Tomtenissan är färdig, trot eller ej!

Jag är färdig med julklappstillverkningen. Otroligt men sant.
Paketen är ivägskickade iväg åt öst, väst och söder. Inte åt norr dock men åt alla andra håll.

Det är med tillfredsställelse jag sätter mig i soffan ikväll, paniken är borta. Sen kan jag ju alltid undra varför i hela fridens dar jag inte gör detta redan på våren. En undran så god som någon.


När Maken säger 04.48 (ja, vi stiger upp kring den tiden för att gå ner och sova i soffan pga dålig rygg och andra konstiga anledningar) något i stil med plastfickor utan sidor så kan man då räkna ut att jag talat i sömnen igen.
Enligt honom så hade han precis somnat (efter ett par timmars vridande i sängen utan att kunna somna) då jag utbrister "vad ska vi göra med kvittona?" Maken frågade vad jag menade och då svarade jag syrligt att "var ska vi ha kvittona om plastfickorna inte har några sidor?"
Maken förstod inte riktigt och frågade vad jag menade.
" Ja, förstår du inte vad jag menar så är det ingen ide jag säger mera!

Och det är ju sant. Hur fan ska man kunna sätta kvitton i plastfickor om dom inte har några sidor?
Jag tycker det är glasklart. Och klart man blir irriterad om ens Make inte ens försöker komma med några ideer när man har plastfickor utan sidor. Det fattar ju vem som helst att kvittona ramlar ur.

Och inget minne som vanligt på morgonen.
Jag är en spännande kvinna. Och syrlig som en karamell tydligen också.
Och låter klarvaken så det är nog inte alltid så lätt att veta om jag sover eller är vaken. Förutom det jag säger förstås. Det är ju inte så vaket alltid.

Hur är det ute i avlånga landet och närliggande länder, har ni julefrid? Är klapparna inköpta, inslagna och klara? Är granen grön och grann i stugan? Är syltan (hm.. ett exempel bara) syltad, köttbullarna stekta och allt på var sin plats?

Inte här ännu. Granen står nog grön och grann i skogen kan jag tänka mig. De flesta julklappar är klara, skickade och inköpta. En av klapparna jag väntar på vistas dock i Ånge. Jag hatar Ånge för där stannar många paket i flera jäkla dagar. Däremot är köttbullarna klara, pepparkaksdeg gjord (har bakat kakor av förra degen och dom är uppätna nu) och lite julefrid råder nu när jag fått iväg klapparna så att dom har en sportslig att komma fram i tid.

Nu väntar vi bara på nya Bilen som kommer på onsdag. Äntligen. Särskilt nödigt känns det ju när en varningslampa (ännu en alltså) börjat lysa så försmädligt i Skodan. Som en jäkla julbelysning ser det ut när man vrider om nyckeln. Då känns det skönt att byta bort eländet, slippa de kostnaderna och samtidigt så elegant strunta i att nya bilen också kostar..