torsdag 30 juni 2011

En dag i skuggans tecken...

Vi har varmt. Jättevarmt. Solen är varm. Huden var blek. Nu är den röd. Ajaj.
Igår målades verandataket färdigt. Jag satt och tittade på. Jag är inte rädd för hårt arbete, jag kan sitta hur nära som helst. Jag var lite solsvedd sen dagen innan så jag försökte sitta i skuggan, men en kort stund satt jag med ryggen mot solen och samtalade med min Make och då passade solfan på.
Axlarna blev lätt stekta. Frossan igår kväll kändes nästan skön, fast bara nästan. Kändes märkligt att ligga under en tjock filt när det var 24 grader inom- och utomhus.

Maken målade färdigt idag. Det som räckte tills färgen tog slut alltså. Jag målade på stenar. Jag har kvar färg.
Igår fick vi hjälp av Makens äldsta brorsdotter och det var trevligt.
Och nu njuter vi av dess färdighet liksom.
Före... furufärgat, mörrigt och spindelkameleontigt

Efter...
say no more, liksom

Har ni någonsin sett sådant fint verandatak?
Observera att detta var en retorisk fråga så ni behöver inte svara, om ni inte vill hålla med mig förstås, då kan ni gärna skriva det. Jag förstår att många säkert vill framhålla sina egna verandatak men se det håller inte, ni har ju inte sett vårt nämlisch.

Gud vad jag njuter av vår veranda. Att sitta där och äta vare sig det regnar eller är sol. Sitta i skuggan och läsa en bok eller titta på en Make som jobbar med tråkiga sysslor såsom palla upp ett golv som hänger lite, eller kryper under stugan för att se smarta vägar att dra elkablar på.
Njuta. Njuta. Njuta.

Det varma vädret verkar hålla i sig. Det är härligt eftersom det fläktar från havet, annars skulle jag dö av värmeslag. Vi har haft fint länge nu så det känns lite märkligt, så här tidigt alltså. Kan det hålla i sig månne? Fast den absolut värsta och sämsta sommardagen i mannaminne är i alla fall avsevärt mycket bättre än den bästa av vinterdagar så det spelar ingen större  roll faktiskt. Fast visst är det roligare att se sol än mörka moln förstås.

Hur har ni det på era håll i sommarvärlden? Bra hoppas jag.
Passa på att njuta mäpan sommaren pågår för vips är det vinter igen. Nu är jag inte så negativ att jag fokuserar på att det tydligen har vänt nu, dagarna blir visst kortare och kortare. Skit samma.  Nu är nu och nu är det härligt för att det är sommar!
Härligt!

Hjördis har fångat två sorkar och en mus inatt (som vi då vet om).
Homer har tagit det mer lugnt. Han har semester låter han hälsa.
Smart kisse den där Homer....

Nu ska jag gå och göra i ordning kvällens mat. Halstrad saltströmming, potatis, lök, creme fraiche och tunnbröd. Mums. Sen ladda dator och borrmaskin under tv-seendet. Snart behöver vi inte tänka på dylika saker för då kan vi ladda när vi vill ;)

fredag 24 juni 2011

Och så var det då midsommar...

Jag önskar er alla en trevlig midsommar så här på midsommaraftonens eftermiddag.

Vi ska fira i vår tvåsamhet, inga fester eller partyn här inte. Vi är så trötta efter fisket så vi njuter av lugnet och av den goda maten som snart ska komma. Eller komma och komma, vi har ju gjort den själva förstås. Det blir fiskbuffé som är lite av tradition hos oss numera. Lite sill, nubbesallad, löjromstårta, gravad strömming i romsås, inlagda strömmingsflundror, rullströmming i tomatsås och diverse rökta laxar, gravad lax och lite tilltugg.
Precis som jag vill ha det.
Lite jordgubbstårta har vi redan smakat på. Jag gjorde tårtbotten igår, i vår gasolugn och den blev jättebra för första gången härute. Det är lite svårare i gasolugnen  än hemma. Sen hade jag vaniljkräm och massor av jordgubbar i och på tillsammans med grädden. Vi smaskade i oss var sin stor bit till lunch. Det var gott.

