Tipptapp

Vi har snö. Huvva. Det blir ljusare, det blir det men jag har hellre mörker känner jag. Fast vi får ju en kortare vinter när snön kom så sent. Ifjol hade vi visst snö hela november!

Jag syr för glatta livet. Julklapparna. Gud så trögt det går. Jag syr fel och måste sprätta, känner irritationen växa och tårarna komma.
Det är inte nu jag glänser på något vis.
Möjligtvis snarkar.

Fast jag har slutat snarka säger Maken. Det satt i kilona.
Däremot är jag vansinnigt spännande att leva med. Detta säger också Maken, inte med ord kanske men jag förstår att det är så.
Häromnatten:
Jag: - Släck lyset!
Maken: - Det är ju släckt!
Jag: - Ja, det ser hela mörkt ut faktiskt när jag tänker på det!

Jag sov. Minns ingenting.

En natt tidigare.
Jag: - Vad ska vi göra med Dvd´n, den bångnar ju?
Maken: - Va?
Jag: - Du ser ju, dom går ju isär!
Maken: - Vad menar du?
Jag; - Jag har då inte tänkt diskutera det med dig när du lika inte förstår!

Zzzzzzzz

Maken säger att jag låter helt klarvaken. Helt pigg, som om det vore mitt på dagen. Jag kan sitta upp och titta mig omkring.
Jag har inget minne alls av dessa händelser.
Jag kan visst bli förbannad också, när han inte förstår vad jag menar..
Börjar bli lite orolig att jag ska börja gå i sömnen också, kanske ramla i trappan..
Vem vet vad jag hittar på?

Nu ska jag dra upp ärmarna (jag skar sönder en långärmad tröja med skärkniven häromdagen, för ärmen hängde i vägen.) och försöka sy några stygn som är rätt för en gångs skull.
Måste undvika sistaminutenpaniken då jag ska sy färdigt, packa in och posta innan julen är överstånden.
Orka!