fredag 30 april 2010

Jag har fått awarder, tackar och bockar...

... denna award har jag fått av inte mindre än Fru Venus, BrunettAnna och Knasterfaster. Jag rodnar vackert av glädje och tacksamhet. Eller vackert och vackert, mer rödbrusigt blandat med fnösketorr hy men iaf.

Till denna award hör att man ska berätta inte mindre än sju intressanta saker om sig själv. Jag har gjort något sådant tidigare men det är inte sånt som hindrar mig, SÅ intressant är jag nämligen. I detta fall innebär det att jag ska berätta hela 21 intressanta saker och det är inte lite det, så jag börjar med att spalta upp hela härligheten med nr..

1. Inte oväntat kanske att starta med nr 1 men så gör vi i byn där jag bor.
Jag bet min syster i låret när jag var fem år. Det förtjänade hon säkert. Det vet jag för att en gång då hon jagade mig gjorde hon sönder min stortå. Detta eftersom jag spionerade på henne och hennes kille genom nyckelhålet, då blev hon lite vred och jagade mig in i ett annat rum. Där smällde hon igen dörren på min stortå. Den gick sönder litegrann och blev blå och blodig (inte blåblodig tyvärr) och väldans öm.
Det var mitt straff för att jag petade sönder tejpen hon satt över nyckelhålet så att jag inte skulle kunna se. Jag var en himla söt lillasyster.

2. Jag biter på naglarna. Jäkla ovana till att rota sig fast. Inte vackert alls. Har försökt sluta många gånger, men ränderna går visst aldrig ur.

3. Jag har slagit en yxa i mitt knä en gång som liten. Pappa lät mig bära yxan som vi huggit vår julgran med, under förutsättning att jag bar den med eggen utåt. Javisst sa jag och blev väldigt lycklig som fick bära yxan.
Sen vände jag den och svängde lite lojt och nonchalant och vips så satt den fan i knät. Inte så att den satt fast men den skar sig in genom alla byxlager man hade på den tiden och gav mig ett sår på knät.
Jag är inte säker men jag tror dom märkte det pga alla hål i alla byxben.

4. När jag var liten var jag vansinnigt rädd för Storpotäten. Jag drömde mardrömmar om den rackaren.

5. En annan jag var rädd för var Karlsson på Taket. Jag grät när han pillrade sönder ångmaskinen hos Lillebror. Jag tyckte han var förskräckligt ouppfostrad och jag blev rädd när han knallade in i tv-bilden.

6. Jag tror att jag kan alla bokstavssångerna från Fem Myror... dom sitter minsann i, men se kranialnerverna från högskolepluggningen är spårlöst borta. Och ändå minns jag ramsan Olycklige Olles Onda Trånga Tand Ack För Sista Gången Skrek Av Harm (kranialnerverna, inte från Fem Myror)

7. Jag är väldigt klantig. Jag har opererat foten tre gånger pga att jag slet av ett ledband när jag dråsade ner för en trappa som tolvåring. Har känningar av dessa eländen än. Har trillat nedför trappor inte mindre än fyra gånger, senast förra året då jag liksom gled nedför halva trappen. Landade elegant på fotleden. Aj sa jag då, svor inte en enda gång. Not.

8. När jag inte kom in på högskolan så åkte jag till Stockholm och sökte jobb. Fick flera stycken, men bestämde mig för ett och en lägenhet jag tittat på. Kvällen innan jag skulle åka hem för att börja packa ringde mamma gråtande och skrek att jag kommit in som reserv. Hon ville inte att jag skulle flytta må ni tro.

9. Jag är född i Piteå där jag bott längsta delen av mitt liv, nu har jag bott i en by utanför Kalix i sju år och dom är mitt livs bästa år.

10. Min mormor levde tillsammans med en man som var blind. Tillsammans hade dom 10% syn på ett öga, och det gick bra ändå. Tre emaljögon hade dom tillsammans. Ja, dom kunde förstås inte ha varandras ögon men om man räknar ihop det.
Vi barnbarn blev instruerade att inte lämna dörrar öppna för att inte försvåra för Uno som hon levde med. Det glömde jag en gång så Uno gick snabbt (trots blindheten) och fick toadörren mitt mellan ögonen.
Herregud så han svor. Ingen kunde svära som han kan jag lova. Han var en bitter man som i en gruvolycka miste bägge ögonen, fick stenbitar i ena knät och på andra ställen. Jag var rädd för honom och hans humör men har väldigt kär i mormor.

11. När jag var liten så var jag på dagis. Och fredagarna var favoritdagarna för då kom min Farmor och hämtade mig före sovstunden. Då fick jag vara hemma hos henne tills mamma och pappa slutade, och ibland (rätt ofta) fick jag sova till lördag. Härlig tid. Där fick jag välja mat och valde då rårakor eller varma mackor med kaviar och purjolök.

12. När jag var tio år så åkte mamma på en kurs, och var bara hemma vissa helger under ett helt år. Då lagade pappa mat. Det blev antingen blodplättar, pannkaka eller farmors mat. Det sista innebar att farmor kom med lagad mat och serverade sin gulleplutt och mig ;)

13. Jag gillar Harry Potterböckerna så vuxen jag är. Gillar hur hon skriver, önskar jag hade den förmågan.

14. Jag älskade att se söndagsmatiner på tv med pappa som liten. Helst Elvis eller westernfilmer. Då var lyckan i topp.

15. Jag älskar att se filmer nu också. Hellre film än tv.

16. Jag är mörkrädd och har vansinnigt livlig fantasi när jag är ensam. Jag hör både det ena och det andra, särskilt på stugan där det säkert finns både knytt och oknytt ute i stora mörka skogen.

17. Som ni säkert läst vid det här laget är jag rädd för kryp och då ffa spindlar som är bland det äckligaste skapelserna jag vet. Huvva så äckligt dom rör sig dom krypen, jag ryser bara jag tänker på det.

18. Nu har jag lite svårt att komma på nåt trots att jag är vansinnigt intressant. Så intressant och speciell att jag är väl värd att granska under lupp i typ Uppdrag Granskning eller nåt får bli min artonde punkt.

19. Jag har inte stor umgängeskrets. Saknar det inte heller egentligen. Jag hade flera nära kompisar förut men nu inte. Jag har bekanta och någon som jag anser som kompis men ingen riktigt nära vän. Jag har Maken som bästa vän, vi delar det mesta även om det ju inte är samma som en tjejkompis förstås. Förut så hade jag mer behov av det också, men nu när jag ju ofta är trött och har värk så känner jag mig inte så sällskapssjuk precis det räcker liksom med vardagens bestyr på nåt sätt.

20. Jag gillar att blogga. Gillar att ha bloggvänner som jag kan kika in hos när det passar mig, älskar att läsa kommentarer jag får och blir glad för varenda en. För mig är det ett sätt att umgås även om det är the internet way.

21. Sista intressanta grejen, borde vara nåt smaskigt men vad skulle det vara? Har ju skrivit liknande förut och då tog jag väl upp det smaskigaste.  Det enda som är kvar är väl att jag står på väntelista för att operera gastric bypass, men som det ser ut nu så är det 1,5 år bort, så jag lär fortsätta som tjock länge till. 

Sen nästa del av awarden är ju att ge den vidare till några bloggvänner. Det blir svårt eftersom det blir att ge den vidare till alla jag har, vilka ju några har gett den till mig.
Så jag ger denna utmaning vidare till den som är sugen att bjuda oss på några läckerbitar från dennes liv och leverne.
Kör på!

torsdag 29 april 2010

Ensam hemma....