Det har varit mulet idag, sen tittade solen fram lite snabbt, sen blev det ösregn och alldeles mörkt, nu skiner solen igen fast det ser inte ut som om det ska hålla i sig hela kvällen. Det gör inget. Vi är flexibla i vår tvåsamhet, inga uteaktiviteter är inplanerade förutom att vi haft en liten skyttetävling medelst luftgevär. Jag förlorade. Jag skakar så in i h-vete när jag ska skjuta och jag kan inte ladda själv. Det är för tungt att böja fanskapet för mina smala volangprydda armar. Eller smala och smala, det är dom ju inte men dom är svaga trots sitt grova utseende.

Annars är jag pigg och grann. Det glamourösa strömmingsfisket är avklarat och jag ser ut ungefär som en halvdöd strömming där jag vinglar fram. Som världens bakfylla känns det som. Men nu är vi klara, har saltat in dubbelt så mycket som vi någonsin gjort förut, tack vare vår finfina rensmaskin.

Det kom en kommentar med en fråga om vår boendesituation. Jag kan berätta att vi bor i ett hus i en by utanför Kalix, där bor vi granne med havet och med utsikt över vår båthamn. Vi trivs bra i huset och vi har en fin fiskberedningslokal, vi har lagt ner mycket jobb på både fiskberedningen och på att renovera huset och nu är det egentligen bara mindre projekt kvar. Förutom dom större som alltid finns i bakhuvudet.

Stugan har vi på en holme i Kalix skärgård. Där trivs vi mycket bättre än i huset. Vi älskar att bo ute i stugan, vi flyttar ut så fort vi kan, numera blir det i slutet av maj (tidigare så fort älven gått) och vi bor där till i september, då vi måste hem för att förbereda inför löjfisket. Vi tar med oss katter och bohag så det är ett väldans bärande men sen är det bara njutning tills vi flyttar hem igen.
Nu ska vi få ström ute på holmen. Den sjätte juli verkar det som om strömmen slås på och dit längtar vi. Det första som ska ut är ett kylskåp och vår minsta frys. Det kommer att underlätta levernet otroligt mycket. Slippa in och handla stup i ett. Kunna ha lite glass och fika att bjuda på när vi får oväntat eller väntat besök. Härligt.

Nu ska jag gå och gulla med Maken. Eller så ska jag läsa en stund. Vi får se om Maken förtjänar något gullande eller om jag går till boken direkt.

Ha en trevlig midsommar alla. Jag ska besöka lite bloggar senare men Maken har suttit vid datorn före mig och nu är det nästan slut ström, batterisymbolen har bara ett tunt litet streck längst ner som tyder på att det är... 14 minuter kvar av batteriet (jag kollade).

söndag 19 juni 2011

Om ni bara visste...

.. vad jag vet och har vetat.
Nu vet ni inte det och det är nog lika bra för speciellt mycket vet jag inte..

Vad har hänt i mitt hörn av landet sen jag skrev sist? Tja, Maken fiskade ju söndag natt och fick mycket fisk som vi rensade i vår nya fina rensmaskin, som inte är ny utan begagnad men som är lika fin för det.
Det gick som en dans.
Nu kollade vi inte tiden så himla noga men vi skulle väl tippa att vi två vid maskinen är drygt dubbelt så snabba som fem personal var trots att vi hade dubbla mängden fisk. Det är jäkligt mycket, sparar tonvis med tid  för oss. Vore jag mattesnille skulle jag skriva upp en ekvation ang. detta men det är jag ju inte så ni får hitta på en funktion eller vad det heter själva.
Det är jobbigt att stå vid maskinen, vi står bägge och vänder fiskarna rätt och lägger dom i sina fållor. Sen går Maken iväg med jämna mellanrum och byter kärl och saltar in. Då står jag tappert kvar vid maskinen och känner mig viktig.
Efteråt ligger jag på soffan och känner mig viktig.
Eller så ligger jag och ojar mig, vilket som, eller en kombination.

