måndag 28 november 2011

Göta Petter!

Sa Teskedsgumman. Har sett henne på dvd häromdagen. Minns hur himla bra det var som julkalender. Den gick 1967 men då var jag bara fyra månader så jag minns inte så mycket, men sen gick den i repris 1976.
Så himla bra.


Så himla mindre bra nu säger jag. Det kunde ha fått stanna vid ett varmt barnaminne känner jag nu.
Annars då?
Tja, stormen har bedarrat, vi har fått en mm snö (jäklaskit) och det är kyligt värre. Fast egentligen inte. Så här varmt har det ju inte varit på länge, ja sen före min tid om ni kan tänka er det.
Fast jag fryser i alla fall.

Jag har städat inför advent. Det satt långt inne så perfekt husmoder jag är.
Jag städade endast för att adventgrejerna skulle fram och inte för att det var hrm.. smutsigt.
Jag är ingen gris.

Joruseruatt det är jag nog.
Sist jag Städade (märkte ni det stora S-et) var i maj. Det ni. Jag städade när Maken var iväg och fiskade, sen flyttade vi ut till stugan, flyttade hem i mitten av september, donade inför fisket och efter den doningen så var det ju fiske (tänka sig) och sen gick luften ur.
Har gjort lite punktinsatser vad gäller städning slasch röjning t.ex dammsugning (två långhåriga katter, tack för det), badrummet förstås och lite småplock men nu jäklar.
Städade i dagarna tre. Inte särskilt länge dom dagarna för det orkar jag inte, men det tog tre dar innan jag var färdig. Jag är så himla besviken över att jag inte orkar städa hela huset som jag gjorde förr, det var så härligt att på kvällen känna hur rent ALLT var. En fräsch känsla.
Nu inte så mycket.

Jag dammtorkade ena dagen, och torkade fönster (herreminje, torkade fönster 23:e november, har aldrig hänt förr). Inte för att jag ville göra det igen utan för att jag inte orkat göra det tidigare kanske jag ska förtydliga.
Dagen därpå var det lite pynt, lite golv och sista dagen var det också lite pynt och lite golv. Jag har aldrig sagt att jag är metodisk, som sagt.
I lördags skulle jag stryka mina julgardiner. Det gick rätt uselt. Mest för att jag hade strykjärnet ute i stugan och för att grannen hade lånat ut sitt till dottern sin.
Igår for jag iväg och trotsade skyltsöndagens avspärrningar och köpte ett nytt. Ett avancerat som stänger av sig själv, jag är ju så glömsk nuförtiden. Hjärnan orkar inte processa att kroppen har ont samtidigt som den håller saker i minnesbanken.
Till sist kom gardinerna upp. Julefint värre blev det och så fick jag gå upp och vila med samvetet rent, huset relativt rent och kroppen öm.

Tja, det är väl mitt liv so far...
Ont. Trött. Orkeslös. Matt. Svag.
Så himla intressant för er att besöka min blogg och få läsa om all jäkla trötthet. Men vad ska jag annars skriva om? Jag orkar ju ingenting.

En reflektion. Jag tycker det är märkligt att sossarna själva hellre har Reinfeldt till statsminister än Håkan Juholt. Tycker dom socialdemokratiska väljarna det skulle jag avgå pronto om jag var Håkan Ljugholt.
Tycker det är märkligt bara.
Inte så att nu detta är ett tecken på att detta ska bli en politikerblogg (moahahaha) men bara en liten reflektion från min sida. Det kommer kanske fler om jag orkar skriva fler inlägg...

Förresten en reflektion till:
JäklaPernillaFuckingWahlgren med sina perfekta julmyshemmahosmigreportage. Så vill jag också ha det. Fast hon har ju så från oktober har jag läst, för alla reportages skull. Det hinns ju inte under vanliga dödligas juletid.
Orka!

tisdag 15 november 2011

Om att vara duglig

Tja, om hur det är att vara duglig får någon annan skriva om. Duglig betyder samma som effektiv och det säger ju allt när det gäller min duglighet.
Fast jag har varit på återbesök till Sunderbyn, i fredags på kir.mott, årsbesök för operationen. Allt såg finfint ut, värdena låg bra och jag har varit duktig sa hon.
Fast duktig har jag inte alls varit. Häromdagen har jag varit till dietisten i Sunderbyn och där var det annat ljud i skällan.
Ät mera. Oftare. Stava på. Oftare. Drick bättre. Ät fler vitaminer.

Det här är inte jag. 
Och bilden har jag snott från internättet.



