måndag 5 april 2010

Kattungejakt..

Vi letar kattunge med ljus och lykta.
Eftersom vi vill ha en unge så lär vi få vänta. Hade vi ingen katt så skulle jag gärna ta två t.ex syskon även om dom var äldre, men nu vill vi inte ta en äldre katt utan en unge som Homer kan basa över.
Om han vill basa alltså.
Han är ingen dominant katt, tvärtom.


Jag är feg, jag vet.
Jag vet också att det säkert går att föra ihop två vuxna katter utan alltför kraftiga slagsmål, men jag vill inte ta risken.

Jag har haft en vuxen katt som fick nåt psykbryt och attackerade de yngre katterna. På liv och död.
Vägrar vara med om det igen.
Allt som kan göras för att undvika det är jag beredd att göra.

Vi har ringt på två kattannonser, på raskatter visserligen, men verkar inte vara något för oss. Inte för kostnaden utan för att ena katten var sjuk och andra verkar vara av en inneras.
En bondkatt räcker gott men det finns bara omplaceringskatter för närvarande, och vi vill så gärna ha en unge.
Nu.
Typ.



Homer är deprimerad.
Något annat kan man inte säga. Han är inte ledsen eller nedstämd utan deprimerad.
Han vägrar busa trots att jag legat på knä och fjäskat åtskilliga gånger (jag har legat på golvet och varit jätteskojjig och busigt charmig, men nada..).
 Äter gör han dock, men inget annat intresse finns.
Har läst om detta fenomen och det verkar vara vanligt, försvinner en familjemedlem kan katten bli apatisk och ointresserad.
Homer som alltid brukar traska omkring om dagarna, följa med i det som sker..
Nu ligger han lite undangömd och bara glor.
Stackars lille killen.

Vi har förklarat om Allis, och att det snart ska komma en buse och liva upp hans gubbliv.
Han verkar inte intresserad.
Han ger blanka fan i småbusars eventuella inflyttning.
Han bryr sig inte.
Trots att vi ingående förklarat läget.
Han tycker det är skit att Allis är försvunnen, och han kan inte tro att vi klantat till det och trollat bort henne.

Nå, passa dig Homer. En vacker dag kommer vi intraskande med en knatte i en bur. Då får du se vad du tycker om kompisen vi skaffat dig.
Skulle tro att det blir livat i huset ett tag efter inflytten. Någon dag till att lära känna varandra och sen fullt ös.
Åtminstone hoppas jag det.
Och tror..

Fortsättning följer..

8 kommentarer:

  1. Synd att ni bor så långt borta, här finns massor av nyfödda kisseungar :-)

    SvaraRadera
  2. Lycka till, önskar Homer snabbt tillfrisknande från depresionen...
    En lite syrra/brorsa kommer att göra susen!

    SvaraRadera
  3. Håller tummarna om en skön liten illbatting ;)

    SvaraRadera
  4. hoppas hoppas att ni hittar nån liten ullboll snart:))
    håller med dej i tankarna med en kattunge jämfört med en vuxen katt.

    hade med gjort så absolut!

    hoppas det går bra o väntar med spänning snart får man se goa kattungebilder då:))) kram!

    SvaraRadera
  5. Vi väntar just nu med spänning på om det blir några valpar hos den uppfödaren som vi har kontakt med.

    Vi har bestämt oss för en storpudelhane till.

    Kram
    Lena

    SvaraRadera
  6. Lilla stackars Homer!!
    HOPPAS att ni snart hittar en kompis till honom!!

    Jag ser framemot fortsättningen!
    Kram Eva

    SvaraRadera
  7. Det blir nog liv i luckan för Homer när en "lillkatt" kommer i huset... :D

    Väntar nyfiket på fortsättningen!
    Kram

    SvaraRadera
  8. Hoppas också det!
    Tycker så synd om Homer...=(

    SvaraRadera