Hemma med Hjördis, åh herregud!

Så har vi haft vårt första dygn med Hjördis. Ska jag sammanfatta det med ett ord så blir det nog jäklariminlillalådavilketbusfrömensamtidigtsåjäklagosig.

Tänk er en busig kattunge.
Tänk er sen en som är tio gånger busigare.
Då har ni Hjördis.

Har aldrig varit med om dess like.
2 timmar varar busen, där hon aldrig är stilla. Inte undra på att hon är mager ;) . Full rulle hela tiden, hon jagar alla leksaker hit och dit, bär och grejar på överallt.

Sen är hon så himla go. Med Maken också och det känns så roligt, både bus och gosighet. Hon kör på i ett par timmar och sen smäller hon av, detta måste ske i vår närhet tydligen.
Hon sov i sängen hela natten och var så himla go, och det är det ljudligaste jag någonsin hört en katt spinna i hela mitt liv. Hon låter som en gräsklippare!!

Homer då. Är han sagolikt betuttad i henne?
Nej, inte särskilt.
Han har nosat på henne ett par gånger, gått fram utan knot och nosat, men då börjar fräset och morrningarna, dovt i strupen.
Länge.
Riktigt länge.
Han är nyfiken, han har legat och tittat på hennes bus men i övrigt är han jäkla skeptisk. Han verkar inte tycka att hon är en lattjo liten pryl utan mer som en stor böld i ändan. Det går bra så länge hon inte tittar på honom, då morrar han skräckinjagande.

Ännu så länge.

Hon charmar nog även honom vad det lider.
Jag utlovade ju bilder på dom tillsammans (tillåt mig småle) så här kommer den.

Som ni ser ser ni en liten bit av Hjördis akter, Homer ligger och morrar, han har dessutom blåst upp sig så att han ska se riktigt farlig ut. Hoppas han slutar snart med detta, vill ju ha dubbelt bus i huset.

Detta är det vi ser mest av Hjördis. Ett sudd som busar fram i rasande fart. Antingen det eller så bilden nedan, vilket brukar bli resultatet av ovanstående aktivititet.

Sen kan jag ju beskriva 55 minuters bilresa med en sån sötnos som Hjördis.

Lite som ett minihelvete.

Hon blev tokig, skrek och grävde som en tok i buren. Jag blev nästan rädd hon skulle göra sig illa, hon pressade nosen i sina försök att krypa genom gallret.

Jag höll till slut Makens keps som ett skydd. Då lugnade hon sig med grävandet.

Hon sket i stället.

Och det luktade starkt kan jag lova.

Vi stannade på heldragna linjer och jag försökte pressa in en hand (med en servett) och plocka ut klumparna och kastade ut dom genom fönstret.

Då såg och kände jag att hon kissat också. Tack rara Hjördis.

Vände på dynan och färden fortsatte.

Under skrik och grävande.

Note to self: Skaffa spray hos veterinären som lugnar vid resor.

Tänk er då TVÅ sådana katter, både Homer och Hjördis som skiter och är hysteriska, båda lika långhåriga.

Nå, vi kom då hem och hon verkar då trivas med oss människor iaf, Homer kommer nog senare, om han törs för yrvädrets skull ;)

Ha en skön lördag!!