Där fick jag så jag teg.
Nu har jag lovat att försöka få in lite mer mat i vardagen. Kanske t.o.m ett lagat mål som kallas lunch.
Fast jag tycker jag är duktig. Fina proteinvärden och blodvärde. Jättefina var dom sa sköterskan. Eller kanske inte att dom var jättefina men dom var iaf bra. Sen det där med jättefina är väl mer en efterkonstruktion från min sida.
Fast jag har slutat med blodtrycksmedicinen. Det är väl jättebra? Jag är fortfarande en bra bit från normalvikt men jag har ändå normalt blodtryck nu. Det var glädjande.

Och så har vi ju beställt en ny bil. Det ska bli roligt. Vi har lite problem med den vi har och kommer snart att behöva lägga ner lite pengar på den så då passar det bra med byte. Och då till en mer bränslesnål bil. Betydligt snålare kan jag tillägga. Fast den är så stor.
Känns rätt ok just nu, fast då är den ju inte betald än heller ;)



Annars gör jag ingenting. Orkar inte ett skvatt. Där var dietisten snabb att inflika att det nog också kunde bero på min lite svaga diet. Hälsomässigt svag alltså.
Jag har lovat försöka, men va tusan, mat sex gånger om dagen, vem äter så? Jag ska dock göra mitt bästa och vara glad om jag kommer upp i fem gånger dagen. Eller fyra. Bra så.

Ni har väl märkt hur flitig jag är på att blogga? Och hur ofta jag hälsar på hos er. Jag väntar ännu på lite ork och driv, det vacuum jag lever i nu är nästan skrattretande. Ta fram dammsugaren och dra några drag på golvet känns som en stor bedrift. Torka av diskbänken är nästan för mycket för mig så ni förstår att det är låg energinivå just nu. Hoppas på bättring vad det lider.
Inte ens roliga saker är roliga längre. Därför är jag lite off för närvarande, men jag avser att återkomma på internätet lite oftare i framtiden.
Jag ska bli piggare. Jag måste.
Det är ju inte så att huset städar sig själv, fönstren är skitiga, det är saker överallt, bokföring så jag drunknar...Orka!

Imorgon ska vi åka på en liten myshelg. Vi firade ju femårig bröllopsdag häromveckan men något firande blev det inte så nu ska vi åka på en mysvistelse på hemlig ort. Inte till Sundsvall där vi inte kan vara utan att det blir fullt schema så vi far någon annanstans. Det ska bli jättehärligt. Bara mysa och se oss omkring lite. Me like.

Bild stulen på nätet.

fredag 4 november 2011

Ämne: Kajeländet i bilder

Som sagt, vi byggde ny kaj för ett par år sen, vi har alltså fått avnjuta den i två somrar. Vad den kostade vet jag inte men det blev ju inte billigt. Vi kedjade och bultade fast de tjocka reglarna i sten. Vi stenade runt kajen för att ffa isen skulle ge fan i att lyfta eländet. Det är främst det som är faran med landfasta kajer, isen och högvatten.

Ny såg den ut ungefär så här.
Rak och fin, ok det ser lite snett ut på bilden men det var ganska plant. Gamla båten
ligger och kluckar bredvid.

 Efter ett år såg den ut så här när vi kom ut på våren, se bild nedan.
 Isen eller högvattnet i höststormarna hade lyft upp kajen så att en bult stack upp mitt i kajen, brädor hade gått av och kajen hade flyttat sig ca 2 dm åt hamnsidan. Fint? Njae, inte värst men ändå fortfarande fullt användbar.

Nu då?
Bilden är klickbar så ni ser tydligt eländet.
Nu när vi kom ut till stugan såg det ut så här. Notera att kajen ska vara på andra sidan. Där finns numera ingenting. Inte ett spår efter kajen finns det. Högvattnet (128 cm) hade lyft kajen så att kedjorna har slitit av reglarna och det har lyft hela kajen rakt upp, sen har den flutit iland på andra sidan och där ligger den nu, för vidare infrysning när inlandsisen kommer. Sen kommer isen att bryta sönder den i mindre delar men förhoppningsvis kan vi återanvända lite material. Men det är långt från säkert. Det går däremot inte att bärga den som det ser ut nu. Den är för tung.
Lägg dock märke till att den är helt intakt. Den är rak och fin, landgången har förvisso gått helt av men den sitter fortfarande kvar (lite åtminstone) i kajen.

Förmodligen har detta skett för att jag inte ska kunna flytta ut tidigare nästa vår. Mest troligt därför. Jag kan nog få båten i sjön med hjälp, jag kör själv, kan ta ut packning och katter själv men... lägga till vid cementen gör jag inte, det blir inget kvar av båten och dra upp den i sanden går väl an men då kan man ju ge sig fan på att det blir lågvatten och då orkar jag inte få båten i sjön igen.
Himla synd om mig är det. Till våren alltså, ja lite nu också men värre till våren.
Så är det att ha landfast kaj där vattennivån hissar 2,7 m från lågvattenlågmärke till högvattentoppnotering (som Maken varit med om, sen har det säkert varit värre andra tider)