söndag 27 september 2009

Vad trött jag är!

Varför passar jag då inte på att ligga och vila?

Inte fan vet jag. Jo, det är så kul att ha tid att ränna runt på bloggar, det har jag haft lite tid till den senaste tiden, dessutom hoppar jag runt hejvilt och hittar fler spännande bloggar med intressant läsning.

Därför sitter jag med ont i ryggen nu.
Dumt för snart ska jag gå ut och bereda löjrom.

Nog för att jag är både rasande grann, himla smart och helt perfekt, men se det där lilla förnuftet har svikit mig.
Grovt.

Så nu bestämmer jag själv över hjärnan och kroppen, jag går och vilar på soffan (brukar inte vara alltför svårt vill jag minnas) tills fisken är rensad och min expertis behövs (ok, den behövs ju jämt men jag måste ju leja bort endel jobb under denna tid så att jag kan fokusera på min specialkompetens, fylla hinkar och spola rom genom en sil..)

Trots mitt excellenta och kompetenta jag, så kan jag inte göra 17 personers jobb lika snabbt som just 17 personer gör.
Nästan, men inte riktigt.
Särskilt om man lägger till den där lilla petitessen, orken.
Petitess javisst, dock ganska grundläggande i mitt fall.

Nej, jag har spetskompetensen helt enkelt.
Så är det bara.

*går till soffan och zappar förtvivlat, alternativt dåsar med ett lätt snarkande ljud*

5 kommentarer:

  1. Det är svårt när man kommer till den där insikten om att man egentligen inte är oumbärlig... ;)

    SvaraRadera
  2. Japp... jag tycker mig höra ett dovt snarkande... ;)

    SvaraRadera