Lyckat och smärtsamt

Vårt besök igår av gäster från Danmark, Tyskland, Belgien och Frankrike gick jättebra. Det var väldigt lyckat, vi hade fått tag i lite löja som dom fick prova på att gallra och att klämma och det var väldigt uppskattat.
Vi hade gjort snittar med löjrom som dom fick smaka på tillsammans med lite bubbel och vin.

Jag talade engelska som en infödd. En infödd i England förstås. Jäklar vilken svada jag kunde skruva på och avfyra, och jag tror att det gick rätt hyfsat. Lite märkliga ord lyckades jag också producera men jag fick fram det jag ville säga. Mer intresserade personer hade varit svårt att hitta, dom frågade hela tiden mer och mer.
Jättekul var det.

Men ont. Ni som har undrat hur det nu gick för en Ulrika som dagen innan dråsade nedför trappen och landade på knät kan jag säga ... sisådär. Under gårdagen blev knät mer och mer ömt, svullet och eländigt. Nu har jag ett stelt knä som gör ganska ont faktiskt, så idag har vi utlyst en vilodag med högläge av onda knän.

Här inne i vårt hem ser det ut som "hejkomochhjälp". Fiskberedningen glänser men inne ser det hemskt ut. Saker överallt, dammråttor kila omkring överallt, skräp, smuts och saker överallt. Men idag är det ju Vilodagen för att det är söndag men även och kanske enbart Vilodag för sådana som mig som har svullna knän och som behöver vila.
Men när man kommer in i vår hall så tänker jag alltid WTF? Varför jag liksom? Varför kan inte jag få vara pigg och kry, en som orkar hålla ordning på prylarna och som inte ser städning som ett straff för gamla synder?

Nå, i mitt nästa liv ska jag ju vara katt och heta Torsten eller Lennart så då kan det ju kvitta. Jag ser Hjördis och Homer virvla förbi i ett race och inser att det är katt man ska vara. Dom skiter i skiten liksom. Busa, vila och äta är det som gäller. Varvat med gosetider och mys i soffor..

Kanske nästa liv...