Ripjakt och annat händelserikt. Min sommar i bilder. Eller några bilder iaf. Varning för långt inlägg.

Denna sommar går till historien.Det är nog den varmaste och finaste sommaren som jag upplevt. Hittills kanske jag ska tilllägga.
Hett och torrt.


Blogglivet har tett sig långt borta. Särskilt med en dator som är så jäkla seg att jag får stressexem av att vänta på den. Mobilt bredband är bara skit. Lite oroväckande är det att det gått så lätt att vara bloggfrånvänd, men jag vill inte bara skriva utan att läsa era bloggar och det är det som går så jäkla trögt. Att läsa och kommentera. Jag blir matt bara av att tänka på det.
Fast  idag gör jag mer än tänker verkar det som.. Har både tänkt blogga och sy lite, men vi får väl se, jag har så dåligt i ryggen att jag bara ska göra lätta saker har jag sagt mig. Och redan nu säger ryggen ifrån. Det är den hektiska sommarens fel. Nå jag bloggar lite och sen får vi se. Nu kan jag ju plugga in datorn när jag vill ifall batteriet kurkar, kanske till kvällen?
Den som lever får se.
Vill tacka er som hört av er och frågat om jag lever, och det gör jag som ni ser. Tack för att det märks att jag är borta.
Jag har levt till fullo denna sommar, fast värmen tar ju ner orken fast det är inget jag vill klaga över, det är avsevärt mycket värre med den långa jäkligt kalla vintern. Alltså gillar älskar jag värmen, fast det blir lite väl mycket av det goda ibland.
Nog så.

Idag är det dock mulet, en liten regnskur kom för ett tag sen men det är varmt ändå. 20 grader ungefär.
Vi hade en blåsig dag förra veckan, från norr kom inte otippat nordanvinden och då fick vi till kvällen ner temperaturen i stugan till blyga 20 grader, det svalaste vi haft hittills. På morgonen därpå hade vi dock lite svalare inne, 16 grader och det var väl lite väl svalt, detta berodde på att alla fönster var öppna och det blåste rakt igenom. Då fick jag göra upp en brasa. Det var mysigt.
Nu är det varmt igen.

Vad har då hänt under min långa bloggfrånvändhet?
Tja, en massa måste jag säga. Fast det varit så himla varmt så har vi aldrig fått så mycket gjort härute på stugan som i år.
Vi har målat verandataket, men det skrev jag ju om.
Vi har eldat upp en massa skrot, stockar och skit som flutit iland vid höststormarna. Samt en massa sopor och annat  skit som vi själva sparat på oss.
Vi har kört iland övrigt skrot som ska till tippen. Sånt som inte passar att bränna upp. Många många säckar blev det, målarhinkar, dynor, mattor och vanliga sopor. Två båtar fulla blev det.
Vi har målat gäststugan inomhus. Vi har målat den gulnade panelerna med vitt i tak och gråblått på väggarna, det blev jättefint. Nu väntar vi på Makens äldsta brorsdotter som ska komma och dekormåla på ena väggen. Det blir säkert jättefint med lite måsar och en fyr kanske.
Vi har stagat upp grillverandan, eller Maken har gjort. Den sjönk ihop i mitten pga den jävla snömängden vi hade i vintras. Nu är den rak och fin igen.
Vi har satt upp hängrännor på verandan.
Vi har oljat in alla verandorna.
Baxat in stenen som förstört tre propellrar. Det tog en dag och krävdes badande av både Make och Hustru. Badkrukornas badkruka (det ska nog vara jag det) tog tid  på sig att doppa sig men sen var det skönt, det var över 20 grader i vattnet. Då. Nu är det väl varmare tänker jag.
Sen en massa annat smågrejs som legat och pyrt i bakhuvudet. Det har aldrig tagits fram till framhuvudet förrän i år. Nu börjar vi ha fint härute. Najs.

Och nu... tadaaaa. Vi har fått ström. Fattar ni vilken lycka?
Vi fick fara och köpa kyl/frys i fredags, så nu har vi ett stort kylskåp som alltid är kallt, och en frys värt namnet. Supernajs.
Vi fick ström i onsdags kväll. Maken började då omedelbart att dra in strömmen in i stugan istället för att den bara ska hållas ute i elskåpet. Så första kvällen fick vi se tv på Vattenfallsel i stället för vår svaga egenproducerade solenergi. Yes!
Nu har hela stugan ström, uttag,, lampor och hela baletten. Vi kan ladda telefoner när vi vill, jag kan sy när jag så önskar och det känns så jäkla bra.
Äntligen.