Vad såg  vi måndag morgon tror ni? Jo, vi såg den efterlängtade pråmen vid Eriköns udde, pråmen som skulle forsla grävmaskinerna ut till vår holme, Vattenfalls bilar stod där också så vi visste det var nära...
På måndag kväll när vi åkte ut igen (hade varit hem och rensat fisk) så var pråmen borta och inga grävskopor fanns på holmen. Då antog vi att vi  får nog vänta betydligt längre än vad vi hoppats på, på grävningar och allt som rör installationen av elektricitet på vår ö..

På tisdag morgon var dom dock på plats.
Dom grävde och grävde.
Maken gick och förhörde sig (hos grävmaskinisten och Vattenfallaren) om när dom skulle komma och gräva hos oss. Då fick han veta att dom bara hade tisdagen och halva onsdagen på sig, sen skulle pråmen hämta dom så det innebar att vi själva skulle få gräva från tomtgränsen.
Maken mätte upp 20 jäkla meter genom skog och rötter och vi suckade unisont.

På onsdagen kom dom och grävde fram till husknuten. Jäkla lycka sa vi, och Maken har redan grävt det som fattades så nu har vi kabeln vid skåpet och är redo för installation. Observera att detta inte innebär att strömmen slås på men det är ju närmare målet än någonsin.
När det sker vet vi inte men vi hoppas dom gör det nästa vecka. Sen ska det grävas på landsidan, det ska bytas ut sånt där skåp och kabel ska dras in i detta nya större skåp innan strömmen kan slås på.
Jäklar vad vi ska belasta Sveriges elnät i framtiden. Kyl och frys står högst på agendan. Sen kommer belysning och övriga kuligheter.

Sen har vi varit på utflykt.  Det är mycket nu i strömmingstiderna men vi köpte ett par pallgafflar på Blocket och dom hämtade vi. Nu förstår jag att ni darrar av spänning av att få höra var vi hittade dessa gafflar och jag antar att ni suktar efter ett par själva.
Jo, vi hittade dom i Jänkisjärvi. Ungefär jättelångt snett norrut, Tornedalen, grusvägar och flera timmar senare var vi med nya pallgafflar.
Maken var jättenöjd.
Jag var mest slut och less.

Inatt fiskar Maken igen, han har nyss ringt och talat om att dom fått mycket fisk. Det innebär en sjujäkla lång dag imorgon vid rensmaskinen och det ser jag fram emot. Inte. Fast fiskekompisen har lovat komma och hjälpa oss och det tackar jag för, själv klarar jag inte att stå så vidare värst länge även om det är lättare än att kniva själv (vi säger kniva strömming fast det heter väl rensa när man gör det för hand).
Det är fiskeglamour när den är som bäst.
Men då ligger vi bra till med mängden saltströmming så det räcker med en liten sväng till före midsommar.

På måndag var det tänkt att vi skulle åka en lastbilssväng i 12 timmar. Jag bönade och bad att Maken skulle höra med en kompis om sällskap för den resan och jag blev bönhörd. Jag behöver inte åka med. Nu i fisket så behöver jag min rygg till annat än att skaka fram i lastbilen ett halvt dygn.Även om det handlar om något så intressant som att införskaffa en begagnad filémaskin (snart står även strömmingsfilé på vår meny) samt andra fiskerelaterade grejer så känns det inte som en förlust att stanna hemma om jag säger så...
Det känns skönt.

