onsdag 30 juni 2010

Saving private Homer!

Igår hade vi ett drama ute på stugan. Som vanligt när draman utspelar sig var jag ensam därute.
Jag satt i lugn och ro i soffan med Hjördis utfläkt över hela min överkropp och läste. Jag hade stängt dörren till stugan några minuter tidigare och satt bekvämt med en filt över fötterna.

Jag ser i ögonvrån något ljust utanför kattluckan och håret reser sig på kroppen.
Jag kastar mig med ljusets hastighet (hrm) mot dörren bävandes över vad jag ska få se, jo mycket riktigt, där står en stor jävla jämthundsjäveld och vädrar i kattlådan och mot kattluckan.
Jag är paniskt rädd lösspringande hundar både för egen del och för katternas, och jag ser den jäkeln trampa omkring på bron och jag vet att Homer är ute någonstans.

Jag rycker vansinnigt i dörrhandtaget och sparkar på dörren medans jag vrålar otidigheter, hunden lunkar ner för trappen och går i sakta mak helt oberörd därifrån.
Jag svettas samtidigt som jag fryser.
Tänk om jag hade haft dörren öppen? Då hade den fan kommit in och då hade jag garanterat varit sönderklöst av Hjördis samt fått försvara mina domäner mot en kanske snäll, kanske jäkligt jaktintresserad jakthund!!

Jag står inne och spanar innan jag törs gå ut, Hjördis följer förstås som en skugga som vanligt men jag greppar krattan som står vid trappen och går ut på gräsmattan. Jag ropar på Homer och talar om att han ska få "go" men han står inte att finna. Jag kollar under stugorna men där är han inte.
Jag ringer Janne.

Han hade ingen aning vem på holmen som äger en dylik hund, i mina ögon var han stor som en älgkalv men lik en jämthund, och Janne blir då förstås himla arg på alla dessa jävla hundägare som anser att deras hundar gott kan få trava fritt då vi är på en ö och inget kan ju hända dom då, varken bilar eller att dom kan springa bort. Dessa hundägare skiter ju fullständigt i andra människor eller djurlivet på ön, tyvärr är denna hund inte den första som kommer hit och som vi får jaga bort. Tala med dessa hundägare är tyvärr ganska onödigt för dom anser fortfarande att hunden har rätt att springa lös även om dom inte har pli på den, det enda man kan göra är ju att vädja och hoppas.

Vi ondgjorde oss om detta ett tag och tyvärr så missade jag chansen att vråla åt hunden ordentligt, men jag tordes inte gå ut då den var i närheten och sen var det ju för sent. Vrålar man utomhus finns ju en yttepyttechans att ägaren tänker till lite och kanske eventuellt ser att hunden är borta.
Nå, jag avslutade samtalet och letade vidare.
Då fann jag honom.
Högt uppe i en björk satt han och klamrade sig fast vid en gren, jag hämtade goburken och skramlade med torrfodret, men han ville inte komma ner.
Medans jag gjorde det så hämtade jag kameran men då var Homer redan på väg ner, den gulleponken, och jag fick ägna lång tid till att lugna honom.



Efteråt var han spak, och är ännu, och går inte långt från stugan, vilket är bra förstås och jag hoppas det håller i sig, men varför han klättrade upp vet jag inte, kanske han blev jagad av hunden i ett tidigare skede, det vet jag ju inte men vanligtvis gömmer han sig under stugan.
Stackaren.

När Janne kom ut några timmar senare körde han runt holmen för att se vems hunden var men vi var då ensamma härute. Vi tror vi vet var hunden kom ifrån (uteslutningsmetoden) så Janne får väl söka upp dom senare och tala om att dom får hålla koll på  hunden då jag är hundrädd.
Huvva. Nu får jag ha dörren stängd när jag är ensam och det är så jäkla synd att jag ska behöva ändra hela mitt beteende bara pga lösspringande hundar.
Jag antar att hunden var snäll för den såg inte arg ut, men man vet ju inte hur jakthundar reagerar i ett trängt läge, särskilt då vi har katter.

Nå, nog om det.
Igår fick vi våra Ikeaskåp hemlevererade, vi tyckte att dom gott kunde leverera dom ut på ön men antar att det är hemadressen som gäller ;), så idag ska jag få dom uppsatta. I kammaren får dom stå på golvet tills jag målat väggarna där, men jag har iaf någonstans att sätta kläderna.
Ska bli kul att få i ordning härinne och få bort lite högar och väskor som finns överallt, vi måste åka och köpa gardinstänger också, gardinerna fick jag ut igår men kan ju inte hänga upp dom utan stänger. Nog för att jag är en sjutusan till hemmafru men se sätta upp gardiner utan stänger mäktar jag inte med.

Fridens!

6 kommentarer:

  1. Lösa hundar, fy fan! Här ringer man polisen och så kommer de och hämtar/jagar fast dom.Stackars gulle Homer, och tur att Hjördis inte var ute... Är det fast bosatta som har hunden lös på ön? Dom brukar anse sig ha lite egna regler... Hoppas du kan fortsätta njuta av din vistelse och dina nya skåp ;-) Kram!

    SvaraRadera
  2. Stackare, både du och Homer, hundägare har strikt hundägaransvar, du kan anmäla....

    SvaraRadera
  3. jag är också lite rädd för lösa hundar, man vet inte vad de hittar på. då fabbe var pytteliten var jag ute på promenad och mot mig kommer en rottis soringande - man kan säga att jag nästan dog av skräck, såg hela scenariot framför mig hur hunden slet sönder bebisen osv. Nu hände ju inte det, för då skulle du nog ha hört det då för längrsedan, men ja jag håller med - hundarna får stanna på sin egen gård!

    SvaraRadera
  4. Homer och Hjördis, hahha :-) Jag bara måste le åt namnen varje gång, speciellt som jag trodde Hjördis var en bebis..Nä men allvarligt talat så borde det vara en självklarhet att man håller koll på sina hundar hur snälla dom än är. Andra människor vet ju inte om de är det eller inte.
    Hoppas du har lugnat dig, kram!

    SvaraRadera
  5. Självklart ska man ha koll på sin hund!!!!

    Det spelar ingen roll om hunden är hur snäll som helst, man låter dem inte springa vind för våg.

    Tycker om det lutande tornet, förlåt rökeriet. Riktigt skickligt att få det så:)

    Kram

    Lena

    SvaraRadera
  6. Det kanske inte ens var nån farlig hemsk hund på rymmen utan en stackars hungrig snäll varg utan vare sig husse eller matte ;) så du kanske borde visa lite medlidande istället.

    SvaraRadera