Tjolahopp tjolahej!

Tänkte börja inlägget i stor och positiv stil, för att sen berätta sanningen *mystiskmusikspelaribakgruneniskräckisstil*

Nej, skämt åsido så känns allt ok.
Fortfarande rosslig och hostig men ändå piggare.
Maken är förstås väldigt väldigt sjuk.
Hans förkylning är av livshotande art. Mycket mycket värre än vad jag någonsin genomgått.
Trots detta har han ändå tagit bilen för att åka fem mil för att kolla in en sjösättning av en fiskebåt.
Hm, såå sjuk men ändå orkar han detta. Mycket märkligt. Antingen är han otroligt stark som kan klara det omöjliga eller mer troligt så är han inte såå sjuk som han tror.

Nå, hopp om liv är det här.
Våra förkylningar kom ju bra i tid ändå, fisket startar söndag kväll och innan dess är vi tillbaka i gängorna igen.
Alla tycks ju gå omkring hostande och snörvlande, så vi är ju knappast unika.

Nu tänkte jag valsa omkring med dammsugaren lite. Råttorna virvlar runt fötterna och jag är livrädd att någon ska komma hit och se eländet. Så jag tar en slags quickstep med maskinen och tar det värsta iaf.

Har varit och hyrt Män som hatar kvinnor, nu har vi hört så mycket om denna film så vi tänkte ta en filmeftermiddag och kolla in den.

Nu ska jag gå en bloggrunda innan allvaret tar över *jagmenardammsugningensomjagintegillarmycketalls*