Sen är det ju skönt att jag är så vig och smidig. Det känns jublande härligt att stiga upp om morgnarna. Jag hasar fram över sängarna, svänger benen över sängkanten så graciöst att en balettdansös vore avundsjuk om hon såg mig. Sen går jag på lätta fötter och med gudabra balans på spångarna mot dasset. Jag vinglar inte som ett fyllo i sitt esse, utan jag går smidigt fram med snabb och graciös gångstil inte så fånigt som en modell på catwalken men ändock feminint och sexigt. Tymplig är ordet jag söker.

Idag har vi haft soligt, varmt, regn, sol, rusk, åska, sol, regn och allmänt ruskväder. Detta följdes av en solig kväll och nu i denna stund tjugo minuter över midnatt börjar det regna igen. Aprilväder nästan.
Det känns lite skönt faktiskt. Och luktar gott.
Det är härligt när solen skiner vid midnatt. 
Här är dasset i solgasset (eller kanske inte solgass precis men det passade bra i sammanhanget).
Att det regnar en halvtimme senare gör ju inget, jag har ju varit och nattkissat nu.

Vill man kan man sitta på dasset och drömma sig tillbaka till den tiden en glass kostade 75 öre, fast nu var jag inte speciellt glassugen, så varmt var det definitivt inte.
Men när vi får ström, då kan vi ha glass i frysen så att vi är redo när suget kommer och jag kan göra mig proteinshakes igen..

Jag skiter i kungafamiljen.
På ett dass ska det finnas en bild på kungen eller hans familj. Vi har en bild från gamla dar men den skiter vi i.
Nu är jag ju inte speciellt mycket för monarki så det passar ju extra bra att ha en bild just därute.
Fast jag hörde om några som tapetserat dasset med korsord från tidningar, 
och sen hängt upp pennor överallt så att besökare kunde skriva ett ord eller två. 
Himla bra ide tycker jag. I nästa liv dass ska jag ha så.

När vi får ström så blir detta med dator inget större problem, nu tar batteriet slut hela tiden och man måste planera när man ska kunna ladda den igen. Sen går det så jäkla långsamt härute, och eftersom datorn är på så sällan så kommer det hela tiden upp uppdateringsskit som man måste klicka bort.
Jag ska besöka några av er ikväll men detta har tagit så lång tid att jag får skjuta resten till imorgon. Batteriet är snart slut. Jag med.

söndag 12 juni 2011

Halleluja, modemet är återfunnet.

Hittade modemet. Någon hade lagt det i lådan med böcker som ska ut till stugan i sinom tid. Någon var påhittig men otänkt.
Någon var förmodligen jag.

I fredags var vi på fest. Det var jättetrevligt. Och varmt. Fredag var det 27 grader varmt när vi åt, kl.18 på kvällen. Vi åt utomhus. I solen.
Det gick förvånansvärt bra trots allt, maten var jättegod, kryddstark och varm. Till det åt vi tacochips. Jag åt många. Så mycket som jag skrattade den kvällen gjorde att jag blev alldeles matt. Igår var vi till Luleå och gjorde några ärenden. Inte så himla kul att sitta i en bil med trasig AC i den värmen. Kan säga att svimning låg nära till hands. Konstigt för förr om åren fanns ju inte AC, hur överlevde vi?

Idag är vår värme botta botta. Vi har haft 13 grader som mest idag. Igår 26 och idag hälften. Lite lite skönt faktiskt för det är svårt att sova i 25 graders värme. Jag är ju inte den som klagar (host) men lagom är bäst. Fast lagom är inte 13 grader på sommaren om ni trodde det. Lagom är lite mer faktiskt.

Maken är och fiskar ikväll, vi har varit iland idag och skurat 35 saltströmmingstunnor med tillhörande galler och lock. Det var sagolikt kul. Myggigt också. Nu är vi redo för strömmingsfångsterna, nobbingmaskinen står installerad och det ska bli spännande att pröva den så fort det blir fisk.

