Herreminje

En månad sen sista inlägget. Otroligt. Så flitig jag varit. På andra områden.
Tyvärr hamnar bloggandet längst ner på min lista just nu, på samma plats som städning, tvätt och tja, allmänna hushållssysslor.

Ni, mina bloggvänner, det skulle vara finfint om ni kunde komma med en resumé om vad som hänt er från.. tja, säg i somras. Jag har inte läst bloggar heller, annat än någon rad då och då, så jag är vanvettigt ouppdaterad på det mesta som hänt i bloggvärlden.

I övriga världen också förresten.

Orken räcker inte ens till fiskeglamouren som pågår just nu. Nu är det fiskfjäll, stövlar och hårnät som gäller.
Jag har ju varit sjuk också, det kändes som om det behövdes lite mer glamour i vardagen än bara lite fiskfjäll så jag tänkte att jag drar till med en njurbäckeninflammation. Så det gjorde jag.
Åt en kur antibiotika i mitten på september för UVI, blev inte riktigt bra men hade inte tid att tjafsa med vårdcentralen utan jag tänkte så listigt att det går väl över, eller så fortsätter det helt enkelt.

Fisket började. Då blev det fullt upp. Men helt plötsligt började jag känna mig risig. Frossa och blod i urinen. Tänkte ändå att det går väl över. For till VC men där skulle jag få vänta så jag hade inte tid med dylikt just då, jag hade ju personal och jobb hemma så jag for hem igen.
Dan därpå var jag dock tillbaka, med urinprov i fickan och då fick jag komma och prata med sköterskan. Hips vips satt jag hos min doktor, fick ta CRP (snabbsänka) och när den visade 288 (lagom är 10) så var det bara att åka upp på akuten.

Och visst, hade min UVI hoppat upp längs urinröret och in i ena njuren. Basiluskerna hade kunnat stanna där men varför inte gå vidare ut i blodet och ge mig en sepsis (i vard. tal blodförgiftning) ?
Hamnade på IVA pga lågt blodtryck och hemskandes hög puls.
Några dagar med dropp, både vanligt och antibiotika, så hade svaren kommit på blododlingarna och då hade vi svaret på vilken antibiotika jag behövde. Så fick jag den och fick komma hem...

Hemsk feber har jag haft, mellan 38,5-39,4 i en vecka, men den är borta nu. Det känns jättebra men orken finns inte, inte ens den gamla dåliga orken finns kvar. Nu finns ingen ork. Jag flåsar efter 15 m på plant underlag, flämtar som om jag kört ett maraton.
Tur vi har anställda säger jag.

Nu har vi en vecka kvar. En jäkla vecka och sen är det finito. Gud så skönt. Det har varit tidernas värsta fiske någonsin, inte pga resultatet utan pga ork och stress. Gu va vi ska sova sen. Sova sova sova.
Åtminstone vila vila vila.

Båten ska köras ner så fort det går, tas upp och vi har diverse romleveranser att sköta men sen.... hur jag längtar till lugnet... Fatta. Lugn...