lördag 15 oktober 2011

Herreminje

En månad sen sista inlägget. Otroligt. Så flitig jag varit. På andra områden.
Tyvärr hamnar bloggandet längst ner på min lista just nu, på samma plats som städning, tvätt och tja, allmänna hushållssysslor.

Ni, mina bloggvänner, det skulle vara finfint om ni kunde komma med en resumé om vad som hänt er från.. tja, säg i somras. Jag har inte läst bloggar heller, annat än någon rad då och då, så jag är vanvettigt ouppdaterad på det mesta som hänt i bloggvärlden.

I övriga världen också förresten.

Orken räcker inte ens till fiskeglamouren som pågår just nu. Nu är det fiskfjäll, stövlar och hårnät som gäller.
Jag har ju varit sjuk också, det kändes som om det behövdes lite mer glamour i vardagen än bara lite fiskfjäll så jag tänkte att jag drar till med en njurbäckeninflammation. Så det gjorde jag.
Åt en kur antibiotika i mitten på september för UVI, blev inte riktigt bra men hade inte tid att tjafsa med vårdcentralen utan jag tänkte så listigt att det går väl över, eller så fortsätter det helt enkelt.

Fisket började. Då blev det fullt upp. Men helt plötsligt började jag känna mig risig. Frossa och blod i urinen. Tänkte ändå att det går väl över. For till VC men där skulle jag få vänta så jag hade inte tid med dylikt just då, jag hade ju personal och jobb hemma så jag for hem igen.
Dan därpå var jag dock tillbaka, med urinprov i fickan och då fick jag komma och prata med sköterskan. Hips vips satt jag hos min doktor, fick ta CRP (snabbsänka) och när den visade 288 (lagom är 10) så var det bara att åka upp på akuten.

Och visst, hade min UVI hoppat upp längs urinröret och in i ena njuren. Basiluskerna hade kunnat stanna där men varför inte gå vidare ut i blodet och ge mig en sepsis (i vard. tal blodförgiftning) ?
Hamnade på IVA pga lågt blodtryck och hemskandes hög puls.
Några dagar med dropp, både vanligt och antibiotika, så hade svaren kommit på blododlingarna och då hade vi svaret på vilken antibiotika jag behövde. Så fick jag den och fick komma hem...

Hemsk feber har jag haft, mellan 38,5-39,4 i en vecka, men den är borta nu. Det känns jättebra men orken finns inte, inte ens den gamla dåliga orken finns kvar. Nu finns ingen ork. Jag flåsar efter 15 m på plant underlag, flämtar som om jag kört ett maraton.
Tur vi har anställda säger jag.

Nu har vi en vecka kvar. En jäkla vecka och sen är det finito. Gud så skönt. Det har varit tidernas värsta fiske någonsin, inte pga resultatet utan pga ork och stress. Gu va vi ska sova sen. Sova sova sova.
Åtminstone vila vila vila.

Båten ska köras ner så fort det går, tas upp och vi har diverse romleveranser att sköta men sen.... hur jag längtar till lugnet... Fatta. Lugn...

10 kommentarer:

  1. Känns SÅ himla bra att du är tillbaka, i matt tappning eller inte. Det är ett hål i min bloggvärld när du är borta.

    Känns läskigt att läsa om din sjukdom för jag får en stark känsla av att den var av det slag som inte är att leka med.

    Ta det lugnt med allt, även bloggningen om du behöver det, vila vila vila, så att du får tillbaka orken.

    Hjärta, hjärta, hjärta från mig.

    SvaraRadera
  2. Saknar dig självklart. Men helst vill jag se att du vilar nu! Inte sen. Du jobbar väl inte!? Var ännu mer rädd om dig. Jag återkommer en annan dag med en resumé över mitt liv senaste tiden. Fast Nä, kan göra det nu för det går fort; ångest. Men annars är allt som vanligt, för lite champagne. Det sista ska jag rätta till ikväll.

    SvaraRadera
  3. Skönt att du är tebaks! Nu när du har kommit tillbaka behöver jag ingen ny bloggare att följa. Vad jag har gjort sedan i somras? Sammafattning: jobbat.
    Jag hade 3 veckors semester i juni. Vi har köpt ett nytt kök. Det står i garaget. Himla opraktiskt. Jag skulle vilja ha det i köket. Måste hitta hantverkare som vill jobba.

    SvaraRadera
  4. Va tråkit att du varit sjuk. Nu måste du lova oss alla att du tar det lite (piano) lugnt. Jag har inte gjort något särskilt i sommar. Jag har inte heller mått så bra. Hade tänkt vara ute på landet hos min dotter och hennes familj. Men så blev det inte alls. Tog en TBE vaccination som jag blev jättedålig av. Man kunde få en nervinflammation som biverkan och naturligtvis fick jag det. 1 på 100 000 kunde drabbas. Det var det värsta jag varit med om. Men nu börjar jag må bättre. Jag har i stort sett varit hemma hela långa sommaren.
    Sedan har vi fått en ny granne i lägenheten ovanpå och han väsnas till tusen. Bygger om hela lägenheten.
    I förrgår skickade jag efter en massa Lovikkagarn. Få se om det blir något av det.
    Nu hoppas jag att du kopplar av ordentligt så du blir frisk.
    Hälsningar
    Margit(maxelonia)

    SvaraRadera
  5. Skönt att du är tillbaks!!!

    Men människa vad du är ut fört då!!
    Hujedamig!!!

    Jaha, en snabbrepris var det önskat.

    HM.....

    semester, skönt!!!
    ett par dagar till havet(västkusten)mest regn, nån dag sol:)

    hemma igen, koppla av!!

    Börja jobba, Ozzie sjuk i Addisons sjukdom, inte bra alls. Nu äter han tabletter för resten av sitt liv och mår jättebra!!

    Jisses va svårt det att komma ihåg vad jag gjort.
    Äh det får räcka med denna uppdatering!
    Håll till godo!

    kramar

    SvaraRadera
  6. Men vännen!
    Jo, vi har saknat dig!
    Hos mig, går livet sin gilla gång, om man bortser från att ALLA, fatta alla tre barna flyttat ut....
    Ensamt...
    Men vi reder oss jag och Stora O...

    Bli ordentligt frisk nu, och hoppas trots sjukdom och annat att ni haft ett bra fiske :)

    Kram!

    SvaraRadera
  7. Men usch vilket elände med sjuka och sånt. Skönt att du är på G igen. Och skönt att lugnet inte är så långt borta

    SvaraRadera
  8. Härligt att "höra" av dig. Men du verkar inte ha haft det allt för roligt. Hoppas nu verkligen att allt fixar sig och tat lugnt och låt andra arbeta...så du orkar med livet i allmänhet också.
    Hos mig händer inte allt för mycket..så du har inte direkt missat något storartat.
    Krya på sig - bamse - kram!

    SvaraRadera
  9. Har saknat dig men samtidigt haft för mig att nu fiskas det och tas ur rom. Men att det var så här eländigt var ju absolut inte något kul. Hoppas du kryar på dig och får orken tillbaka, den behöver man.
    Agneta kram

    SvaraRadera
  10. Jomen så blir det ibland..Glad jag, att du återvänt.,.Kram karina

    SvaraRadera