.... förutom ett vilddjur och en hårig gammgosse (gammal ogift man= Homer).
På kattfronten är det lite lugnare vilket är bra för hönsmammahjärtat. Jag köpte ju ett sånt där antistressgrej som man sätter i kontakten, ärligt talat för min egen skull för katterna funkade någorlunda.
Sen dess har det dock förbättrats ytterligare.
Homer "pratar" med henne nu så fort hon ser på honom, han verkar locka henne med sig men det fattar hon inte.
Han ligger nu en meter ifrån henne och ser när hon leker, med jämna mellanrum så kommer hon fram och nosar på honom och han väser inte. Duktig kille!
Så jag har gott hopp om att det ska gå vägen. En gång jagade han henne några meter, han med bussvans men hon sprang ju som ett jehu och försvann i fjärran så det var siochså med den leken. Men viljan fanns hos mammas kille ;)

Maken körde iväg igår morse. Hujedanemej så trist det kändes. Vet inte varför men det kändes jättetrist jämfört med förra året. Kanske för att jag nu är ensam med katterna om det går galet (jag vet, det gör inte det men iaf) eller för att så mycket varit stressigt och osäkert in i det sista inför fisket.

Idag känns det lite bättre. Säkert för att jag fick sova inatt som jag vet inte vad. Sov hela kvällen, hade på Sagan om Ringen men somnade ifrån efter 14 minuter. Sov hela kvällen, Maken ringde vid 22.30 och jag förnekade såklart att jag sov men det gjorde jag.
Jag blev då lite pigg så jag tänkte se lite mer än 14 minuter på filmen så jag backade tillbaka två timmar (hrm) och började se lite mer. Somnade ifrån efter 22 minuter och sov fram till kl.04.
Stängde då av tv´n och gick upp och pinkade. Väl där tänkte jag att nu får jag väl vara vaken pga Bus-Hjördis, men hon sov vidare hon också.
Konstigt för hon brukar ju börja busa så fort ögonen öppnas, men denna gång så var hon trött. Välsignade katt.

Idag ska jag på sjukvårdskurs. Igår var jag och fick läkarintyg för skepparekursen. Jag hade då högt blodtryck så jag måste kolla det. Jag har ju det sen förr men medicinerar men nu var det ändå för högt. Kanske inget rättvisande resultat men bör kollas upp.

Sen så är det plugga som gäller för på onsdag gör vi provet. På eftermiddagen den dagen ska jag och ta cellprov och det känns ju extra roligt. Två kuliga saker på samma dag, yeah. Alltid lika kul att lägga upp sig och visa upp sina innersta delar, äntligen blir det av igen, känns som för länge sen liksom...


Aaaaj! Kattskrället hoppade upp i mitt knä och jag hade inga byxor, satans vad ont det gjorde! Och blodet rinner i strida strömmar.
Nej, det gjorde det kanske inte men det hade kunnat rinna i strida strömmar.
Hon är för söt, kattskrället med sina sylvassa småsmåsmå klor. Jag klippte några häromdagen, hon halvsov vilket är en förutsättning, bara för att vänja henne vid klippning och det gick bra. Men herreminje så yttepyttesmå dom är. Löjligt små, förutom när hon hoppar upp i knät och missar, och försöker klättra upp istället på benen, då är dom inte lika löjliga längre.
Men annars. Jämfört med Homer som har skogskattassar a la dasslock (kattdass alltså) så är dom ju väldans feminina. Typ en fjärdedel jämfört med hans.

Nå, nu slut med kattprat.

Nu ska jag tala palt.
Ja, det kan jämföras med kroppkakor även om det är väldigt annorlunda och på vissa sätt absolut inte kan jämföras med pitepalt. Pitepalt görs av potatis, sen är det bara vetemjöl, fläsk och salt. I recepten står det kornmjöl men det var ju under krigstiden då vetemjöl var lyx. Det är vetemjöl inte längre och alltså används inte kornmjöl längre av riktiga pitebor.

Ska jag var ärlig har jag aldrig känt en pitebo som gör palten med kornmjöl och eftersom jag är född i och har bott i Piteå i över trettio år kan jag nog säga det med en slags sanning.

Kokas länge.
Kroppkakor är ju mer kompakta men ändå fluffigare på nåt sätt. Kroppkakor är gott även det. Men palt är något så överjordiskt gott att det nästan är en religion i sig.
Det blev palt i tisdags istället för måndags. På måndagen fick Maken lastningshjälp och sen kom det folk så det blev för sent för palt. Tog det istället dagen efter då jag redan skalat all jäkla potatis. Kändes fint att efteråt sitta på kursen med paltkoma (som jag sen lärt mig beror på kolhydratchock, eller nåt, minns inte riktigt) så jag lärde mig massor. Inte.


Palt ska ha fläsk inuti. Rimmat sidfläsk ska det va men detta ska dock inte ätas (tycker nog bara jag men ändå) utan det ger smak till palten. Detta fläsk skall föras över till Makens tallrik för att där kunna skyfflas ner i Makens kropp.
Fläsk skall också stekas och serveras till. Detta fläsk äter dock inte jag för jag hatar fläsk och svålar och annat äckelpäckel.
Jag är sjåpig med mat.
Nykokt pitepalt ska ätas med smörbrunn, dvs man delar palten i två delar, petar bort det äckliga fläsket och i hålet sätter man extrasaltat smör. I denna brunn doppar man nu tuggorna av andra halvens paltdelar. Man tar även en palt till som man petar bort fläsket från, delar upp i tuggor och doppar i brunnen. Listigt va?
Till detta äter man inte lingonsylt. Det är en synd, kanske inte i Guds ögon men i mina. Sylt äter man till stekt palt, eller köpespalt. Kanske lite på gröten men även där är jag skeptisk.


Egentligen är väl ovanstående bara hur jag äter palt men som ni kan förstå är jag ju den person ni som ännu inte ätit palt ska stå er efter. Som jag äter palt måste ju palt ätas ska ni tänka. En pitebo i förskingringen kan ju aldrig ha fel kan ni lägga till i tankekedjan.
Vill ni förstöra palten med äckelfläsk och äckelsylt så får ni göra det men då på eget ansvar. Så talar en sann paltguru ska ni tänka också innan ni slutar tänka på paltar och börjar göra annat.



Fast jag erkänner att jag ibland tagit lite sylt, och någon fläskbit som icke varit fläskig utan köttig, men det har nog varit i en hallucinationsfas kanske, och bara någon enstaka gång.


Jag har fått awarder också.
Känns så himla jättekul. Återkommer till dom så jag får grunna ordentligt ;)

måndag 26 april 2010

Snart åker Maken...

På onsdag bär det iväg ner till Sundsvall för sjösättning och fiske.
Känns sådär faktiskt. Jo, det är skönt med egentid förstås men det blir ganska mycket egentid, kanske 4 veckor eller nåt. Det är ganska länge det.
Nå, det gick ju ifjol, så det lär väl gå iår också.

Homer är fortfarande skeptisk till Hjördis, han kan inte riktigt begripa vad hon är bra för. Han fräser och morrar så fort hon tittar på honom, sen drar han iväg upp, bort från henne.
Det är ju positivt att han är så nyfiken, han smyger fram och tittar på henne när hon sover, då utan morr. Men tittar hon upp så börjar han morra varnande.

