Vad ska man säga? ;)

Ni som har barn kommer ju ofta med små anekdoter om vad de små liven sagt och gjort.
Detta gillar jag, särskilt deras små finurligheter kring sådant som dom betraktar, för dom ser ju saker annorlunda än vuxna.

Jag har inga barn.

Men jag har en Make.

Detta hände i morse.
Vi satt i soffan med våra tekoppar.
Maken sträckte ut handen och klappade ena katten, soffkatten Allis som alltid sover i hörnet mellan oss.
Då säger han med "kattrösten" (kan även kallas bebisrösten beroende på om man talar till en bebis eller katt), helt apropå ingenting.

- Tänk Allis att du som är så mjuk och go i pälsen, och inuti är du bara inälvor och äckel.

Av barn och dårar, och Makar förstås...
Gud vad jag skrattade!
Sådan humor har vi och jag älskar den, den gör mig lycklig.