi  får nog vänta betydligt längre än vad vi hoppats på, på grävningar och allt som rör installationen av elektricitet på vår ö..

På tisdag morgon var dom dock på plats.
Dom grävde och grävde.
Maken gick och förhörde sig (hos grävmaskinisten och Vattenfallaren) om när dom skulle komma och gräva hos oss. Då fick han veta att dom bara hade tisdagen och halva onsdagen på sig, sen skulle pråmen hämta dom så det innebar att vi själva skulle få gräva från tomtgränsen.
Maken mätte upp 20 jäkla meter genom skog och rötter och vi suckade unisont.

På onsdagen kom dom och grävde fram till husknuten. Jäkla lycka sa vi, och Maken har redan grävt det som fattades så nu har vi kabeln vid skåpet och är redo för installation. Observera att detta inte innebär att strömmen slås på men det är ju närmare målet än någonsin.
När det sker vet vi inte men vi hoppas dom gör det nästa vecka. Sen ska det grävas på landsidan, det ska bytas ut sånt där skåp och kabel ska dras in i detta nya större skåp innan strömmen kan slås på.
Jäklar vad vi ska belasta Sveriges elnät i framtiden. Kyl och frys står högst på agendan. Sen kommer belysning och övriga kuligheter.

Sen har vi varit på utflykt.  Det är mycket nu i strömmingstiderna men vi köpte ett par pallgafflar på Blocket och dom hämtade vi. Nu förstår jag att ni darrar av spänning av att få höra var vi hittade dessa gafflar och jag antar att ni suktar efter ett par själva.
Jo, vi hittade dom i Jänkisjärvi. Ungefär jättelångt snett norrut, Tornedalen, grusvägar och flera timmar senare var vi med nya pallgafflar.
Maken var jättenöjd.
Jag var mest slut och less.

Inatt fiskar Maken igen, han har nyss ringt och talat om att dom fått mycket fisk. Det innebär en sjujäkla lång dag imorgon vid rensmaskinen och det ser jag fram emot. Inte. Fast fiskekompisen har lovat komma och hjälpa oss och det tackar jag för, själv klarar jag inte att stå så vidare värst länge även om det är lättare än att kniva själv (vi säger kniva strömming fast det heter väl rensa när man gör det för hand).
Det är fiskeglamour när den är som bäst.
Men då ligger vi bra till med mängden saltströmming så det räcker med en liten sväng till före midsommar.

På måndag var det tänkt att vi skulle åka en lastbilssväng i 12 timmar. Jag bönade och bad att Maken skulle höra med en kompis om sällskap för den resan och jag blev bönhörd. Jag behöver inte åka med. Nu i fisket så behöver jag min rygg till annat än att skaka fram i lastbilen ett halvt dygn.Även om det handlar om något så intressant som att införskaffa en begagnad filémaskin (snart står även strömmingsfilé på vår meny) samt andra fiskerelaterade grejer så känns det inte som en förlust att stanna hemma om jag säger så...
Det känns skönt.

Sen är det ju skönt att jag är så vig och smidig. Det känns jublande härligt att stiga upp om morgnarna. Jag hasar fram över sängarna, svänger benen över sängkanten så graciöst att en balettdansös vore avundsjuk om hon såg mig. Sen går jag på lätta fötter och med gudabra balans på spångarna mot dasset. Jag vinglar inte som ett fyllo i sitt esse, utan jag går smidigt fram med snabb och graciös gångstil inte så fånigt som en modell på catwalken men ändock feminint och sexigt. Tymplig är ordet jag söker.

Idag har vi haft soligt, varmt, regn, sol, rusk, åska, sol, regn och allmänt ruskväder. Detta följdes av en solig kväll och nu i denna stund tjugo minuter över midnatt börjar det regna igen. Aprilväder nästan.
Det känns lite skönt faktiskt. Och luktar gott.
Det är härligt när solen skiner vid midnatt. 
Här är dasset i solgasset (eller kanske inte solgass precis men det passade bra i sammanhanget).
Att det regnar en halvtimme senare gör ju inget, jag har ju varit och nattkissat nu.

Vill man kan man sitta på dasset och drömma sig tillbaka till den tiden en glass kostade 75 öre, fast nu var jag inte speciellt glassugen, så varmt var det definitivt inte.
Men när vi får ström, då kan vi ha glass i frysen så att vi är redo när suget kommer och jag kan göra mig proteinshakes igen..

Jag skiter i kungafamiljen.
På ett dass ska det finnas en bild på kungen eller hans familj. Vi har en bild från gamla dar men den skiter vi i.
Nu är jag ju inte speciellt mycket för monarki så det passar ju extra bra att ha en bild just därute.
Fast jag hörde om några som tapetserat dasset med korsord från tidningar, 
och sen hängt upp pennor överallt så att besökare kunde skriva ett ord eller två. 
Himla bra ide tycker jag. I nästa liv dass ska jag ha så.

När vi får ström så blir detta med dator inget större problem, nu tar batteriet slut hela tiden och man måste planera när man ska kunna ladda den igen. Sen går det så jäkla långsamt härute, och eftersom datorn är på så sällan så kommer det hela tiden upp uppdateringsskit som man måste klicka bort.
Jag ska besöka några av er ikväll men detta har tagit så lång tid att jag får skjuta resten till imorgon. Batteriet är snart slut. Jag med.