Härlig vårdag med satans värken!

Faktiskt. Det är en härligt solig vårdag, idag tinar snön och mungiporna pekar uppåt varje gång jag tittar ut.
Maken donar i båtarna. Nu är det vårrustning, båten som ska säljas är det väl mindre jobb med, men nya båten har han fixat i i flera dagar. Det är mycket att påta med när det gäller koppla motor och montera instrument (alltså inte musikinstrument utan elektroniska motor/elprylar).

Jag har idag hjälpt till genom att klättra upp i båten och där har jag vridit hit och dit på ratt och spakar medans Maken har donat bland kablar och diverse.
Ska bli så himla kul att sjösätta och sen få susa ut på havet med vår nya båt som kan köra jättejättejättefort.

Annars så påtar jag inomhus. Maken vill gärna ha sällskap därute men då får jag inget gjort och så kan vi ju inte ha det. Är man en supereffektiv hemmafru som jag så måste ju hushållet skina och blänka.
Ja, eller hur?

Jag syr på Makens Båttäcke, har sytt en remsa rött till första ramen men nu ser jag att det var dumt. Funderar nu på om jag ska sprätta eller sy de övriga remsorna och hoppas på fint resultat.
Det lutar åt det sista.
Minsta möjliga besvär alltså.

Ett annat besvär om än rätt kärt är att jag har en skugga när jag syr däruppe. Skuggan heter Homer och han är väldigt hårig. Sätter jag mig ner så ligger han på sitsen, sätter jag mig ner utan att sätta mig på honom så dyker han upp traskandes framför symaskinerna och pockar på uppmärksamhet.

Eftersom han har sorg så får han extra uppmärksamhet just nu. Lite börjar väl apatin släppa för honom men man märker att något saknas.
Därför har jag suttit och lagt Idioten på gamla datorn, medans Homer legat i knät och viftat med benen medans han kråmar och vrider sig så att jag kan komma åt alla mysiga ställen..

Alltså går sömnaden sisådär.
Sakta och hårigt går allt framåt. Jag syr nämligen fast alla katthår som virvlar fram där Homer har vistats, men då blir det ju extra mjukt tänker jag.


Idag är en dag med lite extra värk, särskilt i axlar och fotleder, så att åldrandet känns idag rätt blasé att vara orolig för. Jag är tamejfan gammal redan nu!
Medans jag satt i båten och vred på spakarna så blev jag dessutom kall om stussen. Eller arslet heter det kanske nog, iaf om man pratar om mitt arsel/bak/stuss/ända/-lykt.


Så nu har jag också lite mensliknande ontkänslor i äggus stockus.



Känns härligt att vara jag.