Mäpan tiden går...

Förutom att jag är både smidig och snygg så är jag också kanslist.
Jag har lagt bokhålleriet på hyllan, dvs att jag struntar i bokföringen och tar det när vi bor hemma istället. Härute är det så jäkla segt att internetta. Hemma går det rasande fort. Jämförelsevis.
Jag sitter och skriver faroanalys. Det är vansinnigt roligt. Så roligt att jag istället blir sittande med en god bok, så  roligt är det. Boken alltså. Inte rolig kanske utan spännande. Göra Faroanalys och Livsmedelshygienstänkande är inte lika spännande vilket ni kanske tycker känns overkligt. Det är det dock inte. Overkligt eller otroligt alltså.
Inte alls.
Jag läser om Maria Wern och försvunna livmödrar.
Spännande.

Värmen har trappat av lite. Den tryckande värmen alltså, nu har vi mer vanlig sommarvärme och det är skönt det med. Denna sommar går till historien som den finaste i mitt mannaminne. Solig och grann.
Nu återstår att se om vinterhelvetet blir lättare att ta sig igenom, jag tillåter mig själv att tvivla. Särskilt som mitt minne alltid sviker, jag kommer inte ihåg det jag på morgonen bestämt göra så hur ska jag komma ihåg den fina sommaren som var när det är har gått ett långt tag och är vinter?

Vintern är ett helvete. Minst sagt.

Nå, nu har vi ca 5-6 veckor kvar härute så det gäller att njuta som om varje dag är den sista. Idag ska jag sy lite, det känns mer ok att sy om det inte är 26 grader varmt. Inte för att jag har haft lust att sy i värmen men iaf.
Förra veckan var vi på båtutflykt. Med vår lilla båt for vi ut på en tur med kaffe och fika. Det var trevligt, blåste lite men var varmt. Vi har varit på många utflykter i år med båtar och det är underbart.
Det går en turbåt i vår skärgård i år men vi har inte åkt med den, tycker det är för dyrt. När vi hade besök tänkte vi erbjuda en dylik båttur men våra besökare ville hellre fara med vår fiskebåt så det gjorde vi. Blev billigare också.

Det känns lite synd att när dom nu till slut erbjuder skärgårdstturer så gör dom det med fel båttyp, dom kan bara åka en liten sväng och runda en holme med denna djupgående båt, det hade ju varit fint om dom kunnat åka där det är som vackrast. Fast dom är väl nöjda dom som åker med iaf, dom har säkert inte samma möjlighet som det vi har, att åka själva till dom finaste ställena. Vi har ju egen båt så vi åker ju omkring i vår skärgård ganska mycket på egen hand men för dom som inte har båt...

Maken har lyckats boka upp en fiskekompis för nästa års vårfiske. Denne kille som är en lokal förmåga (där nerifrån alltså) har varit med någon vecka då och då men nästa år blir ett betydligt mycket längre fiske. Mer mängd ska in samt att det ska fiskas in hel del för filé, så det gäller att boka upp honom innan någon annan gör det. I vår har han haft mycket att göra, särskilt när det är långa och jobbiga fisken, och han har flera som drar i honom.
Nu har vi knipit honom. Så nästa år blir det att fiska med en och samma kille, inte hatta med en här och en där, det blir nog skönt. Onödigt att oroa sig för vem som ska ha möjlighet att hjälpa med fisket och eventuellt när dessa kan, när man istället måste oroa sig för att hinna få in sin kvot och på så sätt pengar till brödfödan.
Så skönt känns det.

Vi åt kräftor i helgen. Maken tog ut brödrosten så vi fick rostat bröd till. Vi har ju ström nu, you know.
Tål att sägas igen.
Vi har ström nu.
Finfin Vattenfallsel som kommer till oss medelst kabel och finns närhelst vi önskar det. Inget vi måste ragga ihop själv, medelst solenergi. Inte för att det skulle varit något problem i år, solen har ju lyst som aldrig förr, men det känns skönt att veta att om det blir regnelände resten av sommaren så reder vi oss iaf. Det är ju när det blir sämre väder vi haft problem att klara oss, och sämre väder blir det alltid. Men nu är vi redo för regn och rusk, sol som vind.
Solpanelerna har gått åt som smör i solsken, vi hade kunnat sälja många många gånger så många som vi gjort, ja om vi haft paneler åt alla som ville ha alltså.
Tyvärr hade vi inte det. Då hade vi varit rika nu och inte fattiga.

Vi har tagit ut spisen hemifrån. Sålt gasolspisen så nu värmer vi på elplattor med Vattenfallsel.
Jäklar så långsamt det går numera, värma vatten till diskvattnet tar en evig tid mäpan det på gasolspisen gick på ett kick. Man får ta det onda med det goda. Vattenfall är kanske lite som SJ, vi får ta det som det är, det går långsamt men om man bara har tålamod så kommer man fram till målet. Om man har biljett vill säga.

Men att ta det onda med det goda, se Det gör vi.
Nu hinner jag läsa mycket mera mäpan jag väntar på varmvattnet. Nästa år ska vi köpa en varmvattensberedare, en liten sak som ger oss varmvatten. Särskilt om vårarna och höstarna så blir det ju bra, tvätta händerna i iskallt vatten blir ett minne blott. Och det blotta minnet lär jag ju glömma fort, jag med mitt minne. Ni vet, teflonminnet. Maken tar varje tillfälle han får till att kommentera vikten av att äta mina tabletter, eller så undrar han om jag slutat ta dom och därför blivit så himla glömsk.

Så rart av honom att hinta så där.
Lika rart det är som att höra den rara Maken vissla julsånger mitt i sommaren. Det gör han, och har gjort hela vintern. Vanliga julsånger gillar han inte att lyssna på, men när han själv visslar (falskt dessutom) juliga låtar så går det bra. Ibland sjunger han små strofer med julmelodier, fast han själv satt nya texter, t.ex snick-snack, snick-snack, snickesnickesnick snack, snick, snick, snack.
Ni får själva lista ut hur det låter, prova sjung själv lite och sen kan ni tänka på hur jäkla vansinnig jag kan bli när jag hör det.
Det är rart av en Make att underhålla sin Hustru på sådant vis. Små sånger, kanske i hopp om att ge hustrun lite rara vibbar av kärlek? Julstämning?
Jag tror mitt jag. Ni kanske kan gissa vad jag tror? Om inte så får ni leva i ovisshet, men så mycket kan jag säga och det är att Maken vet vad jag gissar. Och eftersom det fortsätter så misstänker jag en viss ådra av irritationskapande.....

Idag har vi regn och rusk. Detta blir sommarens tredje regniga dag. Det blåser fast från andra sidan så vi har lä just nu, men det regnar. Det gör ingenting. Jag har tagit ut en semesterdag idag. Eller en sjukdag, det beror på hur man ser det. Ryggen är ondsint och nacken likaså, har en envis fläck på ena sidan ryggraden som värker och gör mig stel och öm, det är svårt att titta åt ena sidan. Känns fint att man är i så gott skick.
Imorgon ska jag och hälsa på en Stockholmare som är häruppe i förskingringen. Det ska bli trevligt och det ser jag fram emot. Därför tar jag ut en sjukdag idag, en lugn dag i återhämtningens tecken...