Imorgon ska jag till tandläkaren. Då ska min rotfyllning färdigställas. Och kollas hål i övriga tänder, jag brukar ha ett till två hål varje år. Kul med så dåliga tänder. Kul med mediciner som tar kål på tänderna. Inte.
Kul att få räkningen efteråt också. En rotfyllning är visst inte gratis.

Tack för alla kommentarer. Jag svarade ju på alla tidigare men jag orkar inte det längre. Men jag läser alla minst en gång och jag njuter av allihopa. Bara så ni vet.
Nu undrar jag om ni narras lite. Inte många spindlar i södra Sverige? låter lite likt narreri. Jag har svårt att tro det, jag ska fråga igen om en månad och se om dom vandrat söderut och om dom kommit till er då.
Fast det låter ju positivt om det inte är narreri alltså.
Här har vi massor av spindar, mer än vanligt. Och sorkar. Hjördis har tagit livet av flera stycken. Första dagen vi flyttade ut tog hon tre st. Och lämnade dom ute vilket jag är extra tacksam för.

Nu ska jag lurva omkring och läsa vad ni haft för er under veckan. Det går rätt söligt med internätet härute, så jag får kanske ladda datorn emellanåt. Mäpan jag gör det ska ni ha det så kul. Njut av solen ni som ser den, häruppe har den tagit semester.
Gissa om jag suttit på vår nya veranda under dessa heta dagar? 
Denna bild är från ifjol, våra blommor har inte börjat prunka ännu som dessa gjorde.
Det är så härligt att kunna sitta ute och läsa, i skuggan. Njuta.

fredag 10 juni 2011

Högsommar, min skugga, Murphys jävla lagar, insekter och försvunnet modem..

Stackars oss.
Här avlöser eländena varandra, Maken körde sönder propellern igår 3.000 spänn minst.
Vi skulle flytta nobbingmaskinen in i fiskberedningen och den motsatte sig den åtgärden så vi körde sönder panelen och Maken fick ett raseriutbrott och slog knytnäven i maskinen.

Han klagar på smärta i ena knogen.
Jag pjoskar inte, om jag säger så.

Bilens AC är paj, kostar väl plenty så vi får flämta i stället, eller köra KD (korsdrag).

Utgifterna hopar sig, jäkla skit.
Varför händer inget plötsligt? Reklamen säger ju så och jag har trott att reklam måste byggas på en liten sanning.
Eller jag kunde ha trott det, om jag hade varit mer naiv och godtrogen..

Det är varmt och man ska ju inte klaga på värmen, men redan nu? Och 32 grader?
Orka liksom.

Och var tusan har modemet tagit vägen? Jag är alltså utan Internet och det är ett jävla mysterium tillika tragiskt och trist, mobilen är inget kuligt alternativ särskilt när det gäller ätt läsa bloggar.
Får leta på söndag igen, jag måste hitta det så att jag kan se vad ni har för er...
Har abstinens ju.

Ikväll ska vi på fest. Kul med fint väder, hoppas det är begränsat med mygg, hemma har vi groteskt mycket.
Och spindlar, äckelpäckel i massor. Redan nu? Undrar om detta är normalt för södra Sverige? Har ni mycket spindlar hela sommaren? Snälla, säg nej så jag kan fortsätta drömma om en flytt..

Här kommer en bild på min skugga, valde plats noga så att den blev mer avlååång.



onsdag 8 juni 2011

Sommar, sommar, sommar..

Det är underbart väder. Sol och varmt, nu är det 22 grader. Härligt. Jag tog med datorn men glömde modemet så det är mobilt som gäller. Imorgon ska jag iland och ska då försöka komma ihåg allt jag glömt.
Hjördis är en fenomenal jägare, skördar möss på löpande band, hon är en duktig kicka som lämnar kadaverna utomhus.

Här ligger hon och softar efter avslutat nattskift.
Hon är lika smidig som sin mänskliga moder,kanske något mindre tymplig bara.


måndag 6 juni 2011

Snart tar vi picket och packet och drar... listigt.

