En liten spricka i fasaden...

.. vore ju en skitbra titel på en bok.
Fast jag har inte tänkt skriva någon utan jag menar att jag har en liten spricka i fasaden på mitt fysiska tempel.
Jag har lite ont i halsen.
Det kommer dock att bli bra i ett nafs av sig själv.
Jag är ju av robust karaktär.
Inte som min svage Make som däckar under för minsta förkylning.
Bah, jag skrattar förkylningar i ansiktet ha ha ha!

Maken kom hem igår eftermiddag efter tolv timmarskörning och en snabb ilastning a la flyttstuk. Han gick och la sig fem minuter efter hemkosten och steg upp 4,5 timmar senare.
Vi gick och la oss för natten 21.45 och Maken sov ytterligare tio timmar. Snacka om uppdämt sömnbehov. Hostan är dock fortfarnade kvar, men det kan den ju vara länge, huvudsaken är att han börjar pigga på sig.
Han har massor att göra.

Jag sov också som en prinsessa på en ärta. Säkert snarkade jag också, men gott sov jag. Har ju blivit lite sömn för mig också de senaste nätterna.
Imorse vaknade jag till en kraftig kyla.
15,8 hade vi inne, ute blåste fortfarande nordan. En brasa är mysig och det var den imorse med... låg i soffan och myste till brasknaster och tekopp.
Under dagen har solen kämpat sig fram mellan molnen ett par gånger. Korta stunder till att ladda batterierna, jäkligt korta stunder dock.

Vi kör vind och solenergi. Värsta miljömupparna va?
Härute på holmen har vi inte el, vi skulle kunna ha om alla var ense och ville betala den kostnaden men det är vi inte. Många är aldrig i sina stugor och då är det ju mycket pengar att lägga ut, att dra el kostade för en massa år sen 50.000 spänn för varje stuga, förutsatt att ALLA ville ha.
Det vill dom inte.
Nu har vi ju investerat i solpaneler och en vindsnurra men skulle det dras el hit så skulle vi inte tveka. Nog är det bra att kunna ha ett element vintertid och en liten frys sommartid. Och en kyl som är kall, alltid *drömmer mig bort..*

Nu har vi dock inte el men klarar oss rätt bra ändå.
Högsommartid så har vi inte så himla kallt i kylen, och i början av september när det blir många dar i rad med regn så klarar vi inte vårt elberoende. Då är jag dock redo att flytta hem så det gör inte så mycket.

När höstrusket börjar närma sig är det skönt med en riktig toalett och ordentlig belysning. Har man då bott här hela sommaren då är det härligt att komma hem igen, jag känner mig fulltankad av lugn och ro och längtar tillbaka till civilisationen igen.
Mysa med fönsterlampor och njuta av att det är varmt på toaletten.
Små glädjeämnen..
Varmt kring rumpan är inte helt fel kan jag säga.

Riktigt lyxigt känns det när man när som helst kan gå på toa utan att frysa häcken av sig och slippa traska i spöregn på hala spångar till dasset som helt saknar belysning. Varken i eller utanför.
Lykta medtages istället.
Eller Make.
Oftast både ock.
Mången gång har Maken fått traska med sin fruga ut till dasset och vänta på att få traska tillbaka medtagandes sin fruga igen.
Koppla in lampan istället, Make! För guds skull, vi har köpt en dasslampa men vi saknar kabel från huset och dit. Fixa det då Make, så kan jag traska själv.

Jag är mörkrädd.
Och kring dasset vimlar det av mystiska män, gastar och oknytt.
Jag bara VET de.
I det fallet är jag synsk.
Jag har inte sett någon men jag har hört dom.
Även älgar har jag sett, kanske också hört men absolut sett.
Vem vill traska rätt in i en älg en mörk höstnatt?
Inte jag!

Därför kommer jag att fortsätta väcka Maken mitt i natten för att han ska följa mig ut till dasset. Detta kan endast förändras med en lampa.
Det vet han.
Han är elektriker.
Det är inte jag.
Fattar ni vart problemet ligger?
Mm Precis.
Koppla lampan *beordrar*

Och det har jag gjort i flera år, beordrat, tjatat, bönat och bett *suckar*
Maken vill nog gå ut mitt i natten med mig *hisnar nästan av denna nya tanke, kan det vara så??*
Vara stor och stark. Beskyddaren.
Måste nog vara det.
För inte kan det väl vara lathet från makens sida?
Det tror jag inte, måste vara beskyddagrejen.
Ska informera honom om att jag genomskådat hans finter, jag är säker på att han kommer att ta mig i sin famn och viska ömma kärleksfulla ord om att han är stolt över att få chansen att beskydda en sådan näpen varelse som jag, från alla oknytta mystiska nattvandrare som flockas kring vårt utedass....

*alltså, var får jag allt ifrån?, måste vara billiga kärleksromaner som gått mig åt huvudet, för nu gapskrattar jag åt den helt osannolika meningen i rött däruppe*
*näpen? Moi? asg*