Jag kan också göra mig mina shakes. Jag har slarvat nåt oerhört med mathållningen i sommar. Först och främst är det ju svårt att äta när det är så himla varmt, sen är ju matlusten paj och så har vi ju haft det lite patraskiskt med strömförsörjningen.
Nu är stavmixern ute och jag kan göra proteinkickar.
Jag har proteinbrist. Jag börjar tappa mer hår igen och då måste jag ta mig i kragen. Går ner gör jag över huvud taget inte alls, snarare tvärtom. Äta var tredje timme, ja tjena så lätt det är. Inte.

Ripjakt var jag på igår. Inte en sån ripjakt där man går med bössan i säkert grepp och är beredd på att skjuta en ripjäkel utan den sortens jakt där det går ut på att rädda riporna från katterna.
Vi har ripor på holmen, och varje sommar hälsar dom på hos oss dom dumskallarna, de går till angrepp och kacklar som tokar. Jag förstod ju att dom hade sina ungar i närheten och att dom försökte skrämma bort oss. Jag var livrädd att katterna skulle attackera men det gjorde dom inte. Dom fegade ur. Tordes aldrig.

Fast Homer kom sen springandes med vad som såg ut som en ripunge i munnen, vi är inte säkra men det kan vara så. Besvärligt med katter på detta sätt. Fast det är väl mycket begärt att dom ska ta sorkar och möss men ge fan i annat. För dom är ju allt ohyra liksom.
Homer tog bara en iaf. Tur är ju det.
Dumpippisarna kunde ju ha lett iväg ungarna mäpan en av dom lurade oss, men se icke.
Sen hörde jag Maken resonera med Hjördis och jag skrattade så jag höll på att få ryggskott.
"Hade du också velat ha ripa till middag? Såg du att Farbror Homer tog en unge och sprang in med den under stugan? Är dom otäcka riporna som dom kacklar och går an? Tycker du att ripungarna får skylla sig själva som inte höll sig inne i äggena? "
Han är festlig ibland min Make. Ibland inte.

Här Herr och Fru Ripa.

Här är Hjördis nästan helt osynlig där hon lurar på ripjäkeln.

Homer sitter stiligt och följer kacklande ripans virrande på tomten. 

Dom kom tillbaka hela tiden. Från alla håll.

Och alltid kacklande.

Här har vi en äkta surströmmingstunna från 1931. Den har vi till salu, många vill ha den men vi vill ha pengar för den. Så är det här i livet, alltid blir någon besviken. 

Här är en kedja i trä som vår stuggranne har täljt ut. Från ett stycke. Otroligt va?

Nåt så jäkla fint. Jag har gett Maken en hint om att en sådan kedja skulle göra sig fint i stugan men han 

har siktet inställt på en fyr i stället. 

I vinter ska han göra en fyr som vi ska ha ute på piren, med ljus och allt. Det blir fint det också

så jag får nöja mig där...

Nu måste jag gå och lägga mig, mest troligt kommer jag att läsa i en god bok. Jäklar vad jag har läst goda böcker i sommar, mest deckare och mest svenska. Alla har varit bra på sina sätt, ska skriva om dom i andra bloggen när jag känner för det.. 

Sitta på en köksstol är det värsta jag gör. Så jäkla ont får jag. Nu måste jag varva ner lite så att jag orkar bygga upp några muskler till löjfisket. Vi får besök snart i stugan, de blir premiärboende i vår nya renoverade gäststuga och då blir det ju mindre grejande. Det är konstigt men fast jag inte gör så mycket så blir jag så trött och får så ont. Att böja sig ner, hämta saker, bära undan saker är jobbigt för en tant som dessutom är pensionär. Jag önskar jag vore frisk och kanske lite yngre. Inte mycket men kanske femton år yngre, lite snyggare och lite smalare och kanske lite mer begåvad.

Men jag får hållas med mitt fysiska tempel så som det nu är, mitt utseende lär inte bättra på sig och så klok som jag är nu lär jag inte vara senare. Jag glömmer i rasande takt. Maken tror det beror på senil demens och det kanske han har rätt i. Det finns ju i släkten, tillsammans med cancer och annan skit.

Yngre blir jag ju inte så jag lär ju få se vad som väntar i kulisserna.

Ha det så gott. Vi ses senare, när jag vilat ryggen i form.