Hemma för några dagar...

Vi åkte iland igår kväll, Maken har åkt med bussen i morse kl. 05.30 på väg till Sundsvall. Sen ska han direkt vända och börja köra upp båten. Det brukar ta drygt 30 timmar, men nu ska det blåsa lite så det kanske tar lite längre tid.
SMHI-typerna kan ju inte förutspå vädret bättre än vad gemene man kan så det får bli en chansning. Det är skandal så dåliga dom är på att göra sitt jobb. Det stämmer sällan eller aldrig, inte annat än under högsommaren och då är det ju ganska lätt för mig också att förutspå kommande dagar..

I förra inlägget frågade några om vad man har en VHF till.
Alla yrkesbåtar har minst en och Makens förra brann upp nu under fisket.
Den kan man tillkalla hjälp på, är man ute på havet är det viktigt. Man kan prata med andra fiskare (om man har fiskekanalerna vill säga och det har ju fiskarna) och andra sjömän oavsett täckning på mobiltelefonen vilket är bra för den täckningen finns ju inte överallt.
Händer det någon annan båt något så kontaktar sjöräddningen båtarna i närheten genom denna, vilket ofta räddar liv eftersom alla lämnar allt dom har för händer och rycker in. Fast om något händer KustWaffe (kustbevakningen) kanske inte fiskarna lämnar sitt fiske för att hjälpa till, då får KustWaffe kanske förlita sig på sig själva.

Jag kan också kontakta Maken på denna VHF, då kopplas mitt samtal fram oavsett var han är. Sen har denna en speciell funktion, ett knapptryck och så går larmet till sjöräddningen och övriga båtar. Den knappen trycker man på innan man överger båten, då allt liksom är försent... Då kan dom hitta var man var exakt när man tryckte på knappen, man behöver inte anropa efter konstens alla regler, man kanske inte hinner...
En förhoppningsvis onödig knapp men den dag det värsta händer är man nog glad att man har den.

Jag längtar tillbaka till stugan. Katterna också. Homer tyckte det var ett fult tilltag att fånga honom redan efter ett par dagar, stoppa in honom i buren och åka hem. Han sket i protest. Som vanligt.
Turligt nog så skiter inte Hjördis och det är ju bra att bara behöva sanera en katt varje gång.

Det small i kattluckan var tionde minut därute. Hjördis kommer i full fart och tjongar in genom kattluckan, förmodligen måste vi byta den under sommaren, den kan aldrig hålla för detta tjongande ett år till. Ifjol var hon ju pytteliten men i år är hon en 3+ kg katt, stor som Homer och håller god fart.
Ut smyger hon. För där kan det ju vara bytesdjur eller inkräktare men inne vet hon ju att där är bara mamma (jag) och då är det bara att köra så det ryker.
Mindre angenämt att sätta i halsen varje gång, jag blir livrädd för hon kommer sättande när man minst anar det, allt är tyst inne, jag sitter med en god bok och TJONG och fyra galoppsprång och vips sitter hon i mitt knä...
Allt för att visa att hon finns och att vi ska lägga märke till henne. Som att vi kan missa hennes ankomst..