Understället är på

Hjördis blir illa behandlad. Hon plågas svårt. Av oss.
Vi har nämligen tänkt resa bort. Utan henne. Det är plågsamt.
Hon förstår visserligen inte riktigt hela bilden, men hon förstår att något otillbörligt håller på att ske.
Hon ligger på väskan. PÅ väskan. Så att hon inte kan missas.

Jag har understället på. Är jättesexig.
Maken har redan tagit skotern och åkt ut till stugan, jag ska snart fara och handla lite innan han får hämta mig i båthamn. Med skotern alltså.
Hjördis lider.

Hjördis är vansinnigt sällskapssjuk. Så sällskapssjuk att jag blir nästan galen, inte riktigt galen utan bara nästan.
Hon är en väldigt social katt. Och stor. Allis var 2 kg tung som fullvuxen, Hjördis väger nästan 3,5 och hon är precis ett år.
Hon är inte fet, inte alls, bara stor. Hon är nästan lika stor som Homer, fast Homer har ju lagt ut en del sen Hjördis kom. Det är svårt att hålla isär två katter som ska äta. Därför har han fettat till sig lite, och är nu satt på lite diet.
Hjördis är hungrig. Alltid. Hon äter tills det blir slut i skålarna, när Homer ätit sina tuggor äter hon upp resten. Som en varg slukar hon allt hon får. Tigger och skriker när hon vill ha mat.
Hon skriker nåt ofattbart panikartat. Hon har lurat oss många gånger, i tron att hon är utsvulten så ger vi henne mat, bara för att höra att den andra parten nyss gett henne.

Stackars katt. Mamma (jag) vrålar åt henne minst sju gånger dagligen. Hon gör nämligen hyss, hela tiden. Hon välter krukor och springer så fort att hon välter möbler.
Sen är hon gullig och kelen.
Då smälter jag som smör i solsken. Eller glass.
Då kommer hon och spinner så öronmusslorna skakar, mina öronmussler alltså. Nu blir jag lite fundersam, finns öronmusslor över huvud taget? Det lät bra i huvudet men nu i skrift ser det lite märkligt ut.
Ok, skit i det, det ekar i skallen. Då ska hon ligga och spinna på bröstet, sen rinner hon ut och blir en dryg meter lång. Hon ramlar ner på bägge sidor om kroppen och sover lugnt vidare.

Här var hon liten.

Inte alla katter sover på golvet. 

Hjördis är speciell på massor av sätt. 

Och djupt älskad.

Homer är annorlunda. Han kommer och gosar när det är läge. Då ligger han och kramar med tassarna och blir kattunge igen. Han är tung. Och har blivit mer busig nu på senaste tiden. Han drar igång race som drar genom huset så att mattorna flyger in i vrårna, dynor ramlar ner och Hjördis rammar någon möbel så det tjongar i lilla kattkroppen. Och så byter dom, en jagar upp och blir jagad ner.

Så är det här i huset.

Nu ska jag dra listigt. Iväg till stugan, Maken skottar taket och väntar på mig, väntar på att få se sin Hustru i sexigt underställ, som smiter åt på dom rätta ställena.
Eller rätta och rätta. Smiter åt överallt är nog mer rätt. Och korvar sig.
Men korvigt skinn är ju sexigt så vad tjorvar jag med.

Ajöken och ha en trevlig dag ute i förhoppningsvis sol. Vi har sol. Jättemycket sol, och flera plusgrader. Me like!