Det är väl den vanliga gången antar jag, det ska fastställas dominans och jag antar att Homer accepterar henne när han inser att hon inte är något hot, men jag vill det ska ske nu. Nu.

Han är då inte arg på henne eller försöker jaga bort henne, han är nyfiken men verkar samtidigt rädd. Han har idag legat i mitt knä framför datorn nere med henne sovandes i soffan i rummet bredvid och det är ju ett fall framåt. Hittills har han mest legat uppe, utom på natten då vi och Hjördis är uppe, då går han gärna ner. Fast han kommer sen upp när det lugnat ner sig uppe, och då sover han i ställningen eller på systolen.
Som vanligt.

Fast närkontakt är han skeptisk till.
Det blir kanske som med Allis när Homer kom. Hon fräste i två dygn, då luktade hon honom i baken och då sa det klick.
Fast Homer har visserligen luktat Hjördis i aktern redan men utan att klicken hördes.
Det var bara morret. Fast han måste väl känna att hon inte är något hot innan klicket kan uppstå. Antar jag.

När Homer kommer ner så går han sakta och försiktigt, redo till flykt ifall yrvädret närmar sig. Om yrvädret inte närmar sig så börjar svansdarren så fort man pratar till honom, så jag tror inte han är allvarligt rädd/sur. Bara lite skeptisk *hoppas*

Jag har inte så mycket erfarenhet av att ta in en ny katt men de tidigare gångerna har det ju gått bra. När Molly fick spader och försökte dräpa de andra katterna (även Allis som då var ungkatt) då berodde det nog på att Molly var sjuk. I huvudet eller själen, vi vet inte. Det hade andra orsaker eftersom hon hade accepterat Allis långt tidigare.

Lite orolig är jag ju, hönsmamma som jag är. Jag försöker att inte bry mig för dom ska ju och kan klara det själva. Men jag vill ändå ha koll. Det är ganska jobbigt att försöka ha koll hela tiden, men jag har ju dålig erfarenhet av kattbråk så jag går runt utan att kunna slappna av.

Måste dock slappna av snart för Skepparprovet är den 5:e maj och jag har inte pluggat nåt vidare värst än. På onsdag har vi läkarkontrollen och på torsdag sjukvårdskursen, sen är vi klara för att göra provet, yippii..?

Nu ska jag gå och skala potatis, ikväll blir det palt.
Riktig Pitepalt och ingen jäkla kornmjölspalt som endel tokstollar anser vara pitepalt.
Riktigt ska det va, och jag ska göra så många att Maken får med sig några att steka när han ska åka ner och fiska.
Jag är ju en riktig husmor jag.
Lika riktig som en pitepalt.


Ganska lik en pitepalt också om jag ska vara ärlig...

Gud vad gott det ska bli!
Med riktigt extrasaltat smör till, fast utan äckligt fläsk som dock ska vara med inuti palten för att det ger smak men sen ska det petas bort *informerar*


Fast såklart Maken ska ha fläsk så jag måste ju ha med det ändå, samt steka lite till som den perfekta husmoder jag ändåck är..

söndag 25 april 2010

Hon fiser också!

Lilla Hjördis var nog lite oredig i magen igår. Först så sket hon ju i buren och blev tvättad av mig både tassar och bak. Men jag tyckte det osade lite ändå. Jag gick och kollade så att det inte olyckat sig igen men hittade ingenting.

Hon röjde ju i två timmar sen vi släppte ut henne ur buren. I ett sprang hon efter dom roliga prasselråttorna eller vår långa gula buspinne, ingen vila ingen ro.
Förräns hon inte tyade längre.
Då la hon sig vid mina fötter och jag lyfte upp henne i soffan. Hon la sig tätt intill mitt ben och slocknade som ett ljus.
Jag strök henne längs ryggen och då började hon spinna, hon ställde sig upp och kom upp och rullade ihop sig under min nedersta haka.
Hon spann som en gräsklippare, jag strök henne och kände mig så glad att hon tydde sig till oss så direkt.

Då spratt hon till lite. Ställde sig halvt upp och kastade sig bakåt hela tiden nästan sovande. Hon mådde så gott så gott, ville byta ställning och då..

...kände jag oset.
Den lilla katten fes helt enkelt. Och det luktade rejält för att komma från en sådan liten kissemiss ;)
Idag har inga kablar lagts vare sig på golvet eller i lådan, däremot har hon kissat flera gånger och då i lådan förstås. Inga fisar har jag nosat mig till men kvällen är ju ung..

Tycker det är ganska rart.
En söt liten nätt kattflicka kan bränna av en rejäl rökare ;).
Inte ens Homer fiser.
Maken var ju snabb i kommentaren, herregud två kvinnor som fiser...!

Jag förstår dock inte vad han menar.
Det är ju bara Hjördis vi pratar om.
Eller?
Fattar inget.
Alla vet ju att en kvinna vaknar med fin make-up, välfriserade, rynkfria, och dom varken snarkar, dregglar eller fiser.
Jag är då sån..
Men det finns kanske andra sorters kvinnor, åtminstone skulle man ju kunna tro det (fast det är långsökt..)

Ha en skön söndag!
Vi ska äta surströmming.
Lika bra att vänja henne vid vårt leverne direkt ;)

Hemma med Hjördis, åh herregud!

Så har vi haft vårt första dygn med Hjördis. Ska jag sammanfatta det med ett ord så blir det nog jäklariminlillalådavilketbusfrömensamtidigtsåjäklagosig.

Tänk er en busig kattunge.
Tänk er sen en som är tio gånger busigare.
Då har ni Hjördis.

Har aldrig varit med om dess like.
2 timmar varar busen, där hon aldrig är stilla. Inte undra på att hon är mager ;) . Full rulle hela tiden, hon jagar alla leksaker hit och dit, bär och grejar på överallt.

Sen är hon så himla go. Med Maken också och det känns så roligt, både bus och gosighet. Hon kör på i ett par timmar och sen smäller hon av, detta måste ske i vår närhet tydligen.
Hon sov i sängen hela natten och var så himla go, och det är det ljudligaste jag någonsin hört en katt spinna i hela mitt liv. Hon låter som en gräsklippare!!

Homer då. Är han sagolikt betuttad i henne?
Nej, inte särskilt.
Han har nosat på henne ett par gånger, gått fram utan knot och nosat, men då börjar fräset och morrningarna, dovt i strupen.
Länge.
Riktigt länge.
Han är nyfiken, han har legat och tittat på hennes bus men i övrigt är han jäkla skeptisk. Han verkar inte tycka att hon är en lattjo liten pryl utan mer som en stor böld i ändan. Det går bra så länge hon inte tittar på honom, då morrar han skräckinjagande.

Ännu så länge.

Hon charmar nog även honom vad det lider.
Jag utlovade ju bilder på dom tillsammans (tillåt mig småle) så här kommer den.
Som ni ser ser ni en liten bit av Hjördis akter, Homer ligger och morrar, han har dessutom blåst upp sig så att han ska se riktigt farlig ut. Hoppas han slutar snart med detta, vill ju ha dubbelt bus i huset.


Detta är det vi ser mest av Hjördis. Ett sudd som busar fram i rasande fart. Antingen det eller så bilden nedan, vilket brukar bli resultatet av ovanstående aktivititet.


