Om 14 dar kommer tomten!

...eller tomten och tomten, han brukar vara så upptagen att vi får ha julklappsutdelning själva.

Min barndoms jular spenderade ofta hos mormor med hela klanen samlad. Vi var fyra kusiner som var ungefär lika gamla och vi triggade varandra.
Känslan som inföll sig när man vaknade på julaftonsmorgonen, det pirrade och man visste att IDAG så kommer tomten.

Inte för att jag fick massor av roliga julklappar inte.
Då var man inte kräsen.
Inte jag iaf.
Jag fick stickade sockar av farmor, samt någon grej till "brudkistan". Det var sagolikt roligt att få en elvisp av tomten.
Av mormor fick jag silverbestick. Också sagolikt roligt när man är elva år.
Hellre bestick än en rolig bok. Not!
Sen brukade jag få en pyjamas eller nattlinne, någon hästbok och kanske en chokladask.

Några mängder fick man inte helt enkelt.
Men jag var alltid nöjd.

Nu.
Nu snackar vi julklappar.
Jag och Maken firar julafton hemma. Själva. Utan tomte.
Jag har aldrig njutit så av några jular förrän vi började fira själva.
Jag har alltid farit till mamma eller pappa. Där har vi firat hela långa dagen.
De senaste femton åren har jag haft dålig rygg och detta firande har varit i många fall en plåga.
Sitta på en köksstol i sju timmar kan göra mig till krympling.
Allvarligt.
Efter en timme så har min hjärna lagt av, det enda den tänker på är hur jävla ont det gör och hur jävla länge ska jag plågas innan jag kan lägga mig i soffan?

Så är det inte nu.
Vi stiger upp tidigt, snoozar en stund. Går upp och tar en skinksmörgås, mjukkaka med skinka och lite senap för mig.
Vi ser kanske en bra film.
Vi äter skinkblöta som tidig lunch.
Sen slappar vi, kanske med en film. Eller spelar kort el.likn.
Sen ser vi Kalle.
Sen öppnar vi våra klappar. Under stim och stoj. Klapparna är mest inköpta av oss själva, till varann. Ok, mycket är sånt vi annars skulle ha köpt också, men himla kul att öppna klappar..
Sen ser vi Karl-Bertil Jonssons jul.
Sen äter vi julbord, där endast våra favoriter är med.
Sen slappar vi i soffan.

Detta sker i långkalsonger, tjocksockar och en skön tröja.
Och tofflor.
Vi har golvkallt.

Men ändå.
Så himla juligt.
Ofta åker vi en sväng till svågern eller så till Makens föräldrars grav.
Det är allt.

Det är julefrid för mig.
Ni då?
Firar ni med stress eller med ro?