Maken och kompisen kom hem igår kväll. Jag hämtade dom i vår hemmahamn och sen åt vi Tacos. Det var gott.
Nu har dom åkt för att kolla in kompisens nyinköpta båt och sen ska dom skjutsa ut mig till stugan. Med pick och pack.
Och katter gånger två.
Det ska bli så härligt. Vädret är underbart fint, soligt och varmt, perfekt stugväder.
Dom får gärna lämna mig därute och sen åka tillbaka till fastlandet för att ordna med nya båten, den ska sjösättas och köras över till Marinan för att utrustas inför sin färd till sitt nya hem, i Sundsvall.
Jag mår gott därute.
Gottgottigottgott.

Igår satte jag fram burarna på köksbordet. Så när det ska till att ske ska jag fånga Homer på ett listigt vis. Undvika kalabaliken som hände förra veckan, då framskrämning medelst skor och handklapp i golv användes för att få fram Homer från sitt gömsle under soffan.
Då var det buren i sig själv som fick honom att inse vad som väntades.
Nu har jag listigt ställt fram burarna så att ingen varning kan fås före instoppandet. Hehe, jag kan vara diabolisk när jag vill.

Så snart kära vänner, sker utflytten med stort U. Med dator och grejer.
Jag är redo för sommaren.
Hoppas bara jag slipper lösspringande hundar i sommar.
Nu har vi grävmaskiner istället. Vattenfall ska ju dra ström åt oss så det lär bli lite mer livat på holmen i år.
Spännande, spännande.

lördag 4 juni 2011

Det susar runt knuten

Det blåser. Det viner. I omgångar.
Vi har nyss haft 16 sekundmeter och 23 i byarna. Småläskigt.

Maken och kompisen åkte iväg i morse och mitt på dagen fick de söka hamn pga blåsten, där har dom legat och väntat några timmar på svagare vindar. Nu är dom på väg igen. Det blåser ganska ordentligt för dom ännu men det struntar dom i.

Konstigt väder har det varit, soligt och varmt på förmiddagen, sen blev det mörkare än natten (vilket inte säger så mycket eftersom vi inte har mörkt på natten) och rutorna skallrade av vindbyarna. Det smattrade av regn på rutorna i en minut, för att sen vara stilla igen. Sen kom solen tillbaka, vinden lugnade ner sig och sen var det igång igen.
Vädergudarna är lite ombytliga idag. Kanske har dom mens eller bara är uttråkade vad vet jag.

Jag har ägnat dagen till att läsa, sen läste jag lite till för att sen övergå till läsning på heltid. Nu ska jag snart göra mig en shake så att jag får en proteinkick och sen gå upp och läsa sova.
Jag gillar min shake. Lite soyamjölk, hallon och två klickar soyaglass är receptet som ger mig många gram protein. Önskar jag kunde äta fil. Och gröt med vanlig mjölk. Soyamjölken är inte god live tycker jag, den är söt och har konstig färg. Blandar man den med o´boy eller hallon går det dock bra, därför gör jag det.

Surplar man en iskall shake är det skönt med en elfilt.
Elfilten bör nästan döpas tycker jag, så viktig är den, precis som en vanlig familjemedlem. Kanske att den får heta Torsten, Hjalmar eller Kurt-Åke, skulle vara kul att ligga med Hjalmar när Maken är borta.
Men framför allt skönt. Hjalmar- han är skön han. Varm och gosig, kan stängas av också när man blir alltför less eller nöjd, beroende på hur man ser det.

fredag 3 juni 2011

En Makes hälsning

Maken låter hälsa att bussresan är jävligt långtråkig. Det enda som ljusade upp dagen var när bussen körde ner en Busstrafik Förbjuden-skylt p.g.a felkörning i Skellefteå. Tyckte det var ironi när den är som bäst.