Sen kan jag ju beskriva 55 minuters bilresa med en sån sötnos som Hjördis.
Lite som ett minihelvete.
Hon blev tokig, skrek och grävde som en tok i buren. Jag blev nästan rädd hon skulle göra sig illa, hon pressade nosen i sina försök att krypa genom gallret.
Jag höll till slut Makens keps som ett skydd. Då lugnade hon sig med grävandet.
Hon sket i stället.
Och det luktade starkt kan jag lova.

Vi stannade på heldragna linjer och jag försökte pressa in en hand (med en servett) och plocka ut klumparna och kastade ut dom genom fönstret.
Då såg och kände jag att hon kissat också. Tack rara Hjördis.
Vände på dynan och färden fortsatte.
Under skrik och grävande.

Note to self: Skaffa spray hos veterinären som lugnar vid resor.
Tänk er då TVÅ sådana katter, både Homer och Hjördis som skiter och är hysteriska, båda lika långhåriga.
Nå, vi kom då hem och hon verkar då trivas med oss människor iaf, Homer kommer nog senare, om han törs för yrvädrets skull ;)

Ha en skön lördag!!

fredag 23 april 2010

Snart..

Kom hem igår kväll efter 150 mil på två dar. Snacka om mör.
I onsdags kom vi oss iväg 05.20 och det var ju duktigt, särskilt efter en dålig sovnatt. Sen sov jag inget i bilen alls och det är att räkna som en bedrift, sist så somnade jag ju och sov 25 mil, lätt dregglande och med avlångt ansikte.
Nu var jag vaken hela vägen.
Körde ungefär noll km, Maken körde resten. Förresten, jag körde ungefär två mil faktiskt, det sen jag lämnade Maken på Alnö och så for jag och checkade in på hotellet.

Jättefint hotellrum, med badkar vilket är en enorm lyx, dock orkade jag inte bada utan tog en dusch och slängde mig på sängen. Urskönt.
Maken återvände till mig så småningom och efter en snabb dusch av honom så begav vi oss till favoritrestauranten Victoria och åt gott och mycket.
Orkade knappt gå de få metrarna till hotellet, där vi kastade av oss kläderna och ....

Sov.
Japp, vi kom tillbaka till hotellet 21.45 och ungefär 21.47 sov vi bägge två. Urromantiskt ;)
Nå, vi sov som stora grisar i tio timmar, då pallrade vi oss upp och gick och åt frukost. Jag var nästan mätt redan innan.
Sen körde vi hem.
Intressant va?

Jag gillar att lyxa till det och bo på hotell emellanåt.
Det finns dock ett abnormt stort krux.
Hotellspeglarna.
Jag kom ut ur duschen och vad skådade jag i enormt format framför mig?
Jo, mitt eget jävla jag skådade jag i en enormt förstorande spegel. Jävla skitspegel!

Jag provade att hissa upp brösten och dra in magen.
Sen la jag mig i fosterställning på sängen.

Hade inte chipsen ropat på mig hade jag legat kvar än. Men eftersom dom ropade så tog jag mig samman och åt lite chips medans jag kollade på en film.
Det gjorde nog inte saken bättre antar jag.

Imorse kommenterade Maken en kvinna på tv´n, att hon såg ut att ha blivit så gammal, liksom rynkig och slapp i brösten.
Då frågade jag Maken med bävan i rösten...
- Kommer du att älska mig även när mina bröst tappat spänsten?


Snacka om asgarv.


Nu pratar vi inte om ett snett lite rart leende utan ett garv där liksom kaffet sprutade ut över hela bordet.
Dessvärre så skrattade jag lika mycket. Min man har aldrig upplevt någon spänst i mina bröst nämligen. Den spänsten är long gone liksom.
Say no more.

Men han lovade till slut att älska mig även om jag fick en liten skönhetsskavank någon gång i framtiden, typ en kvissla eller nåt.
Går jag ner allt jag bör gå ner då kan han ju förvänta sig ett russin av stora mått. Fetma kan ju inte förvandlas till slankhet i min höga ålder, elastisk hud har väl tonåringar, det jag har kan väl i bästa fall kallas pergamentliknande.

Nå, imorgon hämtar vi Hjördis. Ska bli så spännande. Och lite oroligt förstås, vad ska Homer tycka?
Så imorgon ska jag stolt försöka lägga ut en bild med bägge katterna på, vi får se om det går. Annars lägger jag ut dom var för sig.

Ha en härlig fredag!



Förresten. Mitt prov för Skeppare verkar bli på onsdag (gulp) så det som gäller nu kan väl kallas råplugg.
Hm, inte min starka sida precis.

tisdag 20 april 2010

En snabbis

Har fått en snabb datortid i mitt ansträngda program. Har varit på syträff på förmiddagen, hem en sväng och sen iväg till skepparkursen.
Ingen sjukvårdskurs på torsdag blev det så imorgon bitti drar vi iväg en snabbis till Sundsvall och tittar till Makens älskarinna (fiskebåten).

Det blev nyss bestämt så det blir packning a la quickstep, en grej här och en där. Nu blir vi bara över natten men iaf, det är mycket som ska till båten och som ska packas in enligt lull-lullmetoden, bubbelplast och filtar. Tå tåm inte kall flysa intlumenten.
Där var jag rolig.

Jag är så charmigt rolig ibland, särskilt när jag är trött vilket jag är just nu.
Nej, vi packar väl för att elektroniken till båten inte ska skadas, i en väska har vi väl grejer för över 100.000 spänn. Eller nåt, jag vet inte men skulle tro att det ligger på någon sån ofantlig summa. Kanske mer nu när jag tänker efter.

Nå, jag passar på att följa med innan Hjördis kommer, för då måste jag hönsa omkring och oroa mig för catfighter i tornadoklassen. Inte för att jag verkligen tror det men jag är hönsmammig, och rädd för att Homer tycker att Hjördis är en dålig och blek kopia av en kompis och därför kan undvaras.

Nu har jag hönsat färdigt och ska gå vidare och tänka på världsliga ting såsom tandborstar och hårschampo. Det är jag som är husmor och som sådan har man många sysslor bl.a packning, det ska hittas byxor åt Maken, kallingar, duschkräm och deo, mediciner, kameran kom jag just på (och packade nyss ner, ursäkta pausen), sen tänkte jag ta med lite kurslektyr också.
Åt veckan blir det ju prov.
Är det tänkt.
Och som det nu ser ut så blir det sjösättning av fiskebåten till valborgs och sen direkt in i fiske. Då blir jag gräsänka och ska då göra gräsänketing som t.ex lyssna på tystnaden, städa klädkammare gånger fyra (jag har stökat till igen, jag vet) och sådant tråkigt som behövs. Sen börjar ju sakna Maken redan dag ett men det är ett annat kapitel.
Det tar vi sen.

Om någon vill prova på att baka mina Biscottisar finns receptet under kategorin recept i högerspalten (Diana, tänkte på dig där).
Nu måste jag rusa, eller rusa-jag stapplar av ryggsmärtor men jag måste packa klart ikväll för vi tänkte fara före 05.00 imorgon bitti, får se hur det går.
Tar jag med lilldatorn så kan jag läsa lite bloggar annars hörs vi när vi kommer hem igen.

Toodeloo..

måndag 19 april 2010

Måndagblues

Dagen har startat rätt tidigt. Maken har börjat sy på sina strömmingssköt och jag har börjat husfrusysslorna.
Tvätt och disk är mina mellannamn känns det som.
Jag har också bakat Biscottisar. Igen. Gott är det och ett bra surrogat för mackor och godsaker som man önskar ha till kaffe och teet.

