Full dag

Nu är jag färdig med bokföringen inför deklarationen. Yippii. Denna bedrift bör uppmärksammas i himmelen också, eftersom det varit en bedrift i storlek OS-guld!
Sen fick vi ju ett papper från Skatteverket med lite fel från ifjol, och det verkar som om det har betalats in (såg ni hur jag lyckades smita förbi ansvaret genom att säga "det har" istället för "jag har"?) för mycket skatt. Det är ju ett bra fel eftersom vi får tillbaka pengar, men ett ack så onödigt fel ändå.
Det är ingen lek att fylla i dylika papper.
Nu är dom dock ifyllda på nytt och ivägskickade. Hurra till mig!

Ett aber mindre.
Andra abret Allis är kvar, det verkar inte läka nåt vidare även med penicillindos i kattkroppen. Jäkla skit.
Nå, jag ska avvakta någon dag till innan jag ger tummen upp eller ner för henne.
Jag tror dock inte hon lider nämnvärt, förutom att jag måste tvinga på henne medicin i tid och otid, men man ser ju att det irriterar, ögonen alltså.
Dessutom verkar hon se spöken igen. Det är väl hinnan som korvar sig på ögonen och ger henne en falsk bild av knytt och tomtar som rör sig längs golvet.
Stackarn.
Här nedan ligger hon, ovetande om sitt eventuella öde. Hon är jämt trött så hon ligger så här hoprullad mest hela tiden. Som ni ser löser hon hår också. Och Homer också ifall ni undrar över långa strån..
Boken i skrivaren står där för annars lägger Allis sig där i facket och hårar ännu mer...

Igår var jag på kurs igen, förmiddagen ägnade jag mig åt bokföring, skulle tro att jag nog ägnade 6 timmar till det. Igår alltså.
Idag kanske fem.
Borde börja vara dags för löning för mig. Lön för mödan i form av något mysigt tygpaket t.ex. Obs, jag vill inte ha lönen i natura, jag föredrar tygbuntar för detta arbete ;)

Imorgon har jag kurs i Löj-Ligan, en quiltkurs. Vi ska göra lite blockhusblock i oändliga variationer. Det ska bli kul. Om det inte var för Allis.
Otroligt hur man kan gå och tänka på henne hela tiden, t.o.m drömma om henne...

Fast det är klart, en kär familjemedlem som riskerar att måsta dö är ju supertrist. Jäkla trist situation, jag vill så gärna ha henne kvar, hon är så snäll och kelig, med busryck som ger sken av kattungeiver. Hon är en psykiskt stabil katt också, förra gången vi avlivade en katt var pga psykisk sjukdom, och det kändes hemskt. Det var ju inte kattens fel.
Nu är ju Allis sjuk och då är ju beslutet lätt. Det är ju inte hennes fel heller för att hon är sjuk, men det är lättare att ta beslutet tycker jag.
Om hon inte läker vill säga, ska inte ta ut sorgen i förskott.

Nå, imorgon ska jag åka och gå halva kursen, ryggen pallar inte att sitta en hel dag. I det skick jag är nu klarar jag väl bara en kanske, men med lite tjurighet och jävlaranamma så kan jag klara mig 2,5.
Jag vill ändå vara med på ett hörn, testa lite och sen får jag väl testa hemma själv.
Nu ska jag gå en snabb, halv bloggrunda innan det är dags för eftermiddagsvilet. Ryggen ömmar nåt fördjäkligt.


Det är kul nästan jämt!



En lite kul grej hände dock igår. Maken frågade om jag ville ha en smörgås och det ville jag förstås. Då kom han med denna snygga macka!

Ser ni vad rund och fin?

Till saken hör att jag hatar att ha dubbla lager av ost, så jag brukar riva av ostskivorna så att dom passar bättre och så ger jag överskottet åt Maken.

Han är en snäll Make!

Oftast iaf ;)