Drömvistelse...

... är det för katterna ute på stugan.
Tänkte bara att jag ville säga det. Jag har lite tråkigt nu i väntan på att vi kan avsluta renseriet för idag och åka ut i stugan.
Då kom jag att tänka på katterna som är därute alldeles ensamma.

Hjördis är fortfarande feg, hon följer mig vart jag än går. Ligger hon och sover som en död och jag går ut på dass så nog är hon där lagom tills jag ska stiga upp på dassbron.
Annars följer hon Homer som en skugga. Idolen är Homer. Fast han fräser och ylar mot henne när hon ibland blir för närgången. Det skiter hon i. Hon har insett att han bara låter och inte är det minsta arg på riktigt.
Särskilt kul är det att kasta sig på honom när han är på väg ut genom kattluckan, vilket han gör sakta och lite krypande. Då är det jättekul att hoppa på honom och klösa efter bakbenen.
Homer instämmer inte.

Homer satta av i fyrsprång efter en harunge häromdagen. Han hade inte en chans, harungen var snabb som tusan.
Homer har legat av sig och blivit lite mer korpulent under våren, mycket pga av att vi har serverat honom torrfoder som godis för att han ska vara på gott humör, tröstätit har han gjort, som mamma (jag).
Sen har han ju ätit Hjördis mat så fort han fått chansen, och hon har ju ett mer kaloririkt foder eftersom hon är så himla mager. Det är svårt att ha två olika dieter när det gäller katter.
Svårt för människan också kan jag tillägga, då är det svårt att hålla bara en diet faktiskt.

Men dom njuter i stugan, dom kliver in och ut genom luckan hela dagarna. Traskar i gräset och betar, Hjördis älskar att klättra högt upp i träden och Homer gillar att titta på. Han betar hellre. Han är lite mer tonårsaktig i sitt sätt, han släntrar omkring och mojjar sig.
Kissekatterna njuter i fulla drag.

Och snart jag med.