Sen har jag tänkt sy lite. Måste sy en kant runt båttäcket och det gör jag av överblivna remsor och bitar från själva täcket. I olika bredder så bör det bli snyggt.

Homer har faktiskt visat lite bustendens i morse. Första gången han busat sen Allis dog, och det är tre veckor sen. Vad glada vi blev, han busade med buspinnen tills han blev tokig och blev tvungen att springa av sig lite spring.
Sen blev han matt och måste vila.

Som jag. Ja, inte att jag springer mig trött, det är trots allt snart fyra år sen jag sprang sist och innan det var det nog sju år.
Men ibland går jag ut hårt med diskmaskinstömning, sen startar jag ett bak och inser att jag inte har alla ingredienser (för vilken gång i ordningen) så jag får i flygande fläng ränna iväg till affären. Sen fortsatte jag baket och satte igång en diskmaskin igen.
Nu är jag lite matt.
Precis som Homer önskar jag gå och vila men inte i klätterställningen utan i sängen. Men det är lite väl tidigt.
Ska istället gå upp och gosa med Homer, han ligger i knät där jag sitter framför gammeldatorn och får då lägga patiens medans andra hander kliar hårig päls.
Ganska hyfsat sysselsättning.

Vädret är soligt, kallt var det inatt och snösmältningen har satts ur spel liksom.
Längtar ut till stugan och vår/sommarstarten.
Men snart så.
I slutet av maj kanske, inte så länge dit inte.
Inte länge alls *suckar*

söndag 18 april 2010

Snön är nästan borta!

Nyss hips vips började sista (gårdagens och nattens 4 cm) snöeländet tina.
Solen behagade bestråla oss lite lätt.
Sen visar det sig att vi ska få kalla nätter här framöver och det är ju verkligen glada nyheter.
Såjäklainte!
Vi hade ju per defination vår och nu for den våren iväg och vi backade tillbaka till vinter och det gör mig sjuk.
I själen.

Vill så gärna ha riktig vår, riktig vår får man dock inte häruppe. Vi har alltid kvar lite snö till valborgs, inte mycket förstås men någon hög inne i skogen typ. Sen går det fort. Det hinner knappt titta upp en liten blomma så har vi full sommar.
Man ser små musöron på björkarna strax före dom får fullstora löv. Ungefär så fast kanske yttepyttelite överdrivet.
Att vi har senvinter och sen får försommar direkt efter är vi ju vana vid. Däremot har ju åldrandet börjat påverka min syn på vintern.

Ja, jag skyller på åldrandet för jag är säker på att åldrandet står för många märkliga ting som sker med människan.
Vinterouthålligheten är ett exempel.
Rynkor och hårväxt ett annat, men ett helt annat kapitel så det släpper jag nu.

När jag var ung. Eller ungdom, då åkte jag slalom som en galning. Rätt ner i backen, så rakt som möjligt desto bättre kändes det. Mer störtlopp kanske men ändå utförsåkning.
Då tålde jag kyla, lite förfrusna tår i slalompjäxorna fick man leva med. Nema problema.

Men nu.
Måste jag skrapa bilrutan vill jag bara gråta alternativt vråla rätt ut.
Och när man vet att vintern varar så jäkla länge så känns det som om livet rinner iväg för mig. Halva året ligger man liksom i dvala, väntar ut vinterhelvetet.
För att sen den här tiden tina fram och börja leva det liv man vill leva.
Och jag är säker på att hade man inte vintern skulle sommaren inte kännas lika bra, men jag tror jag skulle stå ut med sommar året runt.
Allvarligt.
Jag är säker på det.

Nå, detta år emigrerar vi då inte.
Vi stannar hemma, njuter i stugan, slavar i fisket, skottar oss fram och dvalar på. Sånt är livet för en sjukpensionerad fiskarhustru i norrbottens kustland. År 2010.

Fast jag har det ju ganska bra på många andra sätt, så jag får försöka förtränga vinterkänslorna nu och se fram emot sommaren, sen får jag försöka att inte gå under nästa vinter heller.

Nu ska jag se fram emot när Hjördis kommer till oss, och att det går bra mellan katterna, att huset livas upp lite och sen har vi hela härliga sommaren framför oss.
Ganska bra trots allt va?
Jo, det känns nog så när jag tänker efter.
Fridens!
6 dar tills familjen blir fulltalig igen...

lördag 17 april 2010

Förbannade snöhelvete!

Kolla!
Helvetesjävlasnöhelvete!
Nu kunde man tro att jag svurit klart men icke.
Jäklar.

Nu.
Färdig med sånt ofog. Dålig stil att svära men det ger jag fan i. Har alltid svurit även om jag själv hör att det låter illa. Men med bröstmjölken fick jag det till livs och det verkar fortsätta.
Ni får försöka stå ut.

Nu har jag dock ångat av mig det värsta. Bilden häruppe är tagen ikväll. Jo ni läste rätt Ijävlakväll!
Jag vet att varje år kommer april och med april kommer följdaktligen aprilväder.
Teklajökulspecklautbrottet (möjligtvis heter vulkanen inte riktigt så..) har inte orsakat vårt snöfall så jag kan inte skylla på det, utan det är vädrets makter som bröstar upp sig.

Varje år kommer bakslag.
Nu kommer ett för oss. Det har tinat så ininorden här de senaste två veckorna, nästan att vi kan tro att det blir normal smältning och vårkänslor till Valborgs. Det känns väl så ännu, men visst tappar man lite humör när man tittar ut och ser lapphandskarna falla *suckasuckasucka*

Jag får tänka på lilla Hjördis och hennes hemkomst till oss nästa lördag.
Mysigt värre.
Hennes mamma är halvt ragdoll och halvt europe, hennes pappa är halvt ragdoll och halvt helig birma, därav Hjördis lurviga päls förmodar vi. Alla nu nämnda är ju bondkatter rent tekniskt men det ska bli spännande att se om hon har något halvrasigt över sig. Nu är det ju uttunnat med två "ickerenrasiga" föräldrar men ändock.

Homers pappa är renrasig norsk skogskatt enligt hans första människa, denne skogskatt blev förvildad och sen flyttade ägaren och lämnade stackaren kvar i skogen.
Homer ser ut som en renrasig skogskatt, han har rätta lurven och byxor och hela baletten. Sen om han har något drag från renrasige pappen vet jag inte. Svårt att säga eftersom jag aldrig haft en raskatt.

Spännande blir det dock med Hjördis, och spännande att släppa ihop henne med Homer. Bara han är snäll med henne, han är ju så stor jämfört med lilla henne.
Är man stor får man vara snäll.. säger dom ju på reklamen, så då är det säkert så.

Nu ska jag gå och förbereda kvällsmackan. Blir toast med vår löjrom och ägg (affärens ägg inte mina), det ska bli gott. Har införskaffat mer gallmedicin så nu törs jag mumsa lite, hehehe. Som att jag behöver mumsa nåt mer men iaf.
Fridens!

fredag 16 april 2010

Nu har vi träffat Hjördis!

Igår kväll så for vi iväg till Boden för att träffa vår nästa familjemedlem Hjördis.
Hon bodde med flera människor i olika åldrar, tre hundar och fem andra katter. Fullt ös mest hela tiden verkade det som, hon får nog värsta chocken när hon kommer hem till oss.
Semester kommer hon nog att tänka, och förhoppningsvis drar hon upp tempot på vår fyrfoting.
Hjördis

Hennes tre syskon.

