Blir jag något latare så faller jag i koma...

Livets nödtorft. Det är fina ord som betyder olika för var och en.

Det var väl ungefär det jag har att säga idag. Och det var inte mycket det. Det var det som först föll i mitt sinne när jag satte mig ner vid tangentbordet. Men det var inte det jag tänkte skriva om, nu kom jag på det..
Jag är lat, nästan kriminellt lat.
Jag har beslutat vänta tills imorgon då Maken kommer hem och då först lägga in första växeln.
Det känns lagom.
Idag har jag faktiskt hämtat ett paket från Ellos. Det tog tre minuter att köra dit, hämta och åka hem. Sen provade jag lite kläder. Jackan som såg lovande ut var föga lovande när den kom på min kropp. Storleken var bra fast ärmarna var så kotta så kotta. En dm till hade dom fått vara för att slippa frysa om handlederna när jag höjer armarna från lodrät position.
Tja, annars då?
En tunika var ok, resten lite blaha blaha.
Det är kul att vara jag nästan jämt.

Fast häromdagen fick jag ett ryck och shoppade. Jag hade lite tid över när jag väntade på Tapanibussen med vilken jag skulle skicka ett paket rom ner till sydligare breddgrader.
Då susade jag in på skoaffären med ovanlig energi, provade lite stövlar och vips hittade jag ett par snygga som jag köpte. Jag stod vid kassan och vips hade jag köpt en halsduk och ett par vantar också.
Sen gick jag in och köpte mig tre par Sloggitrosor, i mindre storlek än dom förra som säckar så sexigt över röven på mig.
Det hela gick på under 10 minuter, och då fick jag köra bil och parkera mellan ställena.
Sån är jag. Fastshopping är min melodi.
Fast shoppa hemifrån är ännu mer i min smak, fast nu gick jag ju bet på vinterjackeeländet så nu måste jag in i någon affär och kolla efter jackor också. Skit också.
Jag hatar att shoppa.
Hate it so much!
Är jag ensam? ...nsam ...nsam ...nsam (det symboliserade ett eko om någon missade min symbolik)