Äntligen vår!...

... önskar jag att jag kunde vråla ut.
Jävlarvadjaghatardenlångakallasvinvintern!
Den blir längre för varje år.
Den blir tyngre för varje år.
Den blir mörkare, kallare och mer djävulsk för varje år.

Kan det vara åldern?
Kan det vara så att jag som nyss var nästan okysst nu blivit äldre?? va? va?

Jaa, vad det då beror på så lider jag vintertid bara mer för varje år.
Önskar jag hade många pengar så jag kunde spendera dom på varmare breddgrader varje vinter, alternativt flytta söööderut *muttrar*

Idag har vi skottat för hand. Jag finputsade, sopade bilen och skottade broarna (fyra st) medans Maken tog det tyngsta.
Oh gudars skymning så kallt det var. Näsan frös, örhängena förfrös örsnibbarna. Snoret rann och tårna blånade.
-18 och blåst är ju så inte härligt som jag skulle kunna önska precis. Tvärtom.

Och om bara fyra månader börjar det våras här.
Endast fyra månader kvar. Hör ni vilket hån?

Om jag hade möjlighet skulle jag flytta ögonaböj.
Jag skulle ha kvar huset häruppe, och stugan, för somrarna vill jag spendera här.
Den ljusa sommaren är guld värd för mig.
Men resten.
November, januari och februari är skithemska månader. December så händer mycket annat, advent och mys, så den gå an, men de runtomkring. Mars går väl an om det inte är svinkallt, april liksaså. Men de övriga är dubbelt jobbiga..Huvva.

Som snögubbar såg vi ut när vi kom in, snön yrde i takt med det vi skottade undan.
Hurtigt och hälsosamt men ack så kallt.

Nu ska jag kura soffa hela kvällen. Gömd under filten. Kallt inne också, blåsten ger mer värk och kroppen vill bara slöa.
Och vem är väl jag att hejda min kropps önskningar?