Modern och Fadern (Malin och Gizmo).
Malin ligger bekvämt utsträckt, mager och eländig efter att ha diat de små. Hon kommer nog att lägga på sig och få bättre päls när ungarna lämnat boet. Då får hon ju gott om tid och energi att "lägga ner på sig själv", istället för att ränna efter ungarna.
Hon har ju också en 75 kg tung Rottweiler att hålla reda på, samt en Newfoundland och ett mindre yrväder till vovve.
Kattungarna springer oförfärat omkring bland alla hundar. Ganska kul att se faktiskt.

Maken ville först trumfa igenom att hon får heta Hjördis, men det ska stavas Jördis. Sen kom han på att Jöran Hägglund stavar med J och då kom han snabbt på andra tankar.
Hjördis får det vara.
Allis hette ju med s eftersom hennes mamma hette Silla, vilket blev alliS baklänges. Men Hjördis med J, mjae liksom.
Nej, Hjördis heter hon.

Vi längtar tills hon får komma hem. Så får vi hoppas att det går lätt att föra ihop henne med Homer, så att dom samsas snabbt. Som vi haft det tidigare med våra hopfösningar.
Spännande.

Ikväll har jag varit och skrivit VHF-provet. Och blev godkänd förstås. Vad annars?!
Nu är det bara sjukvårdskursen (ABC), läkarkontrollen och själva provet kvar. Om två veckor ska vi vara klara är det tänkt.
Är det tänkt *upprepar* men ännu har vi varken fått tid för kurs, kontroll eller prov.

Ha en skön fredag alla!
Själv tänker jag ligga i soffan och pilla mig i naveln, medans jag zappar mellan alla fina kanaler med alla kvalitetsprogram som finns.
Eller nåt!
Tjaba!

torsdag 15 april 2010

Bissi bissi

Idag har vi åkt till grannstaden i hopp om att hitta ett stödhjul till båtvagnen. Vi hade hoppats kunna kombinera detta med ett besök hos Hjördis, men hennes människor var inte hemma.
Skit.
Och imorgon kommer förmodligen en massa fiskeredskap som ska monteras på kortast möjliga tid, vilket innebär långa dagar för Maken. Om två veckor ska ju fiskebåten sjösättas och då ska allt vara gjort.
Så det verkar bli första titten när vi hämtar henne den 27:e.

Maken har förklarat ingående för Homer hur läget är. Att vi inte kunde hälsa på henne idag men att hon längtar säkert lika mycket efter dig som du efter henne, att hon verkar nyfiken och busig.
Och Homer förstod.
Allt.
Eller kanske inte, men han förstod nog såpass att han vet vad som är på gång..
Det förmodar vi iaf.

Tills motsatsen bevisats.

Sen måste jag tacka för Hjördisresponsen. Den var så positiv att Maken gav sig direkt. Hjördis ska hon heta, och hon ska fanimej vara glad över det. Annars får hon minsann slippa bli glad.
Hennes människor frågade efter namn och jag sa Hjördis, så nu ska hon kallas det hädanefter, så fattar hon bättre när vi börjar instruera henne om de husregler vi har.

Inte för att vi har några direkt men iaf.


Jag har nyss flängt ut i flygande fläng och jagat glassbilen.
En ny hobby jag har.
Riktigt skoj att köra sakta och gissa var den stannar.

Jag tänkte handla en sort.
Kom hem med fyra.
Säkert goda alla fyra.
Sist vi handlade av glassbilen var 1982. Eller ifjol om man nu ska var noga, och då hade dom inte Pucko vad jag minns.
Alltså blev jag tvungen att pröva.

Nu ska jag gå upp och vila, jag har dammsugit nedervåningen efter att ha tagit ut och dammat mattorna. Herreminje, snacka om rekord. Jag fick vada genom allt skräp och katthår, tror tamejtusan att det var mitt personliga rekord från fjolåret som rök där.
OS-guld i dammsugning och snabbt påsbyte 2010 blev mitt.
Ni behöver inte försöka spara ihop så att ni slår det rekordet.
Pröva inte det därhemma säger jag bara, detta är oslåeligt!

En dammsugning och jag blev blöt i svett.
Säger både en del om renhetssituationen hemma såväl som konditionen kanske, men jag väljer att anta att Homer löser ungefär två liter katthår (motsvarar cirka enkommasju kattungar) om dygnet. Så måste det vara, samt att det kommer ut sand från innerväggarna, alternativt att nån jäkel smyger in och sprider ut det..
Kanske inget att skryta över egentligen när jag tänker efter..
Så glöm skiten ni! Det är en order.

Nu ska jag gå och vila, jag ska först läsa VHF lite. Provet ska jag ju göra imorgon kväll. Då måste infon sitta stadigt i hjärnbarken, annars går det inte.
Tjillevippen på er!

tisdag 13 april 2010

Titta på vår blivande kattunge!

Ärligt. Har ni någonsin sett nåt så gulligt? Jamenaärligtva?

Nää, jag trodde inte det heller.
Vi ska och hälsa på henne och hennes syskon, moder och fader samt familjens tre hundar så fort vi kan. Vi ska försöka hålla oss fram tills torsdag iaf. Imorgon ska jag på Löj-Ligan och Maken har mycket hemma.

Vad hon ska heta?
Det har vi inte bestämt ännu, hon heter bara kissekatten just nu.

Jag gillar Hjördis ;) men ska fundera på fler alternativ som Maken kan välja mellan.

Båttur=inte. Kattunge= tingad !!

Ingen båttur blev det.
Tyvärr, den blir vid ett senare tillfälle pga maskinistbrist.

Dock har vi tingat en kissemiss idag. En tjej som är så söt så söt.
Vi får hämta henne om två veckor då hon är flyttfärdig.
Så himla spännande.
Bild kommer så fort dom mailat oss fler bilder.
Ack ja, så glad Homer blev *inbillar*
Han kvittrade glatt åt bilden vi visade.

Eller nåt.

Men det kommer *hoppas hoppas*

Fridens!

En tur med Viscaria

Japp.
Nu ska jag iväg för att åka en sväng med bogserbåten Viscaria.
Det ska bli intressant, ska försöka fota litegrann också, om tillfälle ges.

Vi har ju kraftig is häruppe ännu, så endel brytning får vi väl se och förhoppningsvis lite maffiga isblock (eller troligtvis inte kanske men man får ju hoppas)
Förutom att vi ska kolla in radarn också, det är ju därför vi ska dit, för att kolla instrumenten, bryggan och maskinrum etc.

Fast jag är mest intresserad av vyerna, vi har kanonfint väder idag med sol och vindstilla.


Så toodeloo liksom!

måndag 12 april 2010

Sökes: En mysig liten pyttekompis..

Sökes: En ung kompis som vill busa och goas om vartannat. Känner du igen dig och tror dig kunna trivas med mig så tveka inte, svara bums!
Hej! Jag som skriver denna kontaktannons heter Homer.
Jag är i mitt och mina människors tycke en otroligt ståtlig katt...
Jag gillar uppmärksamhet och jag är duktig på navigation.
Jag är en sån som har koll på kursen och jag är en hjälpsam katt på alla sätt och vis!
Som unge var jag busig som tusan, gillade snören och osynliga möss väldigt mycket. Det gör jag förresten ännu, både osynliga och synliga möss förstås.
Sen gillar jag kartongspökråttor också, såna som gömmer sig i kartonger och inte syns..
Jag älskar att få vara ute på mitt sommarställe, där kan jag gå fritt och lukta på blommorna. Jag jagar också jättebra. Kan fånga allt. Fåglar, harar, bävrar, renar och rävar och sånt tjafs tar jag dagligen, men jag väntar ännu på min första älg!
Jag gillar att busa/träna inför älgjakten. Och jag vill gärna ha en kompis att busa med, för jag saknar min kompis Allis som så mystiskt har försvunnit från mitt hem. Jag har letat och letat men jag har inte hittat henne. Jag börjar inse att hon nog inte kommer tillbaka.

