Nya tag

Förkylningen rasar vidare.
Nu börjar även Maken känna sig hängig, vilket är lika bra, att vara sjuka samtidigt menar jag.
Läget inför påsken är lite osäkert, blir det stugan och vilket väder. Frågorna hopar sig.

Homer är också hängig. Inte av förkylning utan av kompissaknad och ensamhet. Han går och letar fortfarande, han måste tycka det är märkligt vart hon tagit vägen. Vi har såklart förklarat det för honom men det är nog svårt att ta in sådan information när man är katt.

Läget på kattungefronten är ännu lite småtaskigt just nu, men det kommer säkert in en kattungeboom närmare sommaren. Vi har ingen brådska.
Jag vill ju ta en kattunge för jag är livrädd för de ev. problem som kan uppstå när man ska fösa ihop två vuxna katter, det är ju lättare med en kattunge.
Såg på bilder på Homer och Allis som små.. hällenoppela (så sa farmor) så små och rufsiga dom var. Titta själva!

Allis i spisen

Homer i busartagen

Homer i soffhörnet på stugan

Här snuttar Homer, inte för att han fick något annat än tröst men Allis ställde gärna upp... ett tag ;)

Homer busar och Allis tvättar upp honom lite. Hon var verkligen en bra "mamma" åt honom ;)

















Allis höll koll på hans förehavanden utomhus, ofta så var det jakter kors och tvärs på tomten. Allis ville gärna "spela över" när han var ny hos oss. Hon kastade leksaker högt samtidigt som hon kollade så att han verkligen såg hennes fantastiska kunskaper, han såg och beundrade...

Vi har inga utseendeönskningar på vår nästa katt, alla är söta och passar säkert ypperligt som familjemedlem hos oss.. Det ska bli spännande att se när det blir dags. Och se hur Homer tar det. Han som är en kattunge i en stor kattgubbekropp. Jag tror han tycker det blir kul. Hur han klarar ledarskapet ska också bli kul, han har nämligen varit så himla nöjd med att vara nr 2 i rangordningen.
Han släntrar helst omkring utan att behöva ta något som helst bevakningsansvar ;)
Spännande, spännande.

Däremot är det lite jobbigt att se bilder på Allis, men samtidigt så har jag inget dåligt samvete för hennes skull, hon fick bli bortklemad i åtta år.
När hon sen blev sjuk så fick hon chansen att bli frisk, men när det inte gick så slapp hon plågas i onödan.

Inte alla djur har sån tur.

Inte som det hemska ödet en schäferhund i Gällivare fick det.
Han avlivades akut hos veterinären.

Djurförbud?

Om jag fick fem minuter med den ägaren.

En minut skulle tamejfan räcka!


Då skulle han inte behöva nåt jävla djurförbud!