Tack för alla goa kommentarer

Dom värmde verkligen.
Det kändes skönt att veta att det fanns dom som brydde sig om mig och henne, även om vi aldrig har träffats.
Ett märkligt och härligt fenomen.
Tack ska ni ha!

Homer har börjat sakna henne också. Inatt gick han omkring och letade, men han hittade henne inte.
Det gör ont att se. Vi kommer att skaffa en kompis till honom så småningom, bara vi hittar någon lämplig.

Det är tomt att se hennes platser. Soffhörnan, där jag många gånger igår kväll och imorse har lagt ut en arm för att ta på henne. Inget fanns förstås där.
Homer har hela dagen gått och letat, gnällt och verkat allmänt konstig rapporterade Maken när jag nyss kom hem från Heta Arbeten-kursen.
Stackars lille katt.



Vi deklarerade igår kväll, det gick bra både med siffrorna och med det faktum att jag var/är så förkyld att jag satt och snöt mig konstant, jag varvade snytningarna med rekorderliga nysattacker (som tjoade i hela huset) och med hostattacker som var gränsfall till kräkningar. Kände mig supersexig, även i morse när jag steg upp efter en natt med snor, tårar och hostningar och såg  min väna uppenbarelse i spegeln blev jag nästan varm av lycka.
Eller mest troligt var det feber.
Har haft svettningar inatt som var av översvämningstyp, och som kommit i korrelation med Panodilintag.
Röda ögon, röd under näsan och blek, med håret stripigt och blicken blöt och slö... supersnyggt.

Inatt när jag gick upp och tog hostmedicinen så var det tungt att lägga sig igen. Saknade tyngden av Allis på mina knän, hela nätterna låg hon på knäskålarna och det har blivit en vana. Homer gick då omkring som en osalig ande så han följde med upp och la sig på bröstet.
Där låg han länge.
Även sen jag slutat klia honom under magen, och då brukar han dra som en avlöning. Sluta = gå någonannanstans..

Vi var dock beredda så det känns ändå ganska skönt att oron är borta, och att slippa behöva tvinga på henne droppar och medicin. Nu sover hon sött.
Men nog kommer man att sakna henne, och sen tar vi in en liten kompis till Homer och då lär det bli liv i luckan igen. Det brukar ju vara så. Känns som en liten tröst iaf.

Nu ska jag gå och vila soffan. Ryggen är öm av en dags sittande, vi har ätit Pizza så snart kommer matkoman och då ska jag vila skönt framför tv´n. Igår somnade jag kl.21, precis tio minuter in i filmen som jag valt för att den är så rolig, kände inte för något tungt utan något lättsamt. Ja, tjena. Tio minuter senare sov jag, dagen hade ju innehållit både gråtattacker, deklarationsuppgifter och frånvaro av middagslur.
Så gick det då.

Idag har frånvaron av vilan också gett spår, men ska ändå försöka vara vaken lite längre.. till 21.30 har jag då tänkt mig.
Vi får dock se..

Så imorgon ska jag ta igen min bloggfrånvaro med att göra bloggrunda av stora mått, idag blir det ingenting känner jag.
Tack igen för alla goa goa kommentarer.
Ha det gott!