Vi har en spindelsituation här!

Istället för att svettas som jag vanligtvis gör i denna värme så fryser jag. Vi har nämligen en spindelsitutation här.
Nu ska ni få höra hela den spännande historien.

Sov på soffan nere i natt.  Det var 28 grader varmt uppe efter att gårdagen bjudit på sån jävla värme så jag låg med huvudvärk hela dagen, kvällen bjöd på lite avsvalning då det bara blev 14 grader kring 22-tiden. Jag valde nedervåningen.
Sov i soffan, kanske inte det bekvämaste men ändå svalare. Inne var det väl kring 22 grader och det var en lisa efter dagen. Hade detta varit i stugan så hade jag åtminstone kunnat ha dörrar och fönster helt öppna, men det kan jag nu inte pga katterna.

Vaknade tidigt min vana trogen. Tog två bullar och somnade sedan om. Hjördis nannade sött bredvid mig, Homer valde övervåningen.
Maken ringde och väckte mig med goda nyheter, ordentligt med fisk idag så mycket att dom får köra två resor och det känns ju kul efter en vår med skitfiske pga sälarna.

Jag började se en film, Hjördis sov och då, helt plötsligt slog hon upp sina ögon och kastade sig mot väggen. Jag trodde på ett psykbryt eller värmeslag men orsaken visade sig vara en äckelpäckelspindel som firade sig ner längs väggen, det aset.
Hjördis var dock en ovan spindelfångare så den jäkeln segade sig ner bakom soffan. Mitt värmeslag hade direkt förbytts mot kraftig frossa.
Jag visste att tiden är en avgörande faktor, för lång tid och spindelaset är borta.

Jag hoppade upp snabbt och graciöst, höll på att snubbla över handarbetskorgjävel och slog i tån så jag kunde nästan börja gråta, om det inte var för det större hotet som låg över mig.
Jag slet fram soffan, på med lampan och spanade vilt. Tror ni inte spindeljäveln kom undan, pga nåt jäkla fuffens så smög den bort mot något okänt mål. Trots de odlade dammråttorna som befanna sig kring listerna bakom soffan så gick den inte att finna.

Det är det värsta.
Trots att dom är äckliga så vill jag hitta dom och döda ihjäl dom. En försvunnen spindel är värre än verkliga superspindlar som man ändå har chans att döda.
Nu lurar den någonstans, för att smyga sig på mig när jag minst anar det, och nu går jag omkring med ståpäls och spanar och scannar av alla ytor innan jag beträder dom.
Jäkla spindeljäkel.

Varje vår säger Maken att Du måste göra nåt åt det där. Det där är i detta fall spindelfobin. Själv tycker jag att jag nu mästrar den galant, eller åtminstone galantare än förr. Ser jag en spindel när jag är själv så tar jag itu med det på bästa sätt. Helst med hushållspapper virat runt en sopborste och så mosar jag till. Detta för att den inte ska slingra sig undan och börja springa upp efter armen.

Går det så fångar jag den i sopskyffeln (på skaft naturligtvis, herregud vem fångar en spindel i en liten handskyffel?) och bär ut den. Då är jag mäkta stolt, är den stor och äcklig så dödar jag den däremot, allt för att den inte ska följa med någon katt in, lurandes i pälsen på dom. Spindlar är listiga djur, dom tar alla sätt dom kan för att komma åt mig.

Och nu har jag en som lurar kring soffan, mitt drottningsäte och min favoritplats.
Jag har dock bestämt mig att spindeln icke får jaga mig från min plats utan jag skola skåda efter den med mina hökscannerögon och när jag ser den, ja då ska den få se på fan!

Önskar Maken vore här och jagade spindel åt mig. Fast han brukar inte ägna sig åt sånt, för det tycker han är nonsens. Är den borta så är den är hans fula filosofi, när han istället kunde göra huset spindelfritt för Hustrun genom spindeljakt. Han tycks anse att man ska stå över sådana fobiska beteenden. Förutom skit alltså. Tömma dasset gör han inte, för det är så äckligt.
Dubbelmoral kallas det visst.

Nå, jag har mindre ont i skallen idag, ena handleden värker som fan men jag ska ändå ta mig för nåt idag, vad vet jag inte än. Ska blogga och bloggrunda lite först, men sen ska jag göra stordåd!
Har jag tänkt.
Eller nåt!

Ha en skön dag!