Det blåser fasligt därnere.. båtresan uppskjuten, kanske imorgon annars söndag. Maken låter hälsa att det känns för jäkligt tråkigt men att det bara är att vänta och se.

Vi fick lov att säga adjöken till en fest vi var bjudna till i helgen. Adjöken sa vi. För Maken är inte hemma utan är och kör upp båt, sa vi.
Nu sitter Maken och väntar på att få köra upp båt. Kanske får vänta till lördag, söndag eller måndag.
Himla ironiskt på så många sätt.

Själv vilar jag soffa. Väntar på energi att åka och handla. Den energin kommer nog aldrig utan jag blir nog tvungen att tvinga iväg mig.
Men var sak har sin tid. Och handlingen får vänta på sin tur och den kan få vänta länge känns det som.
Så är det bara.

Hemma för några dagar...

Vi åkte iland igår kväll, Maken har åkt med bussen i morse kl. 05.30 på väg till Sundsvall. Sen ska han direkt vända och börja köra upp båten. Det brukar ta drygt 30 timmar, men nu ska det blåsa lite så det kanske tar lite längre tid.
SMHI-typerna kan ju inte förutspå vädret bättre än vad gemene man kan så det får bli en chansning. Det är skandal så dåliga dom är på att göra sitt jobb. Det stämmer sällan eller aldrig, inte annat än under högsommaren och då är det ju ganska lätt för mig också att förutspå kommande dagar..

I förra inlägget frågade några om vad man har en VHF till.
Alla yrkesbåtar har minst en och Makens förra brann upp nu under fisket.
Den kan man tillkalla hjälp på, är man ute på havet är det viktigt. Man kan prata med andra fiskare (om man har fiskekanalerna vill säga och det har ju fiskarna) och andra sjömän oavsett täckning på mobiltelefonen vilket är bra för den täckningen finns ju inte överallt.
Händer det någon annan båt något så kontaktar sjöräddningen båtarna i närheten genom denna, vilket ofta räddar liv eftersom alla lämnar allt dom har för händer och rycker in. Fast om något händer KustWaffe (kustbevakningen) kanske inte fiskarna lämnar sitt fiske för att hjälpa till, då får KustWaffe kanske förlita sig på sig själva.

Jag kan också kontakta Maken på denna VHF, då kopplas mitt samtal fram oavsett var han är. Sen har denna en speciell funktion, ett knapptryck och så går larmet till sjöräddningen och övriga båtar. Den knappen trycker man på innan man överger båten, då allt liksom är försent... Då kan dom hitta var man var exakt när man tryckte på knappen, man behöver inte anropa efter konstens alla regler, man kanske inte hinner...
En förhoppningsvis onödig knapp men den dag det värsta händer är man nog glad att man har den.

Jag längtar tillbaka till stugan. Katterna också. Homer tyckte det var ett fult tilltag att fånga honom redan efter ett par dagar, stoppa in honom i buren och åka hem. Han sket i protest. Som vanligt.
Turligt nog så skiter inte Hjördis och det är ju bra att bara behöva sanera en katt varje gång.

Det small i kattluckan var tionde minut därute. Hjördis kommer i full fart och tjongar in genom kattluckan, förmodligen måste vi byta den under sommaren, den kan aldrig hålla för detta tjongande ett år till. Ifjol var hon ju pytteliten men i år är hon en 3+ kg katt, stor som Homer och håller god fart.
Ut smyger hon. För där kan det ju vara bytesdjur eller inkräktare men inne vet hon ju att där är bara mamma (jag) och då är det bara att köra så det ryker.
Mindre angenämt att sätta i halsen varje gång, jag blir livrädd för hon kommer sättande när man minst anar det, allt är tyst inne, jag sitter med en god bok och TJONG och fyra galoppsprång och vips sitter hon i mitt knä...
Allt för att visa att hon finns och att vi ska lägga märke till henne. Som att vi kan missa hennes ankomst..