Herregud så jag rasar i vikt!

Nu hajade ni allt till va?
Nej, jag rasar inte så ofattbart precis, men jag hoppas på en stadig om än långsam nedgång. Jag är ju inte en person som rasar i vikt även om jag bantar så himla duktigt så..
Jag vägde mig igår morse och då har jag gått ner 3 kg sen operationen och vad det betyder vet jag inte. Förmodligen att jag bara druckit någon kopp vatten och fått dropp i 1,5 dygn förmodligen.
Det hade dock varit rätt fränt om jag gått ner ett kilo per dag, men så är det inte.
Tyvärr.

Det är svårt att få i mig det som ska fås i. Jag äter soppor, fil och välling i stadig takt, sen är det svårt att dricka mellan för herregud jag blir ju mätt av 1 dl lättfil, typ.
I fredags fick jag feber igen 38,4, vilket föranledde oro från Makens sida att vi skulle vara tvungna att åka upp igen. Det hade jag rakt inte inte tänkt. Vägrat är rätta  ordet.
Igår och idag känns det lite bättre, kan vara förkylningsfeber också, även om feber efter en operation är vanlig.

Detta vaknade jag dock till igår. Ett maffigt blåmärke kring ena ingångssåret. Supernajs. Nu har jag dock några fler blåmärken så det är väl sprutorna som gör sitt till tänker jag. Jag tar ju sprutor mot blodproppar och nu börjar blåmärkena komma.

Ett mystiskt, eller flera faktiskt som finns på vänster handled gör att jag undrar vad dom gjorde med mig. Säkert något pervoaktigt, band fast mig eller nåt. Fast mest liknar det att dom försökt sätta en nål på sidan av handleden.

Jag har traskat omkring lite både igår och idag, tvättat lite och tömt diskmaskinen, det räcker just nu. Maken kom dessutom hem stinkandes diesel igår då han överfyllt en tank och fått en hel del på sig. Dom kläderna ligger ute för avluftning innan dom slängs, jackan är dock ny så den måste jag försöka tvätta, hundra gånger eller så.

Här ser ni underbara trosor. Dom var inte tajta om jag säger så. Gud så jag önskar att jag snodde med mig hem ett par. Dom klämde ingenstans alls. Inte som mina jävlamaxisloggijäklarsomklämmeröverallt.

Sockarna lämnade jag dock med glädje. Dom var inte så bekväma. Föll liksom lite nonchalant ner mot vristerna vad det led. Att mitt ben ser lite blekt ut är pga ljuset. Annars är jag superbrun och läcker.

Eller nåt.

Tanken känns fin att man legat och skrevat med dessa sexiga sockar på sig, med en läkare mellan benen och sen att han fått finfin överblick över min vältränade torso känns ännu bättre.

Detta är en också lite väl ljus bild på vår lilla (Pinan) Hjördis. Hon hälsar mig med ett glatt skratt och hon pratar hela tiden. Dags att foperera henne också m.a.o.

Så fort jag blir i finfinform ska hon kastreras, hon går omkring och pratar oavbrutet, sen lägger hon sig pladask och viftar med benen på ett sensuellt vis.

Det är dags.