fredag 4 november 2011

Ämne: Kajeländet i bilder

Som sagt, vi byggde ny kaj för ett par år sen, vi har alltså fått avnjuta den i två somrar. Vad den kostade vet jag inte men det blev ju inte billigt. Vi kedjade och bultade fast de tjocka reglarna i sten. Vi stenade runt kajen för att ffa isen skulle ge fan i att lyfta eländet. Det är främst det som är faran med landfasta kajer, isen och högvatten.

Ny såg den ut ungefär så här.
Rak och fin, ok det ser lite snett ut på bilden men det var ganska plant. Gamla båten
ligger och kluckar bredvid.

 Efter ett år såg den ut så här när vi kom ut på våren, se bild nedan.
 Isen eller högvattnet i höststormarna hade lyft upp kajen så att en bult stack upp mitt i kajen, brädor hade gått av och kajen hade flyttat sig ca 2 dm åt hamnsidan. Fint? Njae, inte värst men ändå fortfarande fullt användbar.

Nu då?
Bilden är klickbar så ni ser tydligt eländet.
Nu när vi kom ut till stugan såg det ut så här. Notera att kajen ska vara på andra sidan. Där finns numera ingenting. Inte ett spår efter kajen finns det. Högvattnet (128 cm) hade lyft kajen så att kedjorna har slitit av reglarna och det har lyft hela kajen rakt upp, sen har den flutit iland på andra sidan och där ligger den nu, för vidare infrysning när inlandsisen kommer. Sen kommer isen att bryta sönder den i mindre delar men förhoppningsvis kan vi återanvända lite material. Men det är långt från säkert. Det går däremot inte att bärga den som det ser ut nu. Den är för tung.
Lägg dock märke till att den är helt intakt. Den är rak och fin, landgången har förvisso gått helt av men den sitter fortfarande kvar (lite åtminstone) i kajen.

Förmodligen har detta skett för att jag inte ska kunna flytta ut tidigare nästa vår. Mest troligt därför. Jag kan nog få båten i sjön med hjälp, jag kör själv, kan ta ut packning och katter själv men... lägga till vid cementen gör jag inte, det blir inget kvar av båten och dra upp den i sanden går väl an men då kan man ju ge sig fan på att det blir lågvatten och då orkar jag inte få båten i sjön igen.
Himla synd om mig är det. Till våren alltså, ja lite nu också men värre till våren.
Så är det att ha landfast kaj där vattennivån hissar 2,7 m från lågvattenlågmärke till högvattentoppnotering (som Maken varit med om, sen har det säkert varit värre andra tider)


14 kommentarer:

  1. vad naturen kan ställa till det...

    SvaraRadera
  2. Naturen är mäktig, ibland farlig och ofta ett gissel. Hoppas verkligen att ni kan bärga en del av den och naturligtvis kommer du ut i vår, det fixar vi på nåt sätt ;-) Kvällskram

    SvaraRadera
  3. Men det var väl själva fan!

    NOT okej, naturen!

    SvaraRadera
  4. Det där var inte roligt att läsa om! Tänk vilka krafter naturen har - där står vi människor oss "slätt"! Förstår att ni hoppades att naturhelv...skulle låta bli att träna på er kaj.
    Trist.

    SvaraRadera
  5. Den där naturen, den gör sällan eller aldrig som vi ber den om. Och ändå kommer den undan med det varje år. Våga vägra naturen. Vill jag skrika ibland.

    SvaraRadera
  6. skit också! hoppas att ni kan använda det mesta av den igen...

    SvaraRadera
  7. Jäkla skit kan man lugnt säga. Hoppas ni får till det till våren..

    SvaraRadera
  8. När jag läste rubriken så trodde jag att det var fåglar det skulle handla om. Kajor alltså. De hör också till naturen. Kajor som flyttar kan man stå ut med. Kajor är kanske stannfåglar förresten? Nu kom jag från ämnet. Ni har alltså byggt en flyt(t)brygga. Det var inte bra.

    SvaraRadera
  9. Helt plötsligt verkar mitt sorkproblem inte lika besvärligt...

    SvaraRadera
  10. Urrrk.....naturens krafter dom är starka dom.
    Agneta kram

    SvaraRadera
  11. Jag säger bara detta: "det är rätt så skönt att inte ha någon stuga längre"
    ungefär så var det med vår brygga varje år som dina bilder visar.....
    Men kom igen nu vet ja, väntar på inlägg från dig

    SvaraRadera
  12. ska du inte uppdatera lite snart?

    SvaraRadera