Snart åker Maken...

På onsdag bär det iväg ner till Sundsvall för sjösättning och fiske.
Känns sådär faktiskt. Jo, det är skönt med egentid förstås men det blir ganska mycket egentid, kanske 4 veckor eller nåt. Det är ganska länge det.
Nå, det gick ju ifjol, så det lär väl gå iår också.

Homer är fortfarande skeptisk till Hjördis, han kan inte riktigt begripa vad hon är bra för. Han fräser och morrar så fort hon tittar på honom, sen drar han iväg upp, bort från henne.
Det är ju positivt att han är så nyfiken, han smyger fram och tittar på henne när hon sover, då utan morr. Men tittar hon upp så börjar han morra varnande.

Det är väl den vanliga gången antar jag, det ska fastställas dominans och jag antar att Homer accepterar henne när han inser att hon inte är något hot, men jag vill det ska ske nu. Nu.

Han är då inte arg på henne eller försöker jaga bort henne, han är nyfiken men verkar samtidigt rädd. Han har idag legat i mitt knä framför datorn nere med henne sovandes i soffan i rummet bredvid och det är ju ett fall framåt. Hittills har han mest legat uppe, utom på natten då vi och Hjördis är uppe, då går han gärna ner. Fast han kommer sen upp när det lugnat ner sig uppe, och då sover han i ställningen eller på systolen.
Som vanligt.

Fast närkontakt är han skeptisk till.
Det blir kanske som med Allis när Homer kom. Hon fräste i två dygn, då luktade hon honom i baken och då sa det klick.
Fast Homer har visserligen luktat Hjördis i aktern redan men utan att klicken hördes.
Det var bara morret. Fast han måste väl känna att hon inte är något hot innan klicket kan uppstå. Antar jag.

När Homer kommer ner så går han sakta och försiktigt, redo till flykt ifall yrvädret närmar sig. Om yrvädret inte närmar sig så börjar svansdarren så fort man pratar till honom, så jag tror inte han är allvarligt rädd/sur. Bara lite skeptisk *hoppas*

Jag har inte så mycket erfarenhet av att ta in en ny katt men de tidigare gångerna har det ju gått bra. När Molly fick spader och försökte dräpa de andra katterna (även Allis som då var ungkatt) då berodde det nog på att Molly var sjuk. I huvudet eller själen, vi vet inte. Det hade andra orsaker eftersom hon hade accepterat Allis långt tidigare.

Lite orolig är jag ju, hönsmamma som jag är. Jag försöker att inte bry mig för dom ska ju och kan klara det själva. Men jag vill ändå ha koll. Det är ganska jobbigt att försöka ha koll hela tiden, men jag har ju dålig erfarenhet av kattbråk så jag går runt utan att kunna slappna av.

Måste dock slappna av snart för Skepparprovet är den 5:e maj och jag har inte pluggat nåt vidare värst än. På onsdag har vi läkarkontrollen och på torsdag sjukvårdskursen, sen är vi klara för att göra provet, yippii..?

Nu ska jag gå och skala potatis, ikväll blir det palt.
Riktig Pitepalt och ingen jäkla kornmjölspalt som endel tokstollar anser vara pitepalt.
Riktigt ska det va, och jag ska göra så många att Maken får med sig några att steka när han ska åka ner och fiska.
Jag är ju en riktig husmor jag.
Lika riktig som en pitepalt.

Ganska lik en pitepalt också om jag ska vara ärlig...

Gud vad gott det ska bli!
Med riktigt extrasaltat smör till, fast utan äckligt fläsk som dock ska vara med inuti palten för att det ger smak men sen ska det petas bort *informerar*


Fast såklart Maken ska ha fläsk så jag måste ju ha med det ändå, samt steka lite till som den perfekta husmoder jag ändåck är..