Sammanfattning av året som gick..

Vad har då året 2009 haft för spännande saker i sitt sköte för mig?

Måste fundera lite.

.

.

.

Nu har jag funderat ett bra tag och har kommit fram till att detta års bedriftslista blir väldigt kort.

Inte så himla mycket har hänt. Tro det eller ej.

Endast...
- Har börjat blogga (eller började fyra dar före 2009 års start, men vem räknar)
- Har slutat sy. Tappade kreativiteten och har nu börjat söka den på allvar.
- Tappade orken. Även den eftersöks med ljus och lykta. Inte hittat den ännu.
- Fick högt blodtryck.
- Fick hypothyreos. Jamenajippisåfuckingmuchdå.
- ____________________________________
- ____________________________________
- ____________________________________
- ____________________________________
- ____________________________________

Här ovan kan ni fylla i själva vad ni tror jag har åstadkommit (av mer positiv art) i det mer fördolda under detta år. Skriv direkt på skärmen med en permanent marker, eller gör ett PDF-dokument och fyll i där. Det är ju mycket möjligt att jag levt ett annat liv än vad bloggen visar. Mirakel har ju hänt!

Själv verkar jag ha blivit blind.
Trots ljus och lykta kan jag inte hitta något mer.

Fast det ska jag väl vara glad för, inte uppiggande läsning precis.

Tur jag hittat bloggandet och bloggvännerna ändå, det väger upp lite av eländet faktiskt.


Vad kan då 2010 ha för extremt spännande och positivt innehåll i sitt sköte för mig?

Nyårslöften skippar jag och har gjort de senaste åren då det liksom aldrig håller ens över nyårsdagen.
Men som Nilla så riktigt påpekar så är ju önskningar mer rättvisande, eller åtminstone något att sträva efter.
Eller att ödesguden kan puffa sakerna mer åt min riktning, kanske jag kan greppa nåt tillfälle i flykten eller av misstag råka göra något rätt och på så sätt förbättra mitt tillstånd..


- Hälsan önskar jag förbättra. Lite kondis skulle inte sitta helt fel, och då menar jag inte maraton eller liknande utan mer att kunna gå i en trappa utan att flåsande rasa omkull halva vägen.


- Vikten är viktig. (Med den kommer ju bristande smidighet också.)Den är också lite för hög om jag säger så. Kunde jag växa till 2,46 så kanske jag kan kallas normalviktig men det är nog inte heller så lätt.
Det kan t.o.m tänkas att det kan vara lättare att gå ner i vikt än att gå upp i längd.


- Vässa hjärnan lite. Bli lite mer medveten om livet och dess följder. Minnas händelser som hänt även samma dag. Minnas de små sakerna i livet.
Få cellerna att samverka bättre, kanske genom ett Nintendo DS-spel eller liknande. Det måste vara kul annars skiter jag i hjärncellerna, livet är för kort för att traggla tråkiga uppgifter.
Man kan träna hjärnan, man kan det.
Om jag kan det är en annan femma, men försöka lär ju duga säger dom.

Annars är det är ju aldrig försent att ge upp.

- Skulle vara finfint om jag hippade till mig lite.
Mysbyxor och t-shirt är ju skönt och mysigt, men knappast flärdfullt.
Gå ut och äta i mysbyxor känns lite slarvigt och bonnläppigt faktiskt.
Med åren inser jag det.
Hemma vill jag dock fortsätta i myskläder, men kanske testa någon annan färg.

- Jag skulle kunna önska att jag blev mer populär kanske, men jag är nog hemskt populär tror jag, även om mina medmänniskor inte visar det så tydligt precis.
Alltså önskar jag att jag får fortsätta att vara populär i det fördolda, mer poppis orkar jag inte vara ändå, jag måste ju tänka på mina middagslurar ;)

- Till sist önskar jag få ett ekonomiskt frikort eller vad man ska kalla det. Jag behöver inte miljoner (eller behöver och behöver) men jag önskar jag hade råd till lite roliga saker. Sjukpensionen räcker ju inte så långt om jag säger så.
Typ ett hus på en holme i skärgården kanske, helst i sööödra sverige. Där det inte är is halva året.



Åtgärdsplanering inför nästa år...
- Sluta gnälla.
- Inte känna efter. Värken är ju likaså påhittad.
- Ut och springa, se ovan.
- Släng mysbyxorna, införskaffa båtkapell eller cirkustält i glada färger och svep om mig.
- Sluta köpa. Punkt slut. Jag kan leva länge på fettet. Ger kosing menar jag.
- Glöm glömskan. Det som jag minns minns jag och det som jag glömt minns jag inte.
- Starta tänjning av musklerna, så att jag kan röra mig utan att stånka alltför högt.
- Lär Maken att förstå ovanstående.