tisdag 15 december 2009

Stora granfotsjakten!

Jag kan nu stolt meddela att mina julklappsinköp är klara!
Alltså jag har ännu inte alla klappar rent fysiskt här hemma men dom är på väg genom Sverige.
Härligt.
Internet är fantastiskt. Till mycket, bl.a julklappsinköp.

Vad som däremot saknas är julgransfoten. Ett fenomen som dyker upp vissa jular.
Iår så röjde vi ur bodan där vi har alla frysar (fem st) för att alla frysar skulle rymmas, och där vet jag att foten var.
Förra året var den där.
Upphängd på väggen t.o.m, väl synligt.
Nu inte.

Var fan är den då nu? Jag har letat i mina snedgarderober uppe, ni som läser hos mig känner igen dom från stora vårröjningen.
Då blev dom så fina så fina.
Nu lite mindre fina, men ändå hyfsat.
Problemet där är ju höjden på garderoberna, det är lite för lågt för att stå vilket innebär att travning av saker liksom går fetbort.
Det blir mer ett hällande.

Nå, nu undrar jag var jag gjorde av foten. Jag hittade en fot i bodan där den riktiga borde vara men den duger inte som stand-in. Den har nämligen ett hål som jag inte riktigt fattar. Kanske den är för en plastgran?
Nåskitidet.
Vi har/hade en plastfot, väldigt ful är den, nästan som stryk faktiskt men den är väldigt stadig.
Jag har sett den bli bäst-i-test flera gånger, kostar typ 40 kr endast så det grämer mig inte om jag måste köpa en ny.

Vad som grämer mig är att jag inte minns något. Jag vet ju att jag har sett den, och jag tror att jag flyttade den för att den skulle ligga bättre till, liksom ligga bland julsakerna kanske? *bara en sån sak, ligga bättre till och mer lättfunnen men ändock nu försvunnen*

Jag misstänker att Maken flyttat den så att jag ska bli förvirrad. Det måste vara så för jag är ju annars klar i skallen, har fotografiskt minne och allmänt redig på alla vis.
Eller inte.
Mest inte.
Kanske inte alls när jag tänker efter.

Jag har t.ex nu införskaffat fyra burkar Basilika för att jag inte mindes att jag köpt dom tidigare, jag mindes bara att dom var slut. Samma gällde visst Ströbrödet.
Däremot köpte jag ingen Oregano för det var jag säker på fanns.
En stoor burk.
Det var faktiskt Oregano som saknades och behövde inhandlas till vårt hem, däremot fanns flera Basilikaburkar och tre Ströbröd. Bara en sån jäkla sak!

Därför måste vi iväg till Coop sen och kolla in deras fötter, kanske har dom just denna fantastiska bästa fot för två tjugor *hoppashoppas* för jag orkar inte leta längre.
Intalar mig själv istället det förträffliga i att ha två julgransfötter, för rätt som det är så kommer någon granne eller kompis akut och vill låna en för att deras fot försvunnit.
Vem vet?
Det kan ju hända, det vet jag ju för det har ju hänt mig!

7 kommentarer:

  1. Du låter mycket sympatisk, det måste jag säga!

    SvaraRadera
  2. Trodde att jag var ensam om detta,
    att förlägga saker.
    Ler stort när jag läser din blogg!!
    Hit kommer jag att återkomma!!

    Lena

    SvaraRadera
  3. Ville säga att du gör så mycket fint, lägger in mig som följare så att jag hittar tillbaks. Får titta mer imorgon, timmen börjar bli sen!
    Må gott!
    Anna-Karin
    hemochting

    SvaraRadera
  4. Kerstin. Det är klart jag är sympatisk ;)
    Supersympatisk enligt mig *moahahaha*

    Lena. Välkommen hit, jag ska titta in till dig också.

    AkH. Välkommen hit när du vill, sena och tidiga timmar allt går bra för mig ;)
    Jag ska hälsa på dig också..

    SvaraRadera
  5. Säger bara en sak - du är inte ensam... ;)

    SvaraRadera
  6. Känner i gen mig iallt du skriver!! Men jag köper bakpulver och bunkar visst för bakpulvrets undergång,eller om alla grannar i hela Norrköping skulle bli utan bakpulver så kan de komma till mig!
    Det roliga är att min mormor var lika dan,hon dog då jag var två och när min mamma städade ur och skulle tömma hennes hem efter hennes dd så hittar de massor av bakpulver!!! Det fick jag veta först i vuxen ålder då min mamma tydligen såg mitt hamstrande....så ja det sitter väl i generna :) Kan ju vara så hos dig med tänker jag:))

    Kram till dig!

    SvaraRadera
  7. Jag känner inte igen något av detta ty jag är en kvinna i mina bästa år.
    Aldrig händer det att jag ej vet var mina saker finns.
    Alltid hänger nycklar där de skall hänga.
    Plånboken har sin lilla bestämda plats.
    Mobiltelefonen likaså.
    Jag är så perfekt att jag borde ställas ut på offentlig plats.
    För allmän beundran typ.

    Jag har bara en litet litet ,knappt märkbart, fel.
    Jag ljuger som en häst travar.

    KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAM!!

    SvaraRadera