Jag saknar våra race i huset, mattorna ska flyga och skrynkla ihop sig längs väggarna för att racet ska räknas som jättekul. Eftersom jag är så stor och stark så blir det ofta så också.
Sen har jag ju håriga fotsulor också så jag får springa som fan för att komma igång liksom.
Tycker det är imponerade. Min kraft alltså. Om du kompis kommer till mig ska jag visa dig sånt som jag gillar, jag ska lära dig allt jag kan.
Och det är inte lite det.
Du ser så himla imponerande jag är. Här är det kattkrafter på gång. Jag kan bli så till mig i trasorna att jag måste springa som en skogstok för att få ur mig allt spring.
Då blir jag ofta trött.
Och vill vila.
Gärna då med en kompis förstås. Ett gott race och en skön middagslur på det är livet tycker jag.

Här ser du jag och min förra bästis Allis i soffan, hon som blev sjuk i ögonen och försvann. Det var iaf inte pga mig som hon försvann. För jag är bara go och glad. Det syns väl?
Jag är en snäll katt och har levt som nummer två i rang och det passar mig utmärkt. Inget ansvar om jag slipper, jag vill gå på lådan och lämna mina spår, så är du grävvillig så har du att göra ;) Vill du styra och ställa så är det ok, fast i rimliga mängder förstås. Med ålderns rätt så anser jag mig nu ha stigit i graderna så jag ska vara högsta hönset. Fast ansvarsdelen kan jag leasa ut. Ok för mig.
Bra så?
Övriga villkor kan diskuteras.

Vill du ligga sked med mig i soffan, vill du springa som tokar genom huset så svara så hämtar vi dig. Typ nu liksom.
Jag är så ensam och ledsen. Mina människor försöker roa mig med sina tråkiga lekar, dom intresserar mig inte längre, jag vill ha en kompis av kött och päls. Nåt annat duger inte!

/Mjau

söndag 11 april 2010

Härlig vårdag med satans värken!

Faktiskt. Det är en härligt solig vårdag, idag tinar snön och mungiporna pekar uppåt varje gång jag tittar ut.
Maken donar i båtarna. Nu är det vårrustning, båten som ska säljas är det väl mindre jobb med, men nya båten har han fixat i i flera dagar. Det är mycket att påta med när det gäller koppla motor och montera instrument (alltså inte musikinstrument utan elektroniska motor/elprylar).

Jag har idag hjälpt till genom att klättra upp i båten och där har jag vridit hit och dit på ratt och spakar medans Maken har donat bland kablar och diverse.
Ska bli så himla kul att sjösätta och sen få susa ut på havet med vår nya båt som kan köra jättejättejättefort.

Annars så påtar jag inomhus. Maken vill gärna ha sällskap därute men då får jag inget gjort och så kan vi ju inte ha det. Är man en supereffektiv hemmafru som jag så måste ju hushållet skina och blänka.
Ja, eller hur?

Jag syr på Makens Båttäcke, har sytt en remsa rött till första ramen men nu ser jag att det var dumt. Funderar nu på om jag ska sprätta eller sy de övriga remsorna och hoppas på fint resultat.
Det lutar åt det sista.
Minsta möjliga besvär alltså.

Ett annat besvär om än rätt kärt är att jag har en skugga när jag syr däruppe. Skuggan heter Homer och han är väldigt hårig. Sätter jag mig ner så ligger han på sitsen, sätter jag mig ner utan att sätta mig på honom så dyker han upp traskandes framför symaskinerna och pockar på uppmärksamhet.

Eftersom han har sorg så får han extra uppmärksamhet just nu. Lite börjar väl apatin släppa för honom men man märker att något saknas.
Därför har jag suttit och lagt Idioten på gamla datorn, medans Homer legat i knät och viftat med benen medans han kråmar och vrider sig så att jag kan komma åt alla mysiga ställen..

Alltså går sömnaden sisådär.
Sakta och hårigt går allt framåt. Jag syr nämligen fast alla katthår som virvlar fram där Homer har vistats, men då blir det ju extra mjukt tänker jag.


Idag är en dag med lite extra värk, särskilt i axlar och fotleder, så att åldrandet känns idag rätt blasé att vara orolig för. Jag är tamejfan gammal redan nu!
Medans jag satt i båten och vred på spakarna så blev jag dessutom kall om stussen. Eller arslet heter det kanske nog, iaf om man pratar om mitt arsel/bak/stuss/ända/-lykt.


Så nu har jag också lite mensliknande ontkänslor i äggus stockus.



Känns härligt att vara jag.

fredag 9 april 2010

Inget napp ännu..

På en kattunge alltså.
Men vi fortsätter naturligtvis att kolla blocket ungefär 78 gånger per dag.

Annars har det varit en tid med mycket projekt på gång. Har inte orkat blogga alls, har alltså haft lite av en bloggpaus och samlat lite krafter.
Fartygsbefälskursen går sin gilla gång, på tisdag ska vi ut och åka isbrytare och på fredag skriver vi VHF-provet. Veckan därpå blir det sjukvårdskursen (ABC och läkarintyg) och repetition innan vi kan göra provet i slutet av månaden.

Fisket närmar sig också. Maken har bråda tider med att göra iordning båtarna, vi har fn tre stycken men en ska ju säljas (den är tingad skönt nog) och fiskebåten ska sjösättas om ett par veckor. Då börjar fisket i Sundsvallstrakten.
Därför ägnar jag nu lite tid till att färdigställa båttäcket som jag lovade göra klart till förra våren. Det blir snyggt, rutor i rött och blått och med en blå resp. röd ram runt.

Sen har jag fått värsta chocken. Mitt långa hårstrå kom tillbaka till sin plats under hakan. Där växte det sig långt och ståtligt innan jag upptäckte det. Precis som förra gången. Herregud.
Det var fanimej flera cm långt.
Det är ju dessutom ljust så det syns dåligt, vilket kan låta bra fram tills dess det är fem cm långt och säkert glimmar vackert där det vajar i solljuset.
Jättekul.
Inte.

Snacka om att gammeltanten är på gång.

Dessutom är jag torr som fnöske i fejset, utan mina dyrbara kräminsmorningar så skulle jag se ut som ett spöke. Tack gode nån för att peeling finns. Utan peeling skulle jag skära sönder alla örngott jag vilade ansiktet på.
Känner mig supersnygg.

Nu ska jag vackla omkring på en halv bloggrunda, andra halvan tar jag imorgon då ryggen är ond som satan. Det bränner i ländryggen så att jag blir tokig, tur att jag har hittat Linnex som lindrar lite (liniment), känner mig snygg och ungdomlig som ni hör.

Ajöken för ikväll!

måndag 5 april 2010

Kattungejakt..

Vi letar kattunge med ljus och lykta.
Eftersom vi vill ha en unge så lär vi få vänta. Hade vi ingen katt så skulle jag gärna ta två t.ex syskon även om dom var äldre, men nu vill vi inte ta en äldre katt utan en unge som Homer kan basa över.
Om han vill basa alltså.
Han är ingen dominant katt, tvärtom.


Jag är feg, jag vet.
Jag vet också att det säkert går att föra ihop två vuxna katter utan alltför kraftiga slagsmål, men jag vill inte ta risken.

Jag har haft en vuxen katt som fick nåt psykbryt och attackerade de yngre katterna. På liv och död.
Vägrar vara med om det igen.
Allt som kan göras för att undvika det är jag beredd att göra.

Vi har ringt på två kattannonser, på raskatter visserligen, men verkar inte vara något för oss. Inte för kostnaden utan för att ena katten var sjuk och andra verkar vara av en inneras.
En bondkatt räcker gott men det finns bara omplaceringskatter för närvarande, och vi vill så gärna ha en unge.
Nu.
Typ.



Homer är deprimerad.
Något annat kan man inte säga. Han är inte ledsen eller nedstämd utan deprimerad.
Han vägrar busa trots att jag legat på knä och fjäskat åtskilliga gånger (jag har legat på golvet och varit jätteskojjig och busigt charmig, men nada..).
 Äter gör han dock, men inget annat intresse finns.
Har läst om detta fenomen och det verkar vara vanligt, försvinner en familjemedlem kan katten bli apatisk och ointresserad.
Homer som alltid brukar traska omkring om dagarna, följa med i det som sker..
Nu ligger han lite undangömd och bara glor.
Stackars lille killen.

Vi har förklarat om Allis, och att det snart ska komma en buse och liva upp hans gubbliv.
Han verkar inte intresserad.
Han ger blanka fan i småbusars eventuella inflyttning.
Han bryr sig inte.
Trots att vi ingående förklarat läget.
Han tycker det är skit att Allis är försvunnen, och han kan inte tro att vi klantat till det och trollat bort henne.

Nå, passa dig Homer. En vacker dag kommer vi intraskande med en knatte i en bur. Då får du se vad du tycker om kompisen vi skaffat dig.
Skulle tro att det blir livat i huset ett tag efter inflytten. Någon dag till att lära känna varandra och sen fullt ös.
Åtminstone hoppas jag det.
Och tror..

Fortsättning följer..

söndag 4 april 2010

Dagsläget i ord och bild!

Mitt liv idag i ord och bilder

 
Här ser ni 7,5 kubik ved som ska köras ut till stugan. Med skoter var det tänkt.
Det bör dock sägas att det nu är så dåligt före på isarna att någon vedkörning är inte att tänka på, vi har ovanpå isen en halvmeter med vatten och sen någon dm snö ovanpå det.
Snöhögen bredvid är alltså inte en kommunal snöhög som är ihopsamlad från kommunens alla gator utan vår alldeles egna.
En av dom.
Vi har inte haft så här mycket snö sen 1981. Snackaomattjaglängtarbort!

Det ser ut som om det blir sommarutkörning.

Här pågick framskottning av båtar häromdagen, båtarna står nu uppe framför huset och skall vårrustas. Nordanvinden ska säljas - helst omedelbums.
Helst igår.
Vi har en köpare så nu ska den göras lite fin för att förhoppningsvis bli beundrad av just denne köpare.

Tänkte avsluta med en vårbild. I söder så fotas snödroppar och blåsippor till höger och vänster. Vill bara med denna bild visa att vi får också vår snart, vilken månad som helst nu..
(denna gräsplätt är framskottad genom att skrapa med skopan lite för djupt, ännu döljer sig våra gräsmattor under en halvmeter snö*suckardjävligthögt*





Vet att jag klagar på vintrarna häruppe och endel undrar väl i sitt stilla sinne varför vi inte flyttar.
Det undrar vi med ibland. Det är väl så att här har vi hus och stuga, ett inarbetat fiske och en flytt är inte att tänka på i dagsläget.
 Fast fan vet, när vi vinner 215 miljoner då flyttar vi söderut.
Lååångt söderut.
Typ.

lördag 3 april 2010

Datorproblem...igen...

Jag är nästan osynlig nätmässigt just nu. Datorn är så jävla seg att den knappt går att använda. Maken använder sina svaga krafter på att utreda vad som är på tok.
Viruskoll...check (resultat två basilusker)
Sen är webläsaren så jäkla slö att det är inte sant. Vi har nu provat google chrome och det funkar bättre, men vi måste ju ha igång vanliga också, för banken etc.
Jäkla skit.

Orkar därför inte hoppa runt och läsa bloggar just nu, det tar evigheter och eftersom huvudvärken är kvar så får jag nästan spunk bara av att vänta på sidorna.
Synd om mig. I-landsproblem, ett slags välfärdsproblem kan man säga, lite som övervikten jag bär på.
Återigen. Synd om mig.

Imorgon har jag ett visst hopp om att återfå datorn i ursprungligt skick, skam den som ger sig! Och det är ganska nyttigt att rasa tillbaka till gamla seega modemens tid, förutom det karaktäristiska ljudet förstås.
Fast det låter nu också, men mer som tandgnissel under vår väntan.
Ibland slutar vi gnissla tänder och svär en ramsa istället.
Det lättar upp.

Förkylningarna travar vidare, Maken är på värsta dagen idag, jag börjar knata mot piggare tider.
Homer är nedstämd, han busar inte och är inte intresserad av de spratt jag försöker pigga upp honom på.
Jakt på kattunge går vidare....

Alltså, jag har seg dator, återkommer när problemet löst sig och jag googlat färdigt på Jävla Satans Windows (det är så många träffar att det tar tid att läsa dom alla ;)), och då ska jag hälsa på hos var och en i bloggvärlden!

Tills dess..  Fridens!

fredag 2 april 2010


Vill med denna fina teckning önska Er alla en fortsatt Glad Påsk!
Jag har ritat den själv i Paint ifall ni vill kommentera hur fin den är. I detta hushåll behöver vi inga barns teckningar att sätta upp på kylskåpet, jag ritar lika fint själv!

I vårt hem snorar vi vidare, hostan skallar och nysningarna likaså. Maken är nu i det stadium jag var några dar sen. Själv verkar jag ha stannat i huvudvärkens land, bomullen sitter stadigt under hjärnbarken och själv förkylningen har fastnat i ett halvpiggt läge. Alltså när man känner sig lite bättre men så fort man gör något så får man svettningar och yrsel.
Jättekul.

Homer är deprimerad. Känns konstigt att se. Han vill inte busa alls, trots att jag är så charmigt busig själv att jag ligger med buspinnen och leker gömma-under-mattanleken.
Nix, Homer vandrar bara iväg. Lite lojt och vagt traskar han iväg på en av sina rutter, där han går och letar efter Allis.
Nå, det ska väl bättra sig vad det lider. Tror han skulle gilla att lattja med en kompis jättemycket. Vi får väl se.

Ha nu en härlig Påsk alla, njut av vädret om ni har nått bra väder att njuta av, och njut av ledigheten ifall ni har någon ledighet att njuta av alltså.

Vi har avnjutit hämtmat och ska strax sätta på vår hyrda film. Vi får se om den duger som tips eller om den hamnar på Usla Filmer-listan där vår senaste film hamnade. Den hette District 9 och var enligt mig riktigt usel, vi kallar den Räkorna Anfaller och vi klarade bara av inledningen.
Kanske den blev bättre med tiden, men vi ansåg att vår tid var för dyrbar just då så vi såg en annan film istället, från vårt eget arkiv.

Fridens!